Kalles blogg

Välkommen till EU, Kroatien!

2012-01-22T23:20:00.000+01:00

Tiderna är tuffa i Europa. Grekland har hankat sig fram från nödlån till nödlån en längre tid. Italien, Spanien och Portugal verkar alla dansa på en slak lina. Även Frankrike, Österrike och en rad andra länder fick nyligen sänkt kreditbetyg av tuffingarna på Standard & Poor's (i Frankrikes och Österrikes fall till samma kreditbetyg som Huddinge kommun har, i merparten av de övriga ländernas fall till betydligt sämre). När välrenommerade Brookings Institution publicerar sin årliga MetroMonitor om läget i världens storstäder finns en rad europeiska städer med på listan över dem där ekonomin ("bruttostadsprodukten") försämrats mest under det gångna året.

I det läget känns det bra att folket i Kroatien med en mycket bred marginal trots allt valde den europeiska vägen i folkomröstningen idag. För även om ekonomin är viktig, är europaidén och Europeiska Unionen mycket viktigare än så. EU är i grunden ett fredsprojekt, skapat för att förhindra nya krig genom ett fördjupat samarbete mellan länderna och inte minst människorna i Europa. Att det kroatiska folket, sexton år efter krigen som följde närmast efter Jugoslaviens sönderfall, väljer europeisk integration och samarbete istället för nationalismens isolation bådar gott.

Med de orden vill jag välkomna Kroatien till EU - även om jag vet att inträdet ska ratificeras av alla nuvarande EU-länder innan det är i hamn.

SvD, DN

Juholt, South Carolina och rikstinget

2012-01-21T23:23:00.000+01:00

Håkan Juholt avgår som Socialdemokraternas partiledare samma dag som de amerikanska republikanerna håller primärval i South Carolina. Två händelser som inte direkt ger någon smickrande bild av tillståndet i den fria världens moderna demokratier.

Som utomstående betraktare kan man rysa över den smutskastning och det negativa kampanjandet som präglar amerikanska primärvalsprocesser - inte minst i det republikanska partiet och med South Carolina som något av ett varnande exempel även för luttrade amerikaner.

Men vi kan tyvärr inte peka finger och säga att så är det bara på andra sidan Atlanten. Det intrigspel som pågått såväl inom Socialdemokraterna som mitt eget parti Kristdemokraterna påminner på många sätt den amerikanska politikens fulspel.

Missförstå mig inte, naturligtvis orsakade Juholt själv med sina ogenomtänkta ageranden, lögner och halvsanningar sitt fall. Många av oss var förundrade när han utsågs och alla kan väl idag konstatera att de borde ha valt någon annan. Men oavsett vad man tycker om Juholt måste man också konstatera att det funnits motståndare inom hans eget parti som gjort sitt bästa för att motarbeta honom. Situationen vid verkställande utskottets möte häromdagen när någon satt och twittrade till journalister om vad som hände bakom de lyckta dörrarna visar med all önskvärd tydlighet den bristande lojalitet som nu präglar Socialdemokraterna. Den besvikelse som jag känner över situationen i mitt eget parti skrev jag om tidigare i veckan.

Gemensamt för Republikanerna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är också att de står inför dilemmat om de ska försöka tillfredsställa en grupp missnöjda s.k. kärnväljare eller sikta på att bli valbara av en bredare men mer heterogen väljargrupp.

Valet av Håkan Juholt snarare än till exempel Mikael Damberg handlade om att få lågutbildade i mindre städer - Socialdemokraternas kärnväljare - att känna igen sig. Men vill Socialdemokraterna vinna val måste de vinna storstäderna, både mobilisera de fattiga förorternas folk och övertyga lattemammorna om att Socialdemokraterna står för en modern politik - vilket betyder att de faktiskt måste förändra sin politik till något som äldre lågutbildade småstadsbor kanske suckande konstaterar att de inte känner igen som riktig gammaldags socialdemokrati.

I den republikanska kampen verkar alla analytiker vara tämligen överens om att Mitt Romney är den mest valbare kandidaten, den som faktiskt har en möjlighet att utmana Obama. Men i Iowa vann ändå - till sist - Rick Santorum, som kanske går hem bra bland väljare som definierar sig som evangelikaler eller pånyttfödda kristna och i New Hampshire (där "New England" inte fungerar som ett skällsord i den politiska diskussionen) fick grannstatens förre guvernör visserligen en seger men knappast en riktigt övertygande sådan. Vi får se hur det går i natt i South Carolina.

Vore jag socialdemokrat skulle jag förmodligen förespråka Mikael Damberg. Vore jag republikan skulle jag förmodligen lägga min röst på Romney. Vid Kristdemokraternas riksting nästa lördag kommer jag att rösta på Göran Hägglund. Men i samtliga tre partier återstår sedan att formulera en politik som utgör ett trovärdigt alternativ, som såväl gamla som nya väljare känner ger svar på deras frågor och behov. Gemensamt för alla tre partierna är också att det interna fulspelet främst gynnar partiets motståndare, precis som USA-kännaren Marcus Oscarsson skrev i en kommentar om den republikanska primärvalskampen på Svenska Dagbladets Brännpunkt.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Dagen, Dagen.

Bloggar: Simon Rundqvist, Roland Utbult, Fredrik Wallén.

Nu ökar vi kapaciteten på röda linjen!

2012-01-20T12:05:00.000+01:00

"Nu rustar vi röda linjen för framtidens Stockholm" är rubriken på en debattartikel i Dagens Nyheter idag av Michael Stjernström (KD) och övriga alliansgruppledare i landstingets trafiknämnd. I artikeln berättar de om de kommande satsningarna på nytt signalsystem som gör att tågen kan gå tätare än idag (med 36 istället för 24 tåg i timmen) men också om planerna på att köpa in totalt 88 nya tåg, eventuellt förarlösa sådana.

Förarlösa tunnelbanesystem har på senare år varit det vanliga när man byggt nytt. Vi kan till exempel se det i Köpenhamns nybyggda metro eller i Docklands Light Rail, som är det senaste större nytillskottet i Londons tunnelbanesystem.

Men det finns också exempel på hur man byggt om äldre tunnelbanelinjer för förarlösa system. Jag har själv varit lite frågande till om det verkligen går att hitta bra lösningar som också känns trygga för resenärerna men måste erkänna att efter att ha åkt en del med linje 1 i Paris metro under de senaste veckorna är jag helt såld på idén. I Paris kör man en linje med extremt tät trafik och extremt många resenärer med plattformsdörrar installerade upp till kanske 2,5 meters höjd på de gamla perrongerna. Det fungerar både smidigt och tryggt, och effektiviteten kan höjas väsentligt i ett automatiserat system.

Jag hoppas alltså att en liknande lösning ska kunna komma till stånd i Stockholm när vi nu bygger om på den röda linjen. Alliansgruppledarnas besked att de vill sätta igång en upphandling av de nya vagnarna så snart som möjligt är mycket välkommet.

Bloggar: Christer G Wennerholm, Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting

För en tillgänglig pendelbåtstrafik

2012-01-18T16:24:00.000+01:00

Under ett antal år har Kristdemokraterna aktivt drivit på för att utveckla kollektivtrafiken på Stockholms inre vattenvägar. Inte minst har vi gång efter annan gripit in för att se till att försöket med pendelbåtar mellan Nybroviken och Frihamnen via Nacka och Lidingö (SjöVägen) först kom igång och sedan stegvis har förlängts. Med 178.000 resenärer första året kan man inte säga annat än att trafiken varit en framgång.

Nu har SL tagit fram en rapport om hur pendelbåtstrafiken ska kunna utvecklas, där man föreslår längre försök med pendelbåtstrafik i SL-systemet på två sträckor, dels nämnda sträckning mellan Nybrokajen och Frihamnen, dels mellan Hammarby sjöstad och Nybrokajen, en trafik som idag drivs delar av året av Ressel Rederi AB. Gemensamt för dessa linjer är att de ger hyggligt stora restidsvinster jämfört med andra kollektivtrafikalternativ samt har ett relativt gott resandeunderlag.

Jag tycker att det är jättebra att SL nu gjort en utredning och att tarfiknämnden förbereder en seriös satsning på pendelbåtstrafiken. Nu behövs en periods försökstrafik med de förutsättningar som SL anger i rapporten (till exempel åretrunttrafik med tidtabell med regelbundna avgångar och åtminstone 30-minuterstrafik i högtrafik och 60-minuterstrafik övrig tid), sedan ser jag framför mig en permanentning.

En permanent satsning på pendelbåtar ger också förutsättningar att göra de stora investeringar som jag ser kommer att behövas för att göra trafiken fullt ut tillgänglig för personer med funktionshinder. Man kan dela in tillgänglighetssatsningarna i tre huvuddelar.

För det första handlar det om båtarna. Ska man satsa seriöst och långsiktigt behövs det nya, smarta pendelbåtar som ganska snabbt kan transportera ganska många människor, med hög tillgänglighet inte bara för personer med funktionshinder utan också bra utrymmen för barnvagnar och cyklar. Men det tar lite tid från beställning till leverans, det får vi räkna med, och investeringen är så stor att den inte kan göras förrän vi vet att pendelbåtarna långsiktigt kommer att vara en del av trafiken.

För det andra handlar det om att utveckla kajer och bryggor så att de blir mer tillgängliga. Ett problem i sammanhanget är det skiftande vattenståndet, både i Mälaren och Saltsjön. I Frihamnen har Stockholms hamnar löst det med en kaj med olika nivåer, där båtarna angör på lite olika platser beroende på vattenståndet. En annan lösning som diskuteras i rapporten är pontoner eller flytbryggor som naturligt följer vattenståndet. Detta kanske är ett problem som vi skulle kunna hitta en ganska snabb lösning på?

För det tredje handlar det om anslutningsvägar till bryggorna och inte minst kopplingen mellan båttrafiken och övrig kollektivtrafik. Vid flera av de undersökta bryggorna är det ganska stora höjdskillnader mellan bryggan och såväl stora delar av bebyggelsen runt den som busshållplatser eller annan kollektivtrafik. Ett exempel är Nacka strand, där det idag finns en bergbana som dessvärre inte har den hastighet och kapacitet som ett fullskaligt utbyggd pendelbåtstrafik skulle behöva. Att bygga moderna hissar och rulltrappor skulle ta lite tid och kosta en hel del pengar. Men när man planerar för en permanentning av pendelbåtstrafiken kommer det att vara en både nödvändig och ekonomiskt försvarbar åtgärd.

Ur tillgänglighetssynpunkt är det därför viktigt att trafiknämnden så snart som möjligt fattar beslut om att permanenta trafiken. Då kan vi, tillsammans med kommunerna som äger bryggorna, börja ta itu med de investeringar som behövs för att pendelbåtstrafiken ska bli riktigt tillgänglig även för personer med funktionshinder.

Bloggar: Kristdemokraterna i landstinget, Kristdemokraterna i landstinget, Kristdemokraterna i landstinget.

Ett felsteg kan kosta mycket

2012-01-14T14:56:00.000+01:00

Hemkommen från en välbehövlig semester kan jag konstatera att under de veckor som jag varit borta har det varit kaos i mitt parti. Inget samband, hoppas jag.

Samma dag som jag fick höra om "OveTove"-skandalen och att Göran Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg avgått klättrade jag upp till toppen av Gros Piton, den lilla karibiska ön St Lucias näst högsta berg. Bilden på den något lägre granntoppen Petit Piton är tagen från toppen. På vägen ner igen kunde jag konstatera att ett felsteg här så kvittar det att jag satt ner foten på rätt ställe tusen gånger.

Lika obarmhärtig kan politiken vara ibland. Även om det ofta finns utrymme för korrigeringar så finns det situationer där det inte hjälper att man nästan alltid fattat kloka beslut.

Några dagar efter att "OveTove"-historien, med sina anonyma kommentarer om flera grupper och ledande personer i partiet, briserat avslöjas det att Livets Ords VD Jonathan Ekman, son till Uppsala-församlingens grundare Ulf Ekman, som låg bakom bloggen avgahagglund.se, vilket förstås bekräftar den bild som många av oss har av var kärnan i motståndet mot Hägglund under lång tid funnits. Livets Ord är också storägare i tidningen Världen Idag som under många år varit kritisk mot Kristdemokraternas partiledare. Världen Idag har också genom ett dotterbolag satsat stora resurser på valkampanjen för flera av de riksdagsledamöter som vill avsätta Hägglund (dock inte Mats Odell), möjligtvis i strid med partiets interna regler för kampanjfinansiering.

När jag för ungefär tolv år sedan valde att engagera mig i Kristdemokraterna var ett viktigt skäl att jag såg ett parti som verkligen värderade hederlighet och pålitlighet. Missförstå mig inte, jag visste, då som nu, att vi människor är ofullkomliga och att partier, på gott och ont, består av sådana ofullkomliga människor. Men utan en strävan och en längtan efter ett annat sätt att bedriva politik är vi för alltid fast system som jag som ung hade sett när jag hade varit aktiv i ett annat partis ungdomsförbund.

Den 28 januari kommer partiet att välja en ny partistyrelse, inklusive partipresidium. Hur stora förändringarna kommer att bli återstår att se, men oavsett om partiledaren den 29 januari heter Göran Hägglund eller Mats Odell behövs en kulturförändring i hela partiet. Tillbaka till hederligheten och pålitligheten. Baktaleri och falangstrider måste ersättas av öppna samtal och en genuin vilja att gemensamt utveckla politiken och vårt land. Kristdemokraterna behövs som en politisk kraft. Den kraften kan vi aldrig få när fokus är på de interna striderna.

"Ta inte bort taxikravet på lokalkännedom"

2011-12-21T11:04:00.000+01:00

I senaste numret av taxibranschens tidning "Taxi idag" publiceras en debattartikel jag skrivit om lokalkännedomsprovet för taxichaufförer i Stockholms län:

Ta inte bort taxikravet på lokalkännedom

Transportstyrelsen föreslog nyligen att slopa myndighetsprovet i lokalkännedom för taxiförare i Stockholms län. Transportstyrelsens resonemang går ut på att den tekniska utvecklingen med elektroniska hjälpmedel som GPS-navigatorer gör att taxichaufförerna inte längre själva behöver kunna hitta.

En sådan utveckling skulle vara djupt olycklig. För taxichaufförsyrkets status, för Stockholm som attraktiv affärs- och turiststad, men också för alla färdtjänstresenärer i länet. Förslaget kommer, om det genomförs, att innebära en minskad resenärstrygghet vid taxiresor för de många gamla, sjuka och funktionshindrade som använder färdtjänst och sjukresor i länet. Tillsammans görs genom färdtjänstverksamhetens försorg cirka 4,5 miljoner taxiresor per år i länet.

Det finns anledning att befara att just äldre och funktionshindrade drabbas extra hårt. Färdtjänstresenärer upplever redan idag i många fall att taxiförarna har bristfälliga kunskaper i geografi, vilket kan leda till oro, osäkerhet och otrygghet hos kunden, speciellt som färdtjänstresenärernas genomsnittsålder är hög. Att ytterligare blåsa under denna oro genom att sänka kraven på chaufförerna är helt fel steg att ta. Trygghet och ett gott bemötande vid taxiresan är i många fall centrala delar för att färdtjänstresan överhuvudtaget ska genomföras.

Att elektroniska hjälpmedel skulle kunna ersätta lokalkännedom är uppenbart orimligt. Taxichaufförens uppgift är att välja ”det professionella vägvalet”, vilket innebär att undvika hinder och trafikstockningar genom goda vägval. Det förutsätter god kunskap om och förståelse för trafikmiljön. Något krav på att taxibilarna ska vara utrustade med GPS-navigatorer föreslås inte av Transportstyrelsen. Om förarna saknar god lokalkännedom riskerar det att förutom ökad otrygghet även ge längre restider och högre pris.

När Stockholms läns landsting upphandlar färdtjänst ställs naturligtvis tuffa kvalitetskrav, och de entreprenörer som inte lever upp till kraven kommer att få kännbara ekonomiska påföljder. Våra krav förutsätter dock att det finns en fungerande taximarknad där vissa kvalitetskrav trots allt är normen. Transportstyrelsens krav på lokalkännedom är en av garanterna för detta. Eftersom såväl färdtjänstens kunder som SL:s övriga kollektivtrafikresenärer i olika situationer har rätt att ta en taxi direkt på gatan – till exempel vid förseningar där SL:s resegaranti gäller eller störningar som gör att SL:s tillgänglighetsgaranti träder i kraft – påverkas våra kunder även av hur kvaliteten är på taxiutbudet utanför färdtjänstens upphandlingar.

En uppmaning till Transportstyrelsen blir därför att inte upphäva kravet på lokalkännedom för taxichaufförer i Stockholms län eller avskaffa det myndighetsprov som idag genomförs. En seriös taximarknad med yrkeskunniga Stockholms-ciceroner på chaufförsstolen gynnar inte bara Stockholm som affärs- och turiststad utan också alla de äldre och funktionshindrade som är beroende av färdtjänsten för sina resor.

Några reflektioner kring valberedningens förslag

2011-12-18T00:24:00.000+01:00

De senaste dagarna har valberedningens förslag till ny partistyrelse för Kristdemokraterna avhandlats i snart sagt alla nyhetsmedier.

Att valberedningen föreslår omval för partiledaren Göran Hägglund är knappast överraskande. Utifrån det stöd som han fått av distrikt och lokalavdelningar hade det snarast varit en sensation om valberedningen hade dristat sig att föreslå någon annan.

Att utmanaren Mats Odell inte föreslås få förnyat förtroende som 2:e vice ordförande är inte heller någon sensation. Man kan inte gå tillbaka till att vara lojal vice ordförande efter att ha ägnat månader åt att kampanja land och rike runt för att underblåsa ett uppror mot partiledaren. En pokerspelare som gått all-in och förlorat kan inte sedan fortsätta att spela som om ingenting hänt.

David Lega som ny 2:e vice ordförande är kanske ett djärvt val med tanke på att han bara har några år bakom sig i partiet, men han har som oppositionsråd i Göteborg en viktig politisk plattform och är dessutom en talare och estradör av rang. Jag har förstått att han inte är så populär hos Annelie Enochson och hennes vänner, men jag uppfattar att han har ett brett stöd i partiet. Såväl min lokalavdelning (Huddinge) som nominerade Göran Hägglund som ordförande och mitt distrikt (Stockholms län) som nominerade Mats Odell valde också att nominera David Lega till presidiet.

I övrigt var det två nya namn som förslogs till partistyrelsen, dels den välkände prästen och tidigare biskopen Lennart Koskinen, dels partiets gruppledare i Leksand, Sakarias Winberg. Nomineringen av Sakarias är egentligen ingen stor överraskning. Leksand är en av de alltför få framgångskommunerna för partiet i det senaste valet och just Sakarias är säkert en viktig del av förklaringen till detta. Sina unga år till trots är han en välkänd profil i partiet både lokalt och på riksplanet.

Nomineringen av Lennart Koskinen känns mer överraskande, men jag är positiv även till den. Jag har hört Lennart debattera partiets framtid i Almedalen förra året, han är en man som tänker fritt och talar öppet. I en partistyrelse som mestadels består av yrkespolitiker är det viktigt att det också kommer in människor med ett utifrånperspektiv, som bidrar med nya infallsvinklar på den svenska politiken och står utanför de falangbildningar som i alltför hög grad präglat de senaste årens kristdemokrati.

Jag är inte avundsjuk på de som ingår i valberedningen. De har haft ett svårt och otacksamt jobb. Jag har läst Göran Sydhages beskrivning av valberedningens arbete inför partiledarvalet 2004 och tänker att det på vissa sätt förmodligen varit ännu svårare i år, eftersom känslorna är hetare nu.

I Svenska Dagbladet skriver en lång rad välkända kristdemokrater idag att de tycker att det är dags för Mats Odell att stiga åt sidan istället för att fortsätta sin kampanj för partiledarposten, eftersom han ändå inte kommer att vinna den striden. Jag kan dela den grundläggande analysen, att Mats Odell kommer att förlora en eventuell omröstning på rikstinget i januari och att det bästa för partiet just nu vore om kampanjen mot Hägglund avbröts. Tyvärr har resultatet av artikeln inte varit ett mer enat parti utan snarast det motsatta. Jag har förbluffats över de i vissa fall väldigt grova Facebook-påhopp som kommit från olika personer som stödjer Odells kandidatur, både mot valberedningen och undertecknarna av debattartikeln i Svenska Dagbladet.

Vi måste vara försiktiga med orden, brukar Göran Hägglund uppmana partikamraterna. Efter den 28 januari ska vi arbeta tillsammans för valsegrar 2014. Och gärna fram till den 28 januari också, även om det finns två kandidater till partiledarposten. Fokuset på interna strider och personfrågor bidrar inte till ökad politisk tydlighet eller ökat förtroende bland väljarna.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Newsmill.

Bloggar: Göran Sydhage, Jonas Segersam, Annelie Enochson, Simon Rundqvist.

Maxtaxan och barngruppernas storlek

2011-12-14T14:25:00.000+01:00

Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp skriver idag på debattplats i Svenska Dagbladet om utvecklingen inom förskola och annan barnomsorg. Budskapet är välbehövligt antipopulistiskt genom att man inte lovar mer åt alla gratis (som är så vanligt när det gäller just förskolepolitiken), men ger också en välkommen spark åt alla de förskoleelitister som försöker slå i folk att föräldrar inget kan. Kristdemokraterna fortsätter att vara det parti som hela tiden står upp för att föräldrarna ska kunna välja hur de vill ge sina barn omsorg - genom förskola, familjedaghem, flerfamiljssystem eller att vara hemma själva med barnen.

Under de senaste tio åren har andelen barn som går i förskolan ökat från 66 procent till 83 procent, en 25-procentig ökning. Det är mycket, och ökningen har skett samtidigt som de kommunala subventionerna stigit mycket kraftigt. Medan maxtaxan inom äldreomsorgen räknas upp med prisutvecklingen varje år, har förskolans maxtaxa legat konstant sedan den infördes 2004. Samtidigt har den genomsnittliga kostnaden per förskoleplats stigit med ungefär 25 procent till 120.000 kr per år. Föräldrarnas andel av kostnaden har sjunkit till som mest 13 procent, men i genomsnitt bara 8 procent. För många föräldrar är det rentav billigare att lämna barnet på dagis än att själv stå för mat- och blöjkostnader.

Det finns olika sätt för kommunerna att hantera de ökande kostnaderna för förskolan. Ett sätt är förstås att öka barngruppernas storlek. I artikeln berättas att 4.800 grupper i förskolan har 21 barn eller fler, nästan en femtedel av alla barngrupper. Antalet så stora grupper har ökat med 60 procent sedan år 2003. Även antalet riktigt stora småbarnsgrupper ökar, vilket jag har förstått är en utveckling som oroar ledande utvecklingspsykologer. Större barngrupper är inte vägen att gå. Även om Huddinge enligt den senaste tillgängliga statistiken har de minsta barngrupperna och den högsta personaltätheten på Södertörn har jag full förståelse för att föräldrar är oroliga.

Ett annat sätt är att hela tiden låta förskolans andel av kommunernas totala kostnader öka. Eftersom kommunalskatterna redan är mycket höga i Huddinge och de flesta andra kommuner är skattehöjningar inte en framkomlig väg. Då tvingas man istället ta resurser från andra områden - från skolan, äldreomsorgen, socialtjänsten eller underhållet av gator och vägar. Förskolan blir en gökunge i det kommunala fågelboet. Jag har svårt att se det rimliga i den utvecklingen.

En tredje lösning är att öka familjernas medfinansiering, och det är något som den familjepolitiska gruppen öppnar för i debattartikeln. Jag talar inte om något avskaffande av maxtaxan, men jag kan tycka att det är rimligt att återställa familjernas medfinansieringsdel till den nivå den hade när maxtaxan infördes och sedan införa en årlig indexuppräkning på samma sätt som inom äldreomsorgen. Att den som får en service också är med och betalar känns inte orimligt - speciellt inte när pengarna går till att säkra att det verkligen blir en god kvalitet med rimlig storlek på barngrupperna.

Nya satsningar behövs på Stockholms museer

2011-12-03T19:51:00.000+01:00

Medan regnet piskar ner utanför mitt fönster funderar jag lite grann på Sockholm som besöksstad. Med sitt läge där Mälaren möter Östersjön, med sin gamla stadskärna med medeltida anor, med sina praktfulla märkesbyggnader är det inte att undra på att staden är populär bland turister, konferensgäster och andra besökare. Jag är glad att fler och fler upptäcker staden i mitt hjärta.

Men det betyder inte att vi i Stockholm har gjort allt som vi kan och borde göra. Claes Arvidsson skriver på Svenska Dagbladets ledarsida idag om planerna på att bygga ett Nobel Prize Center på Blasieholmen, bakom Nationalmuseum och tvärs över Nybroviken från Strandvägen och Dramaten. Ett fantastiskt läge för ett museum och besökscentrum som jag tror at väldigt många kommer att välja att besöka, såväl stockholmare som turister, och något som det kan vara naturligt att vi visar upp för gästande delegationer av forskare, politiker och företagsledare. Stockholm har en rad framstående universitet, men ingenting signalerar kanske ändå Stockholms betydelse i forskarvärlden som Nobelpriset.

Claes Arvidsson hoppas att man samtidigt ska hitta en lösning för Nationalmuseums behov av större ytor för att visa sina samlingar, som Arvidsson bedömer är av världsklass. Jag kanske inte skulle gå så långt som att kalla dem världsklass, för det är minst sagt tufft att jämföras med till exempel Louvren i Paris, Uffizi i Florens eller Eremitaget i S:t Petersburg, för att nämna några av de många riktigt prestigefulla museerna på vår egen kontinent. Men Nationalmuseum skulle med rätt förutsättningar kunna utvecklas till något betydligt större och mer attraktivt än det museum vi har idag. Det vore viktigt för Stockholm som kulturstad och turistdestination. Jag har bloggat om detta förut, här.

I dagens Svenska Dagbladet finns även en intressant artikel om Liverpool, i Näringslivsdelen. Jag har själv besökt Liverpool och imponerats, inte bara av hur man rustat upp de centrala delarna av staden och fått in nytt liv med spännande museer, som Tate Gallery till exempel, utan också hur man skapat en fungerande turistindustri runt stadens mest kända musikexport, The Beatles. Jag har besökt Beatlesmuseet och Cavern Club och åkt på en bussrundtur för att se nationella minnesmärken som Paul McCartneys barndomshem och andra platser associerade med Beatles i staden.

ABBA är förstås inte lika stora som The Beatles, åtminstone inte för mig, men jag tror att många turister i Stockholm skulle uppleva det som spännande och intressant att besöka ett ABBA-museum, som berättar historien om gruppen men också om de olika projekt som abborna varit involverade i sedan dess. Själv kan jag tycka att Globen-området, ett stenkast från Polar-studion vid Skärmarbrink där mycket av magin skapades, skulle kunna vara en lämplig plats för ett ABBA-museum.

Och när man ändå funderar på Globen-området och publikorienterade museer som skulle stödja Stockholms besöksnäring - varför inte ett idrottsmuseum, ett svensk sports Hall of Fame? Hur älskade (och hatade) Stockholms klubbar än må vara har de inte samma dragkraft som, säg, Manchester United, FC Barcelona eller Inter, men Sverige har under årens lopp haft ett stort antal idrottshjältar med internationell ryktbarhet och Globen-området vore den mest naturliga lokaliseringen, djupt associerat med svensk idrott sedan decennier som det är. (Och, till skillnad från Göteborgs idrottsmuseum, tycker jag att det är viktigt att satsa på hela Sverige, inte bara idrottsmän med lokal tillhörighet.) Kanske ett projekt för Sveriges Olympiska Kommitté och/eller Riksidrottsförbundet att bygga vidare på?

Ett nytt miniapotek i Vårby

2011-11-25T18:44:00.000+01:00

Jag gillar verkligen att apoteksmonopolet avskaffats. Nya apotek startas, öppettider förbättras, servicen utvecklas. Det gör livet lättare för folk. På bilden ser vi ett exempel på ett nystartat apotek i min hemkommun Huddinge, närmare bestämt det lilla miniapotek som Kronans Droghandel startat inne på Vårby vårdcentral i Vårby Haga. Under apoteksmonopolets tid försökte man från vårdcentralens sida förgäves övertala Apoteket att öppna där, eftersom det helt saknades apotek i Vårby. Med avregleringen har nya möjligheter öppnats - till vårbybornas fromma. Kudos! Jag gratulerar!

Några tidigare blogginlägg där jag talat om behovet av apotek i Vårby: 5 januari 2008, 6 maj 2009, 14 april 2011. Och så plötsligt händer det!

Nu ökar vi valfriheten i äldreomsorgen - igen!

2011-11-24T22:00:00.001+01:00

Varje gång äldreomsorgsnämnden godkänner en ny hemtjänstutförare, brukar jag hälsa dem välkomna i ett litet blogginlägg. Idag hade vi glädjen att välkomna en ny utförare, Ada hemtjänst & personlig assistans AB, ett litet företag som erbjuder sina tjänster i hela kommunen utom Skogås och Trångsund, från kl 07-22. Kunder som behöver hjälp övrig tid får då insatser av den kommunala hemtjänstens nattpatrull.

Vi fick också redovisat för oss resultatet i årets kundenkät. Fantastiskt roligt! Generellt sett har resultaten förbättrats väldigt mycket sedan förra året, både för hemtjänst, servicehus och vård- och omsorgsboende. Våra brukare är helt enkelt betydligt mer nöjda än tidigare, och det gäller både de som har valt en privat utförare och de som valt kommunen. Fast förbättringen är störst för hemtjänstens privata utförare, som nu generellt sett har bättre resultat än kommunens och också snabbt vunnit marknadsandelar bland brukarna. Kortfattad information om resultaten i kundenkäten fördelat på de olika hemtjänstutförarna kan du hitta i Kvalitetsguiden på Huddinge kommuns hemsida.

Men det mest spännande beslut som fattades som handlar om valfrihet i hemtjänsten handlade ändå om att vi införde förenklad biståndsbedömning för olika servicetjänster för personer över 75 år. Nu ska den 75-plussare som vill ha till exempel trygghetslarm, snöskottning eller städning från hemtjänsten behöva få sitt liv detaljgranskat av biståndshandläggarna, som därmed får mer tid över för att följa upp de fattade biståndsbesluten så att kunderna verkligen får det som de behöver. Hemtjänstkunder som använder den förenklade biståndsbedömningen betalar naturligtvis avgift som alla andra. Erfarenheten från andra kommuner som haft liknande system ger vid handen att förenklad biståndsbedömning inte ökar kommunens kostnader nämnvärt, men vi ska naturligtvis följa upp hur det blir med den saken i Huddinge. Information ska även ges om RUT-avdraget för hushållsnära tjänster, som för många äldre som bara behöver till exempel lite städning kan vara mer ekonomiskt fördelaktigt än att gå via hemtjänsten.

Med kundval inom hemtjänsten, ramtimmar för servicetjänster och nu också förenklad biståndsbedömning ökar vi steg för steg valfriheten för de äldre i kommunen. Det är jag väldigt stolt över.

Slussen, SjöVägen, trafikupphandlingar, stadsutveckling...

2011-11-23T21:57:00.000+01:00

Det händer saker hela tiden. Ibland hinner jag skriva om dem här på bloggen, ibland inte. Senaste veckan har det mest hört till den senare kategorin, så jag tänkte berätta om några händelser i korthet.

I måndags besökte jag Debaser Slussen, om ni frågar mig en av Stockholms viktigaste kulturinstitutioner. Den här kvällen handlade det dock inte om rockmusik utan om frågan om hur Slussen ska byggas om. Arrangör var Hyresgästföreningen, som bjudit in representanter för några av de olika alternativa förslag till Slussen-ombyggnaden som presenterats, samt tre debattörer som fick resonera om de olika idéerna. En hel del intressanta infallsvinklar. Vi lär få en del tillfällen att återkomma till Slussen-planerna, till exempel för att hitta de optimala förutsättningarna för kollektivtrafiken och framför allt då byten mellan olika kollektivtrafikslag: tunnelbana, lokaltåg, spårvagn, buss och båt. Alla behövs i framtidens trafik i Slussen. Det allra största problemet är kanske själva ombyggnadstiden, och då i första hand för trafiken till Nacka och Värmdö.

Igår gjorde jag tillsammans med ett par partikamrater ett studiebesök på SjöVägen, den nya pendelbåtlinjen som går från Nybroplan till Frihamnen via både Nacka och Lidingö. En suverän satsning som kortar såväl resväg som restid för många resenärer. Och ännu fler kan det bli. I samband med att den nuvarande linjen permanentas - ett beslut som jag hoppas att trafiknämnden snart är mogen att fatta - borde ett beslut fattas om att investera i nya båtar som möjliggör en tätare trafik med högre tillgänglighet. Stockholm är byggt på vatten och båten skulle på många sträckor vara ett smartare sätt att resa än nuvarande alternativ. Förhoppningsvis ska vi snart kunna presentera nya pendelbåtslösningar, både på Mälaren och Saltsjön. Kanske kan båtar också vara en del av lösningen på trafikproblemen under Slussen-ombyggnaden?

Igår eftermiddag hade trafiknämnden sammanträde. Den största och mest medialt intressanta frågan på dagordningen var de två upphandlingarna av trafiken på Tvärbanan, Saltsjöbanan och busstrafiken i Bromma, Solna/Sundbyberg och Sollentuna respektive Roslagsbanan och busstrafiken i nordostkommunerna. Att Arriva - ägt av Deutsche Bahn - vann båda upphandlingarna är numera allmänt känt, däremot är det kanske många som inte känner till att det här nog var den bussupphandling i svensk historia som ställt de allra högsta kraven på tillgänglighet för äldre och personer med funktionsnedsättning. Ännu ett steg på vägen mot en tillgänglig kollektivtrafik.

Och i förmiddags åkte jag tillsammans med partikamraterna Tomas Hansson, samhällsbyggnadsnämndens ordförande i Huddinge, och Erik Slottner, ledamot i stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad, runt i Flemingsberg, Glömstadalen och Kungens Kurva och tittade på allt det som händer och diskuterade vad vi skulle vilja hände i framtiden.

Arbetar man med samhällsplanering och trafik i en stad som Stockholm, som växer med 35.000 invånare per år eller två ledbussar per dag, med ett ständigt underskott på bostäder och ett transportsystem som enligt tämligen samstämmiga källor närmar sig trafikinfarkt, ja då kan man vara ganska säker på att hela tiden ha saker att göra. Vi bygger och planerar för dagens och framtidens Stockholm. Det är många pusselbitar som ska falla på plats. Däri ligger utmaningen, men också glädjen i uppgiften.

Vårdlotteriet och Äldreteamet

2011-11-21T18:14:00.000+01:00

Igår visade Dokument Inifrån en film med titeln "Vårdlotteriet", en skildring av hur det går till när man på ett sjukhus bedömer vilken vård en patient ska få och var hon ska få den. Exemplet hämtades från Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, men jag skulle gissa att ungefär samma berättelse hade kunnat hämtas från de flesta andra akutsjukhus i landet. Den tes som drevs var att de svårast sjuka patienterna, till exempel demenssjuka, äldre multisjuka eller patienter med psykiatrisk problematik, sorterades ut vid fördelningen av vårdplatser, till exempel på hjärtintensiven, och alltså fick en sämre vård.

Jag ska erkänna att jag också vill att dessa patienter ska sorteras ut - fast på motsatt sätt! Vi kristdemokrater har ibland talat om "guldkort" i vården för de allra sköraste patienterna som behöver vården allra mest, och det tycker jag är rätt tänkt.

I Huddinge har vi sedan några år tillbaka drivit ett äldreteam tillsammans med landstinget. Som jag ser det ett väldigt spännande och framgångsrikt projekt riktat mot just de äldre multisjuka som tidigare åkt ut och in på akuten och ofta hamnat just i den bedömningsproblematik som Dokument Inifråns film beskriver. Istället har ett multiprofessionellt team bestående av läkare, sjuksköterskor, omsorgspersonal, sjukgymnast, arbetsterapeut, dietist och logoped tillsammans tagit hand om patienten i hennes hem. På så sätt har hon kunnat få vård och omsorg från specialister som verkligen känner till hennes situation, inte bara från att ha ögnat igenom hennes highlightsen från hennes journal utan från att faktiskt ha varit hos henne många gånger förut. När hon tillfälligt behövt extrainsatser har hon kunnat läggas in på speciellt avsatta platser på Strandgården på Stortorps Äldrecentrum, där duktig personal kunnat ta hand om henne.

Erfarenheten är att de oplanerade besöken på akuten nästan försvunnit och att patienterna när det gäller kontakter med till exempel hjärtintensiven, som diskuterades i Dokument Inifrån, haft en initierad läkare som kunnat föra deras talan, precis det som efterfrågades i programmets slutkläm. Jag är väldigt glad och stolt över att den här försöksverksamheten och hoppas verkligen att vi tillsammans med Stockholms läns landsting kan hitta sätt att implementera det här tänket i hela länet när tiden för försöket nu börjar rinna mot sitt slut.

Jag tycker också att det är bra att Stockholms läns landsting - på kristdemokratiskt initiativ - numera i stor utsträckning kör äldre patienter direkt till geriatriken på till exempel Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, istället för till akuten. Det ger kortare väntetider och ökad trygghet för patienten. På geriatriken får de träffa personal som är experter på behandling för äldre multisjuka och demenssjuka.

Tunnelbanan behöver spårvagnar

2011-11-12T20:45:00.000+01:00

Tunnelbana eller spårvagn? Debatten har blossat upp igen sedan Centerpartiet för några dagar sedan hade ett möte där man ställde spårvägsutbyggnad i innerstaden mot kollektivtrafik in till staden och tyckte att det senare var viktigare, enligt den rapportering som Svenska Dagbladets spårvagnsnegativa reporter Anna Gustafsson bistått med.

Själv måste jag erkänna att jag tycker att hela idén att ställa tunnelbana mot spårvagn är rätt så enfaldig, och motsatsparet stadsspårvagn mot kollektivtrafik in till staden är om möjligt ännu dummare.

Låt oss gå igenom grunderna. Stockholms tunnelbana, vars senaste utbyggnad var från Bagarmossen till Skarpnäck 1994, lider, precis som övrig kollektivtrafik, av trängselproblem eftersom regionen växt mycket kraftigt utan att infrastrukturkapaciteten ökat i motsvarande grad.

Framför allt är det svårt att öka kapaciteten på grön och röd linje i rusningstid. Det finns en del trimningsåtgärder som kan göras. Man kan vässa signalsystemen så att tågen kan gå något tätare, till exempel genom att införa förarlösa tåg. Man kan byta ut tågens inredning mot en med färre säten och fler ståplatser och därigenom få in fler resenärer. Man kan möjligtvis också hitta sätt att snabba på på- och avstigningsprocessen och därigenom förkorta stopptiden och ge utrymme för fler tåg. Men man kan inte göra en storstilad utbyggnad av tunnelbanenätet på röd och grön linje och förvänta sig att de nya resenärerna ska få plats i det centrala bältet genom innerstaden.

Det finns undantag. Att bygga ut blå linje till Nacka skulle inte vara något problem av kapacitetsskäl. Där är det snarare den ekonomiska investeringen som fått politiker och tjänstemän att skygga för frågan under decennier. Jag har inte sett någon kvalificerad prisangivelse, men jag skulle kunna tänka mig att det åtminstone blir en kostnad i nivå med Citybanans - som staten inte ansåg sig kunna genomföra utan en ordentlig medfinansiering inte bara från Stockholms stad och län utan också från ett antal andra län runt om i landet. När det gäller tunnelbaneutbyggnaden till Nacka lär vi inte få samma uppbackning, är jag rädd. Även en utbyggnad av grön linje från Hagsätra till Älvsjö bör ge högst begränsad effekt på tunnelbaneresandet i det centrala stråket men rejäla restidsförbättringar genom att kollektivtrafiknätet knyts ihop bättre via smarta bytespunkter.

Men vill man därutöver bygga ut grön eller röd linje, till exempel till Täby, som jag vet att många har talat om, då måste man hitta nya sätt att avlasta tunnelbanenätets centrala delar. Det är där innerstadens spårvägar kommer in. Vi kan ta 4:an som exempel, eftersom den är den stombusslinje som är först i tur att omvandlas till spårväg.

Om man idag ska åka från, säg, Mörby centrum till Odenplan, byter man normalt sett tunnelbanetåg på T-centralen. Visst kan man byta till 4:an vid Tekniska Högskolan, men, 4:an är för fullsatt och går för långsamt. Och den är en buss. De flesta drar sig för att göra det bytet. Om man istället kan byta till en modern spårvagn är det många som kommer att göra det, det har inte minst Tvärbanans succé visat. Därigenom avlastas röd linje mellan Tekniska Högskolan och T-centralen och grön linje mellan T-centralen och Odenplan. Om man följer 4:ans sträckning kan man hitta en rad andra sådana möjligheter till smartare byten som kommer att minska trycket i tunnelbane- och pendeltågsnätens centrala delar.

Resultatet av en smart spårvägsutbyggnad i innerstaden blir därför förbättrade möjligheter för fler kollektivtrafikresenärer att åka in från stadens ytterområden - och i förlängningen kan det leda till att vi faktiskt kan bygga ut även grön och röd linje.

Naturligtvis kan vi inte bygga ut spårvagn, tunnelbana eller något annat transportslag utan att bedöma investeringskostnaderna. Är investeringens nytta värd kostnaden? Vilka investeringar som görs och i vilken takt de sker är avhängigt vilka ekonomiska resurser som landstinget/SL har till sitt förfogande. Där tycker jag att ansatsen i stombuss- och spårvägsstrategin är god - man diskuterar i första hand kollektivtrafiknätets struktur, när en viss stombusslinje ska omvandlas till spårväg eller en spårväg ersättas av tunnelbana är en senare fråga.

Gång på gång upprepas påståendet spårvägsstrategin skulle kosta 40 miljarder kronor att genomföra. Siffran har, så vitt jag förstår, tillkommit genom att en "trafikforskare" betald av bussbranschen multiplicerat de dyraste metrarna av Spårväg City med hela sträckan i spårvägs- och stombussnätet som skisseras i det förslag till strategi som trafiknämnden skickat ut på remiss. Siffran är alltså tillskapad i ett demagogiskt syfte och inte att betrakta som en seriös beräkning, speciellt med tanke på de mycket speciella omständigheterna kring bygget av Spårväg City som gjorde att det blev väldigt mycket dyrare att bygga än innerstadsspårvägar normalt sett är. Framtida spårutbyggnader och andra stora investeringar kommer att ske med en betydligt bättre kostnadskontroll, annars kommer vi inte ha råd med de satsningar som behövs.

Just nu pågår en febril byggaktivitet i Stockholm, med Citybanan och Tvärbanans förlängning från Alvik till Solna station. Så kommer det att fortsätta, om jag får bestämma. Hur mycket som skulle byggas ifall Socialdemokraterna fick bestämma vet vi inte. Men vi vet att under de tolv senaste åren då de hade regeringsmakten, från 1994 till 2006, byggdes inte en enda meter tunnelbana. Att anklaga Alliansen för att inte bygga tillräckligt är därför lite grann som att kasta sten i glashus.

Stockholm behöver både utbyggd spårväg och tunnelbana. Stockholmarna skulle tjäna på om det blev mindre paj- (och sten-)kastning i trafikpolitiken och man istället enades om att försöka hitta lösningar för att kunna öka investeringstakten. Det är vad jag arbetar för.

Spännande studiebesök i Igelsta

2011-11-10T14:22:00.001+01:00

Igår kväll var jag tillsammans med några partikamrater från Södertälje och Huddinge på studiebesök på Igelstaverket, som ägs gemensamt av Huddinge, Botkyrka och Södertälje kommun. Jag har varit där en gång förut, på mitt allra första gruppmöte med Kristdemokraterna i Huddinge hösten 1999, men det var väldigt spännande att komma tillbaka igen och se alllt nytt som hänt - och då förstås framför allt det nya kraftvärmeverket som invigdes häromåret. På bilden här intill syns själva turbinen, som känns som hämtad ur en industrifantasi. Någon nämnde Professor Balthazar, själv tänkte jag på de leksaksångmaskiner jag såg i barndomen. Och själva grundkonceptet är ju detsamma, även om inte bara skalan utan också effektiviteten är på en helt annan nivå. I ett modernt kraftvärmeverk, som det i Igelsta, tillvaratar man ju inte bara ångkraften i en turbin som producerar elektricitet, man värmer ju även i flera steg upp fjärrvärmenätets vatten. Den sammanlagda effekten är så hög att energieffektiviteten enligt gängse mätmetoder blir en bra bit över 100 procent (vilket möjligtvis får ses som ett tecken på att mätmetoden skulle behöva utvecklas...).

Igelsta kraftvärmeverk innebar en jätteinvestering för de tre kommunerna. Det finns ett moment av risktagande i det, men också en stor uppsida för kommunerna och deras invånare. Ekonomiskt, men även miljömässigt. Igelstaverket har stått för en stor del av hela Sveriges samlade minskning av koldioxidutsläpp. Den förbränning av fossila bränslen som sker där idag är en del plastmaterial som av olika skäl inte kan återanvändas, och som det är bättre att förbränna i Igelsta än någon annanstans eftersom verket har en av världens bästa reningsanläggningar. Vi har all anledning att känna oss stolta över det långsiktiga och målmedvetna miljöarbete som pågår inom Söderenergi, det kommunala bolag som äger Igelsta.

Just igår var för övrigt en ovanligt bra miljödag för Söderenergi. Då invigdes nämligen elektrifieringen av järnvägen till Nykvarns bränsleterminal, där träflis och restmaterial från den svenska skogsindustrin omlastas för vidare transport till Igelsta. Genom att elektrifiera även den sista järnvägssträckan kan vi ytterligare sänka fjärrvärmens miljöutsläpp och klimatpåverkan. Bravo!

Läs mer: Söderenergis hemsida.

Andra bloggar: Veronica Westergård.

Miljöpartiet och gårdagens skola

2011-11-09T15:48:00.000+01:00

Ibland använder man begreppet "stolpskott" om idéer, förslag, utspel eller personer som verkligen gått fel. Egentligen är det ett märkligt uttryck. Ett stolpskott går ju nästan i mål. Det är nära, men ändå inte riktigt bra.

Jag kommer att tänka på det när jag läser vad Miljöpartiets utbildningspolitiske talesperson Jabar Amin skriver på Dagens Nyheters debattsida i polemik mot den artikel som Göran Hägglund skrev häromdagen. Amins artikel är inte ett stolpskott. Den är inte ens i närheten av mål.

"Sveriges elever behöver inte betygssättas efter sin personlighet", säger han till exempel. Och påstår att Göran Hägglund vill motsatsen. Absurt. Vore det inte bra om MP valde en utbildningspolitisk talesperson som kan läsa och förstå skriven text? tänker jag elakt.

Göran Hägglund talar istället om en skola som kan förmedla kunskap, bildning och värdegrund. Uppenbarligen går det i clinch med Miljöpartiets skolidéer. Vilket kanske inte är så överraskande. Miljöpartiet har ju alltid varit en av flumskolans ivrigaste banérförare. Trots stolta proklamationer om att man till exempel är Huddinges främsta skolparti lyser det igenom hela tiden. Miljöpartiet är helt säkert inte det bästa partiet för den som vill att skolan ska förmedla kunskap, bildning och en god värdegrund.

Tyvärr finns det mycket som tyder på att det var "gårdagens skola", för att använda Amins ord. Nu talar man lyriskt om de kunskapsnivåer som eleverna hade när jag gick i skolan, precis som man på den tiden talade om de kunskaper som eleverna hade på mina föräldrars tid. Utmaningen ligger i att återerövra de kunskaper och den bildning som tidigare generationer faktiskt haft. Till skillnad från Amin tror jag inte att vägen dit går genom att eleverna sitter och SMS:ar på lektionerna.

Stockholm - en konkurrenskraftig myrstack?

2011-11-07T17:50:00.000+01:00

I Dagens Nyheter idag skriver Johannes Åman en intressant artikel på ledarsidan.

Storstaden är ur ett örnperspektiv lik en myrstack. Invånarna myllrar ut genom husportar och tunnelbaneuppgångar. Fixerar man en gestalt kan den förefalla målmedveten. Men helheten av framvällande figurer är outgrundlig. Någon form av samspel pågår uppenbarligen. Frågan är hur effektivt det är.

I såväl storstaden som myrstacken förefaller det finnas effektivitetsproblem, men genom sin existens visar de att de - i alla fall just nu - är mer effektiva än andra alternativ. Jag vet inte om världens myrstackar växer, men världens storstäder gör det. Inte minst megastäder som Jakarta, Mumbai och Mexico City.

Stockholm är ju i perspektivet av världens riktigt stora städer på sin höjd en mellanstor stad. Men det måste vara en mellanstor stad med attityd och kvalitet nog att konkurrera även med de riktigt stora städerna. Lite som Carl Bildt: "A medium size dog with big dog attitude".

En utmaning som Johannes Åman nämner i det sammanhanget är transportsituationen, vilket som av en händelse hör till de områden som jag funderar allra mest på. Hur ska vi få effektiva kommunikationer för ett växande Stockholm?

En viktig aspekt i sammanhanget är behovet av att öka kollektivtrafikens andel av det totala resandet. Inte det lättaste. För resor i och till och från innerstaden i rusningstid står kollektivtrafiken redan idag för en mycket hög andel. Men om fler ska kunna resa samma väg är en ökad kollektivtrafikandel enda lösningen.

Som jag ser det består resandets kostnader av tre distinkta aspekter: slitage, miljöpåverkan och utrymme. I slitage ingår kostnaden för att bygga och underhålla en väg eller ett spår och det fordon som resenären använder. Till miljöpåverkan räknas till exempel de utsläpp som görs, men också till exempel de bullerstörningar som resan åstadkommer. Den tredje aspekten, utrymme, handlar om en av den täta stadens mest begränsade resurser och hur mycket av den som man tar i anspråk när man reser. En parkerad bil kräver ungefär 12 kvadratmeter (2,4 x 5 meter). En bil som kör i 20 km/h kräver ungefär 40 till, sammanlagt 52 kvadratmeter, åtminstone om man ska följa den tresekundersregel som åtminstone jag fick lära mig när jag tog körkort. En fullsatt buss, spårvagn eller tunnelbanevagn kräver ett betydligt mindre utrymme per person. Vid prissättningen av olika typer av resor är det rimligt att deras kostnader i form av slitage, miljöpåverkan och utrymme på något sätt vägs in.

Johannes Åman nämner trängselskatterna som ett bra exempel på ekonomiska styrmedel. Samtidigt kan man konstatera att dagens trängselskatter i Stockholm inte är särskilt smarta. Det kostar till exempel lika mycket att åka in i staden i rusningstrafik som att åka ut ur den, mot rusningen. Och det kostar ingenting alls (i trängselskatter, alltså!) att snurra runt i innerstaden, där gatuutrymmet är som mest begränsat. Skillnaden mellan den högsta avgiften i rusningstid och avgiften mitt på dagen är också så begränsad att den knappast påverkar speciellt många att ändra sitt resschema. Vill man att Stockholms gatuutrymme ska användas effektivt finns det alltså helt klart utrymme för förbättringar. Ska vi ha trängselskatter bör vi göra dem så smarta som möjligt.

Pengarna man får in bör användas till ytterligare investeringar i Stockholms trafiksystem. Jag vet att det finns somliga som försöker avskräcka från viktiga investeringar med uppblåsta kostnadskalkyler (senast i Svenska Dagbladet idag), men faktum är att det behövs både vägar och spår, såväl spårvagn som tunnelbana (och dessutom både buss och pendeltåg). Precis som Tomas Hansson skrev i Svenska Dagbladet häromdagen har staten en infrastrukturskuld att betala till Stockholmsregionen, men regionen - såväl i egenskap av bilister och kollektivtrafikresenärer som i egenskap av skattebetalare - behöver nog också pytsa in en del för att Stockholm på nytt ska få ett väl fungerande trafiksystem.

Och ett väl fungerande trafiksystem behöver vi verkligen, om Stockholm framgångsrikt ska kunna konkurrera med europeiska och internationella storstäder om framtidsföretagens investeringar. Det är den bistra verkligheten. En storstad idag får inte bara vara en myrstack vilken som helst - den måste vara en konkurrenskraftig myrstack!

Dags att staten infriar sina löften!

2011-11-03T16:42:00.000+01:00

På Brännpunkt i Svenska Dagbladets nätupplaga ryter Tomas Hansson, Kristdemokraternas kommunalråd i Huddinge, till idag med anledning av bostadsminister Stefan Attefalls utspel i förra veckan, där han fick det att låta som om det var kommunerna som var skulden till det låga bostadsbyggandet i länet.

I Tomas debattartikel berättar han om hur dåvarande landshövdingen Mats Hellström för nio år sedan förhandlade om bostadsbyggandet med kommunerna i länet och hur staten gav löften om olika infrastruktursatsningar i utbyte mot att kommunerna ordnade fram fler bostäder.

I backspegeln kan vi se att det byggts tusentals bostäder i Huddinge sedan dess, men inte för ett enda av väg- eller spårprojekten i Huddinge har spaden satts i backen än. I ett av dem, Huddingevägen, finns det inte ens någon tidsplan längre för när man ska ha gjort något åt problemen. Det är alltså hög tid att staten börjar betala av på sin infrastrukturskuld till Huddinge och regionen.

Visst finns det saker som vi i kommunerna kan göra bättre för att möjliggöra att fler bostäder byggs. Planprocesser kan bli snabbare, kraven på att byggherrarna verkligen genomför planerade projekt tuffare och villkoren för byggen mindre komplicerade. Men ju mer vi bygger, desto större blir behoven av nya spår och vägar - och det vi hittills sett av statliga insatser har inte imponerat, även om det blivit bättre sedan Alliansregeringen tillträdde år 2006.

Björnkulla boulehall - en succé!

2011-10-27T22:56:00.000+02:00

Idag hade Kristdemokraterna i Huddinge en medlemsträff i Björnkulla boulehall, som ligger i anslutning till Södertörns friskola i Flemingsberg. Under förra mandatperioden fattade vi en lång rad viktiga beslut som gynnade de äldre i kommunen. Till exempel införde vi kundval i hemtjänsten och genomförde en historisk satsning på nya platser i vård- och omsorgsboende. Men jag tror inte att någonting vi gjort blivit lika populärt hos pensionärsföreningarna som att vi ordnade en boulehall. Och det kostade inte ens några pengar: lokalen fanns redan, den rustades bara upp och pensionärsföreningar och andra som använder den betalar en låg avgift som uppges täcka kostnaderna. En succé i det lilla formatet.

Och nu har alltså även vi kristdemokrater testat banorna och haft en riktigt trevlig kväll. Vi förstår nu varför hallen är så populär. Ett stort grattis till Pia Berkman och Gorges Barkho som vann vår lilla turnering!

Spännande, innovativa företag i Flemingsberg

2011-10-26T18:34:00.000+02:00

Flemingsberg sjuder av liv. Det var det bestående intrycket efter det studiebesök hos Flemingsberg Science som jag idag gjorde tillsammans med Tomas Hansson, kristdemokratiskt kommunalråd i Huddinge med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, Margareta Åkerberg, kristdemokratisk sjukvårdspolitiker som bland annat är vice ordförande i sjukvårdsberedningen för kvinnor, barn och unga, och kommun- och landstingspolitikern Tina Teljstedt.

Flemingsberg Science VD Björn Varnestig bjöd på ett gediget program där vi träffade en rad spännande lokala företag som berättade om sin verksamhet. Även Innovationsplatsen inom Karolinska Universitetssjukhuset och CTMH, ett samarbete inom medicinsk teknik mellan Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska Högskolan och Stockholms läns landsting, presenterades och en prepresentant för det multinationella jätteföretaget General Electric berättade om hur de samarbetar i Flemingsberg inom det medicinsktekniska området.

Ett exempel på den tillväxtkraft som finns i området var det nystartade medicinteknikföretaget Sensa Bues som utvecklat en ny metod för drogtestning som inom kort kommer ut på marknaden. En oerhört spännande utveckling som skulle kunna leda till affärer i miljardklassen. I den kreativa miljön i Flemingsberg och med de nätverk som finns i området har de kunnat gå från innovativ idé till färdig produkt med världspatent på bara ett par år. Jag är oerhört nyfiken på att se hur de utvecklats om ytterligare några år!

Ett annat exempel som vi fick träffa var Axcentua Pharmaceuticals, som håller på att utveckla nya läkemedel ur naturliga ämnen. Deras patenterade produkt AXP 107-11 må låta syntetisk, men har utvecklats ur genistein, ett ämne som finns i soja och som även i sin ursprungliga form har påvisad effekt på cancer. Nu håller Axcentua på att testa produkten på patienter med pankreascancer. Fungerar den så är det en fantastisk medicinsk landvinning eftersom vi idag inte bara saknar mediciner för att bota cancer i bukspottkörteln utan också har väldigt små möjligheter att ens fördröja sjukdomens förlopp.

Potentialen i Flemingsberg är enorm. Med tre högskolor och universitet, ett av landets ledande universitetssjukhus och en rad högteknologiska företag på plats finns grundingredienserna för en väldigt spännande utveckling. Men det krävs också att kommunen och inte minst landstinget är med och ger de nödvändiga betingelserna för att den kreativa miljön ska explodera i nya och snabbväxande företag. Jag lovar att jag ska göra det jag kan för att det ska bli verklighet!

Rekordsatsning på färdtjänst

2011-10-19T23:22:00.000+02:00

Jag är väldigt glad över den rekordsatsning på färdtjänsten som vi i Alliansen nu gör i trafiknämndens budget för år 2012. De senaste åren har vi sett ett växande behov av färdtjänst och en ordentlig satsning har därför varit en viktig prioritering för oss. Budgeten ökas med 72 miljoner kronor jämfört med år 2011. Det motsvarar 286.000 resor. Den sammanlagda budgetomslutningen för färdtjänstverksamheten uppgår för år 2012 till 1.211 miljoner kronor, vilket beräknas räcka till sammanlagt 3,2 miljoner resor.

Under nästa år fortsätter arbetet med att förenkla resetilldelningen för resenärerna genom en minskad byråkrati och förenkling av regler. Andra viktiga reformer inför de kommande åren är att införa ökat kundval för färdtjänstens resenärer, utveckla närtrafiken och modernisera tillståndsgivningen så att den är i fas med den allt mer tillgängliga kollektivtrafiken. Tillsammans ska satsningarna ge ett friare resande och därmed ett bättre liv för Stockholms många äldre och funktionshindrade.

Demonstrationer till stöd för Egyptens kopter

2011-10-16T20:47:00.001+02:00

Förra veckan var fruktansvärd för Kairos kopter. Den egyptiska militären satte in pansarfordon mot fredliga demonstranter som krävde mänskliga rättigheter och att regeringen skulle skydda den utsatta kristna minoriteten. Minst 26 personer dog och hundratals skadades.

Idag hölls inte mindre än två demonstrationer på Sergels torg till stöd för den koptiska minoriteten, den första arrangerad av koptisk-ortodoxa kyrkan, den andra av den arabisktalande församlingen i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Jag deltog i båda dessa välbesökta arrangemang, i den första fick jag till och med möjlighet att ge en hälsning från Kristdemokraterna till de församlade, vilket förstås kändes spännande och roligt. Det är ju inte direkt varje dag man håller tal utan manus inför en stor folkmassa på Sergels torg - eller blir avbruten av applåder!

Vid den andra demonstration deltog ett antal välkända svenska talare, bland andra den kristdemokratiska riksdagsledamoten Désirée Pethrus, som själv befann sig i Kairo när massakern på Tahrirtorget skedde. Hon räknade i sitt tal upp ett antal punkter som hon menade att vi - dvs Sverige - måste fortsätta att kräva:

1. Att en oberoende granskning sker av det som hänt.
2. Att skyldiga ställs till svars och straffas.
3. Att de kristna ska ha rätt att bygga kyrkor och att tillståndsärenden behandlas inom rimlig tid.
4. Att de kristna ska kunna besöka sina kyrkor och samlingsplatser utan rädsla för angrepp.
5. Att myndigheterna säkrar att inga kyrkor bränns ner eller angrips.
6. Att de kristnas rättigheter tydligt skrivs in i konstitutionen.
7. Att kristna får lika chanser till inflytande i olika valda församlingar.
8. Att kristna inte diskrimineras på arbetsmarknaden.
9. Att fortsatt dialog mellan muslimer och kristna uppmuntras.

Vettiga krav, kan jag tycka. Det viktigaste är att vi i Sverige och västvärlden inte glömmer bort den egyptiska regimens omänskliga agerande utan på allt sätt håller trycket uppe tills vi ser konkreta förändringar i hur den koptiska befolkningen behandlas.

Google Maps även för SL-trafiken

2011-10-12T16:41:00.000+02:00

Jag tillbringade en stor del av sommaren på resande fot i USA. En ständig följeslagare var Google Maps, en fenomenal företeelse som jag sedan länge tagit hjälp av på alla möjliga och omöjliga håll i världen. Men i Googles hemland USA fungerar systemet lite bättre än det gjort här hemma. I USA har man nämligen inte bara kunnat få vägbeskrivningar för hur man tar sig fram med bil utan också hur man gör det med kollektiva transportmedel.

Idag har det blivit förändring på den punkten. Nu på eftermiddagen lanserades Google Transit även för Stockholm i ett samarbete mellan Google och SL. Information är en av de viktigaste nycklarna till att göra Stockholms väl utbyggda kollektivtrafik ännu mer tillgänglig, och att dela med sig av SL:s data så att externa aktörer kan erbjuda smarta tjänster är ett viktigt steg. Har testkört Google Transit för sträckan mellan kontoret och hemmet och det verkar fungera alldeles utmärkt. Nu ska jag även göra resan.

Var femte minut dödas en kristen för sin tro

2011-10-11T11:58:00.001+02:00

Var femte minut dödas en kristen för sin tro, berättar Per Gudmundson i en viktig ledarartikel i Svenska Dagbladet om en för de allra flesta svenskar okänd verklighet. Just nu kan vi se de skrämmande bilderna från massakern på kristna i Egyptens huvudstad Kairo, men händelserna där är i sig en följd av händelser i det fördolda i andra delar av Egypten. Och hur skrämmande och fruktansvärd situationen för de kristna i Egypten än är så finns det andra länder där förtrycket är ännu värre. Att en kristen i Iran riskerar avrättning för att han konverterat till islam, kommer kanske inte som någon överraskning för andra än möjligtvis svenska migrationsmyndigheter, men att förtrycket och riskerna är stora även för kristna i det subsahariska Afrika är nog okänt för de flesta. Per Gudmundsson tar exemplet Kongo. Det är värt att lyftas fram. Just nu väntar en kongolesisk pastor, Jean Kabuidibuidi, på utvisning på en anläggning i Märsta nära Arlanda. Ännu en gång visar de svenska migrationsmyndigheterna sin okänslighet för den livshotande situation som många kristna flyktingar står inför i hemlandet.

Vi måste stå upp för de mänskliga rättigheterna. Vi måste ge skydd åt människor som behöver fly för sin tro eller sina politiska åsikter. Vi måste stå upp för religionsfrihet och demokrati i Egypten, Iran och Kongo och över hela världen. Dagens situation ska inte accepteras.

Bloggar: Stefan Swärd, Conny Brännberg, KDU Internationellt.

Parboendegaranti och kundval för familjerådgvning

2011-10-11T00:00:00.000+02:00

Först fattade vi beslut om att införa kundval för familjerådgivning enligt Lagen om Valfrihetssystem (LOV). Några minuter senare beslutade vi att införa en parboendegaranti i äldreomsorgen. Kvällens kommunfullmäktigesammanträde var ett tydligt ställningstagande för folks rätt att bestämma över sina egna liv.

Vi kristdemokrater motionerade om valfrihet inom familjerådgivning för ganska många år sedan, år 2004 om jag inte missminner mig. När vi fick makten efter förra valet genomförde vi en valfrihetsupphandling, men med det stöd som LOV ger kan vi nu göra en ännu bättre upphandling. Förhoppningsvis kommer vi nu att få se fler alternativ inom familjerådgivningen än de fyra vi har idag, och kanske också mer nischade utförare. Familjen är samhällets viktigaste byggsten och att stödja familjerna är en viktig uppgift när vi bygger ett gott samhälle, men familjerna är olika och har olika behov. Fungerande familjerådgivning förutsätter förtroende. Därför är alternativ och valfrihet på detta område så oerhört viktig.

Parboendegaranti är en annan fråga som har hängt med ett tag. Jag lade ett ordförandeförslag om parboendegaranti i äldreomsorgsnämnden i maj 2010. I april i år kom förslaget om en parboendegaranti upp för beslut i nämnden och idag kunde vi alltså fatta beslut i kommunfullmäktige om de nödvändiga förändringarna i reglerna. För mig är det inte bara en valfrihetsfråga utan också en fråga om värdighet och respekt. Om människor har valt att leva tillsammans ska inte kommunen skilja dem åt. Det kändes därför skönt att få utropa ett "Äntligen!" i fullmäktiges talarstol idag. Reformen kommer nog inte att beröra så många, men den är så principiellt viktig, inte minst för oss som betonar familjens betydelse.

Till dygdernas försvar

2011-10-09T20:04:00.002+02:00

Måttfullhet. Förvaltarskap. Ödmjukhet. Ansvarsfullhet. Pålitlighet. Ärlighet. Göran Hägglund slår i en lysande debattartikel i Dagens Nyheter ett slag för klassiska kristna dygder.

Artikeln tar sin utgångspunkt i den internationella ekonomin och det är inte svårt att hålla med om att dygdernas frånvaro har en central roll i skapandet av de konvulsioner som plågat världen de senaste åren. Girigheten på Wall Street skapade finanskrisen och fick hela världen att skaka. Korruption och skattefusk är självklara teman i den grekiska tragedin. Även om inte alla politiker visar dygdernas frånvaro lika tydligt som Italiens Berlusconi, är det politiska etablissemangets ömsom fega, ömsom fartblinda agerande i såväl Europa som USA viktiga pusselbitar när man ska förklara hur det har kunnat gå så illa som det gjort.

När ansvarstagande och långsiktighet får ge vika för kortsiktig opportunism och det snäva egenintresset, blir katastrofer förr eller senare resultatet. I ett samhälle där dygderna fortfarande är norm kan man kanske komma undan med det, men när förtroendet för samhällets institutioner - och förtroendet människor emellan - urholkas, kan det vara svårt att bygga upp det igen.

I Sverige blir de allra flesta upprörda över Håkan Juholts fuskande med ersättningen för sin bostad. Den småaktiga girigheten när en mycket välbetald man lurar till sig några extra tusenlappar i månaden av oss skattebetalare sticker i ögonen på oss. Det är bra. Det är den dagen då folk bara rycker på axlarna och tar det som naturligt att politiker fuskar som vi har anledning att vara verkligt oroliga. Den dagen kommer fusk och korruption att genomsyra vårt samhälle.

För dygderna har inte bara betydelse i den stora världen. Jag är nog inte ensam om att ha förbluffats över historien om pojken som blev nedbrottad av väktare när han tänkte åka mellan vagnarna på ett saltsjöbanståg. Hade jag varit grabbens mamma hade jag skämts ögonen ur mig när jag hade sett videoupptagningar av sonens agerande, hur han sparkade och skymfade dem som kanske räddade livet på honom. Göran Hägglund gör helt rätt när han betonar familjens roll. Föräldrarnas betydelse som förmedlare av goda värderingar kan inte betonas nog. Samhället bör på olika sätt stödja familjerna, men måste också vara tydliga med föräldrarnas ansvar.

I Göran Hägglunds artikel noterar jag också att han nämner bildning som en viktig del av skolans uppgift. Det gillar jag. Den krassa nyttan i kunskaper som gör oss anställningsbara måste kompletteras med goda värderingar. En skola som förmedlar det västerländska kulturarvet är en skola som också förmedlar de klassiska dygderna. Det goda samhället är ett samhälle som betonar bildningens betydelse.

Värdegrunden, familjens roll, det civila samhällets betydelse och politikens gränser. Där finns några nyckelingredienser för en god utveckling i vårt samhälle. Det bör inte råda någon tvekan om att Kristdemokraterna behövs i svensk politik.

Första spadtaget för nytt äldreboende i Vårby

2011-10-07T12:03:00.000+02:00

Idag togs det första spadtaget för det nya äldreboendet i Vårby, Vårbacka Plaza. Äldreomsorgsnämndens ordförande Eva Carlsson-Paulsén var där tillsammans med representanter för byggherren Senectus och vård- och omsorgsföretaget Aleris, som ska driva det nya boendet i egen regi.

För mig som i egenskap av ordförande i äldreomsorgsnämnden under förra mandatperioden varit väldigt aktiv i arbetet med att få till stånd nya äldreboenden i kommunen, känns det väldigt skönt att byggandet av det tredje och sista av de nya, stora äldreboendena i kommunen nu har kommit igång.

Vårbacka Plaza kommer att bli ett förstklassigt äldreboende, det är jag övertygad om. Läget, i en sluttning ner mot Mälaren, är svårslaget. Huset byggs så att alla lägenheter ska ha sjöglimt, som det heter på mäklarspråk. Avdelningarnas vardagsrum kommer att ha söderläge med jättefin sjöutsikt. Mitt i huset byggs en inglasad innergård där det är inomhusklimat året runt, men det ska förstås också bli en fin utemiljö runt huset. Det är för övrigt samme arkitekt som ritat Vårbacka Plaza som också ritat Västergården, det nya äldreboende som Huge håller på att uppföra i Rosenhill i centrala Huddinge.

Men bra äldreboende är ju inte bara eller ens i första hand en fråga om arkitektur, hur viktig den än kan vara. Därför kändes det bra att det finns en långsiktig entreprenör som är mån om det nya äldreboendets goda rykte. Jag hade i samband med spadtaget också goda samtal med flera representanter från Aleris och tror att det här kommer att bli riktigt bra. Jag ser fram emot april-maj när det nya äldreboendet kommer att stå klart. Det blir ett lyft för äldreomsorgen och för Vårby som samhälle.

Läs mer om Vårbacka Plaza på Aleris hemsida.

En lördagsbetraktelse

2011-10-01T12:32:00.001+02:00

Jag hade egentligen tänkt mig en politikfri lördag, men med allt som just nu pågår i mitt parti Kristdemokraterna är det svårt att koppla bort, så nu tar jag istället tjuren vid hornen och skriver en liten lördagsbetraktelse.

Jag känner mig beklämd. I en situation när till och med Moderata Ungdomsförbundet, tidigare en bastion för frihet, verkar ha gått över till det röda laget och Sverige mer än någonsin behöver en tydlig röst för en frihetlig, familjevänlig politik, ägnar sig Kristdemokraterna istället åt ett fullskaligt, medialt inbördeskrig.

Jag har full respekt för att det finns olika åsikter om såväl partiets politik som vem som ska leda det. Det är naturligt. Inför Kristdemokraternas riksting gav jag i en debattartikel och ett efterföljande blogginlägg uttryck för några i mitt tycke viktiga ståndpunkter som jag tyckte - och fortfarande tycker - att partiet borde driva. En sådan debatt måste föras för att partiet ska utvecklas. Den bygger upp och sporrar oss till att bli bättre. Och det skadar inte partiet om alla får se den idémässiga vitalitet som faktiskt finns inom rörelsen.

En debatt om personfrågor är någonting helt annat. Inför ett riksting är det naturligt att de nomineringsgrupper som finns i partiet, partidistrikt och lokalavdelningar, diskuterar frågan om vilka man vill nominera till partistyrelsen, inklusive partipresidiet. Men det är en intern diskussion i partiet som sedan bäst kommuniceras till valberedningen - inte till media.

Nu fylls tidningar, TV och radio med uppgifter om att staden säger si, länet säger så. Gävleborg tycker ditten och Uppsala datten. Medielogiken gör Kristdemokraterna till en dokusåpa, och tabloidtidningar med större intresse för braskande rubriker än korrekta verklighetsbeskrivningar berättar om hemliga möten hos Göran Hägglunds torped.

De framgångar som Kristdemokraterna haft de senaste veckorna - och de är många! - drunknar fullkomligt i det interna bråket. När vi egentligen borde ägna oss åt att försöka kamma hem opinionsmässiga framgångar som man kunde tycka borde följa på förhandlingsframgångarna, går all energi istället åt till falangstrider.

Jag känner mig ganska säker på att det inte är partiets segerrecept. Ska vi vinna väljarnas stöd måste vi fokusera på politiken, inte på personfrågorna.

För övrigt tyckte jag att Dagen och Smålandsposten de senaste dagarna haft läsvärda ledare om Kristdemokraternas situation.

Bloggar: Conny Brännberg, Novitas Catholicus, Kent Persson, Ulf Bjereld.

På tåget till Arlanda

2011-09-23T14:57:00.001+02:00

Jag sitter just nu på Upplands-Väsby station och väntar på att Upptåget ska lämna stationen och ta mig till Arlanda. Bra kommunkationer till våra flygplatser är självklart väldigt viktigt för Stockholms som tillväxtregion och att det dyra snabbtåget Arlanda Express och de något billigare Flygbussarna kompletterats med denna möjlighet är förstås bra. För mig som har SL-kort kostar resan 60 kr i tillägg, men kräver alltså även ett byte i Upplands-Väsby.

Igår kväll var jag på dialogforum i Tullinge och pratade kollektivtrafik. Jag berättade där om den planerade nya pendeltågslinjen till Arlanda och Uppsala, som jag hoppas och arbetar för ska gå hela vägen till Flemingsberg och Tumba. Huddinge, Flemingsberg och Tumba är tre av de större stationerna i pendeltågssystemet och Flemingsberg är dessutom utpekat i de regionala planerna som en viktig regional kärna. Bra kommunikationer till Arlanda är väldigt viktigt för att ge utvecklingen i campus-, forsknings- och företagsområdet bästa möjliga förutsättningar.

Naturligtvis är det också viktigt med förbättrade förbindelser till Bromma och Skavsta. Med Tvärbanans förlängning mot Kista/Helenelund kommer det äntligen att finnas en fast spårförbindelse till Bromma flygplats. För Skavstas del får vi sätta vårt hopp till höghastighetsjärnvägen Ostlänken, som än så länge bara befinner sig på ritbordsstadiet. Det finns alltså en del kvar att göra. Den nya pendeltågslinjen till Arlanda och Uppsala, som beräknas starta i december nästa år, är dock ett väldigt viktigt steg på vägen.

Kvoteringsivrarna möter motstånd

2011-09-22T11:12:00.000+02:00

Centerpartiets partistyrelse vill ha en tvångsdelad föräldraförsäkring. Moderaternas partisekreterare öppnar för kvotering i bolagsstyrelser i privata företag. Liknande idéer bubblar med jämna mellanrum upp hos ledande företrädare för det inte alltid så liberala Folkpartiet. Ibland undrar man hur det står till med den ideologiska kompassen hos det politiska etablissemanget även inom Alliansen.

Glädjande nog verkar det finnas ett utbrett motstånd längre ner i partiorganisationerna. 21 av 27 partidistrikt tänker, enligt Svenska Dagbladet, säga nej till den kvoteringsivrande centerpartistiska partistyrelsens förslag. Inte bara Svenska Dagbladets ledarsida utan även en rad kvinnliga distriktsordföranden i MUF tar tydligt avstånd från Sofia Arkelstens kvoteringsidéer. Jag hoppas verkligen att nej-sägarna vinner gehör.

Och gör de inte det så finns där i alla fall en sansens bastion inom Alliansen. Kristdemokraterna tycker inte att politiker ska bestämma vilka som ska få sitta i privata bolagsstyrelser eller hur familjerna ska fördela föräldraledigheten. Sådant bestäms bäst av dem som själva är berörda. Politikens gränser måste göras tydliga.

Bloggar: Tokmoderaten.

Alliansens sociala röst har framgång

2011-09-16T12:01:00.000+02:00

Förbättringar i sjukförsäkringen och ökade resurser för rehabilitering. Höjt bostadsbidrag för de pensionärer och barnfamiljer som har det tuffast ekonomiskt. Avdragsrätt för gåvor till välgörenhetsorganisationer och forskning. Även om vi kristdemokrater inte fick igenom att nästa steg i skattesänkningarna för pensionärer ska genomföras redan vid årsskiftet, kan vi känna oss ganska nöjda med det budgetförslag som regeringen kommer att lägga. Vi har fått igenom en lång rad av de viktigaste frågorna vi drivit. I den tuffa ekonomiska situation som råder har regeringen på grund av Kristdemokraternas idoga arbete valt att satsa en hel del på just de människor i vårt samhälle som har det tuffast. Det är tydligt att Alliansens sociala röst har ett inflytande som är långt större än vår andel av valmanskåren. Tur det, för Sverige och inte minst för de mest utsatta grupperna i vårt land!

Färdtjänst för lille Emil och hans pappa

2011-09-15T00:09:00.000+02:00

Idag nåddes till sist en överenskommelse mellan färdtjänsten och Stockholms stad angående lille Emil och hans pappa. Båda är synskadade. Emil har rätt till skolskjuts, pappan färdtjänst till jobbet. Däremot har inte pappan haft möjlighet att åka tillsammans med sonen till skolan, eftersom kommunen ansvarar för sonens resa och landstinget för pappans. Nu får pappan extraresor till skolan med färdtjänsten, medan merkostnaden faktureras Stockholms stad (som ju slipper bekosta annan skolskjuts).

Jag berättade för några veckor sedan i SVT ABC att vi jobbar med frågan och försöker hitta en lösning. Det var en rätt så otacksam uppgift och jag har fått en hel del skit för det från folk som verkar ha uppfattat det som att jag på något sätt var den som låg bakom att de inte fick åka tillsammans. När vi idag fattade beslut om att uppdra åt färdtjänstavdelningen att sluta avtal med Stockholms stad i ärendet var det istället Carl Grufman (M), ordförande i färdtjänstutskottet, som fick berätta de goda nyheterna i ABC. Känns lite orättvist. Men vem har sagt att livet är rättvist?

Nåja, huvudsaken är att Emils pappa verkar vara nöjd. Själv är jag också nöjd med avtalet, som blev ungefär som jag hade hoppats, trott och arbetat för. Trist bara att det tog så lång tid att få staden med på tåget.

Romskt Kulturcentrum och Ungdom mot Rasism fick pris

2011-09-13T23:46:00.000+02:00

Under en lång dags landstingsfullmäktigesammanträde händer det förstås en del intressanta saker. För min del tyckte jag att höjdpunkten idag var prisutdelningen av Stockholms läns landstings årliga pris för arbete mot främlingsfientlighet och rasism. Kanske påverkas det av att jag ingick i juryn. Hur som helst tycker jag att vinnarna, Romskt Kulturcentrum och Ungdom Mot Rasism, var två värdiga vinnare.

Romskt Kulturcentrum i Stockholm verkar för att skapa förståelse och medvetenhet kring den romska minoriteten, samt bryta fördomar och stereotyper. Organisationen är en viktig motkraft mot diskriminering, fördomar och främlingsfientlighet som präglar situationen för många romer, både i Sverige och i övriga Europa. Jag har själv vid flera tillfällen bloggat just om romernas utsatta situation och känner mig stolt över att vi i landstinget kan ge en av den romska nationella minoritetens viktigaste organisationer detta pris.

Ungdom Mot Rasism är Sveriges största antirasistiska ungdomsorganisation med ungefär 4 000 medlemmar. Föreningen driver kampanjer mot rasism och för demokrati och mångfald. Organisationens kampanj Rösta demokratiskt, som pågick under valrörelsen förra året, handlade om att ge saklig information om det demokratiska valdeltagandet och stärka det antirasistiska perspektivet inför valet. I en tid när antirasistsk politisk aktivism alltför ofta förknippats med stenkastande vänster som snarast spelat rasisterna i händerna, har Ungdom mot Rasism varit en seriös motkraft.

Pristagarna fick förutom äran, en blomkvast och ett diplom också dela på 50 000 kronor. Plus att vi hade ett litet tårtkalas i landstingshusets restaurang. Ett festligt avbrott i en landstingsfullmäktigedag som i övrigt präglades av åtskilliga alltför långa debatter, om ni frågar mig.

Ondskan får aldrig vinna

2011-09-11T16:40:00.001+02:00

Vissa dagar är mer betydelsefulla än andra. Jag minns overklighetskänslan när jag såg attacken mot World Trade Center för tio år sedan. Vilken ondska kan driva en människa till att begå ett sådant illdåd? Vilken kalkyl kan i någons sinne berättiga till att döda alla dessa människor och skapa den - fullständigt förutsägbara - spiral av våld och hat som gjort att ännu så många fler förlorat livet under de tio år som gått sedan flygplanen krachade in i skyskraporna på Manhattan?

Jag förstår det fortfarande inte.

I somras besökte jag Ground Zero för första gången sedan tornen föll. Det var den 4 juli, en symbolisk dag för alla amerikaner, men den viktigaste symbolen var inte de röd-vit-blå flaggorna (eller Macy's fantastiska fyrverkerier på Hudson-floden) utan det intensiva byggandet.

Nya skyskrapor växer upp på nedre Manhattan. En av dem, One World Trade Center (tidigare under projektet kallad "Freedom Tower"), blir ännu högre än de fallna tvillingtornen.

Symboliken är, måste vara, att vi alltid måste bygga upp igen när ondskan, hatet och kaoskrafterna förstör och river ner. Inte likadant som förut, men större, bättre, starkare. Ondskan får aldrig, aldrig vinna.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr, Expr.

Bloggar: Bengt Germundson, Caroline Szyber, Tokmoderaten.

Cykelstaden Stockholm

2011-09-09T11:38:00.000+02:00

I serien "Stockholmsnatt" i Svenska Dagbladet, där livet i Stockholm skildras med hipsterglasögon, hånas idag "medelålders män i lycra" ("memils") som susar fram på sina cyklar på vägen till och från jobbet i city.

Jag skrattade igenkännande, men vill samtidigt säga att Stockholm måste bli en mer cykelvänlig stad. Vi behöver bättre och mer sammanhängande cykelvägnät, där fokus inte minst måste vara på trafiksäkerhetsfrågor. En duktig cyklist kommer upp i ganska hög fart och kan vara svår att se för såväl bilister som fotgängare. (Få saker gör mig så rädd som chaufför som när jag ska försöka göra en högersväng på Götgatan i morgonrusningen. Vilket som tur är inte händer så ofta.)

Men vi måste också se till att det blir lättare att på ett tryggt och säkert sätt parkera cykeln vid pendeltågs- och tunnelbanestationer runt om i staden. Infartsparkeringar för cykel, helt enkelt. Vi bör också leta efter lösningar som gör det möjligt att ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. På pendeltågen går det ju utom i rusningstrafik (och inte till Stockholms C) och SL har också testat det på en del busslinjer i länets ytterkanter, men det finns nog mer att göra. Vi bör också utveckla systemet med lånecyklar till att omfatta mer än Stockholms centrala delar. Mycket av det här nämns i Kristdemokraternas trafikpolitiska program för Stockholm.

Man kan förstås håna stadens många cykelentusiaster, men jag vill istället heja på: Forza! Forza! Eller Venga! Venga! kanske man ska säga nu när Vuelta a España pågår för fullt. I vår södra grannhuvudstad Köpenhamn ska landsvägs-VM på cykel avgöras om ett par veckor. Där är cykeln ett mer självklart inslag i stadens trafik, liksom lycran. Man kan, som Huddingecentern, också titta på Holland som exempel. Jag hoppas att vi också är på väg i den riktningen.

Privatisering och effektivisering - några empiriska reflektioner

2011-09-07T17:47:00.000+02:00

"Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten" är rubriken på en debattartikel i Dagens Nyheter skriven av några forskare med anledning av en SNS-rapport med titeln "Konkurrensens konsekvenser".

Rubriken på debattartikeln är tydlig och tyckare på vänsterkanten har haft en field day där de har fått ge utlopp för all sin ilska och frustration över att vårt samhälle steg för steg lämnat de offentliga monopolen bakom sig. Men det forskningsrapporten framför allt säger är att kunskapsläget är för dåligt och att man utifrån det har svårt att påvisa några tydliga effektivitetsvinster.

Nu kan man väl samtidigt konstatera att effektivitetsvinster kanske varit ett viktigt syfte vid traditionell upphandling av verksamheter, medan syftet med till exempel den typ av kundvalsmodeller som jag själv jobbat en hel del med inte i första hand har varit effektivitet utan kvalitet och valfrihet. Sedan kan frågorna i varierande grad hänga ihop.

Den oortodoxe socialdemokraten Widar Andersson har skrivit en mycket läsvärd debattartikel på Newsmill där han beskriver den situation där tankarna om valfrihet och konkurrensutsättning växte fram.

Vi får inte glömma att den statligt stela skolbyråkratin fanns på riktigt. Att miljarder skattekronor slösades bort på byggen av skolor som saknade reellt elevunderlag. Att möjligheten att välja bort dåligt fungerande skolor och vårdcentraler var ett privilegium för de relativt få som hade råd att skaffa sig en bostad i andra skolors och vårdgivares upptagningsområden. Att tillgängligheten hade mycket stora brister. Att sådant som öppna jämförelser mellan olika vårdgivare inte fanns.

Om man jämför dagens hemtjänst med den vi hade för drygt 20 år sedan när jag själv ägnade en sommar åt att jobba i den kommunala hemtjänsten i Farsta, kan man nog konstatera att det har blivit bra mycket effektivare. Jag minns att en kompis mamma som satt i stadsdelsnämnden berättade att de hade fått höra att det inte gick att göra några ytterligare effektiviseringar och frågade mig hur pressat jag tyckte att jobbet var. Det kändes som ett svek mot kollegorna, men jag var tvungen att erkänna att det nog fanns en del kvar att göra för vi hade ganska stora luckor i våra scheman.

Att effektivisera en organisation är sällan enkelt, men att effektivisera utan konkurrens eller referensobjekt är ännu svårare. Men det har varit helt nödvändigt för att vi idag ska kunna ge hemtjänst i en tid när de äldre har blivit betydligt fler och bor hemma när de är väldigt mycket sjukare än på den tiden.

Konkurrensen är inte det enda skälet till den höjda effektiviteten i hemtjänsten, inte heller nödvändigheten att bli bättre på att vända på pengarna. Den tekniska utvecklingen med bättre IT-verktyg och nya system för styrning och management, till exempel pengsystem, har varit väl så betydelsefulla. Men det faktum att det funnits privata företag på marknaden som, om inte annat, kunnat fungera som ett "hot" mot den kommunala verksamheten har säkerligen bidragit till att effektiviseringarna kunnat genomföras såväl i kommuner där hemtjänsten nu i stor utsträckning är privat som i deras grannkommuner.

SNS-forskarna nämner i sin rapport att det är slående för i stort sett samtliga områden att kunderna är något nöjdare hos de privata utförarna. När man tittar i de öppna jämförelser som görs inom äldreomsorgen kan man också konstatera att kommuner med mycket privat hemtjänst också rent generellt har mer nöjda brukare. Kanske är det så att själva valfriheten, vetskapen att man har rätt och möjlighet att välja själv, ger en viss kundtillfredställelse? Så kan jag i alla fall känna för egen del.

Valfriheten är en oerhört viktig kvalitetskomponent. Genom att kunna välja bort en utförare som man inte är nöjd med tvingas utförarna bli bättre. Samtidigt kan jag se en viss tröghet i systemet. Många kunder klagar hellre gång på gång istället för att byta till en bättre utförare. Det betyder att kommunen som beställare nog inte bara kan låta det bero. I Huddinge kommun har vi till och med slängt ut en hemtjänstutförare som inte höll måttet ur vårt kundvalssystem. Vi har ett ansvar för brukarna, oavsett vilken entreprenör de väljer.

För att kunna göra ett bra val behövs öppna jämförelser. Det är inte otroligt att vi skulle ha gjort brukarundersökningar i äldreomsorgen även utan kundval - det är ju en trend i samhället idag - men genom kundvalet får brukarundersökningarna en större betydelse. Nu står mer på spel för de undersökta enheterna än bannor från förvaltningschefen - nu finns risken att det blir minskad kundtillströmning om kunderna är missnöjda.

Det område som jag kanske sett den största förändringen inom sedan vi införde ett kundvalssystem i hemtjänsten enligt Lagen om Valfrihetssystem och började godkänna en massa nya utförare, är uppföljningen. Så länge nästan allt var i kommunal regi kunde förvaltningsledning och nämnd leva i illusionen att de faktiskt hade kontroll på verksamheten, men de privata utförarna insåg man att man behövde kontrollera. Men i rättvisans namn - det ska ju vara lika villkor - började man även göra motsvarande uppföljningar på de egna enheterna.

Det har varit nyttigt, kan jag säga. Vi har fått rapporter om rutiner som inte fungerat, genomförandeplaner som saknats och kunder som inte fått den omsorg som de skulle ha enligt biståndsbeslut. Inspektörerna har sedan följt upp uppföljningarna och kunnat konstatera att man både på kommunala och privata enheter tagit tag i frågorna och löst problemen. Jag vill påstå att det är just på grund av "privatiseringen" som vi fått bättre uppföljning och därmed bättre kvalitet i hemtjänsten i Huddinge.

Bloggar: OmVård, Vårdföretagarbloggen, Edvin Alam, Lotta Olsson, Peter Andersson.

Vi står på pensionärernas sida

2011-09-05T14:36:00.000+02:00

Det kan inte längre råda någon tvekan om vilket parti i regeringen som står på pensionärernas sida. Visserligen fick Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund ge upp kravet på att en skattesänkning för pensionärer skulle genomföras redan år 2012, men han - och alla landets pensionärer! - fick i gengäld ett löfte om att skattesänkningen ska genomföras år 2013 eller år 2014, och att sänkningen av pensionärernas skatt då kommer att ha prioriteras före till exempel nästa steg i jobbskatteavdraget.

Men framför allt fick Kristdemokraterna igenom ett höjt bostadstillägg för pensionärer, en av de frågor som vi gick till val på där vi inte hade med oss Alliansen då. Det ger 170 kr per månad för cirka 250.000 pensionärer (varav 200.000 kvinnor) med svag ekonomi. Även nivåerna i äldreförsörjningsstödet höjs, så att de äldre som har de tuffaste ekonomiska villkoren faktiskt får ta del av höjningen fullt ut.

Samtidigt sker en uppräkning av garantipensionen med 213 kr per månad nästa år. Tillsammans leder detta till en nettoinkomstförbättring för garantipensionärer med bostadstillägg med 4.200 kr, dvs 350 kr per månad.

Jag har sett en och annan (välbetald) skribent som tyckt att det där är så lite pengar att det knappt är värt att tala om, men perspektiven är olika. För pensionärer med små inkomster - och ännu mindre marginaler - är de här hundralapparna betydelsefulla. När jag måste välja kommer jag att ta deras parti.

Det var synd att vi inte kunde få igenom sänkningen av pensionärsskatten redan till årsskiftet, men tyvärr var det bara ett av Alliansens fyra partier som valde att prioritera pensionärerna när frågan kom i skarpt läge. Alla de övriga tyckte att krogmomsen var viktigare. Möjligtvis kan det ge en tankeställare till alla de pensionärer som i valet satte sin lit till Reinfeldt och Borg, men framför allt så betyder det att vi kristdemokrater får kämpa vidare. Tids nog kommer vi att kunna genomföra denna den fjärde pensionärsskattesänkningen sedan valsegern 2006.

Bloggar: Bengt Germundson, Conny Brännberg, Josef Tingblatt, Anders Bergsten, Mia Frisk.

Bygg en station vid Solvalla!

2011-09-04T23:20:00.001+02:00

I Dagens Nyheter idag berättar Michael Stjernström om Kristdemokraternas ställningstagande: Vi vill att det byggs en ny pendeltågsstation vid Solvalla!

Jag åker ofta förbi Årstaberg med pendeltåget på min väg mellan hemmet eller kontoret och stan. När stationen byggdes fanns det många som undrade om det verkligen var lönt att bygga en station där. Det bor ju inte speciellt många i området, och hur många kan egentligen vara intresserade av att byta mellan pendeln och Tvärbanan?

Årstabergs station blev en succé. Jag är övertygad om att stationen i Solvalla också kommer att få många resenärer. Det blir en smart bytespunkt för många resande till och från Kista och Bromma flygplats och kommer göra att hela kollektivtrafiksystemet fungerar smidigare. Dessutom finns det planer på att bygga en hel del nya bostäder i området.

Visst kommer resenärerna mellan nordvästförorterna och centrala Stockholm att få en någon minut längre resa när tågen gör ett extrastopp, men vinsterna med en ny bytespunkt talar ändå definitivt för att stationen bör byggas när Tvärbanans förlängning från Alvik till Helenelund via Bromma flygplats och Kista byggs.

Äntligen avdragsrätt för gåvor!

2011-09-02T11:06:00.000+02:00

Regeringen föreslår avdragsrätt för gåvor till välgörenhetsorganisationer och forskning. En gåva på 6.000 kr till en godkänd organisation ger ett skatteavdrag på 1.500 kr.

Jag tycker att det här är ett mycket välkommet steg i rätt riktning. Avdragsrätt för gåvor är en fråga som jag brunnit för länge och jag har även bloggat om den emellanåt, till exempel här. Ett starkt och oberoende civilsamhälle är grunden för demokratin. Ett skattesystem som uppmuntrar till personligt engagemang för människor i nöd gör Sverige till ett bättre land.

Visst kan jag tycka att beloppsgränsen är för låg, begränsningen i vilka organisationer som kan komma i fråga för snäv och de administrativa kostnaderna för höga. Och precis som Frälsningsarmén föreslår borde även företag ges en motsvarande möjlighet till avdrag. Det finns alltså mer att göra för att verkligen öka gåvogivandet och resurserna till det civila samhället. Men regeringens förslag är samtidigt väldigt mycket bättre än ingenting alls. Jag är glad över att vi kristdemokrater har lyckats driva frågan så här långt, samtidigt som jag förstås hoppas på en utveckling motsvarande den i Norge, där systemet steg för steg utvecklats.

Bloggar: Dagens ledarblogg, Caroline Szyber, Lennart Bondesson, Simon Rundqvist, Anders Andersson, Conny Brännberg, Christian Ottosson, Kent Persson, Martin Edgelius,

Optimera blåbusslinjerna och bygg ut spårvägar!

2011-09-01T15:39:00.000+02:00

På DN Debatt idag skriver tre forskare vid KTH om utbyggd stombusstrafik kontra spårvägsutbyggnad i Stockholms innerstad. De argumenterar för en utbyggd busstrafik och konstaterar - helt riktigt - att det inte är rättvist att jämföra buss och spårvagn utifrån dagens blåbusslinjer kontra ett optimalt spårvägsnät. Samtidigt öppnar de för att några spårvägslinjer kan vara samhällsekonomiskt motiverade utifrån sitt stora resandeunderlag.

Att blåsa upp det till en skarp motsättning mellan de nämnda forskarna och Alliansen i landstinget känns väldigt märkligt. Jag vill inte ha spårvagn till varje pris. Jag vill ha spårvagn för att det är samhällsekonomiskt motiverat på grund av det stora och växande resandet och det bevisade ökade kollektivtrafikresande som spårvagn ger jämfört med ett bussalternativ.

Det betyder att det inte ska byggas spårväg alltid och överallt. På vissa sträckor är det samhällsekonomiskt motiverat. Exempel på detta är blåbusslinje 4, spårvägen mellan Odenplan och Solna via Norra stationsområdet och Nya Karolinska Solna samt förlängningen av Spårväg City så att den binds ihop med Lidingöbanan och vi får en attraktiv spårtrafik till och från Värtan/Norra Djurgårdsstaden. Dessa utbyggnader bör ske så snart som möjligt.

På andra sträckor kommer det att med stor sannolikhet visa sig vara samhällsekonomiskt motiverat så småningom. Då ska vi planera för den dagen redan nu, så att vi inte - som så ofta i Stockholmspolitiken de senaste decennierna - står där med ett akut behov samtidigt som det återstår många års planering innan trafiklösningen står klar. Tänk Södertörnsleden eller Citybanan, där det dividerats om problemen i decennier innan man till sist kommit till beslut. Eller tänk på Slussen, där man planerat och planerat och till sist kommit fram till planeringen av själva genomförandet när Socialdemokraterna plötsligt slår bakut och säger nej. Det är uppenbart att Stockholm måste bli bättre på att planera i förväg (och helst också få politiker som inte populistiskt byter fot i sista stund bara för att de vädrar en opinion som de hoppas kunna använda till sin fördel...)

Innan man bygger spårväg på de sträckor i innerstan där behovet inte är akut, bör man göra ordentliga insatser för att få ut full effekt av bussystemet. Det finns oerhört mycket som man skulle kunna göra för att dagens stombussar i innerstaden ska fungera bättre. Som exempel kan renodlade bussfiler, signalprioritering och bättre logistik när det gäller på- och avstigning nämnas. Däremot känner jag mig lite mer tveksam till forskarnas förslag om extra långa, dubbelledade bussar i tät stadstrafik. Det känns inte som någon alldeles trafiksäker lösning.

Spårvägs- och stomnätsstrategin handlar om planerad utbyggnad av stombussar och spårvägar fram till år 2030. Jag gillar den framförhållningen. Men det långa perspektivet ska inte hindra oss från att göra de insatser som behövs just nu. Varje trafikslag har sina fördelar och kan fylla sin funktion i den helhet som är Stockholms kollektivtrafik. Genom kloka investeringar kan vi göra systemet mycket bättre än idag. Jag är övertygad om att det synsättet kommer att resultera i att vi år 2030 kommer att ha en hel del snabba, effektiva och väldigt populära spårvagnslinjer i innerstan.

En viktig infrastrukturdag

2011-08-31T00:17:00.001+02:00

Idag var en viktig infrastrukturdag. Dels presenterade regeringen ännu en storsatsning på infrastruktur, fem nya miljarder som huvudsakligen satsas på drift, underhåll och trimningsåtgärder i järnvägssystemet. Dels hade trafiknämnden i Stockholms läns landsting en intensiv dag. Först ett seminarium om de kommande investeringarna i tunnelbanan som kan komma att radikalt öka kapaciteten i det befintliga systemet. Väldigt spännande!

Sedan ett nämndssammanträde där vi fattade beslut om upphandling av Spårväg City/Lidingöbanan från T-centralen till Gåshaga brygga via Ropsten, och förstås också planerna för hur utbyggnaden ska genomföras. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sade nej, vilket tyder på att de fortfarande inte insett hur viktigt det är att vi faktiskt bygger ut Stockholms infrastruktur nu - inte i någon avlägsen framtid, som det allt som oftast handlade om på den tiden de hade makten.

Dessutom en förstudie av Tvärbana Norr Kistagrenen med förslag till sträckning för utbyggnaden från Alvik till Helenelund. Plus att vi skickade ut en förstudie över Spårväg Syd från Flemingsberg till Älvsjö via Kungens kurva/Skärholmen på remiss.

Kort sagt, det kändes som om såväl vi i trafiknämnden som våra vänner i regeringen fattat viktiga beslut på vägen mot en förbättrad infrastruktur. Med Alliansen vid makten kan vi äntligen få ordentlig ordning på spårtrafiken!

Vårdcoacher och psykiatrins utmaningar

2011-08-29T11:51:00.000+02:00

100 nya vårdcoacher som ska hjälpa 5.000 multisjuka patienter, lovar sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) idag i en debattartikel skriven tillsammans med Vårdförbundets Sineva Ribeiro. Jättebra, tycker jag. Specialutbildade sjuksköterskor som kan stödja och vägleda multisjuka patienter genom vårddjungeln kan ge ökad trygghet, förbättrad vård och sänkta kostnader. Men, det ska framhållas, det fungerar inte som ersättning för den sammanhållna geriatriska hemsjukvård som ett äldreteam kan ge.

När jag ändå berör sjukvårdsfrågor ska jag passa på att rekommendera en debattartikel som jag missade när den publicerades i förra veckan. Kungliga Vetenskapsakademiens psyiaktrigrupp - där förutom medicinprofessorer även oväntade storheter som författaren P.C. Jersild och nationalekonomen Assar Lindbeck ingår - kommer under rubriken "Så kan psykiatrins kris lösas" med en rad förslag på hur man skulle kunna förbättra forskning och utbildning på det psykiatriska området.

Jag har i flera år haft känslan av att Sverige hamnat ganska långt på efterkälken internationellt sett och att kopplingen mellan aktuell forskning och psykiatrisk praktik är alltför svag. Jag och Kristdemokraterna har drivit på i landstinget för att få till stånd en förändring. Vetenskapsakademiens förslag - och inte minst dem om hur man kan öka det internationella utbytet - är nya för mig, men jag känner mig spontant väldigt positiv till dem. Även om jag kanske inte tror att de skulle lösa "psykiatrins kris" så kan de helt säkert vara viktiga bidrag till en lösning, tillsammans med till exempel reformer för ökad valfrihet för patienterna i öppenvården, fler vårdplatser (gärna på universitetssjukhusen!) och en utökad satsning på klinisk psykologisk forskning.

Spårvägsnät ska höja kollektivtrafiken i innerstan

2011-08-24T15:39:00.000+02:00

Idag skriver Dagens Nyheter om planerna på att omvandla innerstadens blåbusslinjer till spårväg under de närmaste decennierna, och konstaterar också att den sammanhållna spårvägsplanen har tagits fram på kristdemokratiskt initiativ.

Jag tycker att förslaget verkar såväl djärvt som genomtänkt, även om jag väl får erkänna att jag ännu inte läst igenom dokumentet i sin helhet utan väntar på att det ska dimpa ner i min brevlåda, vilket förhoppningsvis sker idag. Istället har jag framför allt tittat på kartan...

I förslaget ingår en förlängning av Spårväg City till Stora Essingen istället för Hornsberg/Lindhagensgatan, något som jag faktiskt var inne på i ett blogginlägg redan förra året.

I förslaget ingår också att inte mindre än tre olika spårvägslinjer ska trafikera Nya Karolinska Solna/Norra stationsområdet. Det ger en god flexibilitet för resenärer som ska åt olika håll i innerstaden och närförorterna.

Men först på agendan ligger förstås utbyggnaden av Spårväg City och konverteringen av linje 4, landets hårdast trafikerade busslinje. Jag tycker också att utredarna gör en klok prioritering när man börjar med sträckan från Valhallavägen/Radiohuset. Dels binds spårväg 4 där samman med utbyggnaden av Spårväg City, vilket förstås är smart ur resursanvändningssynpunkt, dels uppfattar jag det som att inte minst sträckan mellan Tekniska Högskolan och Odenplan är viktig för att avlasta delar av det centrala tunnelbanesystemet genom att skapa bättre bytespunkter än T-centralen för stora grupper av resenärer. Dessutom förefaller stora delar av sträckningen - läs: Valhallavägen - vara förhållandevis enkel att bygga spårväg på, vilket förstås ökar möjligheten att få igång processen i närtid.

Just idag skriver Svenska Dagbladet om problemen med utbyggnaden av Spårväg City och att sammankopplingen av Spårväg City och Lidingöbanan föreslås senareläggas med ungefär tre år, till år 2017. För en gångs skull har jag faktiskt kunnat ta del av (och också läst) rapporten som de bygger sin artikel på. Det är helt uppenbart att man inte ska underskatta problemen med att bygga om i det existerande gatunätet i centrala Stockholm. Det tar tid, kostar pengar och det är många intressenters behov som måste tillgodoses.

Men det är värt det när man kan ersätta dagens blåbussar med moderna, attraktiva och tillgängliga spårvagnar. När spåren väl har kommit på plats och man kan åka spårvagn hela vägen från Gåshaga brygga till T-centralen genom den nybyggda Norra Djurgårdsstaden kommer det att vara ett stort lyft för kollektivtrafiken på Lidingö och Östermalm. Och när hela spårvägs- och stomnätsstrategin har förverkligats kommer det att märkas för alla oss som reser kollektivt i Stockholm. Spårvagnen är en viktig framtidssatsning.

Läs även: Håkan Filipsson, Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting.

Reinfeldt vs Juholt del 2: Pensionärsskatten och momspopulismen

2011-08-22T17:40:00.000+02:00

De bägge sommartalande partiledarna Fredrik Reinfeldt (M) och Håkan Juholt (S) talade inte bara om budgetbalans och tunnelbana (som jag kommenterade i mitt förra blogginlägg) i sina långa tal i helgen. De hann med att tala om nästan allt - utom svältkatastrofen i Östafrika, förstås - och inte minst om skatter.

En skattedebatt hamnar lätt i ett av två diken. Antingen handlar det bara om hur mycket, där Moderaterna och Socialdemokraterna har sina givna positioner. Socialdemokrater vill ha hög skatt. Moderater vill ha något lägre, om de inte är unga och vill ha mycket lägre. Eller så handlar den om rena teknikaliteter som lämnar oss som helst inte vill vara mer involverade i skattefrågor än via ett SMS helt nollställda.

Reinfeldt talade om Moderaternas prioriteringar inför de kommande budgetförhandlingarna i regeringen. Han vill vänta med det femte jobbskatteavdraget och sänkningen av skatten för pensionärer för att istället prioritera en sänkning av krogmomsen. Juholt var mindre tydlig, men att han ville tvärtom stod ganska klart, även om han verkade mycket förvirrad när det gällde den utveckling som varit under de år som han varit riksdagsman i opposition. Han påstod nämligen att skatten för pensionärer höjts under Alliansens styre, vilket förstås är en ren lögn. Alliansen har - med Kristdemokraterna som pådrivare - sänkt skatten för pensionärer inte mindre än tre gånger sedan man tog över makten år 2006.

Jag skulle vilja se en fjärde skattesänkning, och det så snart som möjligt. Det har jag skrivit om här. Alla argumenten i den artikeln gäller fortfarande. Jag är glad över att Göran Hägglund och Kristdemokraterna gått ut så tydligt i den här debatten och tagit ställning för att just pensionärsskatterna ska prioriteras före krogmomsen.

Somliga bedömare menar att det är troligt att Kristdemokraterna kommer att bli förloraren i den förhandlingen. Nu har ju Fredrik Reinfeldt gått ut med att han och Moderaterna vill prioritera just krogmomsen och höjda lärarlöner, hjärtefrågor för (C) respektive (FP).

Om det sistnämnda förslaget vill jag bara säga att jag hade hoppats att Göran Persson skulle ha blivit den siste skolministern att lägga sig i lärarnas avtalsrörelser. Och det borde vara ännu mer självklart nu, i och med att skolan idag är helt kommunaliserad och, till Håkan Juholts stora förtret men till glädje för elever och föräldrar, i stor utsträckning bedrivs av friskolor. Att regering och riksdag skulle öronmärka pengar till löneförhöjningar hos personalen i vissa privata företag känns som en ovanligt dum idé.

Sänkt krogmoms är en mer komplicerad fråga. Jag gillade den gamla skattereformens modell med en enhetlig momssats för alla varor och tjänster. Differentierad moms leder till märkliga nyckfullheter, som att det blir dyrare att boka ett dansband som spelar för en dansande publik än för en sittande, eller att momsen blir högre om man äter maten i restaurangen än tar den med sig.

Differentierade momssatser öppnar också upp för populism och diverse särintressen. Barnfamiljerna har det knapert - då sänker vi momsen på mat! Kulturen är jätteviktig - då sänker vi momsen på böcker! Restaurangbranschen anställer många outbildade ungdomar - då sänker vi krogmomsen! De som ropar tillräckligt högt - och med tillräckligt väljartillvända argument - belönas med sänkt moms. Medan andra, som kanske har väl så goda sakskäl men inte hörts lika mycket i debatten - får fortsätta med en högre momssats. Jag gillar det inte. Jag vill se en genomgripande momsreform, en reboot till skattereformens ambitioner.

Jag vet att vi lever med en realitet av differentierade momssatser och kommer att fortsätta att göra det under överskådlig framtid. Jag tycker inte att låg krogmoms är värre än många andra låga momssatser. Men att regeringen skulle välja att prioritera en dyr sänkning av restaurangmomsen och senarelägga en betydligt billigare pensionärsskattesänkning tycker jag rent ut sagt vore fel. Jag hoppas verkligen att Göran Hägglund och partiledningen står på sig i den här frågan. Hela vägen.´

Och jag vet att väldigt många pensionärer delar den åsikten.

Läs även: Anders Andersson, Bengt Germundsson, Bengt Germundsson

Reinfeldt vs Juholt del 1: Budgetbalansen och tunnelbanan

2011-08-22T15:47:00.002+02:00

Den här helgen har såväl statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt sommartalat och gett sin syn på vad Sverige borde och inte borde göra i den turbulenta situation som nu råder i världen. Jag har ägnat lite tid i dag åt att faktiskt lyssna igenom deras tal.

Det är lätt att peka på skillnaderna. Lyssnar man på Håkan Juholt är det svårt att inte uppfatta hans längtan tillbaka till 50-talet. Blicken är hela tiden riktad bakåt i tiden, inte framåt. Fredrik Reinfeldt är mer nutidsorienterad. Men det är en nutid av praktiska övervägningar. Ni vet det där talesättet om att inte se skogen för alla träden. När Fredrik Reinfeldt talar beskriver han inte skogen eller ens träden, utan talar om undervegetationen som man måste ta sig över när man springer genom skogen.

Håkan Juholt ägnar en stor del av talét åt specifika stockholmsproblem. Det är nästan så man kunde tro att han kandiderade till posten som finansborgarråd eller möjligtvis trafiklandstingsråd snarare än statsminister när han lägger ut texten. Det är bara vilja och prioriteringar som behövs för att Stockholms tunnelbana ska kunna byggas ut, säger han. Men vad är det egentligen som Håkan Juholt väljer att prioritera bort? Bara en budget i balans! I övrigt så är det idel nya satsningar. För mig, som grubblat en hel del på hur Stockholms kollektivtrafik ska kunna byggas ut i verkligheten, känns det förstås inte fel att höra partiledare, oavsett kulör, tala om vikten av att satsa på spårtrafiken i Stockholm. Men både investeringar och löpande drift och underhåll måste finansieras. Att göra stora infrastrukturinvesteringar med hjälp av budgetunderskott och skenande statsskuld (plus investeringsstöd från EU) har testats i stor skala i Spanien. Jag känner mig inte alldeles entusiastisk över tanken på att Sverige med Juholt i spetsen skulle försätta sig i samma situation. Gärna utbyggd tunnelbana, men med realistisk finansiering och en långsiktigt hållbar kostnads-/intäktsanalys i grunden.

Verkligt ansvarstagande är mer än att balansera en budget, säger Håkan Juholt med darr på stämman, och det är det ju bara att hålla med om. Men vi kan ju se ut över världen och konstatera att det finns åtskilliga exempel på hur det går när man struntar i att hålla en långsiktig budgetbalans över konjunkturcykeln. Ja, vi kan ju även titta på modern svensk historia och se att ofinansierade utgiftsökningar leder till kaos och kris.

Det skulle vara bra om Håkan Juholt och Socialdemokraterna tog steget tillbaka till rätt sida i kampen för en långsiktigt hållbar ekonomi. Göran Persson hade många brister, men han ska en eloge för sitt tydliga försvar av ordning och reda i ekonomin. Tyvärr har inte Juholt hittills visat några tecken på att vilja följa i denna föregångares fotspår.

Prioritera skattesänkningen för pensionärer!

2011-08-16T17:27:00.000+02:00

Det blir inget femte jobbskatteavdrag - just nu. Beskedet från statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M) kom inte direkt som någon överraskning. Dels hade såväl Göran Hägglund (KD) som representanter för de övriga mindre regeringspartierna redan tidigare deklarerat att de är tveksamma, dels är ju ordning och reda i statsfinanserna de nya moderaternas signum i nästan ännu större utsträckning än jobbskatteavdragen. Ergo: inget nytt jobbskatteavdrag just nu.

Samtidigt väljer man även att lägga nästa steg i skattesänkningarna för pensionärer och nästa höjning av brytpunkten för statlig skatt. Jag kan förstå logiken bakom detta. Samtidigt kan jag känna att de tre föreslagna och nu senarelagda skattesänkningarna har lite olika syften och effekter. Jobbskatteavdraget och den höjda brytpunkten är förvisso kloka reformer som gör det mer lönsamt att arbeta och utbilda sig. Men det är effekter på lite längre sikt. När det gäller skattesänkningarna för pensionärer, däremot, så kommer den viktigaste effekten att vara ökad konsumtion, vilket kan ge en välkommen boost till ekonomin just när Västvärlden ser ut att stå inför en ny lågkonjunktur.

Jag förstår signalen att regeringen kommer att försvara den statsfinansiella stabiliteten. Den är jätteviktig i ett läge där såväl USA som stora delar av Europa brottas med svåra problem just på grund av budgetunderskott och statsskuldens storlek. Men när omvärldens akuta oro lugnar sig och vi istället behöver få fart på hjulen igen, då bör skattesänkningen för pensionärer vara först i ledet. Oavsett om vi just då har råd med det mer kostsamma femte jobbskatteavdraget eller inte. Det är ekonomiskt klokt - och lättar bördorna för många som har haft det tufft de senaste åren.

Skyskraporna i Liljeholmen...

2011-08-12T13:58:00.000+02:00

"För Liljeholmskajen har stadsutvecklarna tänkt sig att skyskraporna längs kajen ska 'möta det storskaliga landskapet', förkastningsbranten upp mot Årsta," berättar Dagens Nyheter idag med anledning av att de nya bostadshusen nu är tänkta att bli 24 våningar höga istället för 21.

Bah, säger jag, nyss hemkommen från en semester i Nordamerika. 24 våningar och de kallar det skyskrapor? Empire State Building i New York, det är en skyskrapa! Willis Tower (f.d. Sears Tower) i Chicago, det är en skyskrapa! CN Tower i Toronto, där har ni en byggnad som verkligen skrapar i himlen!

Visst är det bra att husen i Liljeholmen blir tre våningar och högre och får 50 lägenheter till, men kalla dem inte skyskrapor. Ska vi prata skyskrapor, då får vi höja ambitionerna för Stockholms silhuett rejält. Och det kanske det finns anledning till, men ännu viktigare är att se till att bygga ut med nya, riktiga, klassiska stadsområden utanför de historiska tullarna, så att fler attraktiva stadsmiljöer skapas för oss storstadsälskande stockholmare.

Har världen blivit galen?

2011-08-10T23:33:00.000+02:00

Jag har sedan länge varit övertygad om min egen relativa obetydlighet, men när jag nu återkommit från en fem veckor lång, politikfri roadtrip genom USA kan jag konstatera att världen under min frånvaro verkar ha blivit galen.

I USA har man med nöd och näppe lyckats undvika en total budgetkollaps och klara hem konturerna till ett sparpaket som åtminstone minskar det skenande budgetunderskottet, och landets kreditbetyg hos Standard & Poor's har sänkts till samma nivå som Huddinge kommuns.

Krisen i Grekland har följts inte bara av Portugal utan även Spanien och Italien - och nu börjar olyckskorparna även kraxa om Frankrike.

Lägg till det det fruktansvärda terrordåden i Norge, där en inhemsk högerextremist gick till frontalattack mot hela det politiska systemet, ja, själva demokratin, och i Storbritannien ser vi hur ungdomsgäng löper amok och slår sönder stad efter stad.

Terrordådet i Norge var förhoppningsvis en engångshändelse som inte kommer upprepas igen, och kravallerna i Storbritannien får polisen och civilsamhället förhoppningsvis snart stopp på, men budgetunderskotten och den statsfinansiella krisen i Europa och USA är en betydligt svårare nöt. När jag var utanför Capitoleum i Washington D.C. för ett par veckor sedan - innan senaten och representanthuset hade enats om ett sparpaket och en höjning av skuldtaket - blev jag tillfrågad av ett TV-team från Indiana om vad jag tyckte om saken. Jag tackade nej till en intervju eftersom jag insåg att vad de sökte var vad vanliga amerikaner tycker och tänker, inte vad förnumstiga svenskar har att säga, men det betyder förstås inte att jag inte har lite grann som jag skulle vilja säga.

Jag har hört en del kalla de stimulanspaket som lagts i USA och Europa för keynesianska, och det kanske de är, men det verkar som om en mängd regeringar runt om i världen bara valt att se på ena halvan av Keynes förslag, nämligen att ta på sig spenderbyxorna i lågkonjunkturer. Precis lika viktigt måste det vara att dra åt svångremmen i goda tider. Insikten att man måste spara under de goda åren för att ha någonting att spendera under de dåliga är urgammal - vi skulle kunna kalla den "patriarken Josefs teorem" - och det är obegripligt att västvärldens politiker på ett så fatalt sätt glömt bort detta självklara samband.

De problem som man måste hantera i såväl USA som södra Europa har inte dykt upp huxflux. De har byggts upp under decennier av oansvariga politiska ledare som inte velat eller vågat eller förstått att fatta kloka beslut som leder till en långsiktigt hållbar ekonomi. Jag är glad att Sverige är ett undantag. Vi gick in i krisen 2008 med en urstark ekonomi. Vi hade råd att stimulera ekonomin med såväl skattesänkningar som offentliga satsningar för att ta oss ur den lågkonjunktur som orsakades av finanskrisen.

Men vi är också en liten, exportberoende ekonomi. Vi behöver efterfrågan på de varor och tjänster vi producerar, och det räcker inte med Asien och Latinamerika. Vi behöver ett starkt Europa och ett starkt USA. Vägen dit är inte lätt. Om man i USA och Sydeuropa fortsätter med dagens budgetunderskottspolitik kommer det att leda till finansiellt kaos. Om man istället gör dramatiska nedskärningar på fel ställen riskerar det att leda till ekonomisk depression och förmodligen också politiskt tumult som får protesterna i till exempel Grekland att te sig som en mild västanfläkt. Att lotsa världen ur den här krisen blir lite som att köra med sommardäck på en isgata - det kräver både skicklighet och lite tur, men det är definitivt inte omöjligt.

För övrigt tycker jag att ni ska läsa Anna de Lima Fagerlinds krönika i Svenska Dagbladet.

Tankar efter rikstinget

2011-07-03T10:12:00.001+02:00

Man tänker ju alltid att man ska blogga flitigt från evenemang som partiets riksting, men av någon anledning blir det sällan så. I år har jag ett gott skäl. Som justerare och rösträknare var jag rätt så upptagen. Det betyder å andra sidan att jag lyssnade mer intensivt än vanligt och har betydligt bättre noteringar från alla voteringar än vanligt.

Jag hade ju som bekant en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt dagen innan rikstinget, tillsammans med mina distriktsstyrelsepresidiekollegor Malin Appelgren och Jessica Nyberg. I artikeln efterfrågade vi ökad tydlighet från partiledningen, inte minst vad gäller partiets föreslagna nya fokus på barns och ungas uppväxtvillkor.

Vi hade hoppats på ett tydligt svar på våra önskemål i Göran Hägglunds inledningstal på rikstinget. Det kom inte. Däremot kom en del positiva uttalanden från partisekreterare Acko Ankarberg Johansson om att vi måste fortsätta vara politikens gränsvakter när vi fokuserar på barns och ungas uppväxtvillkor. Det lättade i alla fall min oro väsentligt. Nu gäller det att göra verklighet av orden.

I övrigt kan man väl konstatera att rikstinget innehöll såväl med- som motgångar för den politiska linje som jag vill att Kristdemokraterna ska driva. I en av de mest omdebatterade frågorna, vad som är nästa familjepolitiska steg för att öka valfriheten och föräldrars möjlighet att ta hand om sina egna barn på lika villkor som de som placerar sina barn i förskolan. Ett antal distrikt hade ställt sig bakom förslaget om utvidgad barnomsorgspeng, men rikstinget gick till sist på partistyrelsens något modifierade linje där förslagen till ny familjepolitik ska behandlas i en fortsatt process med remissomgångar och beslut på ett partifullmäktige eller riksting nästa år och förslaget om barnomsorgspeng skulle finnas med i behandlingen.

Rikstingets jämnaste omröstning gällde sprutbytesprojekt för narkomaner, där tinget med röstsiffrorna 121-120 beslutade att landsting och regioner ska ha möjlighet att starta sådana verksamheter.

Den enda förlusten som gjorde att jag skrev under en reservation gällde värnskatten. Tyvärr beslutade rikstinget att avslå förslaget att vi ska verka för att värnskatten ska avskaffas innan år 2014. Moderaterna är helt inne på jobbskatteavdragslinjen, men jag tror att det är viktigare att införa en rättvis beskattning även för höginkomsttagare snarare än att i föra jobbskatteavdrag 7, 8 och 9. Den svenska avundsjukan talar naturligtvis i värnslattens favör, men en extraskatt på utbildning och framgång uppmuntrar inte till framtidsatsningar i vårt land. Där är jag alltså besviken.

Däremot valde rikstinget att ställa sig bakom en motion om att avskaffa fribeloppstaket för studiemedel. Jättebra! Så länge folk sköter sina studier bör inte vi ha synpunkter på vilka sidoarbeten de har, och vi bör snarast uppmuntra studenter som väljer att arbeta istället för att göra sig beroende av stora studielån (speciellt som det bästa sättet att slippa undan återbetalning är att ta sina nyförvärvade kunskaper och sticka utomlands). Och jag tror faktiskt att beslutet kan spara pengar åt samhället. Jag minns hur det var under slutet av min studietid, då jag jobbade ganska mycket och hade inkomster en bra bit över den tidens mycket snäva fribeloppsgränser. Efter ett tag slutade jag ansöka om studiebidrag som jag ändå inte fick behålla så mycket av. Men då försvann samtidigt kravet att fullfölja sina studier enligt tidtabell. Alltså fick universitetet dras med mig en termin extra eller så medan jag skrev färdigt min uppsats. Pengar är trots allt ett starkt incitament till effektivitet.

Jag har hört att Aftonbladet skrev något om att Kristdemokraterna är fast i underlivsfrågorna, men jag undrar om det påståendet kanske säger mer om Aftonbladet och andra medier än om Kristdemokraterna. Efter tre dagar av intensiv debatt om barnomsorg, skola, skatter, företagande, miljö, vård och allt annat som beslutas i den politiska sfären känner jag stor trygghet i att Kristdemokraterna är ett brett och starkt parti med medlemmar som är engagerade i alla möjliga frågor.

Nu med ett nytt fokus på barns och ungas livsvillkor.

DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen AB

Hägglund måste våga sticka ut

2011-06-29T10:45:00.000+02:00

Idag publicerar Svenska Dagbladets Brännpunkt en debattartikel som jag skrivit tillsammans med Malin Appelgren och Jessica Nyberg. Rubriken är "Hägglund måste våga sticka ut" och hela artikeln en uppmaning till ökad tydlighet och ett fortsatt fokus på att vara politikens gränsvakter. Precis som barn inte mår bra av curlingföräldrar som lägger allting till rätta för dem, mår nämligen samhällen inte bra av curlingpolitiker.

Jag tycker att det är bra att artikeln publicerades dagen innan Kristdemokraternas riksting. Jag hoppas och tror att Göran Hägglund redan i morgon ska räta ut en del frågetecken kring partiets framtida inriktning och inte minst vårt föreslagna fokus på barns och ungas uppväxtvillkor. I debattartikeln nämner vi familjepolitiken, som ju förstås är en kärnfråga för Kristdemokraterna, familjepartiet framför andra. Men vi behöver också en ökad tydlighet inom en rad andra områden som berör barn och unga.

Kristdemokraterna måste stå för en skolpolitik med fokus på kunskap och lärande. Vi får inte lämna walk-over i skolfrågorna, och vi får inte fokusera på skolhälsovården och att bara ta hand om dem som har det tufft i skolan. De allra flesta barn klarar skolan alldeles utmärkt, men de har potential att klara den väldigt mycket bättre. Skolan får inte bli en arena för tillfälliga jobbpolitiska prioriteringar utan måste präglas av långsiktighet. En skola baserad på kristna värderingar och ett klassiskt bildningsideal håller över tiden och ger barn och unga en bra grund att stå på – en nyckel för en god uppväxt.

Sverige behöver också en kristdemokrati med en kriminalpolitik som sätter tydliga gränser. Nej, det är inte synd om brottslingen. Det är synd om brottsoffret. Barn och unga och deras föräldrar ska kunna känna sig trygga i att Sverige är ett land där kriminalitet inte tolereras. Inte ens småbrott av det slag som idag dagligen drabbar svenska ungdomar. Och den som begår brott ska veta att i Sverige är den självklara och snabba följden straff. Brottmål där unga är inblandade får inte bli liggande i domstolarna, oavsett om det är som brottsoffer eller förövare. Sådant undergräver tilltron till rättssamhället, som är en av grundpelarna för goda uppväxtvillkor för barn och unga.

Sedan Håkan Juholt lanserades som ny ledare för Socialdemokraterna har barnfattigdom varit en fråga som ofta figurerat i debatten. Naturligtvis är även ekonomi en viktig del i en politik för goda uppväxtvillkor. Men Kristdemokraterna måste vara väldigt tydliga i sitt förkastande av den socialistiska argumentationen utifrån ett relativt fattigdomsbegrepp. Nej, det är inte något problem att en del föräldrar tjänar mycket pengar och därför har mer pengar att spendera på sina barn. Nej, det är inte något problem att allt fler går från arbetslöshet och utanförskap till lönearbete. Problemet är att alltför många föräldrar fortfarande är fast i bidragsberoende och lever nära existensminimum. Vad Sverige behöver är inte mer utjämningspolitik utan en ännu bättre tillväxtpolitik och inte minst en företagslinje som skapar förutsättningar för fler nya och växande företag. Där finns vägen ut ur fattigdom för svenska barnfamiljer!

Samma medicin fungerar även på det internationella planet. Debatten om barnfattigdom har varit märkligt närsynt när vi alla vet att den verkliga barnfattigdomen finns i andra delar av världen, inte minst i det subsahariska Afrika. Visst kan det kännas jobbigt att grannens barn har råd med dyrare kläder, men den verkliga orättvisan är att det finns barn som dör av undernäring eller sjukdomar som kunde ha botats. Kristdemokraterna måste stå för en utvecklingsvänlig internationell politik som kompletterar den traditionella biståndspolitiken med en konsekvent kamp för frihandelsinriktad marknadsekonomi. Det är den bästa boten mot barnfattigdom.

Se där, några ytterligare tips till Göran Hägglund inför morgondagens linjetal på rikstinget i Umeå. Jag vet att jag inte är ensam om att invänta det med stor iver och vill önska Göran lycka till.

Några sanningens ord till Grekland...

2011-06-25T12:03:00.000+02:00

SL:s VD avgår

2011-06-23T23:14:00.000+02:00

Idag meddelar SL att VD Göran Gunnarsson avgår och vice VD Madeleine Raukas går in som tillförordnad VD medan rekryteringen av en efterträdare pågår.

Trafiknämndens ordförande Christer G Wennerholm uttalar sitt stora förtroende för Göran och den insats han gjort under sina två år som VD, och jag kan bara instämma. Att vara VD för SL är kanske det mest utsatta jobb man kan ha i Sverige utan att vara politiker. Precis alla har åsikter om SL-trafiken, såväl resenärer som anställda och politiker på olika nivåer, och vi kan utgå ifrån att ingen är nöjd, för vi vill alla att trafiken ska fungera perfekt (och verkligheten är sällan perfekt).

Jag vet inte orsaken till varför Göran Gunnarsson valde att säga upp sig, men jag kan tänka mig att han kände en viss lättnad när han lyckats baxa den stora omorganisationen av SL i hamn och tyckte att det var rätt tid för någon ny att ta över. Svenska Dagbladet återger valda delar av en diskussion på trafiknämndens senaste sammanträde om problemet med att SL:s tjänstemän ger mer information till Svenska Dagbladets Anna Gustafsson än till Trafiknämndens ledamöter, och det är naturligtvis möjligt att den bidrog till att beslutet kom just nu, men jag tror att det är dumt att dra alltför långtgående slutsatser på den fronten.

Pendelbåtar - en smart trafiklösning i Stockholm!

2011-06-22T17:46:00.000+02:00

Igår fattade landstingets Trafiknämnd beslut om att förlänga projektet "SjöVägen" året ut. SjöVägen är en pendelbåtslinje som i sin längsta sträckning går mellan Frihamnen och Nybroplan. Förmodligen är det dock tämligen få som åker just den sträckan, för där är bussen ett betydligt snabbare färdmedel (tills dess Spårväg Citys nästa etapp står klar). Nej, istället är det för den som till exempel vill åka mellan Nacka strand och Lidingö eller Frihamnen som båtresan ger väldigt stora tidsbesparingar, och den är också ett smart alternativ för att ta sig mellan Nacka och city. Med stopp i såväl Larsberg på Lidingö som Nacka strand, Finnboda hamn och Saltsjöqvarn i Nacka samt Allmänna gränd på Djurgården ger pendelbåten en hel del resealternativ. Och allt fler upptäcker det. Häromveckan slog SjöVägen nytt personligt rekord med över 6.000 resande per vecka. Kul!

Min förhoppning är att det här bara är det första exemplet på nya, smarta båtlinjer på Stockholms inre farvatten. Stockholm ligger ju där Mälaren möter Östersjön, vilket naturligtvis är ett oerhört strategiskt läge. Det känns dumt att inte bruka de kommunikationsmöjligheter som vattnet faktiskt ger. Vi kristdemokrater har en rad olika idéer om hur moderna, tillgängliga och snygga pendelbåtar (som den på bilden) kan binda ihop innerstan bättre, men också hur Nacka- och Lidingötrafiken kan kompletteras med direktbåtar mellan Ekerö och centrala Stockholm.

Det är inte lösningen på Stockholms behov av ny kollektivtrafik - men det bör definitivt vara en del av lösningen!

Inget behov av att bygga nya bostäder i Huddinge?

2011-06-22T00:04:00.000+02:00

Det är inte ofta man blir uppriktigt förvånad av nyheter. Men när jag kom hem ikväll och läste rubriken till en notis i Mitt i Huddinge blev jag det: "Tillräckligt med bostäder i Huddinge". I notisen påstås att det i kommunen finns tillräckligt med bostäder och inget behov av att bygga nytt, med hänvisning till Boverkets årliga undersökning.

För att ge lite bakgrundinformation kan man konstatera att Huddinge kommuns befolkning har växt varje enskilt år åtminstone sedan 1950. Vartenda år. Förra året växte kommunen med 1,7 procent, de senaste tio åren med 15,3 procent. Bostadspriserna har år för år stigit till nya rekordnivåer och hyresvärdarna har inga vakanser men långa köer. Finns det tomter till salu säljs de och bebyggs. Ingenting tyder på att befolkningstillväxten är på väg att upphöra.

Så länge verkligheten ser ut på det sättet känns det ganska tryggt att utgå från att Boverket - eller möjligtvis Mitt i Huddinges tolkning av Boverket - har fel. Det finns behov av att bygga nytt och det behövs framsynta politiker som ser till att ny mark detaljplaneras för framtida behov. Därför är jag väldigt glad över att vi så sent som på kommunfullmäktige igår godkände tre nya detaljplaner, dels i Vidja och Högmora, där sommarstugeområden successivt kommer att förvandlas till villaområden, dels i Storängens industriområde nära Huddinge C, den första etappen i ett helt nytt område med tät, blandad stadsbebyggelse.

Viktiga steg för framtidens Huddinge, som av allt att döma kommer att fortsätta att växa. Och för det finns det helt säkert inte tillräckligt med bostäder.

Välkommen Dedicare!

2011-06-16T23:10:00.000+02:00

Valfriheten för Huddinges hemtjänstkunder fortsätter att öka. Idag godkände äldreomsorgsnämnden en ny entreprenör, Dedicare Omsorg. Medan de flesta av hemtjänstutförarna är ganska små, ägarledda företag, är Dedicare något så ovanligt som ett börsnoterat vård- och omsorgsföretag, nyligen avknoppat från Poolia. Valfrihetssystemet i Huddinge är öppet för stor som liten, huvudsaken är att man lever upp till våra rätt så tuffa kvalitetskrav. Jag vill därför hälsa Dedicare välkomna till Huddinge och önska dem lycka till. Gör ni era kunder nöjda så är jag nöjd!

Inte bara t-bana!

2011-06-15T14:12:00.001+02:00

Efter gårdagens debattartikel i Svenska Dagbladet bör förhoppningsvis alla vara medvetna om att Alliansen både nu och tidigare arbetat för utbyggd tunnelbana i Stockholm. Nu väljer vi att gå till regeringen och berätta att planerna behöver tidigareläggas, eftersom Stockholm växer mycket snabbare än planerat.

Och infrastrukturministern lyssnar. Förstås. För argumenten är ovedersägliga. Fortsatta stora satsningar behövs i Stockholms infrastruktur.

I diskussionen har fokus varit på den utbyggda tunnelbanan till Barkarby och Nacka, men läser man debattartikeln med huddingeglasögon är det två andra projekt som sticker ut som extra viktiga. Dels, förstås, Spårväg Syd, spårvägen som ska binda ihop den regionala kärnan Kungens kurva-Skärholmen med Flemingsberg och Älvsjö, dels spårutbyggnaden mellan Tomteboda och Kallhäll, som kommer att göra att Citybanan kan användas med full kapacitet och därmed gör så att pendeltågen på både Västerhaninge- och Södertäljelinjen ska kunna gå med 10-minuters turtäthet och regionaltågen utvecklas på ett bra sätt.

Två oerhört viktiga investeringar för att utveckla södra Stockholm. Tunnelbanefundamentalisterna kanske inte gillar det, men i framtidens kollektivtrafik behövs hela buketten av trafikslag utifrån kapacitetsbehov och förutsättningar.

Sverigedemokraterna och äldrepolitiken

2011-06-15T10:26:00.001+02:00

Svenska Dagbladet berättar idag att Sverigedemokraternas språkbruk vinner mark. Det är väldigt oroande, för bakom språket och texterna finns en världsbild - och den världsbilden är ofta skrämmande. Vi ska inte låta Sverigedemokraternas förvridna världsbild sätta agendan.

I måndagens kommunfullmäktigesammanträde drog jag mig till minnes den fruktansvärda reklamfilm som Sverigedemokraterna körde i valrörelsen. Ni minns den säkert, hur man ställde pensionärer mot invandrare. Sverigedemokraterna försökte framställa sig som dom äldres beskyddare.

Men när vi nu fick se Sverigedemokraternas kommunala budgetförslag i Huddinge kunde vi alla konstatera att SD inte bara var det parti som satsade minst på att hjälpa invandrare in i samhället, de var faktiskt också det parti som satsade minst på äldreomsorgen.

Det bekräftar två saker som de flesta av oss andra redan visste: Den motsättning som Sverigedemokraterna målade upp finns inte. Och Sverigedemokraterna är inte svaret på de äldres behov.

20 öres skattesänkning klubbad

2011-06-15T00:02:00.000+02:00

Efter ett 17 timmar långt kommunfullmäktigesammanträde - där vi ändå bara hann ta beslut om Mål & Budget för år 2012 och fick hänskjuta cirka femton andra ärenden till ett extrasammanträde nästa måndag - vet jag att det finns mycket som kan sägas om Huddinges budget.

Jag ska därför fokusera på bara en aspekt, nämligen skatten. Huddinge har sedan många år tillbaka ett inte oförtjänt rykte som högskattekommun. Idag fattade vi beslut om en sänkning av kommunalskatten med 20 öre, från 19,95 till 19,75. Det är den tredje skattesänkningen på de senaste fem åren. Sammanlagt har vi sänkt med 48 öre.

En viktig förändring har skett i kommunens ekonomi. Det ör numera ordning och reda i finanserna, och diskussionen både bland politiker och folk på gatan handlar om hur mycket vi ska sänka skatten snarare än att höja den. Och vi sänker skatten utan att chansa med ekonomin eller ge sparpaket till kommunens kärnverksamheter.

Med skatten 19,75 procents skatt kommer kommunen under genomsnittet i Södertörnskommunerna och ett steg närmare genomsnittet bland länets kommuner. Och fortsätter vi på samma sätt som idag och de senaste åren är vi snart där. Det ser jag fram emot.

Det är således en nöjd Karl som drar sig tillbaka för några timmars sömn. I morgon är det dags för dag 2 av landstingsfullmäktiges budgetsammanträde. Idag har vi bland annat diskuterat trafiken, inte minst utbyggnaden av Stockholms tunnelbanenät. I morgon blir fokus på hälso- och sjukvården.

Dags att bygga ut tunnelbanan?

2011-06-11T21:04:00.000+02:00

De senaste dagarna har kollektivtrafikdebatten gått het i Stockholm. Det är bra. Kollektivtrafiken är en nödvändig del av stadens liv och med tanke på hur snabbt Stockholm växer - mer än ett Luleå, nästan ett Karlstad under de senaste två åren! - är det helt nödvändigt att även trafiksystemet hela tiden växer och utvecklas. Även spårnätet.

När de rödgröna lämnade över makten efter valet 2006 hade de under en mandatperiod inte byggt en enda meter spår. De senaste fem åren har därför i stor utsträckning handlat om att få igång en rad stora och viktiga projekt. Störst och viktigaste av dem alla är förstås Citybanan, pendeltågstunneln under centrala Stockholm, men även dubbelspårsutbyggnad på Nynäsbanan, Roslagsbanan och sträckan mellan Södertälje centrum och Södertälje hamn (Sveriges hårdast belastade enkelspår) kom igång, liksom Spårväg Citys första etapp och utbyggnaden av Tvärbanan från Alvik till Solna station och en mängd andra projekt.

Å ena sidan är allt det här fantastiskt. Jag vet inte när det hände så mycket viktigt för Stockholms spårtrafik under en mandatperiod. Å andra sidan räcker det inte. Den höga befolkningstillväxten, klimatutmaningen och de senaste decenniernas underlåtenhetssynder gör att det egentligen skulle behövas ännu mycket mer för att Stockholm ska kunna få den kollektivtrafik som krävs.

De senaste dagarna har diskussionen gällt utbyggnad av tunnelbanesystemet. För den närmaste tioårsperioden finns inga planer på att bygga ut tunnelbanenätet. Däremot pågår en hel del arbete för att vi ska kunna rusta upp och trimma det system vi har. Just nu upprustas till exempel Hagsätra-linjen. Trimningsåtgärderna kan till exempel handla om nya signalsystem, som gör att tågen kan gå tätare, och nya vagnar, som gör att fler passagerare kan resa med varje tåg. Som jag förstår det går det att öka kapaciteten med ganska mycket genom sådana trimningsåtgärder, och de måste naturligtvis ha högsta prioritet.

När det gäller utbyggnaden av nya spår, tycker jag att det är viktigt att ha en öppen och prestigelös hållning. Det handlar så att säga om att få så mycket "bang for the buck" som möjligt. Alla trafikslag har sin funktion, en roll där det är den effektivaste lösningen, såväl buss, spårvagn, tunnelbana och pendeltåg, ja kanske till och med trådbuss eller spårtaxi. SL ska alltid sikta på att använda den klokaste lösningen.

Tyvärr är det inte alla som delar denna något prosaiska syn på kollektivtrafikens verklighet. Magnus Andersson, Centerpartiets kommunalråd, hävdar i en debattartikel i Svenska Dagbladet igår, att han "ser ett Stockholm som växer bortom vår vildaste fantasi. Med nya, högre hus, med gröna oaser i staden och med människor från hela världen som samlas i en stad som ständigt växer. Spårvagn är inte en del av den visionen." Därför ska inte SL satsa på spårvagn.

Att satsa på spårvagnar menar Magnus Andersson är att gå tillbaka i utvecklingen. "Då räcker inte spårbunden trafik ovan jord. Vi behöver all plats ovan jord vi kan, för att förtäta staden, bevara grönområdena och också lämna öppna ytor för alla medborgare att mötas på. Framtidens kollektivtrafik går under jord, eller som exempelvis i Bangkok och Shanghai – ovan bilvägen i form av spårbussar," säger han.

Är det någon som märker det fundamnetala tankefelet? Nämligen att bilvägen har den självklara platsen i centrum i hr Anderssons vision. Spårvagnen är mer utrymmeseffektiv än bussen, eftersom den är spårburen och därför inte kräver samma "vingelutrymme" och dessutom kan vara ledad på betydligt fler ställen och därigenom smidigt svänga även i ganska trånga hörn. Men framför allt så är både bussen och spårvagnen otroligt mycket mer utrymmeseffektiva än bilen. Är det något som måste lämna utrymme för att skapa den täta staden är det alltså bilismen.

Precis som i en lång rad andra moderna städer, både i Europa och på andra kontinenter, har spårvagnen nu gjort sitt återintåg i Stockholms innerstad. Jag är övertygad om att den moderna stadsspårvagnen är här för att stanna. Inte som en nostalgisk återblick till 1870-talet, som Magnus Andersson antyder, utan för att det är ett effektivt och ekonomiskt sätt att ge stockholmarna god kollektivtrafik på en del sträckor. Att bortse från den moderna spårvägens fördelar vore okunnigt och oproffsigt.

Magnus Anderssons debattartikel kommer som en replik på en del uttalanden av trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm i en intervju i Svenska Dagbladet igår. Den missvisande rubriken på artikeln är "Wennerholm underkänner tunnelbanebehov". Det Wennerholm däremot ifrågasätter är de tunnelbaneentusiastiska kalkyler som Svenska Dagbladet några dagar tidigare gjorde en stor sak av, och så säger han, i slutet av artikeln, "Och när vi sitter här en dag, när jag går med rollator, så skulle jag inte bli förvånad om någon med mitt uppdrag rentav fattar beslut om att bygga nya tunnelbanor."

Wennerholm är 58 år gammal. Jag har ingen insyn i hans hälsotillstånd, men senast jag såg honom tyckte jag att han rörde sig obehindrat, och det är min förhoppning att han kommer att fortsätta med det i åtminstone ett par decennier till. Jag tror att det vore olyckligt om inte Stockholms tunnelbanesystem byggdes ut under den perioden, eftersom Stockholm även med en lägre årlig tillväxt kan antas ha växt med ett Göteborg eller så under tiden.

Problemet, som också Wennerholm tar upp i intervjun, är framför allt ekonomiskt. Att bygga tunnelbana är fruktansvärt dyrt. En av de viktigaste utmaningarna är därför att hitta lösningar som sänker kostnaderna när man bygger tunnelbana. Kanske är det till exempel billigare att bygga mindre automatbanor som de i till exempel Köpenhamn eller Toulouse? Kanske finns det tekniska landvinningar som man kan tillgodogöra sig som gör det billigare? Och framför allt så kanske man kan välja att prioritera de projekt som inte är så fruktansvärt dyra, men ändå ger avsevärda kollektivtrafikförbättringar. Jag skulle till exempel vilja se en ordentlig kalkyl på vilka kostnader och samhällsekonomiska vinster som en utbyggnad av grön linje från Hagsätra till Älvsjö skulle medföra. Det rör sig om en kort sträcka, kan förläggas ovan jord, vilket förmodligen sänker kostnaderna, och skulle kunna göra kollektivtrafiksystemet betydligt effektivare, tänker jag, genom att Högdalen och övriga Hagsätralinjen därigenom på ett smidigt sätt knyts till pendeltågen i Älvsjö och i framtiden förhoppningsvis även till Spårväg Syd och kanske också regionaltågen. Om förslaget är genomförbart vet vi inte förrän vi blivit konkreta och börjat räkna på kostnaderna.

Men oavsett hur låga investeringskostnader det rör sig om så finns inte pengarna hos SL idag. Det behövs nya resurser, för resandeintäkterna kommer inte att täcka behoven. Som jag ser det finns det tre viktiga vägar, och jag tror att alla tre behöver användas.

För det första så tror jag att det behövs en omfattande medfinansiering av kommuner och fastighetsägare som tjänar på spårbygget. Vid Spårväg Citys första etapp gick pengarna fel väg, som jag fått saken beskriven för mig. SL tog på sig att bekosta åtgärder som egentligen ålåg staden, för att snabba upp processen. Det är en starkt bidragande orsak till varför kostnaderna för spårvägen blev så höga. Istället borde det ha varit tvärtom: de som tjänar på att kollektivtrafiken byggs ut borde ha bidragit finansiellt. Vill vi se fortsatta spårutbyggnader, oavsett om det handlar om spårväg eller tunnelbana, så är medfinansiering en förutsättning, och ju större kostnader (läs: tunnelbana under jord) desto större är behovet av att andra öppnar plånboken.

För det andra så tror jag att ökade intäkter från trängselskatten behövs. Idag är skillnaden mellan maxtaxan (20 kr) och lågtrafik (10 kr) så pass liten att den inte har någon större miljöstyrande effekt. Stockholms trängselavgift är inte mycket smartare än Oslos bompeng. Om man bibehåller lågtrafikavgiften 10 kr men höjer rusningstidstaxan (och dygnsmaxavgiften) kan systemet få bättre styreffekter och samtidigt generera mer resurser till kollektivtrafikutbyggnaden. Jag vet att flera experter och borgerliga debattörer argumenterar för detta.

För det tredje behövs det nya statliga resurser. Det är något som såväl socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich som den kristdemokratiska riksdagsledamoten Caroline Szyber varit ute och talat om. Jag är säker på att infrastukturministern, som ju tills nyligen var finanslandstingsråd i Stockholm, också inser det. Och ska man bygga tunnelbana till Nacka så lär det handla om så svindlande summor att det är helt ogörligt ifall inte staten står för lejonparten av investeríngskostnaden.

Värt att notera är dock att även om Socialdemokraterna gärna talar om tunnelbaneutbyggnad har de hittills valt att inte avsätta några pengar för den i sina budgetförslag i riksdagen, vilket Christer G Wennerholm och Edvin Alam påpekar. Tommy Waidelichs utspel får därför kanske än så länge hänskjutas till kategorin tomt prat. Vill man att något ska hända, får man satsa på Alliansen istället.

Ja, det här inlägget blev lite längre än jag hade tänkt, och ändå finns det väldigt mycket mer att säga, för det handlar om komplexa frågor. Som tur är lär det komma fler tillfällen att diskutera dem, för det är frågor som inte bara ligger mig varmt om hjärtat utan även många andra stockholmare.

Köeländet blir värre

2011-06-09T15:35:00.000+02:00

Köeländet blir värre, rapporterar Dagens Nyheter idag. Snittiden för att i rusningstid åka från Bredäng till Kista har på fem år ökat från 24 minuter till 33, en ökning med 37,5 procent.

Jag hör ju själv till dem som sällan sitter i de där bilköerna i morgonrusningen eftersom jag oftast åker med kollektivtrafiken när jag ska till stan, men jag har också tyckt mig märka att trafiken på Essingeleden har blivit ännu värre senaste tiden.

En viktig orsak är förstås att Stockholm hela tiden växer. De senaste fyra åren har länet växt med ett Norrköping. Ett annat sätt att beskriva det är att Stockholm växer med två fullsatta ledbussar per dag.

Naturligtvis leder tillväxten till trafikinfarkter om den inte följs av nya vägar och nya spår. En omfattande bukett av olika åtgärder är genomförande, där Citybanan som jag ser det är den allra viktigaste, men även Förbifart Stockholms yttre kringfartsled runt Stockholm är av central betydelse.

Men utbyggnaden av ny trafikkapacitet får inte stanna där. De senaste åren har Stockholm inte bara växt fort, staden har till och med växt dubbelt så fort som prognosticerat. Det gör att gamla planer snabbt blir obsoleta - ännu mer kapacitet behövs.

Som jag ser det bör fokus då ligga på ny kapacitet för kollektivtrafiken. Nya järnvägsspår för pendeltåg och tunnelbana, nya spårvägar, nya busskörfält för stombussar, expressbussar och bussbanesystem (BRT), nya, smarta hamnlösningar för kollektivtrafik på vattnet. Fungerande transporter är en förutsättning för en konkurrenskraftig region som på allvar kan konkurrera med Europas övriga storstäder. Nu gäller det att få fram planer som snabbt och kostnadseffektivt kan sättas i verket när finansiering ordnats.

Svenska Dagbladets spårvagnshat är hårresande

2011-06-05T08:55:00.000+02:00

De senaste åren har det varit tydligt att Svenska Dagbladet på nyhetsplats bedrivit en aggressiv politisk kampanj mot spårvägar. Inget argument mot spårvagnar har varit för litet för att få en stor rubrik, inget skäl för spårvagnar har varit så stort att tidningen inte kunnat bortse ifrån det. Det är ett sorgligt exempel på hur den journalistiska objektiviteten har farit all världens väg. Jag säger det med sorg, för jag är en trogen Svenskan-läsare sedan decennier.

Men frågan är om inte dagens utfall i frågan är det grövsta av dem alla. I Kommunsverige finns det en mängd samarbetsorganisationer kommuner emellan. Den största och tyngsta av dem alla är SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, men det finns även specialorganisationer inom en mängd olika områden. För de kommunala bostadsföretagen finns SABO, för kollektivtrafikhuvudmännen (till exempel SL) finns Svensk Kollektivtrafik. Alla de här organisationerna brukar ha en styrelse bestående av politiker.

I denna rika flora av organisationer finns även en mindre organisation med namnet Spårvagnsstäderna, där kommuner och kollektivtrafikhuvudmän samarbetar för att lösa de problem som finns kring införandet av spårvägar i den svenska kollektivtrafiken, till exempel när det gäller gemensamma standarder. Ordförande i denna organisation, liksom i Svensk Kollektivtrafik och SL, är trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm.

Detta upprör Svenska Dagbladet, som hävdar att organisationen är en "lobbyorganisation" och lyckas få en, får man förmoda, helt oinsatt korruptionsforskare att låta sig citeras. Hade Spårvagnsstäderna bestått av entreprenörer som driver spårvägar, bygger spårvägar eller säljer spårvagnar hade jag kunnat se en logik i Svenska Dagbladets krigsrubriker. Det skulle vara djupt olämpligt om trafiklandstingsrådet även vore styrelseordförande i till exempel Bil Sweden eller Bussbranschens Riksförbund, som är lobbyorganisationer för det privata näringslivet som säljer tjänster till trafikhuvudmän som SL. Spårvagnsstäderna, däremot, är en samarbetsorganisation för kommuner och landsting. Om sådana inte kunde ledas av ledande politiker i kommun och landsting, då skulle det behövas en storstädning i svensk politik.

Det är sorgligt att en i andra sammanhang så seriös tidning som Svenska Dagbladet nedlåter sig till den här typen av smutskastning, och jag hoppas verkligen att det inte upprepas. Att redaktionschefen går till öppen attack mot trafiklandstingsrådet gör förstås att det finns anledning att befara att så inte är fallet, men hoppet är ju det sista som överger en...

Kapacitetsproblem i tunnelbanan

2011-06-01T11:47:00.000+02:00

Stockholm växer, och med det också trycket på tunnelbanenätet, berättar Svenska Dagbladet om i tre artiklar idag. Inga hemligheter direkt, utan problem som SL och vi trafikpolitiker slitit med i ett antal år.

Problemet är förstås att det inte är så enkelt att bygga ny tunnelbana. Och framför allt fruktansvärt dyrt. Diskussionerna bland mer realistiska intressenter handlar därför till största delen om vilka trimningsåtgärder man skulle kunna göra i det befintliga systemet: hur man ska kunna köra tågen tätare och få in fler resenärer per tåg. Nya signalsystem och nya tåg med färre sittplatser och fler stående är lösningar som man arbetar på. Men även sådana förslag har förstås sina avigsidor. Det är en väldigt lång resa om man skulle behöva stå hela vägen från Norsborg till T-centralen. Och, som påpekas i Svenska Dagbladets artiklar, inte bara tågen skapar begränsningar. Även perrongerna har svårt att rymma alla resenärer. Jag kan förstå att till exempel synskadade eller rörelsehindrade drar sig för att ge sig ut i tunnelbanan i rusningstrafiken.

Avlastning ovan jord är ett annat exempel på hur man kan minska trycket på tunnelbanan. Det byggs och planeras för en hel del spårvägar i och runt staden. Förlängningen av Tvärbanan från Alvik till Solna station kommer att göra att de som ska åka mellan till exempel Liljeholmen och Solna centrum kommer att välja bort en lång resa genom den trånga kärnan i stadens tunnelbanenät. På samma sätt kan en omvandling av 4:ans busslinje till spårvagn göra att fler väljer smidiga tvärförbindelser ovan jord. SL skissar just nu även på förslag till hur man skulle kunna skapa s.k. BRT-lösningar (Bus Rapid Transit) för att möjliggöra snabbare och smidigare busstransporter, till exempel från Nacka och Värmdö. Direktbusslinjer till smarta knutpunkter kan också vara attraktiva alternativ till tunnelbanan för många pendlare.

Vi ska inte heller stänga dörren för framtida utbyggnader av tunnelbanenätet. Men om vi ska kunna genomföra några storslagna projekt med nya tunnelbanelinjer eller liknande, då tror jag att det skulle behövas ny teknologi som drastiskt sänker kostnaderna för att bygga och driva tunnelbanan. Jag hoppas verkligen att vi kommer att få se sådana nya lösningar, men hittills har kostnadsspiralen dessvärre gått väldigt tydligt åt motsatt håll.

Varning svag is

2011-06-01T00:07:00.000+02:00

På väg till Stortorps bygdegård, där finska pensionärsföreningen i Trångsund-Skogås hade våravslutning, passade jag på att stanna till på Stortorps äldrecentrum och kika lite på ombyggnationerna i A-huset, som kommer att ge tolv nya bostäder. Och är man där en solig majdag är det förstås svårt att inte gå ut och njuta av miljön. Få äldreboenden i landet ligger nog så vackert som Stortorps äldrecentrum, med en fin park invid sjön Drevvikens strand.

Då får jag se en skylt: Varning svag is. Vilket kanske inte kändes så relevant i den fantastiska värmen idag. Men det är förstås bättre att varna oss innan vi råkar ut för drunkningsolyckor...

Mötet med de pigga finskspråkiga pensionärerna var i alla fall trevligt. Ett trettiotal mötesdeltagare som var intresserade av att diskutera såväl äldreomsorg som andra samhällsfrågor, och dessutom en somrig grillfest efter min punkt på programmet.

Äntligen klartecken för Södertörnsleden!

2011-05-30T17:37:00.001+02:00

Vi har väntat i många år, somliga i åtskilliga decennier. Den första etappen började byggas redan på 1990-talet. Nu ser det ut som om resten äntligen skulle kunna börja byggas. Trafikverket har nu godkänt de första arbetsplanerna och därmed är det formella beslutet att börja bygga Södertörnsleden fattat.

Idag trängs lastbilar i den trånga rondellen utanför Balingsnässkolan, bilköer ringlar längs Storängsleden och blockerar framkomligheten även utanför rusningstid och Glömstavägen är ett sådant kaos att kommunen har fått bromsa byggandet av nya bostadsområden för att vägarna helt enkelt inte klarar dem.

Många tar långa omvägar runt för att undvika den kaotiska tvärtrafiken genom Huddinge. Ska jag hemifrån Skogås till Vårby eller Kungens kurva åker jag via Älvsjö eller rentav in till Södra Länken, en avsevärd omväg som dessutom själv är hårt belastad.

Det är alltså ingen tvekan om att Södertörnsleden, som binder samman E4:an i Vårby och norra Botkyrka med Nynäsvägen i Haninge/Jordbro, behövs. Den kommer att underlätta väldigt mycket för många som bor i centrala Huddinge och Vistaberg, men också, förstås, för företagen i Sofielund och centrala Huddinge som idag begränsas av de dåliga vägtransporterna.

Lika viktigt är det förstås Haninge, som när Södertörnsleden är på plats får betydligt bättre kommunikationer till E4:an.

Men frågan är om inte den nya vägen är allra viktigast för utvecklingen i Flemingsberg, som nu blir ett tydligt nav på Södertörn, där Södertörnsleden möter Huddingevägen och södra stambanan, och där centrum är för södra Stockholms högre utbildning (Södertörns Högskola, Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan), sjukvård (Karolinska Universitetsjukhuset) och rättsväsende (Södertörns tingsrätt, Södertörnspolisen, häkte och åklagarmyndighet) finns, förutom en mängd framgångsrika forskningsintensiva företag.

Ja, jag vet inte vem som vinner mest på bygget av Södertörnsleden. Det är en väg med väldigt många vinnare. Och nu är alltså beslutet om arbetsplanerna äntligen fattat. Det finns skäl att fira. Förhoppningsvis sätts spaden snart i jorden.

Skogås, bilbränder och Sisyfos

2011-05-29T23:39:00.001+02:00

Skogås är mycket bättre än sitt rykte, det är min bestämda uppfattning. Problemet är att så fort man faktiskt börjar känna att en förändring av områdets status verkar vara på gång så händer någonting igen. Ett rån. Ett mord. Ett gängbråk. Eller, som under natten till söndagen, en storbrand på infartsparkeringen som förstörde dryga dussinet bilar och skadade ännu fler.

Jag har förstås inte en aning om vem som tuttat på bilarna eller varför, men jag vet att den där parkeringen upplevts som relativt trygg. Annars skulle inte folk lämna bilen över natten på en infartsparkering. Tvärtom har det varit ett problem att när de som faktiskt behöver just en infartsparkeringsplats kommer dit är parkeringen full av andra bilar, något som jag berättat om tidigare.

Den negativa bilden av Skogås förstärktes dessutom av en rapport om en våldtäkt samma natt som bilbranden skedde.

Nu får vi som jobbar för ett tryggare och trevligare Skogås med ett bättre rykte börja om igen. Men det känns som ett Sisyfos-arbete när det hela tiden kommer någon idiot och gör något dumt. Det skadar inte bara bilägarna eller den attackerade kvinnan. Det drabbar alla bilägare som inte längre känner att de kan parkera sina bilar tryggt i området och får betala dyra försäkringspremier för att skydda sig. Det drabbar alla kvinnor (och män) som inte längre känner att de kan röra sig tryggt efter mörkrets inbrott, eller rentav inte alls.

Det finns många åtgärder man kan göra i ett samhälle för att minska kriminalitet och den otrygghet som kriminaliteten skapar. Men det viktigaste är utan tvivel att ge våra barn och unga goda värderingar som en bas att bygga sina liv på, trygga familjer och en samhällsgemenskap - ett civilt samhälle, om ni vill - som tar vid bortom familjens gräns. Det förändras inte av en bilbrand utan den kampen går oförtrutet vidare.

Nu sänker vi skatten i Huddinge!

2011-05-16T00:14:00.000+02:00

Huddinge sänker skatten med 20 öre nästa år. Det känns bra. Kommunen har länge dragits med ett välförtjänt rykte som högskattekommun och det här beslutet kommer förstås inte att råda bot på det. Vi har fortfarande en skattesats som är väsentligt över genomsnittet bland kommunerna i Stockholms län. Men vi tar ett steg närmare snittet, ett steg bort från epitetet högskattekommun. En naturlig följd av att vi under de senaste åren har haft en alltmer välskött ekonomi i kommunen.

Det viktigaste med skattesänkningen är kanske inte att våra medborgare får lite mer pengar i plånboken. Det är i och för sig bra, men 20 öre på skatten gör inte någon enorm skillnad för de allra flesta. Nej, det viktigaste är riktningen. Under förra mandatperioden genomförde vi i majoriteten två skattesänkningar om 13 respektive 15 öre. Nu sänker vi skatten med 20. Tillsammans blir det - som ni alla säkert redan räknat ut - 48 öre. I framtiden kommer vi att sträva efter att genomföra fler skattesänkningar. Steg för steg kommer vi att närma oss vår ambition, att komma ned till snittnivån i länet. Vill vi att Huddinge ska vara en attraktiv kommun att bo och leva i är det ett måste.

Men varför sänker ni då inte skatten i snabbare takt, undrar kanske någon. För att vi inte vill äventyra barnomsorg, skola och äldreomsorg och allt annat viktigt som kommunen använder skattemedlen till, är förstås svaret. Kanske är jag konservativ, men jag tror på successiva förändringar, att idogt, tålmodigt, långsiktigt arbete är det bästa sättet att reformera kommunens verksamhet så att det, som man säger, blir mer bang for the buck. För även om vi samtidigt som vi sänker skatten också gör stora ekonomiska satsningar på skola och välfärd, är det min övertygelse att det också finns stort utrymme för effektiviseringar i de kommunala verksamheterna. Effektivare processer kommer att bli ett viktigt tema under åren som kommer - och förhoppningsvis åtföljas av fortsatta skattesänkningar.

Läs även: Kommunledningens pressmeddelande, Kristdemokraternas hemsida

Dags att utveckla skärgårdsturismen

2011-05-16T00:11:00.000+02:00

Vart fjärde år bjuder Skärgårdsstiftelsen och Waxholmsbolaget landstingspolitiker på en resa i skärgården för att berätta om sin verksamhet och visa hur det fungerar i verkligheten. Idag hölls den resan, och den här gången var målet Finnhamn, en ö som jag aldrig besökt förut.

När man tänker på skärgården, tänker man på soliga, varma dagar. Blå himmel, blått vatten, grå granitklippor. För egen del brukar jag bara göra mina strandhugg sådana dagar. Därför var det ganska nyttigt att åka ut och upptäcka att skärgården faktiskt har en del att erbjuda även en dag då det duggregnar.

Turismen är oerhört viktig för Sverige och för Stockholm, och Stockholms skärgård är en av de viktigaste bland de unika "produkter" som vårt land kan erbjuda. Jag valde därför att besöka paret som driver krogen, stugbyn, butiken och vandrarhemmet på ön. I skärgården bör man helt uppenbart vara superentreprenör för att få det att gå ihop... Jag är imponerad av den passion och det hårda arbete de lägger ner på sin ö (som ägs av Skärgårdsstiftelsen).

Något som gång på gång upprepades som den viktigaste faktorn för att utveckla skärgården var kommunikationerna. Entreprenörerna står och faller med att kunderna har goda möjligheter att komma ut till dem och hem igen. Det gäller både dagsturisterna och de som övernattar - utan goda kommunikationer, inget besök. Här har både Waxholmsbolaget och Strömma Kanal viktiga roller att spela, och förhoppningsvis kommer vi att få se en ordentlig utveckling av turisttrafiken, som är så viktig för jobben i skärgården - och då gärna i privat regi.

Jag kikade lite i vandrarhemmets bokningsregister och kunde se att mycket var bokat under sommaren. Det är förstås jättebra. Men problemet är att, för att citera en känd poet, sommaren är kort och det mesta regnar bort. Ska turistindustrin på allvar kunna utvecklas skulle säsongen behöva förlängas. Än så länge är de flesta som övernattar svenskar, rentav stockholmare, men för den som besöker Stockholm från andra länder kan skärgården vara en unik och spännande upplevelse även vid andra tider på året. Fast då kanske inte i första hand för möjligheten att ta sig ett dopp... Här finns en utmaning.

En annan viktig fråga för skärgårdens framtid handlar om investeringar för att höja kvaliteten i regionens produkterbjudande. Om man vill semestra i skärgården, vilken boendekvalitet har man då rätt att förvänta sig? Om företaget ska välja att förlägga en konferens till en skärgårdsö, vilken komfort kräver deltagarna? Förmodligen högre än flertalet etablissemang erbjuder idag. Vill vi att skärgården ska kunna utvecklas och bidra till att svensk turism når sin fulla potential, behöver vi investera. Och med "vi" menar jag förvisso även det offentliga i form av statliga, kommunala och landstingskommunala intressenter, men kanske framför allt privata intressenter. Vi kan behöva söka nya vägar av offentlig-privat samverkan för att utveckla skärgården som besöksplats och då kanske också företag med större plånböcker och internationell erfarenhet av liknande verksamheter.

Stockholms skärgård är viktig av många olika skäl. Natur och miljö. Kultur och historia. Men också som en del av Stockholms moderna ekonomi. Turism och service är centrala för framtidens jobb och företagande, och skärgården är en central del i Stockholms erbjudande. Än så länge lever vi i stor utsträckning i det förflutna, men förr eller senare måste vi anta de utmaningar som vi står inför om Stockholm och Sverige ska kunna leva upp till sin potential som turistdestination.

Jag hoppas på förr.

Nu sänker vi skatten i Huddinge igen!

2011-05-13T22:32:00.000+02:00

Storsatsning på Huddinges elever i 2012 års budget

2011-05-11T17:41:00.001+02:00

Grundskolan får 28 miljoner i generell uppräkning och dessutom öronmärks 12,5 miljoner - varav en miljon är statsbidrag - till satsningar för ökad kvalitet i skolan. Gymnasieskolan får 10,5 miljoner i generell uppräkning och för att implementera gymnasiereformen. Utöver det öronmärks 6,6 miljoner till ombyggnaden av Sågbäcksgymnasiet. Sammanlagt handlar det alltså om hela 57,6 miljoner kronor till skolnämnderna nästa år. Det har kommunens fempartimajoritet "läckt" i ett pressmeddelande idag.

Det är en jättesatsning som bland annat innehåller riktade medel för att stärka modersmålsundervisningen och rektorernas pedagogiska ledarskap och för att öka den socioekonomiska viktningen av skolpengen utan att minska skolpengen för övriga elever. Men det allra viktigaste är förstås att skapa utrymme för att på ett bra sätt kunna implementera den nya skollagen, som sägs vara den största reformen i svensk skola sedan folkskolan infördes år 1842.

Det är bra att Huddinge satsar rejält på skoleleverna. Men samtidigt finns det inget entydigt positivt samband mellan satsade kronor och goda skolresultat. Snarare tvärtom. Nu måste alltså blåslampan vara på skolan att verkligen visa resultat. Alltför många elever går ut skolan utan fullständiga betyg - och alltför många, även av de elever som går ut skolan med goda betyg, lämnar den med långt sämre kunskaper än de borde ha haft utifrån sin potential.

Den här frågan lämnar mig ingen ro. Jag hoppas och tror att skolreformen ska bidra till att åstadkomma en förändring, men det finns ingen lösning utan ett intensivt, tålmodigt, långsiktigt arbete.

Läs även: Kristdemokraternas hemsida, Huddinge kommuns pressmeddelande, Malin Danielsson, Christian Ottosson

Parboendegaranti införs

2011-04-28T23:10:00.000+02:00

Idag klubbade äldreomsorgsnämnden en parboendegaranti. Om äldre huddingepar vill fortsätta att leva tillsammans även när en av dem måste flytta till ett äldreboende, ska partnern utan vårdbehov få flytta med. Ett viktigt steg för att tillse att kommunens äldre får rätten till ett värdigt liv även på ålderns höst.

Beslutet att utreda frågan fattades förra året fattades förra året efter ett ordförandeförslag i nämnden. Jag var ju ordförande i nämnden på den tiden och minns resonemangen vi förde. Om människor valt att leva tillsammans så ska inte kommunen skilja dem åt. Samtidigt blev vi uppmärksamma på en rad olika problem, inte minst det faktum att den som har vårdbehov förr eller senare kommer att avlida - oftast före sin livskamrat. Vad händer då? I kommunens servicehus, där vi alltid har öppnat för parboende, är det många lägenheter som bebos av äldre som inte har behov av vård och omsorg. Vad händer om samma situation uppstår på övriga äldreboenden?

Nu har förvaltningen gjort en noggrann analys. Man har kommit fram till att problemen nog uppförstorats och det förslag som vi i äldreomsorgsnämnden fattade beslut om idag var väldigt enkelt. Avlider den som har vårdbehov ska den efterlevande kunna bo kvar. Vår bedömning är att det inte kommer att handla om speciellt många personer - men är väldigt viktigt för dem det handlar om.

Nästa steg är att beslutet ska fastställas av kommunfullmäktige. Det är nödvändigt eftersom kommunfullmäktiges riktlinjer för äldreomsorgen behöver ändras.

Apropå ändringar som gör att de som bor på äldreboenden får möjlighet att bestämma mer över sina liv, föreslår en statlig utredning att de från april nästa år ska få rätt att dricka alkohol på boendet, om de så önskar. Själv känner jag inte någon sådan önskan, men jag tycker att det är självklart att de äldre ska ha den möjligheten. Det handlar ju om vuxna människor, att förvägra dem samma rättigheter som andra känns orimligt. I Huddinge har det varit tillåtet under många år. På till exempel Rosendalsgården brukar man ordna pubkvällar och den som vill kan ta sig ett glas öl eller vin till maten. Men det är ju bra att man förtydligar reglerna så att inte kommuner med mer av förmyndarinställning ska sätta käppar i hjulet för människors fria val.

Gratis sjukvård åt mig

2011-04-27T22:56:00.000+02:00

Nu har jag gratis sjukvård fram till november. Idag var jag på öron-, näsa-, halsmottagningen på Karolinska för en trivial procedur och nådde då upp till det sammanlagda beloppet 900 kr för mina sjukvårdsbesök det senaste halvåret och fick därför ett frikort utskrivet.

Är inte det märkligt? En hyggligt frisk 40-åring med goda inkomster får alltså betala exakt 0 kr för alla sina sjukvårdsbesök de kommande sex månaderna. Beloppet 900 kr har, som jag förstår det, varit konstant under decennier, samtidigt som kronans värde stegvis urholkats av inflationen och medborgarnas generella betalningsförmåga ökat kraftigt. Att sjukvårdens kostnader dessutom stigit dramatiskt till följd av nya, avancerade behandlingsmetoder gör förstås att skattefinansieringsgraden ökat ytterligare.

Jag är för en solidarisk finansiering av vården. Men det är inte rimligt att jag som vårdkonsument inte ska betala någonting alls i ett halvår. Kunde man inte höja frikortsgränsen till 1.500 kronor för oss i arbetsför ålder? Pensionärerna kan fortsätta betala 900 kronor, pensionärsrabatten skulle procentuellt sett då motsvara SL:s. Sedan kunde man införa en årlig indexuppräkning av beloppet på samma sätt som för till exempel maxtaxan i äldreomsorgen. Det känns inte orimligt.

Så där, nu har jag tänkt lite högt på bästa bloggplats. Vad tycker ni?

En riktigt bra dag

2011-04-15T23:56:00.000+02:00

Idag var en riktigt bra dag. Att det var varmt och solen sken var i sig tillräckligt för att göra alla och envar lite lyckligare, men till det kom också ett antal positiva händelser, framför allt på två teman: infartsparkeringar och färdtjänst.

Som politisk sekreterare känner jag mig förstås väldigt nöjd över att det pressmeddelande vi skickade ut i morse med anledning av samhällsbyggnadsnämndens möte igår ledde till ett reportage i TV4, där vårt kommunalråd Tomas Hansson (KD) intervjuades. Samhällsbyggnadsnämndens beslut om att införa p-avgifter på kommunens infartsparkeringar men låta det vara gratis för den som har ett giltigt SL-kort känns väldigt klokt. Jag frestas att kalla det en salomonisk lösning. För dem som valt att använda våra infartsparkeringar som boendeparkering - på tok för många! - kommer det att innebära krångel som förhoppningsvis gör att de inte tycker att det är värt besväret. För de regelbundna arbetspendlarna ökas då möjligheten att få en p-plats när man behöver det, medan parkeringen inte kostar mer än ungefär som en liter bensin, så sällanåkarna blir inte speciellt avskräckta när de faktiskt behöver en infartsparkering. Och det kändes som om TV4:s reporter höll med.

Som landstingspolitiker och ordförande i färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen känner jag mig också väldigt nöjd. Dagen började med att Svenska Dagbladet publicerade en debattartikel som jag skrivit tillsammans med biträdande socialborgarrådet Ewa Samuelsson (KD). Rubriken var "Dags för valfrihet även inom färdtjänsten". I artikeln pläderar vi för att Lagen om Valfrihetssystem (LOV) ska utvidgas till att även omfatta färdtjänst, sjukresor och s.k. turbundna resor, eftersom dagens lagstiftning försvårar eller rentav förhindrar valfrihet för de äldre och funktionshindrade som använder tjänsterna.

På eftermiddagen hade sedan färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen ett extra sammanträde där vi gick igenom och fick några slutliga klargöranden inför den stora upphandling av färdtjänst med taxi som ska genomföras i länet och så gott som eniga kunde ställa oss bakom förslaget. Tyvärr inte en valfrihetsupphandling, eftersom lagstiftningen inte ger det stöd som behövs, men en upphandling där vi ändå strävar efter att höja kvalitén i färdtjänsten ytterligare. Och då ska man ändå säga att kvalitén idag inte är dålig. Tidspassningen är mycket hög och jag tror att det är många branscher där man skulle slå sig till ro med en kundnöjdhet på cirka 90 procent. Men även när saker och ting nästan alltid går rätt så bra finns det sådant som skulle kunna bli bättre. Varje resenär som blir illa bemött och varje körning som missas eller blir försenad är förstås ett misslyckande och ett skäl att ytterligare skruva lite i systemet så att servicen kan bli ännu bättre.

Det slutliga beslutet om upphandlingen kommer att fattas vid trafiknämndens sammanträde på tisdag. En liten kommentar om upphandlingen kan läsas i detta pressmeddelande.

Nytt apotek i Huddinge C

2011-04-14T16:11:00.001+02:00

För att få lite syre efter förmiddagens konferensande och eftermiddagens och kvällens gruppmöten tog jag en liten promenad runt Huddinges Hälsans stig och passerade då ännu en hälsobefrämjande insats i kommunen: Idag öppnade ett nytt apotek, denna gång är det den brittiska apotekskedjan Boots. Det är företagets blott fjärde apotek i landet. Tidigare har Doc Morris öppnat i Flemingsbergs C. Apoteksreformen ger effekt. Nu håller jag tummarna för att vi snart också får nya apotek i Trångsund och Vårby gård.

Spännande utveckling i Kungens Kurva

2011-04-13T10:26:00.000+02:00

Kungens Kurva-Skärholmen är redan Skandinaviens största handelsområde. Där finns redan Nordens största biografanläggning (i Heron City, 18 salonger och 4.200 platser) och världens största Ikea-varuhus. Plus allt det som brukar finnas i andra shoppinggallerior och externhandelscentrum, fast lite mer och lite större.

Men utvecklingen stannar inte där. Nu har kommunen fattat beslut om exploateringsavtal och detaljplaneuppdrag för "Huddinge Resort", ett stort spahotell med badanläggning, teaterscen, restauranger och handel som ska ligga alldeles där E4 Södertäljevägen och den kommande Förbifart Stockholm möts, precis söder om Heron City.

Företaget som bygger anläggningen, finska Espa Invest Oy, har bland annat skapat en liknande anläggning i Vanda utanför Helsingfors, "Flamingo".

Även om spahotellet i Kungens Kurva kanske inte blir riktigt likadant, är jag övertygad om att det blir ett välkommet tillskott, som stärker Kungens Kurva som ett av Stockholms-regionens viktigaste turistmål. Att bygget kommer att ske med väldigt höga krav på energieffektivitet och miljövänliga materialval gör förstås inte det hela sämre. Vi kombinerar ekonomisk tillväxt med satsningar som bidrar till ökad livskvalitet och god miljö. Ett feelgoodprojekt, helt klart.

Läs även: Huddinge kommun, Kristdemokraternas hemsida, Christian Ottosson

Viktiga förbättringar i sjukförsäkringssystemet

2011-04-11T15:53:00.000+02:00

Idag presenterar Alliansens företrädare i form av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) och gruppledarna i socialförsäkringsutskottet, Emma Henriksson (kd), Gunnar Axén (m), Solveig Zander (c) och Ulf Nilsson (fp), på DN Debatt en rad viktiga reformer inom sjukförsäkringssystemet. Grundtanken i sjukförsäkringsreformen - att folk ska rehabiliteras och gå från sjukdom och utanförskap till arbete - är klok. Det gamla systemet, där hundratusentals människor kasserades varje mandatperiod, var ohållbart. Men samtidigt finns det människor som oavsiktligt kommit i kläm i det nya systemet, till exempel personer som uppenbart är för sjuka för att arbeta men ändå hamnat hos arbetsförmedlingen eller folk som kommit tillbaka från sjukersättning (förtidspension) och inte fått någon ersättning alls då de sedan blivit sjuka igen. Därför är det bra att Alliansen nu kommer med ett antal förslag som ska hjälpa till så att ingen hamnar mellan stolarna.

Oppositionen är förstås inte nöjda. Det är liksom deras jobb att inte vara det. Själv kan jag se att det här är bra och kloka förslag, men visst kan det finnas ytterligare justeringar som behöver göras. Till exempel kan jag tycka att sjukersättningens nivåer - 25, 50, 75 eller 100 procent - är för statiska och borde kunna individualiseras mer. Varför ska den som kan jobba 60 procent men inte 75 tvingas ner till 50?

Som kristdemokrat kan jag ändå känna mig väldigt nöjd. Den här reformen skulle förmodligen inte genomföras om det inte hade varit för det idoga arbete som en rad kristdemokrater gjort bakom kulisserna. Heder åt dem.

Läs även: Den hälsosamme ekonomisten, Peter Soilander, Anders Sellström, Conny Brännberg, Lilith Svensson.

Romernas nationaldag och dagens utmaning

2011-04-08T16:17:00.000+02:00

Av 1000 romska ungdomar i gymnasieålder går endast 50 i gymnasiet. Av dessa tar endast fem personer studenten med fullständiga betyg. Det berättar Svenska Dagbladet idag, på romernas nationaldag. Enligt en rapport från Malmö stad visar att blott hälften av de romska barnen i skolpliktig ålder går i skolan överhuvudtaget. Jag hoppas och tror att siffror från Huddinge skulle vara betydligt bättre, men det är ingen tvekan om att det finns stora problem även här. Romernas utanförskap fortsätter att reproduceras i dagens skola. En ny generation förbereds för arbetslöshet. Där måste vi bli bättre. Nytorpsskolan i Enskede är ett intressant exempel, som jag tror att vi kan lära mycket av, och jag minns att Södertörns högskola förra året kunde utexaminera ett par nya, behöriga romska lärare. Det finns hopp, om bara viljan finns. Men det tar längre tid än man skulle önska.

Hur viktig är S-toppen?

2011-04-06T16:22:00.000+02:00

"S-toppen komplett", står det på dn.se idag. Jag undrar det, jag. För vad ska tidningarna då skriva om? Det har varit en enormt lång följetong med spekulationer om vem som ska få vilken post och sedan avslöjandena, ett efter ett. Och frågan man kanske bör ställa sig är hur viktiga utnämningarna egentligen är. Visst, internt inom socialdemokratin är det förstås viktigt vem som är gruppledare i riksdagen eller ny talesperson inom något politikområde, men för oss andra spelar det kanske inte så stor roll, och speciellt inte i Stockholm. Socialdemokraterna är ett stort parti, men de är trots allt i opposition såväl i riksdagen som i Stockholms läns landsting och nästan samtliga kommuner i Stockholms län. Rockaderna i S-toppen påverkar alltså endast i väldigt begränsad utsträckning den politik som berör mig och mina grannar.

Apropå grannar så har jag för mig att nya s-gruppledaren Carina Mobergs lillasyster bodde i grannkåken på Loftvägen i Skogås när jag växte upp. Kanske Carina också, men hon var så gammal att hon inte riktigt fanns på min radar, förmodar jag.

Jag såg för övrigt Socialdemokraternas nye ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelichs debatt med finansminister Anders Borg på TV igår. Man får väl hoppas att den gode Tommy växer in i kostymen så småningom, igår var han en nästan pinsamt lätt munsbit för Borg.

DN SvD SvD SvD SvD

Svenska Dagbladet och de skenande spårvägskostnaderna

2011-04-06T15:16:00.000+02:00

"Skenande nota för spårvägsbyggen" är rubriken på en stor artikel i dagens Svenska Dagbladet. Att Svenska Dagbladet inte gillar spårvagn har vi kunnat notera tidigare, jag har till exempel kommenterat det i ett blogginlägg.

Nu "avslöjar" Svenska Dagbladet slutnotan för hur mycket den första etappen av Spårväg City, inklusive gatuarbeten, depåhall och nya vagnar, kostar, och att det blev betydligt dyrare än budgeterat. "Nyheten" kommer några dagar efter att tunnelbyggarna i den stora Tranebergstunneln på Tvärbanans Solnagren mött varandra och det kunnat konstateras att det bygget både håller tidsplan och budget, vilket kanske kändes lite för positivt för Svenskans reportrar. Och helt motsäger rubriken i dagens artikel.

Jag är övertygad om att spårvägen är ett transportslag för framtiden i Stockholm, både i innerstan och i förorterna. Men vi måste få bukt med alla de faktorer som fördyrar och försinkar byggandet. Till exempel finns det ingen anledning att bygga innerstadsspårvägar för att man ska kunna åka högre fart än 50 på dem, för spårvagnarna kommer ju aldrig upp i sådana farter. Tänker man dessutom rätt vad gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder redan i planeringsstadiet slipper man dyra ombyggnationer som drar upp totalkostnaden.

Läs även: Christer G. Wennerholm

Svensk utrikespolitik och kriget mot de kristna

2011-03-28T17:50:00.000+02:00

Dagens Nyheters ledarsida publicerar idag en artikel med rubriken "Kriget mot kristna", där man berättar om den förföljelse som kristna runt om i världen utsätts för idag - och den tystnad som detta bemöts med från makthavare i väst.

Västvärldens regeringar, och inte minst den svenska, måste bli bättre på att i varje läge stå upp för mänskliga rättigheter, inklusive rätten att själv välja sin religion och fritt utöva den.

Dagens Nyheter nämner det faktum att de kristna nu är den mest förföljda gruppen i världen och trakasseras (eller utsätts för värre förtryck) i tvåtredjedelar av världens länder. Men naturligtvis ska man inte bara stå upp för de kristnas rättigheter. Jeziderna i norra Irak är, så vitt jag förstår, utsatta för samma etniska rensning som de kristna.

Och även om Dagens Nyheter främst återger exempel från den muslimska världen, är inte förtrycket på något sätt begränsat dit. Visst, många av de värsta exemplen står att finna där, men efter vad jag har hört så leder kommunistiska Nordkorea fortfarande förtryckarligan, där för övrigt det övervägande hinduiska Indien på senare år haft stora "framgångar": mobbar, ofta understödda av lokala makthavare och lokal polis, har bränt kyrkor och mördat eller fängslat kristna.

Det är viktigt att mänskliga rättigheter hela tiden finns i fokus i svensk utrikespolitik. Och där är rätten att utöva sin religion en oundgänglig, grundläggande del som aldrig, aldrig får glömmas bort eller undvikas av hänsyn till ekonomiska eller maktpolitiska intressen.

Besök på Tallgården

2011-03-25T00:03:00.000+01:00

Idag besökte jag tillsammans med äldreomsorgsnämndens ordförande Eva Carlsson-Paulsén (m) äldreboendet Tallgården i Stuvsta. Där pågår just nu ett omfattande renoveringsarbete, som genomförs i fyra etapper. Den första etappen är klar, med trevliga, fräscha och rymliga lägenheter med alla bekvämligheter. Det känns verkligen skillnad när man tar steget över från de ännu orenoverade delarna, och det är skönt att veta att de ganska snart ska vara lika fina, de. Etapp två ska vara färdig i augusti.

Ett trevligt inslag i besöket var samtalet med den entusiastiske kocken. Renoveringen av tillagningsköket ingick i den första etappen, så han har nu ett fräscht och välutrustat kök att jobba med, men viktigare än tekniska lösningar är förstås passion för mat och Tallgårdens kock sprudlade av den.

Trevligt var också att träffa "Seniortrion", den grupp musiker som nu turnerar runt på kommunens äldreboenden på heltid - en del i den framgångsrika satsning på att utveckla kulturaktiviteterna på våra äldreboenden som vi i äldreomsorgsnämnden satte igång förra året.

Jag inser att en stegvis ombyggnation av ett äldreboende på många sätt kan vara jobbig för såväl de boende som för personalen, men när man ser resultatet som i de fina, nya avdelningarna blir det lättare att stå ut med de problem som byggandet medför. Med tanke på att Tallgården var rätt så populärt redan när lokalerna var gamla och slitna, finns det anledning att tro att det kommer att bli ett väldigt attraktivt boende när renoveringen är klar.

Expressbussar kräver expressvägar

2011-03-23T09:51:00.000+01:00

Vid gårdagens landstingsfullmäktige debatterades frågan om expressbussar mellan Flemingsberg och Kungens kurva/Skärholmen i avvaktan på att Spårväg Syd ska komma till stånd. Alla var rörande överens om hur viktigt det är med goda tvärförbindelser, Stockholms stora framtidsutmaning på trafikområdet. Oppositionen ville ha nya expressbussar, medan Alliansen kunde visa på att snabbbussen 865 redan har förlängts från Huddinge sjukhus till Skärholmen, vilket ger både snabbare och tätare turer.

Problemet är dock att bussarna inte kan gå snabbare än den omgivande trafiken. Expressbussar kräver expressvägar, som jag sade i fullmäktiges talarstol. För att få attraktiva kollektivtrafikförbindelser mellan Flemingsberg och Kungens kurva/Skärholmen behövs det ny vägkapacitet, för Glömstavägen håller inte måttet. Södertörnsledens motståndare i Miljöpartiet och Vänsterpartiet är helt enkelt inte trovärdiga när de pratar om expressbussar.

Det behövs ny infrastruktur för trafiken på Södertörn. Både Spårväg Syd och Södertörnsleden behövs - även för kollektivtrafikens skull.

Såväl miljöpartiets som folkpartiets representanter i debatten började sedan prata om spårtrafik mellan Älvsjö och Hagsätra, en sträcka om cirka 1.300 meter. Precis som jag nämnde i ett blogginlägg häromdagen kan det finnas anledning att titta på om inte tunnelbanan kan förlängas på den sträckan. För Spårväg Syds del är det däremot min och Kristdemokraternas åsikt att det bästa vore att knyta samman den med Tvärbanan någonstans i Årsta så att spårvagnarna ska kunna gå från Sickla till Skärholmen och vidare till Flemingsberg. Det ger ett mer flexibelt spårvägssystem och kan kanske också sänka en del kostnader. Även det har jag skrivit om förut.

Hagsätralinjen avstängd

2011-03-21T14:33:00.000+01:00

Från och med idag och ända fram till den 25 september är tunnelbanans gröna linje avstängd mellan Gullmarsplan och Hagsätra. Även om ersättningsbussarna ska gå tätt är det förstås ett avbräck för alla som bor eller arbetar längs linjen. Tåg är ju ändå (nästan) alltid att föredra framför buss.

Men renoveringen behöver verkligen göras, inte minst för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Hagsätra station kommer att få sin efterlängtade hiss - den är idag Stockholms enda hisslösa tunnelbanestation - och även Högdalen och Sockenplan får nya hissar. Perronger längs hela linjen kommer att få taktila markeringar så att de blir mer tillgängliga för synskadade. Bänkarna ska bytas ut mot sådana som fungerar bättre för äldre och personer med funktionshinder. Många av stationerna, till exempel Globen och Rågsved, kommer att få nya spärrkioskar med bättre arbetsmiljö för spärrvakterna. Både perronger och biljetthallar kommer att fräschas upp. Dessutom - och säkert inte minst viktigt - kommer samtliga 22 broar på sträckan att ses över.

Kanske borde man samtidigt ta sig en funderare på hur tunnelbanan skulle kunna förlängas till Älvsjö. Det är inte långt och eftersom sträckan kan trafikeras ovan jord borde byggkostnaden kunna bli överkomlig. Resultatet skulle kunna bli ett trafiksystem med bättre bytespunkter som möjliggör ett smartare resande, vilket nog en hel del resenärer i området efterfrågar.

Krafttag för nya, spännande feriepraktikplatser

2011-03-16T16:18:00.000+01:00

Huddinge satsar på fler feriepraktikplatser till sommaren, men framför allt på nya, spännande feriepraktikprojekt. Antalet platser för kommunens ungdomar födda 1994-1995 ökar från 290 till cirka 400. Förutom kommunala feriepraktikplatser, där urvalet sker genom lottning, erbjuds även andra möjligheter. Nytt för i år är att kulturintresserade feriepraktikanter kommer att arbeta med kulturaktiviteter och andra kvalitetshöjande initiativ för de boende på kommunens äldreboenden, i samarbete med kulturskolan. Idrottsintresserade ungdomar kan få möjlighet att arbeta med idrottsföreningsverksamhet. Nytt för i år är också möjligheten till utlandspraktik, volontärarbete där resor till och från landet samt mat och logi i värdlandet ersätts men ingen övrig ekonomisk ersättning ges till deltagarna. Dessutom fortsätter förra årets samarbete med UngDrive och/eller Sommarlovsentreprenörerna för ungdomar som är intresserade av företagande och entreprenörsskap.

Det här tycker jag känns jätteroligt. Om jag vore 15, 16 år skulle jag definitivt fundera på möjligheten till utlandspraktik, det tycker jag verkar jättespännande. Eller kanske UngDrive/Sommarlovsentreprenörerna? Det skulle nog också ha kunnat passa mig.

Jag är också alldeles speciellt glad över satsningen på kulturaktiviteter på våra äldreboenden, en fråga som vi i äldreomsorgsnämnden jobbat mycket för. Jag tror att det kan bli roligt både för ungdomarna och för de äldre, även om jag inser att hade jag varit en av de sökande ungdomarna skulle jag ha ratats direkt där... Musicerande och sånt är inte riktigt min grej.

Men det är ju just det som är grejen med det nya antagningsförfarandet. Alla passar inte för allt, men med många ingångar kan fler hitta något som passar just dem - och fler uppdragsgivare hitta ungdomar som är intresserad av just det just den arbetsplatsen sysslar med. Det ska bli spännande att se hur det här nya arbetssättet faller ut.

Läs även: Kristdemokraterna kommenterar beslutet på hemsidan, Moderaterna i ett pressmeddelande.

Vi satsar 47 miljarder på sjukvården i Stockholm

2011-03-16T10:47:00.000+01:00

Idag berättar Alliansens landstingsråd i en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter om de kommande årens satsningar på sjukvård i Stockholms län. Det är svårt att inte svepas med av magnituden i vågen av satsningar: 47 miljarder kronor. 500 nya vårdplatser fram till 2015. Ni förstår skalan.

Ett glädjande förtydligande, som jag också sett refereras till i TV:s nyhetssändningar på morgonen, är den fortsatta satsningen på utveckling av forskningen vid Karolinska sjukhuset i Huddinge, en hörnpelare i vår strävan mot att Flemingsberg ska bli en regional kärna i Stockholms-regionen. I sammanhanget kan också nämnas att förutom de två nya patienthotell som nämns i debattartikeln är byggandet av det utanför Karolinska sjukhuset i Huddinge i full gång. Invigning redan om några månader. Det ser jag fram emot.

Rekommendationer

2011-03-15T15:38:00.000+01:00

Medan världens blickar liksom min förflyttats från upproren mot Mellanösterns diktaturer till jordbävningskatastrofen i Japan, ett ämne där jag inte känner att jag har speciellt mycket att tillföra debatten, tänkte jag komma med några rekommendationer om god och nyttig läsning från de senaste dagarnas debattsidor och blogginlägg:

1. Förstår marknaden diktaturens väsen? frågar de kristdemokratiska riksdagsledamöterna Desiree Pethrus och Caroline Szyber i en debattartikel i Dagens Industri med anledning av börsens reaktioner på den oroliga situationen i en rad länder i Nordafrika och Mellanöstern. Svaret måste vara ett nej. Det finns ett tydligt - och av allt att döma ömsesidigt - samband mellan demokratisering och välstånd, medan ingen utom de allra närmaste tjänar på att korrumperade diktatorer håller sig kvar vid makten.

2. Tid för kristdemokratisk berättelse om bildning är rubriken på en krönika av Kristdemokratiska Studentförbundets ordförande Kalle Bäck, publicerad i tidningen Kristdemokraten. Kloka tankar om hur en kristdemokratisk utbildningspolitik borde se ut, jag har sagt liknande saker till partiets framtidsgrupp och partistyrelse i samband med den valutvärderingsprocess som pågått sedan valet. Jag vill dock understryka att medan Kalle Bäck - kanske som en naturlig följd av sitt ämbete - i krönikan i första hand skriver om högskolepolitiken, tycker jag att bildningsperspektivet borde genomsyra även synen på såväl gymnasieskola som grundskola.

3. Hur lång arbetsdag ska ett barn ha 2011? Frågan ställs av de tre unga kristdemokratiska kommunalråden Malin Appelgren, Solna, Jessica Nyberg, Lidingö, och Ebba Busch, Uppsala, i en debattartikel på Newsmill med anledning av ett utspel från fackförbundet Kommunal. Familjepolitiken och inte minst familjernas rätt att välja själva är och kommer alltid att vara en kärnfråga för oss kristdemokrater.

Nya presidier efter dagens distriktsstämmor

2011-03-12T22:39:00.000+01:00

Idag var en av de stora distriktsstämmodagarna för Kristdemokraterna. I Riksdagshuset höll både Kristdemokraterna i Stockholms län och Stockholms stad stämmor - det är dock ett stort hus och vi möttes inte annat än för att lyssna på David Lega, partiets kommunalråd i Göteborg och förmodligen den mest underhållande talaren i det politiska Sverige just nu, men också en man med väldigt mycket viktigt på hjärtat.

Men David Lega i all ära, idag stod stämmoförhandlingarna i första rummet. Både i Stockholms stad och län var det mycket förnyelse vid valet av nya styrelser. I länet valdes Malin Appelgren, kommunalråd i Solna, till ny ordförande. Jessica Nyberg, kommunalråd i Lidingö, valdes till 1:e vice ordförande och jag själv till 2:e, vilket känns både hedrande, spännande och utmanande. I Stockholms stad valdes riksdagsledamot Caroline Szyber till ny ordförande, partiets andreman i stadshuset, Erik Slottner, valdes till 1:e vice ordförande och Michael Stjernström, min trafiknämndskollega och bänkgranne i landstingsfullmäktige, valdes till 2:e vice ordförande.

Medan namnfrågorna tog väldigt lång tid, med en rad voteringar med sluten omröstning, gick motionsbehandlingen oväntat snabbt. Detta trots att vi har ett motionsriksting att se fram emot till sommaren och det var en hel del heta frågor att ta ställning till. Bland besluten idag kan nämnas att Kristdemokraterna i länet sagt ja till värnskattens snara avskaffande, avskaffande av det jobbfientliga fribeloppssystemet hos CSN, sprutbytesprogram för att hindra smittspridning bland sprutnarkomaner och att Lagen om Valfrihetsystem ska utvidgas till att även omfatta färdtjänst, sjukresor och turbundna resor, vilket förstås är en väldigt viktig fråga för mig som jobbar just med färdtjänstfrågor.

Alla förlorade med Juholt

2011-03-10T21:51:00.000+01:00

Dagens stora nyhet är förstås att Håkan Juholt föreslås som ny partiordförande för Socialdemokraterna. Ett överraskande val, kan jag konstatera. Vi hade en liten vadslagning i kommunalrådskorridoren i Huddinge. Alla förlorade. Själv hade jag gissat på Thomas Östros, som jag tror hade varit ett utmärkt val för Alliansens del, andra tippade på Damberg, Österberg och några till. Juholt var inte ens nämnd i diskussionen.

Sedan tror jag kanske inte att det spelar så väldigt stor roll vem de väljer. Det kan naturligtvis påverka opinionssiffrorna en del, men oavsett vem som leder (S) tror jag att Alliansen kommer att vinna även nästa val. Skulle vi misslyckas beror det på egna tillkortakommanden snarare än socialdemokratisk succé. Jag har svårt att se att det scenariot skulle rubbas med de tillbakablickande vänstertongångar som präglat (S) sedan valet, och väljer man sedan en partiledare som knappast kommer att appellera till moderna storstadsbor i någon större omfattning snarast cementeras bilden.

Nej, hotet mot Alliansen kommer inifrån; från framgångsrusiga moderater som blir alltför stöddiga, från deras frustrerade allianskamrater som i jakt på nya profileringsmöjligheter riskerar att göra bisaker till huvudfrågor. Inte minst viktigt är förstås att mitt eget parti, Kristdemokraterna, lyckas fokusera på rätt saker. På det området kom idag en god nyhet när Patric Rylander, tidigare borgarrådssekreterare hos Ewa Samuelsson, utsågs till partiets nye verksamhetschef. Ett mycket bra val, som märkligt nog hamnade lite i skymundan när Socialdemokraterna presenterade sin nye partiledare.

Om Johan och rädslans kultur i affärslivet

2011-03-08T11:40:00.000+01:00

När man så här på Internationella Kvinnodagen funderar på kvinnors ställning i vårt land och vår värld, så finns det utan tvivel mer alarmerande förhållanden att ta itu med än fördelningen av VD-poster i svenska börsbolag. Men det faktum att det i Sverige sammanlagt bara funnits 32 kvinnliga börs-VD:ar under de senaste 100 åren, säger något om den kultur som finns inom svenskt affärsliv. Att det idag finns 15 börs-VD:ar som heter Johan, 13 som heter Anders, 12 Per, 11 Peter och Jan, och 8 Fredrik och Lars, samtidigt som bara 8 är kvinnor visar att det land som ibland framställer sig som världens mest jämställda egentligen inte har kommit så långt.

Men problemet är nog större än bara synen på män och kvinnor, även om den frågan ju är stor nog. Jag har ingenting emot Johan, Anders, Per och Peter, men jag är rädd att vi har en kultur där den som avviker från mönstret systematiskt väljs bort, inte av motvilja utan av rädsla. Står valet mellan en medelålders svensk man med strömlinjeformade intressen och nätverk och den som på ett eller annat sätt avviker från normen, då väljer man "det säkra" alternativet.

Det ger många Johan på börs-VD-posterna, men det ger också ett svårbrutet utanförskap i stora grupper i samhället. Och jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivareavgifter för olika grupper i all ära, men det är först när vi kan bryta denna rädslans kultur som vi på allvar kan bryta det underutnyttjande av kompetens som systematiskt sker i vårt land och den utslagning och det utanförskap som blir en direkt konsekvens av detta.

Verklig jämställdhet kan aldrig bygga på kvotering. Verklig jämställdhet måste handla om att se människan och ge henne möjligheten att utvecklas. Utifrån den hon är och den hon vill bli, utan glastak och rädslans kultur som håller henne tillbaka.

Rullstolsbussåkardag

2011-03-04T20:27:00.000+01:00

Idag har jag ägnat mig åt att åka rullstolsbuss. Ja, inte bara. Jag har även träffat Taxi 020:s VD Claes Löfvenberg och förstås avrundat med en tur till kontoret för att hämta all helgläsning, men en stor del av dagen har gått åt till att åka med i en rullstolsbuss och se hur det går till när färdtjänstchauffören hämtar kunder både i hem och på sjukhus. Jag har sett trappklättrare i aktion (vilken fantastisk uppfinning!), men också fått en bild av hur överlämnandet sker från en geriatrisk klinik och hur chaufförerna ser på sin roll och sitt yrke, värdefulla synpunkter som jag kommer att ha med mig i mitt fortsatta arbete som ordförande i färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen i Stockholms läns landsting.

Välkommen vändning i flyktingpolitiken

2011-03-03T22:41:00.002+01:00

Jag hör till dem som länge missnöjt muttrat över regeringens flyktingpolitik. Ja, vid flera tillfällen har jag till och med varit ute och demonstrerat till stöd för en mer human linje. Därför är jag förstås väldigt glad över det besked som kom idag om en uppgörelse mellan Alliansen och Miljöpartiet som på en rad områden följer den linje som Kristdemokraterna jobbat för och så vitt jag kan bedöma inte i något avseende driver politiken åt motsatt håll. Tre viktiga punkter handlar om vård för papperslösa, skolgång för papperslösa samt att man ska använda de möjligheter till identifikation som modern teknik ger, till exempel DNA, vilket är viktigt för familjeåterföreningar inte minst för personer från länder utan fungerande system för id-handlingar, till exempel Somalia.

Det kommer förmodligen fortfarande att inträffa att jag muttrar över inhumana inslag i den svenska flyktingpolitiken. Jag hoppas förstås att såväl Migrationsverket som Migrationsdomstolen på allvar ska förstå den utsatta situation som många medlemmar av religiösa minoriteter och homosexuella lever under, inte minst i Mellanöstern, men jag befarar att det tar ett tag innan invanda mönster kan brytas.

Men dagens besked är helt klart ett stort steg i rätt riktning. En viktig seger för Kristdemokraterna, en välkommen reträtt från Moderaternas sida och, förstås, en tydlig signal att Sverigedemokraterna inte kommer att få vara med och styra svensk invandringspolitik.

Bloggar: Conny Brännberg, David Lega, Niklas Mattsson, Caroline Szyber, Gudrun Brunegård

Det ser bra ut

2011-03-02T15:10:00.000+01:00

Nyss hemkommen från en välbehövlig semester i Mexiko kan jag konstatera att läget här hemma ser bra ut. Ja, inte vädret då - solen skiner visserligen utanför mitt kontorsrum idag, men jag föredrar de ljumma februarikvällarna i Veracruz... Nej, nu tänker jag på ekonomin. 7,3 procents tillväxt sista kvartalet förra året, enligt SCB, och många prognosmakare tror att tillväxten för hela 2011 kommer att nå över fyraprocentsstrecket. Med tanke på hur trafiken fungerat på sistone får man väl säga att det går betydligt bättre än tåget. Svenska Dagbladet roar sig med att visa bilder på den svenska tigern, och de här siffrorna är förstås närmast på "tigernivå".

Medan jag latade mig i Mexiko har mina kollegor i kommunalrådskorridoren i Huddinge haft en första heldag om budgetförutsättningarna för 2012. Jag har ögnat igenom materialet idag och kan konstatera att det här i Huddinge är precis som i riket som helhet: Det ser bra ut. Och då gjordes ändå prognoserna innan den senaste rapporten kom från SCB. Det betyder att vi förhoppningsvis både ska kunna få fram resurser till framåtsyftande satsningar i vården, omsorgen och skolan och sänka skatten, något som verkligen behövs i högskattekommunen Huddinge. De senaste årens ansvarsfulla politik ger resultat och det ska förstås komma alla huddingebor till del.

En intensiv trafikdag

2011-02-15T23:57:00.001+01:00

En intensiv trafikdag är till ända. Från morgonens möte med pensionärsorganisationerna SPF och SPRF om hur de vill att samarbetet kring färdtjänst och tillgänglighet i kollektivtrafiken ska se ut till kvällens inlägg på landstingsbloggen har nästan allt handlat om trafikfrågorna.

Dagens sista möte var för min del trafiknämndens sammanträde. I fokus var förstås den senaste veckans kaos i kollektivtrafiken. Mina erfarenheter: I torsdags eftermiddag tog det en halvtimme innan bussen hem dök upp. På fredagförmiddagen skulle jag som tur var inte till Huddinge utan till stan, så jag kunde ta tåget. En halvtimme försenat. Däremot var tunnelbanans blå linje avstängd p.g.a. rökutveckling på Stadshagens station. Resegarantin gick inte att använda för det gick inte att nå fram till någon av taxiväxlarna. På väg till Huddinge på eftermiddagen tog resan från Centralen nästan en timme. På måndagen var bussen till Huddinge 20 minuter försenad och bussen hem ännu mer. Men idag (och i söndags) gick i alla fall mina tåg ungefär som de skulle, vilket förmodligen gör mig ganska ensam bland dem som åkt på Västerhaninge-linjen idag.

Vi kan inte vara nöjda. Vare sig med hur trafiken fungerat de senaste dagarna eller tidigare den här vintern. SL måste kunna bättre. Det fanns alltså skäl för diskussion. Samtidigt kan jag förstå frustrationen hos en del SL-tjänstemän. Snöfallet i torsdags-fredags var monumentalt. Tydligen utfärdade SMHI en klass 2-varning med rekommendationen att inte lämna hemmet. Vägarna var glashala och är, som bekant, inte SL:s ansvarsområde. Av säkerhetsskäl valde nästan alla bussgarage att ställa in trafiken på morgonen, vilket kommer att kosta dem många miljoner. Ett misslyckande, förvisso, men kanske inte ett orimligt misslyckande.

Ett större problem än det akuta läget på fredagmorgonen är nog egentligen det faktum att det varit fortsatta förseningar och inställda avgångar ända sedan i torsdags. Folk kan nog förstå att det stora snöfallet orsakade tillfälliga störningar, om man bara fick information om det, men dag efter dag? Nej, det håller inte. Då sänks förtroendet för kollektivtrafiken och de som har möjlighet ger sig istället ut på våra redan överbelastade vägar.

Sedan kan jag tycka att debatten på trafiknämndens sammanträde efter ett tag stod lika stilla som bussarna på fredagmorgonen, men det är en annan femma.

Mellan morgonmötet med pensionärsföreningarna och eftermiddagssammanträdet med trafiknämnden hann jag bland annat med en del informationsspridning om att jag vill utvidga Lagen om Valfrihetssystem (LOV) till att även omfatta färdtjänst, sjukresor och s.k. turbundna resor, något som jag skrivit en motion om till Kristdemokraternas riksting i sommar. Valfriheten ska gälla även färdtjänstens kunder, det är min bestämda uppfattning. Jag hann också med en dubbelintervju med en taltidning för synskadade.

Men det blev inte enbart trafikfrågor. Jag hann även med att berätta om förskolenämndens beslut igår: inte mindre än tre nya, fristående familjedaghem och en ny fristående förskola godkändes, och så begärde man en förstudie för en ny passivhusförskola. (OBS! Det är huset som ska vara passivt, inte barnen! Energiska barn och energieffektiva hus...) Bra jobbat av förskolenämnden! Fler alternativ i barnomsorgen är bra för Huddinges familjer.

God äldrevård och den otyglade välviljan

2011-02-14T11:36:00.000+01:00

Kristdemokraternas allahjärtansdagskampanj uppmärksammas i Dagens Nyheters huvudledare idag, har jag noterat sedan jag kommit in i värmen igen efter en fruktansvärt kall stund (-22 grader!) utanför Skogås pendeltågsstation med geléhjärtan och flygblad om äldrevården.

Dagens Nyheter talar om "otyglad välvilja" och argumenterar för att äldreomsorgen inte är någon rikspolitisk fråga och därför inte ska styras från centralt håll. (Jag kan inte påminna mig att liknande tongångar brukar höras från DN när Folkpartiet framfört olika krav på nationell styrning av vare sig äldreomsorg eller skola, men det kan förstås vara mitt minne som sviktar... Viljan att styra på centralt håll är inte en kristdemokratisk åkomma utan en rikspolitisk.)

Jag kan i stor utsträckning hålla med i Dagens Nyheters resonemang. Som ordförande i äldreomsorgsnämnden har jag under de senaste fyra åren kämpat mot olika försök till detaljstyrning av verksamheterna ute på kommunens äldreboenden, från såväl politiska motståndare som majoritetskamrater, till exempel angående vårdhundar. Jag tycker att vårdhundar är fantastiskt trevligt och ser positivt på att olika kommunala äldreboenden väljer att satsa på dem - men vi måste utgå från personalens och framför allt de boendes önskemål, inte från vad jag och andra kommunpolitiker tycker vore trevligt.

Men det gör också att det är väldigt viktigt att vi försäkrar oss om att det verkligen är där makten ligger. Subsidiaritetsprincipen, som nämns i DN-artikeln, går betydligt längre än till kommunalt självstyre - den utgår från att makten över den enskildes liv i första hand ska ligga hos henne själv och i hennes små nätverk, i hennes familj och det civila samhället runt omkring henne. Först när det inte är rimligt att beslutsmakten ligger där, ska kommunen träda in, och när kommunen inte längre räcker till, regionen eller staten. Men staten måste också gripa in för att se till att kommunerna inte tar ifrån den enskilde makten över hennes eget liv. Därför är det till exempel inte orimligt att staten fattar beslut om att landstingen ska införa fritt val av vårdcentral.

På andra områden har det varit nödvändigt att ta tydliga politiska initiativ för att säkerställa den framtida kvaliteten. Ett sådant exempel gäller tillagningskök i våra ny- och ombyggda äldreboenden. Genom att fatta beslut om nya tillagningskök gör vi det möjligt för äldreboendet att erbjuda mat av mycket hög kvalitet framöver. Vi styr inte matsedeln politiskt, men vi skapar förutsättningar för en attraktiv äldreomsorg. Det får naturligtvis staten gärna stödja.

Och jag ser inte heller något stort problem med att staten erbjuder öronmärkta projektpengar av olika slag. Den vägen har det funnits möjlighet att starta och utvärdera en mängd olika experiment inom äldreomsorgen, som så småningom har kunnat bli naturliga delar i den ordinarie verksamheten. En uppmuntran till kreativitet och nytänkande, något som ibland saknats på äldrevårdens område. Goda exempel som även andra äldreboenden kan inspireras av.

Andra bloggar: Rolf Erikson

Mubaraks fall, omval och årsmöte i Huddinge

2011-02-11T23:02:00.000+01:00

Den här dagen går på flera sätt till historien. Idag annonserades till sist president Mubaraks avgång i Egypten efter decennier vid makten, en händelse som av lyriska kommentatorer liknas vid Berlinmurens fall. En folkets seger och historiskt viktig händelse och förhoppningsvis början på någonting gott i Egypten och hela arabvärlden.

Och här hemma i Sverige har Valprövningsnämnden beslutat att regionvalet i Västra Götaland och delar av kommunalvalet i Örebro ska göras om efter diverse märkliga turer vid förrättandet av valen och räknandet av rösterna, som i bägge fallen kan ha gett Socialdemokraterna mandat på allianspartiers bekostnad. Även beslutet om omval är, som jag ser det, en seger för demokratin: val som inte gått rätt till ska inte godkännas.

Men demokrati handlar ju inte bara eller ens i första hand om det unika, det sensationella eller det omstörtande utan framför allt om en mängd små, fungerande processer. Idag hade Kristdemokraterna i Huddinge sitt årsmöte, en händelse som förmodligen kommer att drunkna lite i nyhetsrapporteringen men som ändå - tillsammans med tusentals andra liknande möten runt om i landet - är ett viktigt fundament i den svenska demokratin. På årsmötet valdes Pia Berkman till ny ordförande efter Monica Karlsson och Daniel Marzban till ny kassör efter Gorges Barkho, liksom en mängd andra människor till en lång rad olika uppdrag. Själv valdes jag till exempel till årsmötesreferent, ett uppdrag som jag väl kan anses fullgöra just nu. I mötet avtackades även de som lämnat sina uppdrag i kommunen i samband med mandatperiodsskiftet, den löpande, naturliga succession som också är en del i demokratins väsen. Att en stor del av kvällen dessutom ägnades åt analys och diskussion om kristdemokratisk politik utifrån den lokala valanalysgruppens rapport visar även det upp en annan aspekt av den fungerande demokratin.

Jag gläds idag med det egyptiska folket - men är också stolt över att ha firat den svenska demokratin med smörgåstårta utanför kommunfullmäktigesalen i Huddinge.

Ny politisk inriktning i Huddinge

2011-02-08T20:58:00.000+01:00

Igår anmäldes den politiska majoritetens inriktning för 2011-2014 i kommunfullmäktige och ledde till en (onödigt) lång debatt. För den som inte vill läsa hela dokumentet, ska jag ge en kortfattad summering.

Först ska jag dock konstatera att den nya politiska inriktningen inte innebär någon radikal förändring. Det är ju samma politiska majoritet, kompletterad med Centerpartiet, så vi fortsätter förstås i samma framgångsrika riktning som de senaste åren: ordning och reda i ekonomin, ökad valfrihet och kvalitetsförbättringar i de kommunala kärnverksamheterna.

Ett viktigt besked är att vi vill fortsätta att utveckla valfriheten för barnfamiljerna. Därför vill vi kunna erbjuda såväl vårdnadsbidrag som flerfamiljssystem, familjedaghem och förskolor med olika pedagogiska profiler. Vi vill också satsa på föräldrautbildningar, minskade barngrupper i förskolan och barnomsorg på obekväm arbetstid. Dessutom ska vi genomföra en valfrihetsutredning där vi undersöker öppna förskolornas tillgänglighet och hur kommunen kan stödja familjerna när de söker olika möjligheter att kombinera arbete och familjeliv.

Vi fortsätter också på den inslagna valfrihetsvägen i äldreomsorgen. De äldre ska själva kunna välja när, hur och av vem vården och omsorgen ska ges. Fritt val även för vård- och omsorgsboende är en viktig reform. Vi ska också utveckla värdighetsgarantin för att ytterligare trygga ett gott omhändertagande i äldreomsorgen.

Vårt tydliga fokus på ordning och reda i kommunens ekonomi gör att vi inom de kommande åren också ser möjligheter att ytterligare sänka skatten, samtidigt som vi fortsätter att satsa på kvalitén i de kommunala kärnverksamheterna. Lägg till det till exempel 2.000 nya bostäder, nya kliv framåt på miljöområdet och satsningar på ökade kunskaper i skolan och bilden av en kommunledning som satsar framåt blir ännu tydligare.

Jag måste erkänna att jag blir lite förvånad när Sveriges Radio (eller ska "SR" kanske uttydas "Socialistisk Radio") sammanfattar den politiska inriktningen med att vi "i första hand" vill sänka skatten förstår jag inte. Men så är det förstås ofta när jag ser medierapporter och känner till verkligheten bortom reporterns vinkel.

Läs även på Kristdemokraternas hemsida, MyNewsdesk och Christian Ottossons blogg.

Ronald Reagan 100 år

2011-02-06T17:33:00.001+01:00

Idag är det 100 år sedan Ronald Reagan föddes. Som president var han häcklad, hatad och hånad som få, åtminstone här i Sverige, men i backspegeln är det svårt att inte se honom som en av efterkrigstidens största amerikanska presidenter. Även om president Reagan själv hade hunnit avgå när Berlinmuren föll, är det tveklöst så att hans tydliga och konsekventa hållning mot kommunismen och sovjetimperiet i väldigt hög grad bidrog till dess fall och Östeuropas demokratisering. För det ska vi idag skänka honom en tacksamhetens tanke.

Andra bloggar: Johan Ingerö, Signerat Kjellberg, Rolf K Nilsson

Välkommen aktieförsäljning i Nordea

2011-02-04T16:20:00.000+01:00

Idag sålde svenska staten 255 miljoner aktier i den nordiska bankjätten Nordea. Försäljningen inbringade cirka 19 miljarder kronor till statskassan och innebär att statens innehav i Nordea minskar med ungefär en tredjedel.

Ett superklipp, konstaterar somliga. Men naturligtvis finns det kritiker när staten säljer aktier. Socialismen sitter djupt hos många betraktare. Att sälja aktier för att betala av lån döms på principiella grunder ut av Socialdemokraternas talesman Thomas Östros: "Det är ett ekonomiskt undermåligt argument. Amortera gör man med överskott, inte genom att sälja ut tillgångar som ger en avkastning."

Hmm, säger jag. Om räntan på 19 miljarder kronor i statsskuld skulle vara högre än direktavkastningen i Nordea (cirka 3 procent) är det en förlustaffär att äga aktierna, om man inte räknar med stigande börskurser. Och börsen kan ju både sjunka och stiga, som alla ägare av bankaktier torde vara väl medvetna om.

Det är en klok politik av regeringen att successivt minska statens innehav i bolag där det inte är strategiskt viktigt att just staten är ägare. På bankmarknaden är det nog få som kan se någon större direkt skillnad mellan en statligt (del)ägd bankjätte och en privat. Då bör staten gå ur marknaden och istället bli en renodlad, tydlig och aktiv reglerare av den. För det är något som bankbranschen verkligen behöver, vilket inte minst den internationella finanskrisen har visat.

Kollektivtrafikens stora utmaning

2011-02-03T17:40:00.000+01:00

Bara var fjärde resa i landet sker med kollektivtrafik. Inte ens i Stockholms län - som har den i särklass högsta resandeandelen - sker mer än hälften av resorna med kollektivtrafik, bara 47 procent. Det framgår av Kollektivtrafikbarometern 2010, berättar Dagens Nyheter. Endast i fyra län överstiger resandeandelen 15 procent, förutom i Stockholm är det i Skåne, Västra Götaland och Uppsala län.

Utifrån de miljö- och klimatambitioner som finns är det inte hållbart. Kollektivtrafikens andel av resandet måste öka. Samtidigt uppger 53 procent av de intervjuade att de är nöjda med kollektivtrafiken, 63 procent av de flitiga resenärerna, och 79 procent var nöjda med den senaste resan.

"För den som inte är expert på undersökningar kan det tyckas underligt att betydligt fler är nöjda med senaste resan än med resandet generellt," skriver artikelförfattaren, men jag kan tycka att det inte är speciellt märkligt. Jag är nöjd med de tre resor som jag hittills gjort med kollektivtrafiken idag, och förhoppningsvis går det alldeles utmärkt på vägen hem också. Ungefär 9 av 10 resor går bra, men problemet är att den tionde inte gör det - att man inte riktigt kan lita på kollektivtrafiken. Tillförlitligheten är kollektivtrafikens stora utmaning, och då inte minst för den spårburna trafiken.

Samtidigt konstateras i artikeln att utvecklad spårtrafik är en väldigt viktig faktor där man faktiskt lyckats öka kollektivtrafikresandet. Pågatågen i Skåne tas som exempel i artikeln, men även Tvärbanan i Stockholm visar på precis samma sak. Därför är den satsning på nya spår som nu görs i Stockholm och på en del andra håll i landet så viktig. Nya tåg och spårvagnar kommer att göra kollektivtrafiken mer attraktiv för fler resenärer. En ordentlig satsning på infrastrukturen kan höja kollektivtrafikresandets andel.

Norrköping. Minnen.

2011-01-31T19:47:00.001+01:00

Med de dramatiska händelserna i Egypten som bakgrundsbild får konvulsionerna inom den svenska kristdemokratin mer modesta dimensioner, men ur ett svenskt politiskt perspektiv var Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Norrköping och allt det som hände runt omkring dem viktiga.

Jag har tagit några dagar på mig efter hemkomsten till Stockholm innan jag nu slår mig ner vid datorn. Inte för att sammanfatta allt som hände, utan för att ge några reflektioner och kommentarer.

***

En given höjdpunkt under Kommun- och landstingsdagarna är alltid partiledarens inledningstal. Så också denna gång. Göran Hägglund hade värmt upp på fredagsmorgonen med en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Därför behöver vi relationslinjen" och fullföljde nu upp med ett laddat tal som slutade i en smattrande fanfar:

"Jag vill att ni låter de här kommundagarna bli avstampet för vår revansch. Trodde någon att den kristdemokratiska förnyelsen stannat upp, låt de veta annat. Trodde någon att vi inte längre skulle vara politikens gränspoliser, gör dem besvikna. Trodde någon att alliansens sociala röst har tystnad, ge dem svar på tal. Trodde någon att en relationslinje inte har något med riktig politik att göra, låt dem förvånas. Och trodde någon att kristdemokrater ser något annat än uppgång framför sig. Låt oss överraska dem tillsammans!"

Jag kan väl erkänna att jag inte är speciellt förtjust i begreppet "relationslinjen", det låter lite för mycket som "Ring Dr Phil". Men tanken är rätt. Arbetslinjen får inte vara Alliansens enda rättesnöre. Livet är så mycket mer än arbete, och människors sökande efter relationer och mening i sina liv så mycket viktigare än pengar. Den sociala ingenjörskonsten måste få stå tillbaka för en frihet för människor att forma sina egna liv och sin egen vardag utifrån sina egna livsdrömmar.

I den amerikanska självständighetsdeklarationen finns ett underbart begrepp: "pursuit of happiness", jakt på lycka. Jag älskar det. Ett samhälle som lovar lycka, lovar för mycket. Det kan inget samhälle leverera. Men rätten att jaga lycka, den får ingen ta ifrån oss. Tvärtom, det goda samhället uppmuntrar oss inte bara till arbete utan också till vårt eget sökande efter lycka. Och för de allra flesta är våra relationer, i familjen, i vänkretsen, i arbetslivet och i det civila samhället, centrala i denna lycka som vi söker.

***

I torsdags hade civil- och bostadsminister Stefan Attefall bjudit in representanter för alla partidistrikt till ett möte om regionbildning för att lyssna på hur situationen ser ut runt om i landet och samtala om bästa vägen vidare. Som stockholmare är regionfrågan laddad först och främst för att Moderaterna är så intensiva motståndare till varje förändring, men jag kunde också konstatera att det i en del distrikt fanns ett intensivt motstånd mot möjligheten att Stockholmsregionen skulle växa. I Ansvarskommitténs slutbetänkande har jag för mig att det sägs att regionerna ska ha en befolkning på mellan 500.000 och 2 miljoner invånare. Stockholms län har redan passerat den övre gränsen i detta spektrum och kommer om tjugo år att ha en befolkning på cirka 2,6 miljoner invånare om dagens utveckling fortsätter, men trots det finns det debattörer som vill hålla fast vid tvåmiljonersgränsen.

Jag förstår det inte. Man hittar dem i alla partier, människor som gärna vill stoppa Stockholm. Men vem vinner på att Stockholm får sämre förutsättningar att växa? Staden är ju tvärtom en tillväxtmotor för hela landet. Ett starkt Stockholm är bra för Sverige.

Sedan är det kanske inte nödvändigt att rita om kartan radikalt i det här läget. Det bästa är kanske att göra dagens Stockholms län till en region och sedan låta enskilda kommuner ansluta sig om de vill. Håbo, Gnesta och en rad andra mindre kommuner runt länets gränser är redan delar av arbetsmarknadsregionen Stockholm och bör få möjlighet att också bli en del av den administrativa regionen.

***

David Lega, Kristdemokraternas kommunalråd i Göteborg, är en naturlig entertainer. En stand-up comedian i rullstol, men med kloka tankar och djupt allvar bakom skämten. Se hans tal på Kommun- och landstingsdagarna här.

***

Kommun- och landstingsdagarnas självmål stod landstingsrådet i Östergötland, Levi Eckeskog, för. Evenemang av det här slaget ger normalt sett en del publicitet i lokala medier, ett bra tillfälle att presentera partiets politik. Östergötland har ju nästan lika stor befolkning som Södertörnskommunerna så jag kan tänka mig att det är ganska hård konkurrens om sekunderna i SVT:s Östnytt. Levi Eckeskog borde ha tagit sig en funderare kring hur han på bästa sätt kunde presentera partiets politik, kanske med ett spännande sjukvårdsutspel i östgötapolitiken? Istället lyckades hr Eckeskog använda nästan hela Östnyttsinslaget åt att lägga ut texten om varför han och lokalavdelningen i lilla Boxholm vill sparka Göran Hägglund som partiledare. Inte så smart.

***

Norrköping har något som allt för många svenska städer saknar: spårvagnar. Kollektivtrafiknörd som jag är passade jag förstås på att åka en tur. Ett charmigt och praktiskt inslag i stadslivet. Jag noterade dock att en av spårvagnslinjerna var ersatt med bussar på grund av vagnsbrist. Törhända ett resultat av att SL lånat in vagnarna som nu går på Spårväg City från just Norrköping? Jag kunde konstatera att de vagnar som nu går i Stockholm är betydligt modernare och bra mycket mer tillgängliga för personer med funktionshinder än de vagnar som jag prövade på i helgen. Även om dagens Spårväg City-vagnar inte heller fullt ut lever upp till de tillgänglighetskrav som jag och SL ställer.

***

Men höjdpunkten under kommun- och landstingsdagarna är inte bländande tal, spännande seminarier eller ens spårvagnar utan alla möten med nya och gamla bekantskaper från olika delar av landet. Med mer än 1.000 deltagare visar samlingar som denna på den vitalitet som finns i den svenska kristdemokratiska rörelsen, men det är inte mängden utan kvaliteten som imponerar mest. Tack för alla intressanta samtal, vänner! Ni gör mig stolt över att vara kristdemokrat.

Läs även: Désirée Pethrus, David Lega, Caroline Szyber, Anders Andersson, Den hälsosamme ekonomisten

Samtal om simhall i Flemingsberg

2011-01-22T16:18:00.000+01:00

Idag har jag besökt en workshop som Södertörns Simsällskap arrangerade i Haninge kulturhus. Klubben är aktiv både i Haninge och Huddinge och driver bland annat simhallen i Vårby. Jag hann med att lyssna på två intressanta föredrag, dels av Klaus Lindqvist, som arbetar som mental rådgivare, inte minst inom idrottsvärlden, dels av Carl Jenner, som är tränare åt klubbens stora stjärna, Sarah Sjöström. Väldigt spännande och lärorikt. Men jag lärde mig även mycket när jag samtalade med såväl de som arbetar med simskolan som elitsatsningen i klubben.

I simskolan har klubben 1.000 barn per termin - och många hundra på väntelista. Den trånga sektorn är halltider i Haninge och centrala Huddinge. I Vårby finns det däremot plats för fler.

Av elitsimmarna i klubben är det bara Sarah Sjöström som dagligdags har möjlighet att träna i en 50-metersbassäng, i Eriksdalsbadet. Anledningen är att landslaget har en träningstid som hon får tillgång till. Övriga får hålla till godo med 25-metersbassänger (av vilka Torvalla i Haninge idag är den enda som är godkänd för tävlingar).

Det finns för övrigt bara två 50-metersbassänger i hela Stockholms-området, Eriksdalsbadets och en hall i Täby. På Södertörn, med en befolkning större än Östergötlands, finns inte en enda. Väldigt märkligt med tanke på att det faktiskt är i 50-metersbassäng alla stora tävlingar avgörs, till exempel OS.

Det är också skälet till att vi i Kristdemokraterna i Huddinge driver frågan om en simhall med 50-metersbassäng i Flemingsberg. Det är inte någon enkel fråga. Simhallar är dyra både att bygga och att driva. Men det finns exempel från till exempel Borås, där den nya simhallen "bara" kostade 60 miljoner kronor att bygga, och med modern teknik kan man göra mycket mer energieffektiva lösningar än man har i de gamla simhallarna från tiden innan oljekrisen. Min förhoppning är att vi i Huddinge ska hitta samarbeten både med grannkommunerna, skolor, högskolor, näringslivet och, förstås, inte minst simklubbarna i regionen för att hitta en modell som gör det ekonomiskt genomförbart att bygga en ny, attraktiv simhall. De samtal jag haft idag stärker mig både i övertygelsen om behovet och att det är möjligt.