Sossarna i Trångsund vs verkligheten

Den som läser Socialdemokraternas annons i nya Trångsunds Allehanda kan lätt få intrycket att återöppnandet av den öppna förskolan i Trångsund är något som Socialdemokraterna drivit fram.

I verkligheten är det precis tvärtom. Socialdemokraterna drev - trots protester från oss och övriga oppositionen - igenom en nedläggning och har sedan under flera års tid mycket medvetet valt att säga nej till alla förslag om att öppna den igen. Ja, vi andra har föreslagit just det, och vi i alliansen har i våra budgetförslag även visat på hur det ska finansieras. Men så sent som för några månader sedan sade Socialdemokraterna ett klart och tydligt nej i förskole- och grundskolenämnden, där flera ledande sossar från Trångsund och Skogås finns representerade.

Att sedan man förlorat makten slå sig för bröstet och hävda att man nu tänker öppna den igen känns rätt så uppblåst. Vi får vara glada över att de förlorade valet och ersätts med en ny majoritet som faktiskt har viljan att genomföra den här satsningen i verkligheten också.

"Fyra som ska styra över dig"

I nya numret av Mitt i Huddinge finns på framsidan (dvs sidan efter reklamsidan som är längst fram...) en stor fin bild på Bosse Trygg, Åke Blomqvist, Tomas Hansson och Katharina Wallenborg, gruppledarna för de fyra partier som kommer att styra Huddinge de närmaste åren.

Men sen så är det en rubrik intill bilden och den blev ju lite märklig: "Fyra som ska styra över dig". För en av de grundläggande poängerna med alliansens valmanifest i Huddinge är ju just att medborgarna ska få styra mer över sina egna liv, istället för politikerna.

Fast det hade förstås förvånat om rubriken hade varit "Fyra som jobbar för att du ska få styra mer över ditt liv". Även om det ger en mer rättvisande bild.

Om enhetstaxans avskaffande och behovet av en ny enhet

Alla tidningar har idag skrivit om hur den nya majoriteten tänker avskaffa enhetstaxan. Och det är väl i och för sig inte så oväntat. Både (m) och (fp) gick till val på det, och fick tillsammans nästan egen majoritet av väljarna.

Men jag hoppas att man från det nya alliansstyret nu sträcker ut en hand mot socialdemokraterna och försöker få med dem i en bred uppgörelse om framtidens kollektivtrafiktaxor. Jag vet, jag vet, sossarna förtjänar det absolut inte med tanke på hur arrogant och maktfullkomligt de hanterat de här frågorna under de senaste fyra åren.

Det vore dock bra för kollektivtrafiken och bra för Stockholm om man kunde få en bred uppgörelse om så pass grundläggande frågor som hur själva taxesystemet ska se ut.

Barnvakten och blodvittringen

Så där. Nu har både Borelius och Stegö Chilò avgått. Men media har fått blodvittring och går nu till attack mot alla i regeringen. Senast i raden är finansminister Anders Borg, som anklagas för att ha betalat barnvakten svart, 50 kr i timmen till en sextonårig tjej i slutet av förra seklet.

Ärligt talat börjar ministerjakten nu kännas ganska tramsig. Eftersom jag inte har några barn har jag aldrig betalat någon barnvakt, inte heller brukar jag ta hand om någon annans barn. Däremot brukar mina föräldrar ibland ge mig en chokladkartong eller så för att jag varit kattvakt. Vi brukar inte meddela Skatteverket när så sker...

Jag är övertygad om att mycket få - om ens några - som betalar en tonåring för att sitta barnvakt några timmar då och då deklarerar detta. Det handlar inte bara om pengar utan också om den smått absurda byråkrati som detta skulle medföra, för barnvakten, föräldrarna och samhället i stort. Samhällsekonomiskt skulle hårdare tag mot barnvakter vara en katastrof - och frågan är om skatteintäkterna ens skulle kunna bekosta allt den byråkrati som blev följden.

Jag förstår helt och fullt logiken bakom att plantera den här nyheten just nu - i svallvågorna efter två ministeravgångar och dagen efter att Anders Borg gjorde succé med budgetpropositionen. För första gången på mer än ett decennium har vi faktiskt en finansminister som verkligen vet vad han pratar om.

Att han dessutom vet hur det är att vara dubbelarbetande småbarnsförälder talar snarast till hans fördel.

Tips till Fredrik

Jag förstår inte varför Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò fortfarande sitter i regeringen. De sågs redan från början som två av regeringens svagaste kort. Fredrik Reinfeldt behöver dem inte på något sätt och efter de senaste dagarnas obarmhärtiga granskning av deras tidigare liv framstår det allt tydligare att de är sänken i den nya regeringen. Visst måste det finnas andra, väl så kompetenta, kvinnor i de moderata leden som skulle kunna gå in på kultur- respektive utrikeshandelsområdena? Annars kan jag tipsa om några duktiga kd-kvinnor som kan rycka in...

Det formella beskedet

Nu dök brevbäraren upp med det formella beskedet: Jag har utsetts till ledamot av kommunfullmäktige samt tredje ersättare för ledamot av landstingsfullmäktige för tiden till och med den 31 oktober 2010. Ett viktigt förtroende som jag lovar att efter bästa förmåga försöka leva upp till.

Emma blir riksdagsledamot!

Det var mycket bra som sades i Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring - men det absolut roligaste var förstås när han läste upp Mats Odells namn i ministerlistan, för det innebär att min svägerska Emma Henriksson (bosatt i Trångsund) kommer att bli riksdagsledamot som ersättare för nämnde hr Odell. Kanon! Och det säger jag inte bara för att hon är en nära släkting och god vän, utan också för att hon är en otroligt duktig politiker som kommer att bli en vitamininjektion i vår riksdagsgrupp.

Trängselskatt, kringfartsleder och Citybanan

Visst tycker jag att man ska bygga Förbifart Stockholm, som Alliansens partiledare skriver om på DN debatt idag. Den yttre kringfartsleden mellan Kungens Kurva och Häggvik behövs - ja, det behövs överhuvudtaget fler vägar över Saltsjö-Mälarsnittet.

Och jag kan till nöds acceptera någon form av trängselskatter för att finansiera byggandet av kringfartsleder, i enlighet med förslaget. Folkomröstningens resultat var oklart, inte minst för att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i ett av svensk demokratis största fiaskon fråntog väldigt många berörda deras rösträtt - till exempel mig.

Men jag har väldigt svårt att acceptera att den planerade Citybanan skrotas. Istället är vi tillbaka vid tredje spåret i markläge. Jag har egentligen ingenting emot tredje spåret - bortsett från att det bara är ett spår, som måste användas i båda färdriktningarna och därför inte kan användas lika effektivt som en fyrspårslösning.

Jag tror att getingmidjan och spårbristen har debatterats under i princip hela min livstid. Väldigt lite har hänt - förutom att Stockholms befolkning i runda svängar har dubblats. Nu måste det byggas, och byggas ordentligt.

Och sedan måste vi börja planera för nästa steg. För oavsett om man bygger tredje spåret eller Citybanan så kommer vi att behöva ytterligare kapacitet. Om 30-40 år med tredje spåret, om 15-20 år med Citybanan.

Den gången hoppas jag att besluten kan fattas när de borde - inte tjugo, trettio år senare som nu.