Splittrare eller enare?

Stormen kring Kristdemokraternas valsedel till EU-parlamentsvalet ser inte ut att blåsa över än på ett tag. Senaste numret av tidningen Kristdemokraten handlar inte om mycket annat och idag rapporterar även SvD om konflikten.

Själv måste jag erkänna att jag blev förvånad när jag i december såg att Lennart Sacrédeus inte fanns med på valsedeln. Kanske hade han inte velat stå med på listan ifall han inte fick vara förstanamn, tänkte jag. Eller så hade han kommit fram till att han faktiskt trivdes rätt bra i sin roll som riksdagsledamot och inte ville tillbaka till Bryssel, hoppades jag.

Beslutet att mot Sacrédeus uttalade önskan inte ta med honom på listan var minst sagt modigt av partiets nomineringskommitté. Men samtidigt finns det goda skäl.

Lennart Sacrédeus är en skicklig politiker. Inte genom vad han lyckats åstadkomma i praktiken - jag kan ärligt talat inte nämna något viktigt bidrag till Europas utveckling som han gjorde under sina fem år som EU-parlamentariker - utan genom sin förmåga att skapa medial uppmärksamhet kring sin person. Den metod han konsekvent valt under sin politiska karriär, och som lyckats göra honom ett namn i vissa kretsar av partiet, är kritik av den egna partiledningen. Sådant skapar publicitet.

Men frågan är om det är publicitet som gynnar partiet. Den gynnar utan tvivel Lennart Sacrédeus, men partiet? Nej, förmodligen inte. För varje ny röst han drar till partiet är det förmodligen två eller fem eller tio som blir tveksamma. Och i ett val som det till EU-parlamentet kan det vara förödande, eftersom våra röster där kanske bara räcker till ett enda mandat, och det mandatet mycket väl kan gå till en personvalsinkryssad Lennart Sacrédeus. Jag tror att det är många, många som skulle tänka en extra gång om de befarade att deras röst skulle vara en röst på Lennart.

Om Lennart Sacrédeus först och främst är en splittrare som frodas där det blir schismer och kontroverser, är Ella Bohlin hans raka motsats. Under sin period som KDU-ordförande lyckades hon få ungdomsförbundets konservativa, liberala och frikyrkliga fraktioner att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Det kanske inte låter så spektakulärt, men både hennes föregångare Erik Slottner och hennes efterträdare Charlie Weimers kan säkert intyga hur svårt det är. Ella växte med uppgiften och visade under valrörelsen sina kvalitéer som debattör och politiskt lokomotiv - kvalitéer som gav avtryck långt utanför ungdomsförbundskretsar. När vissa kretsar vill skapa splittring i partiet kan hon vara ett enande namn. Ella är inte ett lämpligt toppnamn därför att hon är ung och kvinna - utan för att hon har kvalitéer som skulle göra henne till en självklar toppkandidat ifall hon varit medelålders och man.

Jag är inte med i partifullmäktige, så jag kommer inte att vara med i det slutgiltiga fastställandet av valsedeln, men jag hoppas att inte personliga ambitioner och självhävdelsebehov kommer att väga tyngst utan partiets behov av att visa upp en enig och tydlig politik gentemot väljarna. Man ska veta att den som sitter på kristdemokraternas plats i Bryssel i första hand agerar för de kristdemokratiska värderingarna i Europa - inte mot den egna partiledningen i Stockholm.

Våra politiker och våra högskolor

DN rapporterar att 4 av 10 ministrar saknar eller inte har avslutat sin universitetsutbildning. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara bättre ställt på oppositionssidan, utan allt tyder på att Sverige rent generellt har tämligen lågutbildade politiker.

Nu är ju inte utbildning allt. Den skolning man får genom arbete, till exempel som politisk sekreterare, sakkunnig, assistent eller vad unga, lovande politiska tjänstemän nu får för titlar, är inte att förakta. Man lär sig det politiska hantverket och får kunskap om en mängd sakområden genom att läsa in sig på dem och tala med dem som kan mer. Det är som en trainee- eller lärlingstjänst.

Men inte heller ska utbildning föraktas. Det är inte utan orsak som sökande till UD:s traineeutbildningar numera allt som oftast har dubbla universitetsexamina. Och även om jag själv framför allt skaffade mig en "nyttig" civilekonomexamen vill jag framhålla att det inte bara är de mer praktiskt orienterade utbildningarna man har nytta av som politiker, utan även den klassiska bildningen. Medan de avskrivningsmöjligheter som fanns när jag tvingade mig igenom redovisningskurserna på företagsekonomin numera är hopplöst - eller härligt, om man så vill - obsoleta vid det här laget, är Jürgen Habermas, Jean Baudrillard och Vladimir Propp lika aktuella som när jag låg vid universitetet.

I Sverige finns en utpräglat utilitaristisk syn på universiteten: en strävan efter att maximera nyttan på kort sikt. Målet är att ge utbildning som man har praktisk nytta av i arbetslivet. Näringslivet vill ha så färdigutbildad personal som möjligt. Staten vill ha så många som möjligt i arbete eller, i brist därpå, i utbildningar som gör att de kanske kan få ett arbete i framtiden eller åtminstone hålls utanför arbetslöshetsstatistiken så länge. Vill man jobba på bank är det bättre att bara ha en ekonomexamen från gymnasiet än att ha läst filosofi och klassisk grekiska på universitetet, till skillnad från i England där en humanioraexamen sägs vara en helt normal bakgrund för den som börjar arbeta i finanskvarteren. Banking kan man lära sig på plats.

Så - med politiker som ofta saknar högre utbildning och ett näringsliv som saknar intresse för klassisk bildning är det kanske inte så konstigt att vårt utbildningssystem har stora problem. Vi har egentligen inte råd att inte vara bäst, men jag har inte hört många som argumenterar för att vi rent generellt faktiskt lyckas prestera högskoleutbildningar som ens är i närheten av det målet, och samtidigt som studiemedlen knappt stigit sedan jag började vid universitetet för snart tjugo år sedan har man fortfarande inte avskaffat den bestraffande avräkningen av studiemedlen för de studenter som sliter med extrajobb för att finansiera sina studier. Den parlamentariska utredningen tänker föreslå en höjning av fribeloppet, rapporterade SvD för någon dag sedan, men några planer på att helt avskaffa detta destruktiva system verkar inte finnas och höjningen är så pass modest att den knappast kommer att få speciellt många studenter att gå över till vitt arbete istället för svart.

Ja, ja, ja. Den nuvarande regeringen är utan tvivel bättre för universitets- och högskolestuderande än de socialdemokratiska någonsin var, men vi har en lång väg kvar att gå innan vi kan slå oss till ro i trygg förvissning om att vi är där vi ska vara - i toppen av världens utbildningssystem.

God Jul!

Det är fortfarande ett par dagar kvar till jul, men efter de senaste veckornas alla julavslutningar känns det som om det är på tiden att faktiskt säga att nu är det dags att dra sig tillbaka och umgås med familjen - och törhända bekanta sig med Äldreboendedelegationens slutbetänkande, som kom i igår och verkar rätt så spännande. En god jul kan ju faktiskt se väldigt olika ut, beroende på vem man är. Och med detta sagt vill jag bara säga att jag önskar dig en riktigt god jul - vem du än är och hur du än vill fira den.

er trogne,

Karl Henriksson

Hamnavtal ett lyft för sydöstra Stockholm

Hutchison Port Holdings har skrivit på ett avtal med Stockholms Hamnar om driften av containertrafiken för 25 år framåt - inklusive för den planerade nya hamnen i Nynäshamn, Norvik, rapporterar DN och SvD.

Det är säkert bra för Stockholms Hamnar, men det är också ett lyft för hela sydöstra Stockholm. Norvik är ett jätteviktigt projekt för Nynäshamns kommun, men det är också något som kan ge ett uppsving för företagen runt Nynäsvägen och i förlängningen också bostadsområdena. Länna är redan idag ett väldigt attraktivt område att etablera sig i, men med Norvik kommer det att bli så i ännu högre utsträckning, och med fler arbetsplatser i närområdet kommer även Skogås och Trångsunds attraktionskraft att öka. Kommunledningen i Haninge har dragit samma slutsats (men fokuserar naturligtvis på effekterna south of the border, sett från min horisont.

Samtidigt måste vi bevaka så att miljöeffekterna blir acceptabla, både vad gäller utsläpp och buller. Det är förstås viktigt att den nya hamnen får en järnvägsförbindelse till Nynäsbanan, så att inte alla transporter måste gå på långtradare. Och själv bor jag inte många meter från järnvägen, så jag känner förstås att det är viktigt att de godståg som rullar fram - inte minst på nätterna - håller sig på en rimlig bullernivå. Det finns, som alltid, orosmoment, men problemen är fullt hanterbara med hjälp av modern teknik och det finns all anledning att se positivt på utvecklingen.

Klipp för bostadsföretag

Kommunala bostadsföretaget Stockholmshem presenterar i dagens DN en storaffär, där man köper 371 lägenheter av JM. Fastigheterna var egentligen avsedda att bli bostadsrätter, men blir nu istället hyresrätter.

Jag tycker att det är jättebra att kommunala fastighetsbolag på det här sättet tar tillfällena i flykten och agerar professionellt på bostadsmarknaden. Jag hoppas att Huge Fastigheter på samma sätt håller koll på aktuella bostadsrättsprojekt i Huddinge. Kanske finns det något eller några projekt som, om priset är det rätta, skulle kunna köpas in?

Somliga vill av ideologiska skäl att de kommunala fastighetsbolagen enbart ska köpa fastigheter. Andra vill av ideologiska skäl att de enbart ska sälja fastigheter. Som så ofta annars ligger den bästa vägen nog någonstans där emellan; Huge ska både kunna köpa och sälja fastigheter, precis som vilket annat fastighetsbolag som helst. En god affär gynnar både ägaren, dvs kommunen, och hyresgästerna.

Stora, viktiga äldreomsorgsbeslut

I måndags kväll var det årets sista kommunfullmäktigesammanträde och ikväll hade vi sista sammanträdet med äldreomsorgsnämnden. På båda sammanträdena fattade vi stora och viktiga beslut som kommer att påverka äldreomsorgen: i måndags beslutade vi att Björnkulla äldreboende ska byggas ut med 23 nya platser och ett tillagningskök och att äldreomsorgsnämnden ska använda LOV, Lagen om Valfrihetssystem, när vi i början av nästa år gör en hemtjänstupphandling. Idag beslutade vi i äldreomsorgsnämnden att gå vidare med ombyggnationen av Tallgården, ett beslut som är så stort att det slutgiltigt måste godkännas av kommunfullmäktige. Kommuner är inte några enkla skepp att styra, men det går framåt. Redan om ett par veckor, strax efter jul- och nyårsuppehållet, kommer vi att fatta nya, stora, viktiga beslut som påverkar äldreomsorgen, både i kommunfullmäktige och i äldreomsorgsnämnden.

Klart att Försäkringskassan ska betala ränta!

Försäkringskassan ska betala ränta för sent utbetalade bidrag och orimligt långa handläggningstider, föreslår Emma Henriksson (kd) i Aftonbladet idag.

Helt rätt - och jag kan inte förstå varför det inte är så redan idag! Om den som är beroende av bidrag inte betalar sina räkningar i tid åker han eller hon snabbt på ränta, förseningsavgifter och det ena med det andra, men om staten inte sköter sina åtaganden så... händer ingenting.

För några dagar sedan föreslog en ledarskribent Emma som ny "ungdomsminister". Själv tycker jag att hon skulle passa ännu bättre som socialförsäkringsminister. Men jag vet ju att moderaterna har lagt beslag på den posten än så länge.

Men oavsett vem som är minister så är det viktigt att vi som medborgare ska kunna ställa krav på staten - och om inte staten fullgör sina åtaganden, då ska det få konsekvenser för den som blivit förfördelad, på samma sätt som i de tjänstegarantier som vi arbetar för att man ska införa runt om i Sveriges kommuner.

Huvuden måste rulla

Högskoleverket återkallar Karolinska Institutets rätt att utexaminera sjuksköterskor, rapporterar SvD och DN. Beslutet är en svidande kritik inte bara mot KI:s utbildning utan också mot universitetets sätt att hantera den hårda kritik som riktades mot dem för ett par år sedan.

För beslutet kom inte som en blixt från klar himmel, utan man hade för länge sedan fått tydliga signaler om att man måste höja sin kvalitet på ett antal olika områden. Arbeten har påbörjats, men Högskoleverket anser att det är för litet, för vagt och för sent.

Sjuksköterskor är viktiga såväl i sjukvård som äldreomsorg. Att utbilda sjuksköterskor är en viktig del av Karolinska Institutets uppdrag. Ett så komplett misslyckande som det innebär att förlora examinationsrätten för sjuksköterskor måste få konsekvenser.

Och Karolinska Institutets misslyckande är inte bara ett problem för KI, utan för hela Stockholms-regionen. Det är redan idag stor brist på sjuksköterskor inom såväl sjukvård som äldreomsorg. Om en av de stora högskoleutbildningarna inte får ta in nya studenter under - minst - ett år blir naturligtvis krisen ännu större.

Nej, Karolinska Institutets misslyckande är ingenting annat än en katastrof. Som jag ser det måste den få konsekvenser ända upp på högsta ledningsnivå. Huvuden måste rulla. Så viktiga är sjuksköterskorna och sjuksköterskeutbildningen.