Ännu ett lå-å-ångt fullmäktigesammanträde...

Gårdagens kommunfullmäktigesammanträde blev ett mycket, mycket långt möte. Som vanligt fast ännu värre, frestas man säga.

Vissa ärenden var visserligen mycket viktiga och förtjänade en gedigen behandling, men ett enkelt konstaterande är att debatten om Huddinge kommuns största enskilda investering någonsin - det nya kraftvärmeverket i Igelsta i Södertälje, som beräknas kosta cirka 2,5 miljarder kronor att bygga - avhandlades på tolv minuter, medan en interpellation om bostadsfrågor resulterade i en mer än timslång debatt om allt möjligt som på ett eller annat sätt kan hänföras till kommunens eller statens bostadspolitik.

Nu ska man till de bostadspolitiska kombattanternas försvar säga att flertalet av dem har varit med i massor av nästan identiskt likadana debatter under årens lopp och därför bara kunde upprepa saker som de redan sagt många gånger förr, vilket förstås gör det lättare att prata så länge...

Därefter avhandlades bland annat årsredovisningen för 2006 och kommunplanen för 2007. Viktiga ärenden, förstås, men också beslut som debatterats flitigt under det senaste året - ja, i årsredovisningens fall de senaste två åren. Man kan alltså tycka att det mesta som behöver bli sagt vid det här laget rimligtvis också borde vara sagt. Det tyckte dock inte Socialdemokraterna, som valde att skicka fram en person från varje nämnd för att slå sig för bröstet respektive svärta ner den nya majoriteten.

Själv kände jag mig tvungen att äntra talarstolen för att gå till rätta med Marie Fors (s) när hon gått till angrepp på den kommande budgeten för 2008, som ingen av oss sett eftersom den ännu inte är skriven. På något sätt tycker jag att det räcker med att debattera de ämnen som faktiskt står på dagordningen, vilket i det här fallet var allt som hände under år 2006 och allt som planeras hända i verksamheten under år 2007 - en så pass vid ram att ingen borde behöva frestas att gå utanför den, eller hur?

Men när Ann-Marie Högberg (s) strax efter klockan elva på kvällen med några grova sluggerattacker mot borgerlig bostadspolitik valde att dra igång ännu ett dacapo på den vanliga bostadspolitiska debatten istället för att debattera de specifika förslagen till ägardirektiv för Huge som den nya politiska ledningen lagt fram, då var måttet rågat för mig.

Jag gjorde igår ett 24-timmarstest för att kontrollera blodtrycket. Det är nästan alltid högt, men jag har aldrig mätt upp värden som varit i närheten av de 190 över 110 (eller något sådant) som maskinen uppmätte strax efter nämnda inlägg av Ann-Marie.

Nu är det naturligtvis inte på grund av mitt blodtryck som fullmäktigedebatterna borde begränsas till de ärenden som faktiskt står på dagordningen (och vilka med fördel kan behandlas på ett konstruktivt och gärna även kortfattat sätt). Problemet är, som jag ser det, att den sedvanliga holmgången förmodligen inte ökar intresset för de viktiga beslut som faktiskt fattas i kommunen, utan snarare stöter bort flertalet av dem som inte själva är konfliktorienterade pratmakare.

Jag önskar att jag kunde säga att jag har gott hopp om en snar förändring, men ärligt talat så har jag inte det. Flera av de ivrigaste debattörerna har hållt på i både tjugo och trettio år och det är som bekant omöjligt att lära en gammal hund sitta.

Kettner, Penn & Teller

I dagens City skriver Anna Kettner (s) och en rad andra sossar i landstinget en debattartikel om att intäkterna från förmögenhetsskatten borde gå till att bygga Citybanan, bygga ut tvärbanan norrut från Alvik, bygga Tvärspårväg Syd från Älvsjö till Flemingsberg via Skärholmen, dubbelspår till Nynäshamn och, på sikt, tunnelbana från Kungsträdgården till Nacka och en ny pendeltågsgren från Solna till Arninge.

Men, frågar sig vän av ordning, om nu förmögenhetsskatten skulle kunna ge så fantastiska konsekvenser - och jag är i princip positiv till vart och ett av de nämnda förslagen - varför har just ingenting gått till detta ändamål under de 12 senaste åren, då Socialdemokraterna härskade i Rosenbad?

I det perspektivet inser man att det här bara är ytterligare ett exempel på sossarnas så omhuldade pratpolitik. Eller bullshit, som Penn & Teller säger.

Det är skönt att vi nu har fått en regering som istället faktiskt levererar vad man lovat. Jag hoppas att en hel del av den tillväxt som blir följden av skiftet från pratarna till görarna också kommer att komma Stor-Stockholms infrastruktur till del. I vårbudgeten idag blev det visst 125 Mkr, men det behövs mer, mycket mer.

Idag invigdes anhörigcentralen

Idag invigdes anhörigcentralen på Sjödalsvägen 7 i Huddinge Centrum. Jag hade fått äran att komma dit för att invigningstala och klippa bandet - en premiär för mig i egenskap av nämndsordförande.

De anhöriga är en så otroligt viktig del av omsorgen om vår äldre. Vi som arbetar med den kommunala äldreomsorgen kan erbjuda vård och olika typer av servicetjänster. Det ska vi göra bra, och det gör vi också i de allra flesta fallen.

Men utan människor som står oss nära, utan den kärlek, omtanke och omsorg som de ger, förlorar våra liv en viktig dimension – värden som inte kan köpas för pengar. Ingen hemtjänst i världen kan ersätta det som vår maka/make, våra barn eller våra barnbarn får betyda.

Nu är det så att när man använder ord som kärlek och omtanke kan det kanske upplevas som om den anhöriges situation är enkel, om bara hjärtat är på det rätta stället. Men det är snarare tvärtom – det kan vara otroligt jobbigt just därför att hjärtat är på rätta stället. Det är jobbigt att se hur den man älskar blir svag, sjuk och hjälplös. Det är också lätt att bli isolerad. Man vill så väl, men ens anhöriga behöver så mycket omsorg att man knappt orkar med.

Därför känns det jättebra att på olika sätt kunna stödja dessa ofta förbisedda hjältarna, till exempel med en anhörigcentral där man kan få stöd och rådgivning och träffa andra människor i liknande situation.

Anhörigcentralen är ett steg för att förbättra situationen för de anhöriga. Jag kan lova att det kommer att komma fler, men jag kan inte lova vilka de kommer att bli - och jag lyssnar ivrigt efter nya förslag på hur vi kan göra livet lite lättare för de anhöriga.

Fastighetsskatten avskaffas

Idag kom regeringen med det glädjebesked jag efterfrågade för ett par dagar sedan: Fastighetsskatten ska vara avskaffad från och med 1 januari 2008. Istället ska en kommunal avgift tas ut (max 4.500 kr per småhus eller 900 kr per lägenhet i flerfamiljshus) och reavinstskatten på fastigheter höjas från 20 till 30 procent, dvs samma nivå som för andra reavinster.

Det här är bra, rätt och rimligt. Jag har väntat på det här beslutet, som gör att ens skatteutgifter inte längre beror på hur mycket grannen betalat för sin kåk.

Men jag noterar att beslutet i det här läget bara rör bostäder, inte övriga fastigheter. För det är kanske där som den största poängen finns ur kommunal synvinkel.

Låt mig ta ett exempel. En ganska liten kommun kan ha ett stort köpcentrum som drar till sig väldigt mycket trafik från andra kommuner. Den här trafiken gör att man måste bygga nya, dyra trafiklösningar, som i stor utsträckning belastar den kommunala budgeten. Så länge kommunen har egen mark att sälja i området kan man göra reavinster när man säljer den och på så sätt bekosta investeringarna, men när fastigheterna sedan ökar i värde går hela vinsten till staten - som faktiskt inte har några kostnader att tala om för det här köpcentret. Finns det ingen kommunal mark att sälja tänker sig kommunen nog för både en och två gånger innan man tillåter ett köpcentrum att växa fram.

Med en kommunal fastighetsavgift även på kommersiella fastigheter skulle de kommuner som satsar på att utveckla sitt näringsliv - både handel, industri och kontor - få en bra skattebas som stödjer det arbetet, vilket skulle sporra kommunerna att ta initiativ för ett bättre näringslivsklimat. Kanske skulle det på några års sikt leda till att det i stockholmsområdet inte längre var en sådan skriande brist på bra industrimark. Då skulle våra företag kunna utvecklas bättre och fler kunna få ett jobb. Och det skulle i alla fall jag tycka vore bra.

Tomas syns i debatten

Det är roligt att Tomas Hansson (kd) börjar synas i kollektivtrafikfrågorna. Han är ju som bekant Huddinges kommunalråd med övergripande ansvar för trafik, miljö och samhällsbyggnadsfrågor. I förra veckan var han bland annat med på Radio Stockholms nyheter och kritiserade SL:s idiotiska nya zongränser och stod som förste undertecknare av en debattartikel om citybanan i tidningen Kristdemokraten. Den artikeln kan ni läsa här:

http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=24939

En glädjens dag

Det blir en glädjens dag när förmögenhetsskatten försvinner. Jag hör själv inte till de direkt drabbade av den, men indirekt har vi alla drabbats, för det är en skatt som försvårar sparande och gör att pengar försvinner ur landet istället för att bygga upp det.

Nästa steg måste bli fastighetsskatten, en till sin konstruktion omoralisk skatt som beror på vad ens grannar lyckas kränga sin kåk för. Om den delvis ersätts av en kommunal avgift som används till att täcka delar av kommunens mark- och gatukostnader är det ännu en bonus. Idag står skattebetalarna för ungefär 130 Mkr per år i Huddinge - medan staten tar alla intäkterna från fastighetsskatten.

Vi får alltså hoppas på fler glädjedagar i framtiden.

Så drabbar Handels-strejken Huddinge

Så vitt jag kunnat utröna är det tre Huddinge-butiker som drabbats av Handels varsel: Ica Kvantum i Kungens Kurva, Lindex i Huddinge C och Willys i Länna. Men förhoppningsvis hinner det här lösas innan senast dagen innan skärtorsdagen och då drabbas vi huddingebor förstås inte alls...

Emma ny distriktsordförande

I lördags hade Kristdemokraterna i Stockholms län distriktsstämma i Sollentuna. Distriktstämmor kan ofta vara tillställningar där man bara fastställer att allt ska fortsätta som förut, men just den här gången var det tvärtom. Utifrån den valanalys och organisationsutredning som gjorts valde stämman att fatta beslut om en radikal förnyelse och förändring av både distriktsstyrelsen och hela organisationens arbetssätt. Ansvariga för att leda detta arbete blev distriktsstyrelsen nya presidium - med Emma Henriksson, Trångsund, riksdagsledamot (och, ifall någon undrar, min svägerska) som ordförande och Magnus Kolsjö, Flemingsberg, politiskt sakkunnig hos kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell, som 2:e vice ordförande. Precis som Stig Nyman, landstingsråd tillika valberedningens ordförande, sade bör kompetens, inte postadress, vara avgörande, och vi i Huddinge kan vara glada över att vi har så duktiga politiker bland våra medlemmar.