"Sjuka avvisas från Karolinska" är den braskande rubriken i Svenska Dagbladet idag. Problemet som beskrivs handlar om sommarneddragningar framför allt på onkologen på Karolinska Solna, som gjort att en del patienter tvingats vända sig till öppenvården istället eller skickats hem tidigare än planerat, samt att man igår hade hela 28 satellitpatienter.
Sommarneddragningarna handlar om hur man använder personalen och jag antar att den utgått från en behovsbedömning som gjorts i sjukhusledningen. Men det är förstås inte hållbart med ett sommaröppethållande som ger sådana konsekvenser. Visst förstår jag att vårdpersonalen vill ha ledigt på sommaren, men först och främst måste sjukhuset se till att uppfylla sin uppgift: att ge vård till dem som behöver det. Jag har inte kontrollerat vad som står i landstingets avtal med sjukhuset, men jag utgår ifrån att det inte finns något undantag för sommarmånaderna... När det var svårt att få sommarpersonal inom pendeltrafiken fick vi som valde att jobba en ordentlig bonus, för tågen måste faktiskt gå. På samma sätt - eller något helt annat sätt! - måste sjukhusledningen på Karolinska kunna få det hela att fungera smidigt hela året.
Sedan kopplas Karolinska sjukhusets sommarproblem samman med bristen på vårdplatser i Stockholms län. Det är ju egentligen en annan problematik, men det är helt klart så att det behövs fler vårdplatser. Vi kristdemokrater gör bedömningen att det behövs ungefär 400 nya platser de kommande åren. Somliga partier har väldigt tydliga ståndpunkter kring exakt var de här platserna ska byggas och om vad som ska vara i privat respektive landstingsregi. För mig är det mindre viktiga detaljfrågor. Huvudsaken är att de nya vårdplatser som behövs kommer till stånd - och att de vårdplatser som finns används på ett bra och effektivt sätt.
För där ligger faktiskt en viktig del i dagens vårdplatsproblematik. Karolinska universitsjukhuset i Solna är utspritt på ett antal mer eller mindre separata byggnader över ett stort område. Från ena änden till den andra är det en kilometerlång vandring. Det betyder att om onkologin tillfälligt har ett utökat platsbehov är det svårt att parera genom att ta platser från en annan avdelning som har luckor. Och flerbäddsrummen gör att bäddar står tomma för att någon bär på en smittsam sjukdom eller av annat skäl inte kan dela rum, eller för att män och kvinnor inte ska behöva dela rum. Det kan alltså råda platsbrist samtidigt som det finns tomma platser på sjukhuset.
Med Nya Karolinska Solna (NKS) kommer den problematiken i stort sett försvinna, i och med att man har en mycket mer sammanhållen lösning, med enkelrum för patienterna och flexibla lösningar för vården i dessa rum. Därigenom kommer man att få ett mycket mer effektivt användande av vårdplatserna - plus att patienternas personlig integritet skyddas mycket bättre och spridningen av olika smittor minskar, inte minst genom att alla patienter får en egen toalett. När en del framställer som NKS som ett problem vill jag därför framhålla att det nya sjukhuset snarare bär en viktig del i lösningen på vårdplatsproblemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar