Dags för toaletter i tunnelbanan

"Slut på hisskisset - nu ska tunnelbanan få toaletter", rapporterar Dagens Nyheter idag efter Färdtjänst- och tillgänglighetsberedningens sammanträde häromdagen, då vi beslutade att föreslå att SL ska undersöka möjligheten att ordna toaletter på nya stationer och stationer som byggs om.

Jag känner mig väldigt glad över beredningens beslut. Toaletter behövs, inte minst för barnfamiljer, äldre och personer med funktionsnedsättning. Men jag har ju många års erfarenhet från pendeltågstrafiken, där det finns toaletter på de flesta stationerna, och vet att toaletterna används av alla typer av människor.

Jag har fått en del reaktioner på mitt engagemang i den här frågan, folk som passar på att spy galla över hemlösa, knarkare och andra som de tror kommer att göra så att toaletterna inte kan användas av vanligt folk. Och visst, periodvis har det funnits problem med att missbrukare och berusade fjortisar använt pendeltågsstationernas toaletter som lokal. Det räcker inte att installera en toalett, man måste se till att den hålls under uppsikt, städas regelbundet och sköts om. Men samtidigt är toaletterna när de är i gott skick en viktig komfort för vanliga, skötsamma resenärer som idag har bekymmer i vårt tunnelbanesystem. För vissa grupper med inkontinensproblem kan det vara skillnaden mellan att kunna åka med kollektivtrafiken eller inte.

Nu får man se det här som en långsiktig fråga. Det kommer att ta många år innan toaletter finns på alla tunnelbanestationer, om det någonsin blir så. Men åtminstone när stationer byggs om enligt SL:s nya minigalleriasatsning "Mötesplats SL", som vid Östermalmstorgs t-banestation, och andra större stationsombyggnader känns det angeläget att den här frågan finns med. Det kanske till och med kan finansieras ekonomiskt i högre hyresintäkter om restauranger och enklare utfordringsställen i anslutning till stationerna slipper ordna egna kundtoaletter.

En viktig fråga i det korta perspektivet blir att se till att det åtminstone finns tydlig skyltning till närmaste offentliga toalett på alla stationer. Inte sällan finns det ju en kommunal toalett i närheten av tunnelbaneuppgången, om resenären bara hittar den.

Läs även här, här och här.

En dag i äldreomsorgens tecken

Äldreomsorgsnämnden beslutade idag att beställa ombyggnation av hus B vid Stortorps Äldrecentrum i Trångsund. 99 undermåliga lägenheter ska ersättas av 87 fullvärdiga lägenheter med badrum som lever upp till alla kvalitets- och arbetsmiljökrav och pentryn med mera, helt enligt de krav som Socialstyrelsen och andra myndigheter satt upp. Ombyggnationen kommer att pågå i två år och kosta svindlande summor med pengar, men totalhyran kommer ändå att bli lägre än om vi hade byggt nytt från grunden och de nya boendemiljöerna precis lika bra. Samtidigt kommer även den fantastiska parken runt Stortorps Äldrecentrum och ner mot sjön Drevviken att rustas upp så att den blir mer användbar för även äldre med demenshandikapp. Under ombyggnadstiden kommer de som idag bor i Stortorps B-hus att flytta till det nya äldreboendet Västergården, som öppnar i Rosenhill i september i år.

Efter avslutat nämndsammanträde begav jag mig till äldreboendet Skutan i Flemingsbergs centrum, rakt över gatan från Karolinska Universitetssjukhusets huvudentré. Tillsammans med äldreminister Maria Larsson gjorde jag en symbolisk "första gjutning" på byggplatsen för ungefär ett och ett halvt år sedan och nu kändes det roligt att kunna ta med hela Kristdemokraternas kommunpolitiska grupp på ett studiebesök. Skutan, som drivs av vård- och omsorgsföretaget Attendo, öppnade precis innan sommaren förra året.

Genom läget mitt emot ett stort akutsjukhus med även geriatrisk vård är äldreboendet alldeles perfekt för korttidsvård för äldre som återhämtar sig efter någon incident eller väntar på ett det permanenta boende de önskat, men Skutan har också profilerat sig som det enda äldreboendet i Huddinge dit man får ta med sig sitt husdjur när man flyttar in. Jag träffade själv på den kolsvarte och mycket sällskaplige katten Misse när jag hälsade på hos en dam som var mycket nöjd med sin trevliga nya bostad. Äldreboendet verkar också ha ett genomtänkt arbete med kulturaktiviteter, vilket förstås gläder mig, och tvärtemot mina förväntningar kändes det alls inte trångt i gemenskapslokaler och liknande fastän jag vet att det är ett område där man i moderna äldreboenden gärna försöker hitta sätt att krympa ytorna. Nej, överlag var det en väldigt positiv upplevelse och jag tror att Skutan kommer att vara ett utmärkt komplement och alternativ till kommunens egna äldreboenden.

Med flera ytterligare nya eller ombyggda äldreboenden på gång är det väldigt tydligt att Huddinge idag är en kommun som satsar på sina äldsta invånare. Jag hoppas att fler och fler kommer att upptäcka att Huddinge är en bra kommun att bo och leva i - även när man blir gammal.

En dag i tunnelbanans tecken

Idag hade landstingsfullmäktiges sammanträde en tydlig trafikprofil. Framför allt handlade det väldigt mycket om tunnelbanan. Att Alliansen beslutat om en förstudie av en förlängning av tunnelbanans blå linje till Nacka är förmodligen känt av de flesta, men idag var första tillfället att debattera frågan i fullmäktige efter landstingsrådens tillkännagivande om satsningen förra veckan.

Kanske kan man tycka att det inte borde ha behövt bli så mycket debatt, eftersom alla partier var rörande överens om att det är bra att tunnelbanan byggs ut till Nacka. Istället blev det många inlägg om vem som tyckte vad först - vilket kanske är lite fånigt eftersom det egentligen aldrig varit viljan som brustit utan plånboken. Utan finansiering är löften om nya tunnelbanelinjer i slutändan ingenting värda. Nu finns en överenskommelse om finansieringen av förstudien, där landstinget delar kostnaden med de mest berörda kommunerna, Stockholm, Nacka och Värmdö.

Å andra sidan kunde man i efterföljande debatter om till exempel tunnelbanespärrarna och utrymningsvägar från tunnelbanestationerna undra hur det kom sig att alla var så överens om det kloka i jättesatsningen på underjordisk tunnelbana. För då var spärrarna livsfarliga och de underjordiska tunnelbanestationerna beskrevs som dödsfällor av debattörer på vänsterkanten.

Det finns naturligtvis ingenting som inte kan göras bättre. Naturligtvis bör vi sträva efter att spärrarna på tunnelbane- och pendeltågsstationerna ska fungera så effektivt och säkert som möjligt och göra så att utrymningsvägarna från tunnelbanestationerna blir så säkra som möjligt. Lösningen är däremot inte att ersätta spärrarna med öppna spärrlinjer, något som skulle leda till stora intäktsbortfall för en SL-trafik som snarare skulle behöva större resurser än idag, eller att hänvisa rullstolsburna eller rollatorstödda resenärer till andra transportmedel. Stockholm har en fantastisk tunnelbana och den ska göras tillgänglig för alla som väljer att lösa biljett.

Läs även: Nu bygger vi blå linjen till Nacka, Fortsatt expansion nu möjlig, Varning för ensidigt fokus på tunnelbanan

Succé för vårdvalet inom knä- och höftledsoperationer

"With 'Vårdval höft- och knäprotesoperationer", the SLL is at the leading edge of innovation in reimbursement, and the ISC has been very excited both to learn from SLL's experience in designing bundled payments and to review the early results of the implementation"

Det säger Jessica A. Hohman, forskare vid Harvard Business School, som tillsammans med Karolinska Institutet och Svenska Höftprotesregistret håller på och utvärderar det vårdval som Stockholms läns landsting införde inom höft- och knäprotesoperationer under förra mandatperioden.

Jag ingick vid den tiden i beredningen för kroniska sjukdomar och de stora folksjukdomarna, som beredde den här vårdvalsupphandlingen. Tillsammans med projektet Fritt val av hjälpmedel är det nog det som jag är mest stolt över från min tid som sjukvårdspolitiker i landstinget.

Och av de preliminära resultaten att döma finns det all anledning för oss att vara stolta. Sedan vårdvalet infördes har köerna betats av. Antalet operationer har ökat med 16 procent, men totalkostnaden har minskat med 4 procent och kostnaden per operation med 17 procent. I och med att utförarna inte får någon extraersättning ifall komplikationer som leder till eftervård eller ny operation uppstår på grund av behandlingen, har incitamentet för att göra rätt från början ökat. Följden är förbättrad patientsäkerhet och sänkta kostnader.

Naturligtvis finns det problem även i dagens knä- och höftledsortopedi och justeringar som kan göras för att systemet ska bli bättre. "There is always a better way to do it - find it," sade Thomas Edison på sin tid och det gäller förstås inte bara tekniska uppfinningar utan även sjukvårdssystem. Men den preliminära rapporten visar med all önskvärd tydlighet att det tänkesätt med kvalitets- och prestationsbaserad ersättning som vi varit med och utvecklat i landstinget faktiskt leder till högst påtagliga förbättringar. Sådant vill jag se mer av i landstinget!

Varning för ensidigt fokus på tunnelbanan

Just nu är det en intensiv debatt om tunnelbanans utbyggnad. På svd.se ifrågasätter Gustav Andersson och Per Ankersjö (C) om Birgitta Rydberg och Erik Ullenhag (FP), som på Brännpunkt den 8 mars nu ställt sig bakom en tunnelbaneutbyggnad till Nacka, verkligen vill bygga ut lika mycket som Centerpartiet. Andersson och Ankersjö räknar upp ett antal ytterligare tunnelbaneprojekt som de vill genomföra.

Som kristdemokrat ser jag med oro på det ensidiga fokus på utbyggnad av tunnelbanan som man nu ser hos Centerpartiet och en del andra. Även vi kristdemokrater vill bygga ut tunnelbanans blå linje till Nacka (Brännpunkt den 8 februari), men är samtidigt medvetna om att nya tunnelbaneutbyggnader är oerhört kostnadskrävande. Tunnelbanan riskerar att bli en gökunge som petar bort alla andra nödvändiga investeringar.

Dagens SL-nätverk är utformat som ekrar i ett hjul med T-centralen i centrum, vilket ger stor trängsel i de centrala delarna och dåliga tvärförbindelser. Två helt avgörande förutsättningar för utvecklingen av Stockholms kollektivtrafik är därför att vi hittar sätt att avlasta tunnelbanans hårt belastade centrala snitt genom innerstaden, framför allt på de gröna och röda linjerna, och att vi förbättrar tvärförbindelserna i ytterstaden, framför allt mellan de framtida regionala kärnorna.

En utbyggnad av tunnelbanans blå linje till Nacka ligger helt i linje med den prioriteringen, eftersom den väldigt tydligt skulle avlasta tunnelbanans gröna och röda linjer. Av samma skäl vill vi kristdemokrater prioritera en konvertering av stombusslinje 4 till spårväg. Genom att skapa snabbare och bekvämare tvärvägar i innerstaden kommer tunnelbanans centrala snitt att avlastas på en rad hårt belastade avsnitt.

För att förbättra tvärförbindelserna mellan de regionala kärnorna i stadens yttre delar vill vi kristdemokrater prioritera byggandet av Spårväg Syd, som förbinder Flemingsberg och Älvsjö med Kungens Kurva-Skärholmen, och utreda Norrortsbanan, en järnvägsförbindelse mellan Barkarby och Täby via Kista, som också skulle kunna ge snabbare förbindelser från de regionala kärnorna till såväl Stockholms C som Arlanda.

En ensidig prioritering av tunnelbaneutbyggnad, hur vällovlig den än kan verka, riskerar att hämma Stockholms framtida utveckling. Istället för att enbart prata tunnelbana måste vi se att varje transportslag har sin funktion och behövs för att skapa ett attraktivt kollektivtrafiknätverk i Stockholms län.

Bloggar: Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting, Gustav Andersson

Var blind, men nu jag ser

Jag har sett att en del bilder på mig i rullstol cirkulerat, bland annat på Kristdemokraternas i Stockholms läns landsting blogg. Men den senaste veckan har jag inte bara prövat hur det är att ta sig fram med rullstol utan även hur det är att vara blind eller med bara ledsyn. På bilden har jag testat att gå runt i en SL-buss som blind under en insiktsutbildning för trafiknämndens ledamöter. Dagen därpå testade jag att ta mig igenom tunnelbanespärrarna på Rådmansgatan med motsvarande utrustning tillsammans med Synskadades Riksförbunds tidning Läns- och Riksnytt, förhoppningsvis kommer inslaget i nästa veckas nummer.

Mina erfarenheter? Det är naturligtvis inte lätt att klara sig på egen hand med grava funktionshinder, men Stockholm har redan idag en kollektivtrafik som på många sätt är anpassad för personer med funktionshinder (även om allt förstås kan bli bättre!). Det som saknas är kanske framför allt respekt från övriga resenärer. Man måste vara beredd att lämna plats för den som har större behov av den. Och vi som kan se, måste se oss för, inte minst när vi stressar fram i rusningstrafiken. Bara om vi alla drar vårt strå till stacken kan kollektivtrafiken bli en trygg miljö även för personer med funktionshinder.

Utmaningar för nya Katarinaterminalen

Få frågor har engagerat röststarka huvudstadsbor så mycket som Slussen de senaste åren. Nu börjar fokus äntligen riktas in på det som jag tycker är något av huvudfrågan, nämligen hur Slussens uppgift som ett viktigt kollektivtrafiknav ska lösas på ett bra sätt. För vida vyer över vattnet i all ära, Slussen är i första hand en centralpunkt i Stockholms transportsystem - och har förmodligen varit det ända sedan tiden innan en riktig sluss byggdes på platsen.

Svenska Dagbladet belyser i två artiklar idag olika problem med planerna på en ny bussterminal för Nacka/Värmdö-bussarna inne i Katarinaberget öster om Slussen. Vilka bekymmer sprängningarna kan innebära för olika kulturintressenter - till vilket man även räknar begravningarna i Katarina kyrka! - men också en del av de synpunkter som SL och Trafiknämnden har haft på förslaget.

Sprängningarna kan jag tycka är ett mindre problem. Visst är det jobbigt när det sprängs i berg, det märker man inte minst när arbetet med Citybanan pågår för fullt. Jag var hemma hos några vänner på Dalagatan igår och lyssnade på ett par rejäla sprängningar. Det hörs. Men det går också över.

Problemen med den nya bussterminalens funktionalitet är ett större bekymmer. Svenska Dagbladet tar upp att SL vill att terminalen ska anpassas för att ta in dubbeldäckare. Det tycker jag är klokt. Jag vill samtidigt framhålla att garaget bör byggas flexibelt. Vi vet hur busstrafiken ser ut idag och vilka behov som finns, men det ska ju inte byggas bara utifrån 2012 års behov utan helst också för att kunna användas även om 50 år. Det betyder kanske att man borde fundera på hur man kan skapa alternativa infarter för trafik även västerifrån.

Just nu är behoven i Nacka och Värmdö det som står i fokus och måste göra det. Men när vi - om kanske 15 år - äntligen har tunnelbana till Sickla och Forum Nacka kommer behoven att förändras. Det kommer fortfarande att vara snabbare för många Värmdö- och Orminge-bor att åka direktbuss in till Slussen istället för att byta till tunnelbana i Nacka. Behovet av snabba transporter till Södermalm kommer att finnas kvar. Men det kommer inte att vara tillnärmelsevis lika stort som det är idag. Även om Nacka och Värmdö kommer att fortsätta att växa i snabb takt kommer det därför förmodligen inte att behövas lika mycket bussar som idag. Men det kommer säkerligen att behövas en hel del annan ny busstrafik som inte finns idag och en centralt lokaliserad bussterminal som den i Katarinaberget skulle kunna vara en viktig del i lösningen. Om terminalen byggs på ett smart sätt, vill säga.

En nyckelfråga är kopplingen till annan kollektivtrafik. Först och främst förstås till tunnelbanans röda och gröna linje, där SL och Trafiknämnden påpekat att kapaciteten i det planerade rulltrappssystemet förmodligen behöver höjas rejält. Men också i kopplingen till stadsbussar och spårvagnar på Katarinavägen, som kommer att vara en viktig del i innerstadens stomnät och ska avlasta tunnelbanesystemet, och till båttrafiken. När man läser igenom remisshandlingarna som stadsbyggnadskontoret presenterat känns det som om de här kopplingarna inte riktigt tagits med i hanteringen, till exempel framgår det väldigt tydligt hur långt avståndet är till tunnelbanans perronger men inte alls hur långt det är till buss- och spårvagnshållplatserna eller ens om den utpekade vägen dit (genom ett shoppingcenter) kommer att vara öppen under hela trafikdygnet.

Summa summarum kan man väl säga att det är bra att fokus nu äntligen riktas mot kollektivtrafikens behov - men att det finns en hel del frågetecken att räta ut innan förslaget känns färdigt. Jag ska också ge ett litet plus i kanten för att Stockholms stad nu åter vill öppna Lokattens trappor och använda Saltsjöbanans gamla stationshus.

Behövs pappor?

Behövs pappor? Den frågan ställer man sig efter att ha läst vad Kenneth Johansson (C), Mats Gerdau (M) och Barbro Westerholm (FP) skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag. De tre allianspartierna vill att ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning.

Jag tror att pappor är viktiga. Det är för visso många barn som växer upp idag utan en pappa - kanske var han aldrig med i bilden, kanske har föräldrarna gått igenom en bitter skilsmässa, kanske har han avlidit. Världen är inte perfekt. Men inte desto mindre bör samhällets strävan vara att alla barn ska få växa upp med en mamma och en pappa. Därför borde såväl insemination som adoption egentligen vara ett privilegium för par som lever i stabila relationer. För barnens skull. Jag kan därför bara hålla med Göran Hägglund om att det här är ett riktigt dåligt förslag.

Pappans roll i det svenska samhället är lite motsägelsefull. Å ena sidan har mamman idag rätt till hela barnbidraget, å andra sidan har man infört en tvångsdelning av föräldraledigheten. Det logiska, som jag ser det, vore att såväl barnbidrag som föräldraförsäkringsdagar automatiskt delades lika mellan föräldrarna. Det frihetliga är att föräldrarna sedan ska ha full rätt att fördela om såväl barnbidrag som föräldraledighet. Både mammor och pappor är viktiga i barnens liv - men hur de vill uttrycka det måste familjerna själva få bestämma. För att familjer är olika. För att barn är olika. Och det är trots allt barnens behov som måste stå i centrum.