I skärningspunkten mellan vård, forskning och entreprenörskap

Dagen började bra: en stor artikel i veckans nummer av Dagens Samhälle som börjar med meningen "Snart startar bygget av forskningsanläggningen Technology for Health vid Karolinska sjukhuset i Huddinge."

Som vi har arbetat för och väntat på att det verkligen ska bli verklighet! Nu är vi snart där! Forskningsanläggningen om 40.000 kvadratmeter mellan sjukhuset och Flemingsbergs centrum byggs av fastighetsutvecklaren Sveanor. Etapp 1 kommer att vara lokaler för Skolan för Teknik och Hälsa vid KTH, som länge letat efter lämpliga lokaler för att utveckla sin verksamhet inom medicinsk teknik i Flemingsberg.

Det händer mycket annat också i Flemingsberg, till exempel kommer polisutbildningen snart att flytta till Södertörns högskola och Röda Korsets högskola med sjuksköterskeutbildningen etablera sig i området. I år kommer också byggandet av många hundra student- och forskarbostäder komma igång. Men för Flemingsbergs utveckling som ett kraftcentrum för svensk framtidsindustri är ingen investering viktigare än Technology for Health.

Men hus och laboratorier i all ära, allra viktigast är förstås människorna som skapar utvecklingen. Under eftermiddagen åkte jag till forskningsanläggningen Novum för ett besök på en "innovationspub" arrangerad av Flemingsberg Science och Karolinska Institutet Science Park. Många spännande och lärorika samtal med läkare, forskare och företagare. Utvecklingen inom life science är sällan en enkel och spikrak väg, men innovationskraften i skärningspunkten mellan vård, forskning och entreprenörskap som man ser så många exempel på i Flemingsberg bådar gott för framtiden. Om bara några av alla dessa entreprenörer och forskare lyckas nå sina mål kan Sverige se fram emot en ljus framtid - både för ekonomin och hälsan.

Ett steg närmare ny tunnelbana

Varje dag är historisk, men vissa dagar är mer historiska än andra. Idag klubbade en nästan enig trafiknämnd igenom den stora tunnelbaneutbyggnaden. Sammanlagt handlar det om en investering på cirka 25,7 miljarder kronor. Huvudfinansiären är Stockholms bilister som via trängselskatterna kommer att stå för en stor del av fiolerna. Landstinget bidrar med 6,85 miljarder, till största delen i form av nya tåg och utbyggda depåer, medan de berörda kommunerna förutom 78.000 bostäder även bidrar med drygt en femtedel av investeringsmedlen, 5,2 miljarder kronor.

I förslaget till landstingsfullmäktige finns det med att utbyggnaden av spår och stationer ska läggas i en separat förvaltning under landstingsstyrelsen på samma sätt som bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna (NKS). Det kan nog vara klokt, i och med att större delen av resurserna kommer från andra intressenter än landstinget och de är måna om att pengarna inte går in i den vanliga SL-budgeten.

Det känns väldigt bra att vi har kommit ett steg närmare ett genomförande av den stora tunnelbaneutbyggnaden. Sedan betyder förstås inte det att vi nöjt ska slå oss till ro. Stockholm fortsätter att växa med cirka 35.000 invånare per år. Behoven av utbyggd kollektivtrafik fortsätter att växa. Vi kristdemokrater vill att det tas fram en tunnelbaneplan för framtida utbyggnader av linjenätet, till exempel kan det handla om en förlängning av linjen till Arenastaden till Täby/Arninge och Älvsjö, liksom av Nackalinjen till Orminge, Skarpnäckslinjen till Älta, Hagsätralinjen till Älvsjö och Ropstenslinjen till Lidingö centrum. Tillsammans med riksdagsledamot Caroline Szyber skrev jag en debattartikel om detta som publicerade i Dagens Industri i mellandagarna.

Men steg 1 är förstås att se till resultatet av förra årets Stockholmsförhandling blir verklighet så snart som möjligt.

Stockholm måste bli en ja-stad

Så sade då både Kristdemokraterna och Moderaterna i Stockholms stadshus igår till nej till en svensk ansökan om att få arrangera vinter-OS år 2022. Därmed finns en tydlig majoritet för ett nej till OS-ansökan.

Jag förstår argumenten. Idrottsrörelsens enade vilja att arrangera vinter-OS i Stockholm kom i ett väldigt sent skede. De ekonomiska kalkylerna är väldigt snålt tilltagna. Regeringen har redan i ett tidigt skede signalerat sitt ointresse. Och stockholmarna har verkligen inte varit översvallande i sin entusiasm över projektet. Ett nej även från Stockholms stads sida blir den logiska konsekvensen.

Samtidigt kan jag tycka att det är trist. OS-konceptet, där man till största delen använder anläggningar som redan finns eller ändå är på väg att byggas, känns klokt. Med fräscha anläggningar som Friends Arena och Tele2 Arena, klassiker som Globen och Hammarbybacken och nytillskott som den planerade bandyhallen i Tallkrogen skulle man kunna hålla nere kostnaderna och ändå erbjuda spel av högsta klass. Och flera av de anläggningar som inte är planerade ännu, till exempel en ordentlig skidstadion i Tullinge, tror jag faktiskt att Stockholm och dess invånare skulle ha nytta och glädje av även i framtiden. Till och med en bob/rodel/skeletonbana i Hammarbybacken skulle kunna bli en attraktion för Stockholm i framtiden, om den byggs så att den kan användas året runt och inte bara i iskyla.

Den enda anläggning som jag verkligen inte ser någon nytta av efter spelen är väl hoppbackarna. Backhoppning är en sport för finnar, norrmän och galningar.

Men som sagt, nu blir det inget vinter-OS i Stockholm. Och det går ju, det också. Det är inte så att Stockholm behöver ett OS.

Det Stockholm skulle behöva är däremot attityden hos en stad som både vill och känner att den kan arrangera ett olympiskt spel. En stad med en "Yes We Can!"-attityd istället för en "Nämen-inte-kan-väl-jag?"-inställning. Tyvärr har jag de senaste månaderna sett alldeles för mycket av det senare - och jag befarar att det inte bara återspeglas i inställningen till ett vinter-OS utan också i betydligt viktigare grenar som näringslivsetableringar och forskningskonkurrens.

Stockholm kommer nog aldrig bli mer än en mellanstor stad, men en medium-sized dog kan ha en big dog attitude - och bli en kraft att räkna med. Stockholmarna - såväl toppolitiker och näringslivschefer som vanligt folk - måste visa att de faktiskt tror på Stockholm. Det måste ge mer cred att passionerat säga ja än att blaserat säga nej. Redan idag har vi ett starkt näringsliv med mängder av växande företag inom många olika branscher. Vi har internationellt välrenommerade universitet och forskningsinstitutioner. Vi är dessutom kanske världens vackraste huvudstad. Stockholm behöver verkligen inte blygas. Vi måste bara - med eller utan OS-ansökan - lägga manken till och visa att vi både vill och kan - då ligger en fortsatt stark tillväxt och utveckling inom räckhåll. Stockholm måste bli en ja-stad. Allt handlar om attityden.


.

Nu bygger vi framtidens Huddinge!

Att Huddinge växer är ingen nyhet. Det har kommunen gjort varje år åtminstone sedan år 1950 - en av få kommuner i landet med oavbruten tillväxt under mer än 60 års tid. Men sällan har det hänt så många nya bostadsprojekt tagits fram som nu. Den årliga planeringstakten ligger på mer än 800 nya lägenheter per år under den närmaste femårsperioden, och igår i kommunfullmäktige var inte mindre än fyra olika projekt uppe för beslut.

Bostadsbeslut nr 1: Ramavtal för bostäder i Solhagaparken i Vårby Haga/Masmo. Kommunala Huge Fastigheter AB har vunnit en markanvisningstävling och ska bygga cirka 120 nya lägenheter i flerfamiljshus nära Masmo tunnelbanestation. Förutom att nya bostäder är bra i sig, kommer de också att bidra till att öka underlaget för närservice i området. Dessutom är Huges koncept med lite högre flerfamiljshus i trä ett nytt grepp i Huddinges bostadsutbud (även om den typen av bostäder ju sedan ett antal år tillbaka varit vanliga i till exempel Växjö).

Bostadsbeslut nr 2: Ramavtal för nya studentbostäder utmed huvudgatan Hälsovägen i Flemingsberg. Även här är det Huge Fastigheter som ska bygga. Huge äger redan delar av området där det redan finns en detaljplan, men köper nu också ännu inte detaljplanerad mark som kommunen äger. Sammanlagt planerar man cirka 140 nya studentbostäder, även om jag hoppas att det ska kunna bli ännu fler genom att man borde kunna tillåta något högre höjder i den nya detaljplanen än vad som räknats på i prospektet. Läget är i alla fall utmärkt för studentbostäder, området ligger mellan "studentskrapan" i Flemingsbergs centrum och själva campusområdet, som ju är ett av Stockholms största och snabbast växande.

Bostadsbeslut nr 3: Köp- och exploateringsavtal för nya studentbostäder och ungdomsbostäder i Visättra Ängar. Äntligen är avtalet klart! Wästbygg Projektutveckling Stockholm AB ska bygga cirka 250 nya studentbostäder och 60 nya ungdomsbostäder i detta område på andra sidan järnvägen i Flemingsberg. Tillsammans med ett två andra projekt i Visättra Ängar kommer det att ge ett spännande, blandat, nytt bostadsområde med närmare 700 bostäder.

Bostadsbeslut nr 4: Ramavtal för ett område i Utsälje, nära Källbrink, där privata fastighetsägare planerar 50-70 nya bostäder med blandad bebyggelse. Det kommer vad jag förstår att bli såväl friliggande villor som flerfamiljshus och blir förstås ett välkommet tillskott i ett område där det idag inte finns speciellt mycket flerfamiljshus.

Samnmanlagt handlar det, om jag räknat rätt, om cirka 640 nya bostäder, av vilka många planeras för byggstart redan i år. Vi bygger framtidens Huddinge!

Färdtjänst med Waxholmsbolaget

Idag fattade landstingsfullmäktige beslut om att färdtjänstkortet från maj nästa år även ska gälla på Waxholmsbolagets båtar. Mycket bra, tycker jag. Det görs ett viktigt arbete för att öka tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i Waxholmsbolagets verksamhet. Inte alldeles enkelt, eftersom båtar behöver leva upp till andra krav än marktransporter. Till exempel finns det en uppenbar risk att båtar utan trösklar släpper in alldeles för mycket vatten... Det faktum att vattenståndet varierar väldigt mycket innebär en annan svårighet, speciellt i kombination med att Waxholmsbolaget inte äger sina bryggor utan de ägs av en stor mängd olika fastighetsägare, samfälligheter och så vidare så det är svårt att fatta beslut om investeringar i enhetliga, tillgängliga lösningar.

För oss kristdemokrater är beslutet att jämställa Waxholmsbolagets trafik med SL:s viktigt även i ett annat hänseende. Vi vill ju att samma taxa ska gälla oavsett om man väljer att åka båt eller buss, dvs att SL:s biljetter ska gälla även i Waxholmsbolagets trafik. Från och med maj kommer det att vara så för färdtjänstresenärerna - varför inte för oss andra? Det här är ett bra beslut som kommer att göra skärgården mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, men den rimliga fortsättningen är att den tillgängligheten även ska utökas till alla oss andra. Öppna upp skärgården, låt SL-kortet gälla även på Waxholmsbåtarna!

Trafiksatsningar för life science-utveckling

Det finns ofta ett tydligt samband mellan satsningar på transportinfrastruktur och ekonomisk tillväxt. Sällan är det så tydligt som när det gäller de investeringar som görs i Stockholm. Tillsammans med andra alliansföreträdare skriver jag den här veckan i Dagens Samhälle om hur satsningen på en ny tunnelbanelinje till Hagastaden och Arenastaden påverkar regionens ambitioner att bli ett världsledande centrum inom life science, medicinsk utveckling.

Att Karolinska Institutet är ett av världens främsta universitet på det medicinska området är ingen nyhet. Institutet har varit framstående i många år, inte bara som utbildningsinstitution utan även inom forskningen, mycket tack vare det nära samarbetet med Karolinska Universitetssjukhuset, som precis som institutet har två huvudanläggningar, en i Solna och en i Flemingsberg.

Till Flemingsberg med sina tre högskolor och cirka 16.000 studenter har det sedan drygt 30 år tillbaka gått snabba pendeltåg från centrala Stockholm. För att ta sig till Solnaanläggningen har man däremot varit tvungen att förlita sig till bussar. När gamla Karolinska Sjukhuset i Solna (GKS?) nu ersätts av det Nya, är tanken att det runt omkring sjukhuset och forskningsanläggningarna ska växa upp en hel stadsdel med mängder av forskningsinriktade spjutspetsföretag. För att det ska bli verklighet är det förstås viktigt att transporterna fungerar på ett smidigt och attraktivt sätt. Tunnelbanan mellan Odenplan och Arenastaden ska bli första etappen på en helt ny tunnelbanelinje som så småningom förhoppningsvis ska förlängas både till Täby/Arninge och under Saltsjö-Mälarsnittet till södra Stockholm. Då kommer Hagastaden att ligga väldigt bra till.

Med den gigantiska satsning som görs på Nya Karolinska Solna och Hagastaden och de stora investeringar som också görs runt Karolinska Universitetssjukhuset och campusområdet i Flemingsberg kommer Stockholm att stärka sin position som ett internationellt centrum inom life science. Det är självklart att vi som arbetar med trafikpolitik ska göra vad vi kan för att se till att den visionen förverkligas.

Satsningen på tunnelbanan till Hagastaden är en del i detta, men också arbetet för att utveckla tågtrafiken till Flemingsberg, förbättra vägtrafiken genom en ny trafikplats Högskolan på Huddingevägen och komma vidare med planeringen av Spårväg Syd.

Infrastruktursatsningar i anslutning till våra forskningskluster och universitetsområden ger förutsättningar för framtida företagsetableringar i regionen och därmed ökad tillväxt för hela landet.

Nu sänker vi skatten!

När vi kristdemokrater efter valet 2006 fick makten i Huddinge, tillsammans med övriga allianspartier i fullmäktige samt Drevvikenpartiet, hade kommunen en av länets allra högsta kommunalskatter. Tyvärr stod den inte alls i paritet med kvaliteten på viktiga kommunala ansvarsområden såsom skola, äldreomsorg och gatuunderhåll.

Sedan dess har vi jobbat intensivt på flera fronter. Vi har satsat mer pengar på välfärden men också höjt effektiviteten genom att förbättra uppföljningen i verksamheterna, till exempel med äldreomsorgsinspektörer. Och vi har sänkt skatten när vi har sett att det funnits utrymme utan att man behöver ge avkall på satsningarna på kommunens kärnverksamheter.

Och nu gör vi det igen. För tredje gången sedan Alliansen tog över makten i kommunen sänker vi skatten, från 19:95 kr per intjänad hundralapp till 19:85 kr.

Man kan tycka att 10 öre inte är så mycket, men riktningen är viktig. Jag får ofta frågor om varför kommunalskatten i Huddinge är så hög - och jag har inget riktigt bra svar. Vi måste fortsätta att effektivisera verksamheterna. Varje skattekrona ska användas på rätt sätt. Då kan vi både fortsätta höja kvaliteten i de tjänster vi erbjuder och sänka skatten – men det måste ske etappvis.

Genom den här sänkningen kommer vi ner under genomsnittet bland kommunerna på Södertörn, men ambitionen får inte ta slut där. Gapet ner till vår norra grannkommun Stockholm är på tok för stort. Även om vi inte inom överskådlig framtid kommer att komma ner i de nivåerna, bland de lägsta i landet, bör vi åtminstone ta sikte att komma ner på en genomsnittsnivå bland kommunerna i länet. Det är viktigt för att Huddinge ska vara en attraktiv kommun att bo i även för personer med goda inkomster.

En sårbar stad

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Dagen efter den stora tunnelbaneöverenskommelsen hade jag tänkt att trafikpolitikens fokus skulle riktas mot trafiknämndens sammanträde, där vi bland annat skulle fatta beslut angående en förstudie om upprustning av de silverfärgade C20-tunnelbanetågen, en satsning som inte bara kommer att leda till att tågen får en betydligt längre livslängd samt förses med alkolås, utan också kan ta många fler passagerare och därigenom gör att kapaciteten kan öka på tunnelbanans gröna och blå linjer.

Men klockan halv sju i morse satte ett urspårande godståg vid Stockholms södra stopp för det. Istället har allt fokus riktats mot tågtrafiken. För en urspårning på helt fel ställe kan verkligen skapa kaos i trafiken - och inte bara i Stockholm utan i hela landet. Godståget - lastat med rötslam - lyckades blockera all trafik på Getingmidjan genom centrala Stockholm under ett halvt dygn. Nu har tydligen ett spår öppnats och förhoppningsvis ska ett spår till kunna användas från och med i morgon bitti, men full kapacitet kommer man inte kunna köra med ens då, enligt medias rapporter.

Den här händelsen visar med all önskvärd - och en hel del oönskvärd - tydlighet hur sårbar vår stad är. Själva grunden för Stockholms existens är att staden ligger där Mälaren möter Saltsjön. Det är stadens identitet, det som gör den till världens vackraste huvudstad.

Men i vår tid av snabba transporter är det också stadens akilleshäl, för idag finns det sammanlagt bara sju landförbindelser (tre spår/järnvägar och fyra vägar) mellan Sörmland och Uppland - varav fyra ligger alldeles intill varandra vid Gamla stan och samtliga går genom Stockholms innerstad. Händer det, som idag, en olycka på någon av dem så får det dramatiska konsekvenser.

Det här är en svaghet som jag och många andra Stockholmspolitiker arbetar hårt för att komma till rätta med. Just nu pågår bygget av Citybanan för fullt - en järnvägstunnel från Södra station till Tomteboda via Stockholm City och Odenplan som ska öka kapaciteten för järnvägstrafiken, inte minst pendeltågen, väldigt mycket. Invigning är planerad till år 2017. I förra veckan gav Trafikverket ett välkommet besked att bygget av vägförbindelsen Förbifart Stockholm under Ekerö beräknas komma igång till sommaren. Och igår kunde vi i Alliansen alltså presentera ett historiskt tunnelbanepaket vars enskilt viktigaste beståndsdel är en förlängning av blå linje från Kungsträdgården till Nacka respektive Gullmarsplan via östra Södermalm, en ny tunnelbaneförbindelse mellan norra och södra Stockholm.

Tre viktiga delar i arbetet med att komma till rätta med den sårbarhet och risk för tudelning som de dåliga förbindelserna över Saltsjö-Mälarsnittet medför för Stockholm och i förlängningen svensk konkurrenskraft och tillväxt. Men jag tror inte att vi kan stanna där. Historien tar inte slut utan vi måste förbereda fler förbindelser - vägar, järnvägar, spårvägar och tunnelbanor. Den tremiljonersstad som Stockholm enligt prognoserna kommer att bli år 2045 kommer att kräva mer kapacitet för att fungera bra.

Intill dess måste man fundera noga på hur man använder de förbindelser som finns på bästa sätt. Att köra godståg på Getingmidjan i morgonrusningen känns rent spontant inte som en optimal lösning - inte ens när tågen inte spårar ur. Det är förstås viktigt att även godset får möjlighet att passera Saltsjö-Mälarsnittet och jag ser hellre att det sker med tåg än med lastbil, men godstransporter på tåg är sällan så tidspressade att de måste ske just när tågkapaciteten behövs som allra mest för persontåg. Inte ens när de fraktar rötslam.