Tack Stig!

Idag var sista arbetsdagen i Stockholms läns landsting för Stig Nyman, Kristdemokraternas landstingsråd i länet sedan 1991.

Jag och Stig på Stigs avskedsmottagning.

Jag är ju inte direkt någon ungdom, vare sig till åren eller i politiska sammanhang, men vid valet år 1991 hade jag nyss fyllt 21. Det finns andra i vår nyvalda landstingsgrupp som inte ens var födda då. Sverige kom vid det valet ur ett nästan decennielångt socialdemokratiskt maktinnehav och Kristdemokraterna tog för första gången i egen kraft plats i riksdagen och blev dessutom regeringsparti. Det var också första gången vi tog plats i landstingsfullmäktige i Stockholms län.

Det är mycket som hänt sedan dess i sjukvården i länet. Mycket har berott på den medicinska och medicinsk-tekniska utvecklingen, men en hel del har också berott på viktiga, långsiktiga politiska beslut. I dem har ofta Stig haft en viktig del. Vårt landsting har ofta gått i bräschen för utvecklingen i landet och vågat tänka nytt och kreativt. Försäljningen av S:t Görans sjukhus, införandet av vårdvalssystem både i primärvården och alla möjliga andra delar av sjukvården, byggandet av Nya Karolinska Sjukhuset - listan kan göras lång över viktiga förändringar där Stig har varit något av en primus motor.

En del av dessa saker - ganska många! - har i förstone varit väldigt kontroversiella. Stig har inte tvekat att ta konflikter när det behövs. Men han har inte - åtminstone inte under de år som jag känt honom - varit en politiker som sökt konflikten. Han har sökt samförstånd och breda lösningar, han har lyssnat på såväl professionen som oppositionen. Men framför allt har han prioriterat patienterna och hans credo har sedan länge varit "Patienten först".

En av hans viktigaste insatser på senare år har handlat om patientsäkerhetsarbetet och att hela tiden lyfta upp behovet av att få bort alla undvikbara fel i vården. Det är naturligtvis först och främst till nytta för patienterna - men det är också en viktig fråga för att spara pengar i vården. Om vi slapp behandla patienter som råkat ut för undvikbara vårdrelaterade infektioner och liknande skulle vi kunna spara hundratals miljoner. God kvalitet och god patientsäkerhet tjänar alla på.

Ett exempel på hur vi numera, tack vare Stigs insatser, tänker strategiskt rätt när det gäller patientsäkerheten är Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och satsningen på att alla patienter där ska få enkelrum med egen toalett. Onödig lyx, tycker en del - men en lyx som samtidigt gör att vi kan höja patientsäkerheten och minska smittrisken. Genom att ge bättre service till dem som behandlas på sjukhuset tror vi alltså att vi på sikt ska kunna spara både pengar och mänskligt lidande.

Hur slutresultatet kommer att se ut vet vi förstås inte. Nya Karolinska har ju fortfarande långt kvar till invigningen. Och det slutliga resultaten ser vi ju inte på många av de andra långsiktiga satsningar som Stig drivit heller. Men det är ingen tvekan om att privatiseringen av S:t Göran har lett till bättre vård för länets patienter - både på S:t Göran och på andra sjukhus där man tagit intryck av alla de nya idéer och arbetssätt som introducerats via det privatägda sjukhuset. Och det är ingen tvekan om att vårdvalet har lett till en mer patientorienterad - och därmed bättre! - vård. Stigs arbete har på många sätt burit fantastisk frukt.

Nu är det upp till oss i den nyvalda landstingsgruppen att fortsätta den stolta traditionen. För Stockholms läns landsting behöver en stark och tydlig kristdemokrati. Framför allt för patienternas skull.