Några ord om riksdagsvalet

Så är då valresultatet i riksdagsvalet till sist fastställt. Det är ingen positiv läsning, vare sig för Kristdemokraterna eller för Sverige. Vi kristdemokrater backar ytterligare 3 mandat och får nu bara 16 riksdagsledamöter. Med tanke på att riksdagen har 15 utskott som sammanträder ungefär samtidigt så vill det till att de jobbar på bra och håller sig friska. Det kommer att behövas en kämpainsats av våra nya riksdagsledamöter. Vi kan också konstatera att vi tappar en hel del oerhört kompetenta och erfarna politiker. I vissa fall var det planerat, som med Mats Odell, som ju inte ställde upp till omval. I andra fall blev det en obehaglig överraskning i samband med rösträkningen: civil- och bostadsminister Stefan Attefall, barn- och äldreminister Maria Larsson (tillika partiets 1:e vice ordförande), partiets ekonomisk-politiske talesperson Anders Sellström och vår energiske representant i socialutskottet, Anders Andersson. Tomrummet efter dem kommer att bli stort.

Samtidigt: Göran Hägglund, Emma Henriksson, Caroline Szyber, Robert Halef, Jakob Forssmed, Desiree Pethrus, Mikael Oscarsson, Lars-Axel Nordell, Annika Eclund, Penilla Gunther, Roland Utbult, Aron Modig, Magnus Oscarsson, Andreas Carlsson, Tuve Skånberg och Sofia Damm är en grupp människor som jag tror väldigt starkt på. Efter förra valet kunde vi se hur nya riksdagsledamöter som Annika Eclund på skolområdet, Caroline Szyber inom rättspolitiken och Andreas Carlsson inom kulturen gick in och förnyade och stärkte vår politik och gjorde ett väldigt bra jobb. Nu kommer Jakob Forssmed in, med åtta år som statssekreterare på statsrådsberedningen och, sin relativa ungdom till trots oräkneliga år i den politiska hetluften, bakom sig. Vad kan han uträtta när han nu äntligen återgår till att vara politiker istället för tjänsteman bakom politikerna? Eller Magnus Oscarsson som lett partiet till så stora framgångar i lilla Ödeshög? Kan han bli den landsbygdens röst som vi behöver? Eller Sofia Damm, som på olika sätt arbetat med internationella frågor i partiet under många år - hur kan hon sätta sin prägel på vår politik efter en valrörelse där just internationella frågor var mer påträngande än på länge? Eller Aron Modig, som precis som Jakob Forssmed är en f.d. KDU-ordförande som både är en duktig talare och skribent? Aron är dessutom en av tämligen få svenskar som suttit fängslad i kommunistdiktaturen Kuba. Jag tror att det här kan bli väldigt bra, trots att både mandat- och erfarenhetstappet är kännbart.

När jag som distriktsordförande i Stockholms län tittar på vårt valresultat i riksdagsvalet kan jag inte känna mig nöjd. Vi gick ju tillbaka. Men jag är väldigt glad över att vi behöll våra mandat, tre i Stockholms län och två i granndistriktet Stockholms stad. Fem av våra 16 riksdagsledamöter representerar alltså Stockholmsregionen. Jag har emellanåt fått höra av partikamrater att vi kristdemokrater i första hand är ett landsbygdsparti, men det är svårt att läsa siffrorna på det sättet efter det här valet. Tvärtom är det faktiskt så att valkretsen Stockholms län (som motsvarar partidistriktet) är den valkrets där vi fått tredje högst röstandel, 5,30 procent. Bara i Jönköpings län och Västra Götaland Västra (dvs Bohuslän) fick vi högre andel. Räknat i antal röster låg Stockholms län i särklass, med fler röster än alla Skåne-distrikten tillsammans. Och det innan vi räknar med rösterna i Stockholms stad.

Om vi efter denna introspektion i partiet istället vänder blicken utåt mot riket i stort, känner jag mig inte lika hoppfull. Ärligt talat har väljarna försatt oss i en riktig soppa. Stefan Löfven har inga rimliga möjligheter att samla en stabil majoritet utan blir som regeringsbildare beroende av Jimmie Åkessons passiva stöd för att få igenom sina förslag. Somliga debattörer, till exempel Alex Schulman i Aftonbladet idag, är upprörda över att inte Allians-partierna lägger sig platt och stödjer Stefan Löfven, men det resonemanget är egentligen helt orimligt. I åtta långa år har Socialdemokraterna eldat på mot Alliansens politik. Retoriken har gått ut på att något gått sönder i Sverige och allt är borgarnas fel. Bilden har satts av att vi raserat välfärden och skapat massarbetslöshet. Att Sverige, i ett Europa som härjats av finanskris och den värsta lågkonjunkturen sen 30-talet, tvärtom lyckats fantastiskt bra och snarast haft en lätt snuva medan digerdöden härjat i kontinentens socialdemokratiskt styrda länder, har ignorerats. Att vi, trots sänkta skatter, faktiskt satsat mer resurser på välfärden än tidigare har tystats ner. Nej, allt har varit dåligt och allt detta dåliga har varit Alliansens fel.

Det enda rimliga är att Kristdemokraterna och övriga Allians-partier nu, i opposition, fortsätter att föra den politik som de gick till val på. Om Stefan Löfven lägger förslag som överensstämmer med kristdemokratiska värderingar och förslag så ska man naturligtvis rösta för dem. Lägger han dåliga förslag ska våra riksdagsledamöter lika självklart rösta emot dem. Tyvärr har Stefan Löfven och hans compadres på vänsterflanken gått till val på ett antal dåliga förslag som kommer att minska människors möjlighet att bestämma över sina egna liv och göra det svårare för företagen att skapa jobb i vårt land. Väljer Stefan Löfven att lägga sådana förslag i riksdagen ska vi rösta nej. Hvergang! Det är det mandat som våra sexton riksdagsledamöter fått från väljarna. Det är att ta ansvar för landet.

IT-revolution i kollektivtrafiken

IT-revolutionen är här - även i kollektivtrafiken. Det märks när man tar sig runt med SL-trafiken, men kanske ännu mer när man söker information. Gamla tiders tidtabeller känns allt mer främmande, nu är det realtidsinformation som gäller och reseplanerare på nätet - via webben, appar eller vad du vill - som ger dig direkt information om de smartaste resvägarna. Själv är jag inte minst förtjust i att använda Google Maps och liknande och få resvägen med kollektivtrafiken förklarad för mig. Enkelt, smart och uppdaterat - med öppen data från SL har olika utvecklares kreativitet fått släppa loss.

Nästa steg i IT-revolutionen hoppas jag blir helt nya resealternativ. Det känns som om mycket händer nu.

I Boston säger sig Bridj ha skapat " the world's first smart transit system which uses big data and awesome shuttles to adjust to your individual commuting needs". Stora ord som jag hoppas att de kan leva upp till, för smartare busstrafik tror jag att vi alla längtar efter!

I Helsingfors finns Kutsuplus, ett jättespännande samåkningstaxisystem som utvecklats på ett av universiteten och ger kostnadseffektiva, smarta taxiresor i delar av staden.

Och i Stockholm och Göteborg lanserar nu taxitjänsten Uber något som de kallar uberPOP, samåkning i privatbilar som ska bli betydligt billigare än vanlig taxi.

Vilka av de här försöken som kommer att överleva om fem eller tio år vet vi förstås inte, men att IT kommer att förändra resandet och skapa nya, smarta lösningar kan vi vara säkra på. Jag ser fram emot framtiden!

Ny förskola med spännande arkitektur

Huddinge växer snabbt, precis som hela Stockholms län - och allra störst är tillväxten via BB. Det föds massor av barn. Och när det nu också byggs massor av bostäder, är sannolikheten stor att det kommer att flytta in ännu fler barnfamiljer eller blivande barnfamiljer i kommunen.

Mingel innan det första spadtaget.

En av många konsekvenser av befolkningsökningen är förstås att behovet av förskolor växer. Vi måste hela tiden planera och bygga nya. Idag var det byggstart för en ny förskola vid Nytorps mosse i Trångsund, några hundra meter från där jag bor. Det känns roligt och viktigt och för mig som kristdemokrat är utbyggnaden av förskolor jätteviktig. Tillgång till bra lokaler är en förutsättning för att vi ska kunna göra verklighet av parollen om att små barn behöver små barngrupper.

Den nya förskolan vid Nytorps mosse är rolig även på ett annat sätt. Kristdemokraterna är ju det parti som mer än något annat står upp för valfriheten för barnfamiljerna. Vi vill ha vårdnadsbidrag/barnomsorgspeng, pedagogisk omsorg (det som vi till vardags brukar kalla dagmammor eller familjedaghem) och många alternativ inom förskolan, med olika driftformer och olika profiler. I Nytorps mosse förskola är hela arkitekturen och utemiljön genomtänkt utifrån ett Reggio Emilia-koncept och förskolenämndens ordförande Jelena Drenjanin berättade innan första spadtaget att bygget uppmärksammats i en tidning i den italienska staden Reggio Emilia, där denna pedagogik används i de kommunala förskolorna.

Jag ser verkligen fram emot öppnandet av den nya förskolan, som kommer att ske nästa höst. Vi behöver fler exempel på genomtänkt arkitektur i förskolan, byggnader som tydligt stödjer pedagogiken. Arkitektur är viktigt. Sedan tror jag inte att Reggio Emilia är rätt väg att gå för alla. Barn är olika, familjer är olika och vi ska bejaka olika koncept inom barnomsorg och förskola. Valfrihet och familjens rätt att bestämma själva är grundbulten i en framgångsrik barnomsorgspolitik.

Östlig förbindelse behövs

Stockholm behöver en östlig vägförbindelse, det har varit Kristdemokraternas ståndpunkt sedan länge. Den senaste vägförbindelsen mellan norra och södra Stockholm var Essingeleden som byggdes på 60-talet - om man inte räknar färjan mellan Ekerö och Botkyrka. Vill man passera Saltsjö-Mälarsnittet med bil öster om Slussen är dubbla vägfärjorna mellan Vaxholm och Rindö och Rindö och Värmdö det enda alternativet.

Idag publicerade Stockholms Handelskammare en ny rapport gjord av WSP. I den presenteras uträkningar om att cirka 11 procent av all trafik i Stockholms innerstad skulle försvinna om man byggde en ny tunnel mellan Södra länken i Nacka och Norra länken på Östermalm. På Strandvägen är det idag bilköer även på de mest udda tider på dygnet. Där skulle trafiken minska med cirka 50 procent. På Karlavägen skulle den minska ännu mer, med 60 procent. Men det är inte bara där minskningarna skulle vara tydliga, utan de märks i hela stan, även på Essingeleden i andra änden av Stockholms innerstad.

Stockholm växer så det knakar, inte minst de östliga kommunerna Nacka och Värmdö. Behoven av nya vägar och spår kommer att växa i takt med befolkningsökningen. En ny förbindelse öster om Slussen tror jag på sikt är oundviklig om vi vill att Stockholm ska behålla sin attraktionskraft som kommersiell dynamo och tillväxtmotor i Sverige och Östersjöregionen. Men det är viktigt att den planeras rätt från början.

En ny östlig, förbindelse bör redan från början planeras för kollektivtrafikkörfält med möjlighet även för en framtida spårvägsutbyggnad. Snabb och smart busstrafik mellan nordöstra och sydöstra Stockholm skulle skapa spännande och attraktiva alternativ för kollektivtrafikanterna.

Finansieringen av en ny vägtunnel bör i första hand ske med vägavgifter. Tidsvinsterna jämfört med att ta omvägen via innerstaden är jättestora, så betalningsviljan lär vara rätt så stor. Jag ser gärna att ett privat konsortium får uppdraget i någon slags offentlig-privat samverkan där tunneln efter ett antal år övergår i statlig ägo. De statliga och regionala investeringsmedlen behövs på annat håll, inte minst för att bygga ut spårkapaciteten i tåg-, tunnelbane- och spårvägsnäten, men vi ska inte låta det stoppa satsningar på nödvändiga väginvesteringar.

DN

Snabba elkatamaraner framtidens pendelbåtar

Nästa sommar ska landstinget genomföra tester med snabbgående elkatamaraner på Mälaren och Saltsjön. Pendelbåtar är ett smart sätt att utveckla Stockholmstrafiken, det har vi bland annat visat med det lyckade försöket med pendelbåtslinjen "SjöVägen" mellan Nybrokajen och Frihamnen via Nacka och Lidingö, som vi kristdemokrater lyckats driva igenom och som nu är en permanent del av trafiksystemet i Stockholm. Vi har även drivit igenom att tre nya linjer ska startas på Mälaren, en triangellinje på Riddarfjärden, en linje mellan Solna strand och Södersjukhuset via bland annat Hornsberg och Alvik samt en linje mellan Ekerö och Gamla stan.

Men dagens pendelbåtstrafik har två handikapp: Båtarna är ganska långsamma, vilket gör att tidsvinsten inte blir alls lika stor som avståndet, och de flesta båtarna drivs med fossila bränslen, som vi ju gör vårt bästa att fasa ut ur kollektivtrafiken.

Därför är jag väldigt stolt över att presentera det försök som vi i Alliansen nu kommit överens om att genomföra nästa sommar: Landstinget ska testa en snabbgående elkatamaran som tagits fram i ett EU-projekt och nu tillverkas på ett varv i Baltikum. Båten är sedan tänkt att gå i reguljär trafik i Holland, men under ett antal sommarveckor ska vi testa den för att se hur det fungerar med hastigheter, vågsvall, buller, säkerhet och andra viktiga frågor.

Målet är att få undantag från de hastighetsbegränsningar som nu utgör ett black om foten för pendelbåtstrafik på längre sträckor. Med snabbgående elkatamaraner av den här typen, som tar cirka 90 passagerare plus en hel del cyklar, bedömer vi att restiden mellan Ekerö och Gamla stan skulle kunna halveras. Att ta båten skulle då gå betydligt snabbare än att åka med annan kollektivtrafik eller med egen bil.

Vi ser också att snabbkatamaraner skulle göra pendelbåtar till Vaxholm till ett väldigt attraktivt alternativ till dagens resa med buss och tunnelbana, som gör att väldigt många idag väljer bilen istället. Med en pendelbåt som snabbt tar resenärerna från Vaxholm till Strömkajen - med stopp vid Gåshaga brygga och Nacka strand på vägen - skulle kollektivtrafiken plötsligt bli förstahandsalternativet.

DN, Lidingösidan, NVP, Skärgårdsbryggan

Kollektivtrafiken behöver utvecklas med familjen i fokus

"Hur får du ihop det?" har vi kristdemokrater i olika sammanhang frågat de som bor i Sverige. Det är inte alldeles enkelt att få ihop livet för dagens svenskar och kanske allra minst för barnfamiljerna. En viktig del i lösningen för att få livspusslet att gå ihop är förstås just familjepolitiken, med föräldraförsäkring utan tvångskvotering, barnomsorg med många olika alternativ och fler beslut som flyttas från maktens korridorer till familjens köksbord.

Men allt handlar inte om familjepolitik. När man frågar en vanlig stockholmsfamilj hur man får ihop det, kommer svaret förmodligen också att handla om trafikfrågor. SL-trafiken har i första hand utgått ifrån arbetsresorna och när det gäller resor över tullsnittet till Stockholms innerstad så står SL för närmare 80 procent i rusningstid på morgonen. Men livet är ju mer än bara jobb och en vanlig förälder ska också försöka få ihop det med hämtning och lämning på förskola och skola och att handla och uträtta ärenden. Det verkliga resandet handlar inte om en lång resa från hemmet till stan och en likadan resa tillbaka igen, utan följer betydligt mer komplexa mönster. Inte minst gäller det många kvinnors resande.

Att SL-trafiken inte är anpassad till detta mönster leder antingen till mindre kvalitetstid med barnen eller till att föräldrarna väljer bilen istället för kollektivtrafiken. För oss kristdemokrater är det naturligtvis inte den väg vi vill gå, utan vi ser att man behöver utveckla kollektivtrafiken så att livspusselresorna fungerar bättre.

I veckans nummer av tidningen Kristdemokraten skriver jag en debattartikel på detta tema: http://stockholm.kristdemokraterna.se/dags-for-en-kollektivtrafik-som-hjalper-livspusslet/

Jag pekar i artikeln ut fyra viktiga punkter för ett SL-system som är bättre anpassat för livspusselresandet:

1. Utveckla nätet av lokal busstrafik. Ett nytt stomnät för busstrafiken ska vara basen, med utrymme för nytänkande när det gäller linjedragningar, turtäthet och även transportslag. Ibland kan faktiskt en linbana vara ett bättre alternativ än en busslinje!

2. Höj tillförlitligheten. Få saker är så frustrerande för livspusselresenärer som försenade bussar eller tåg som gör att man missar sin anslutning. Det är ju inte så att förskolepersonalen slänger ut ens barn på gatan om man kommer för sent, men... Förbättrat underhåll av spår och fordon samt fler kollektivtrafikkörfält och bättre signalprioritering så att bussarna inte blir stående i bilköer är viktiga prioriteringar.

3. Investera i effektiv kollektivtrafik. Inte minst i en stad som Stockholm, som varje år växer med 35-40.000 människor, finns det ett stort behov av utbyggnad av snabb kollektivtrafik med hög kapacitet - pendeltåg, tunnelbana, spårvagn, pendelbåt och snabbussar, s.k. BRT, behöver byggas ut för att binda ihop regionen.

4. Bygg bättre knutpunkter. Det ska gå snabbt och smidigt att byta mellan olika trafikslag och linjer och det ska gå att uträtta ärenden på vägen. Själv brukar jag ganska ofta handla i den nya Coopbutiken i gången mellan tunnelbanan och pendeltåget på Centralen. Butiker, service, cykelparkering och infartsparkering för bil behöver finnas på bekvämt avstånd för kollektivtrafikanterna.

Det här är några av de åtgärder som vi vill genomföra för att få Stockholmsfamiljernas livspussel att fungera bättre. Det löser inte alla problem, men tillsammans med till exempel en kristdemokratisk familjepolitik kommer det att öka människors möjligheter att få ihop livet på ett bra sätt.

Stora och små spadtag

Det är högsäsong för första spadtag just nu. Stockholmsregionen växer väldigt fort och det behöver byggas väldigt mycket: Bostäder, vägar, spår, arbetsplatser, offentlig och kommersiell service. You name it, we need it... Vissa av byggprojekten är gigantiska, andra väldigt små, men tillsammans bidrar de till att Stockholm blir en stad som utvecklas och kan erbjuda fler människor spännande livsmöjligheter.

Första spadtagsselfie med Magnus Ramstrand (KD),
gruppledare i Sollentuna, vid Förbifart Stockholm i Häggvik.

Igår togs första spadtaget på Förbifart Stockholm, den nya motorväg som ska förbinda Häggvik i Sollentuna (där spadtaget togs) med Kungens kurva i Huddinge genom en lång tunnel under bland annat Ekerö. Det är ett av landets största byggprojekt och i spadtaget deltog en rad politiker: infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och kommunstyrelsens ordförande i de fem närmast berörda kommunerna, Sollentuna, Stockholm, Järfälla, Ekerö och Huddinge, idel moderater.

Jag säger "närmast berörda kommuner", för egentligen påverkas ju samtliga kommuner i Stockholms län och en hel del kommuner utanför också. Den nya vägen blir den första fasta vägförbindelsen mellan länets norra och södra delar som inte går genom Stockholms innerstad, och den första nya vägförbindelsen över (under) Saltsjö-Mälarsnittet sedan Essingeleden byggdes på 60-talet.

Mycket har hänt sedan dess. Bland annat har regionen - och då inte minst kranskommunerna - växt oerhört kraftigt. Även vi som tycker att kollektivtrafiken behöver prioriteras inser i de allra flesta fall att de faktiskt också behövs nya vägar för att vi på ett bättre sätt ska kunna binda samman regionen. Utan dem riskerar vi att en region delas upp i två för att det blivit för krångligt och tidskrävande att passera Saltsjö-Mälarsnittet.

Bygget av Förbifarten beräknas ta ungefär tio år. Under den perioden hinner Stockholmsregionen, med nuvarande tillväxttakt, växa med ytterligare 10-20 procent. Behovet av nya vägar lär inte ta slut här, utan vi behöver också planera för en ny, östlig förbindelse. Men även om Förbifart Stockholm på intet sätt markerar historiens slut, är byggstarten en viktig historisk händelse.

Första spadtagsselfie med Tomas Hansson (KD),
kommunalråd i Huddinge, vid rackethallen i Skogås.

I det stora, breda perspektivet var då dagens första spadtag mindre spektakulärt. Inga ministrar deltog, och bara en kommunstyrelseordförande. Men för min del var det nog så viktigt, eftersom det var på hemmaplan i Skogås. Äntligen sattes spaden i jorden för den nya rackethallen!

Skogås Badmintonklubb är en framgångsrik förening, en av landets bästa i sin sport. Tyvärr har deras förutsättningar inte varit de bästa - deras hall har varit nedgången och det har till och med regnat in. Jag och många andra Skogås-politiker har länge jobbat för att en ny anläggning ska komma till stånd. Nu byggs en hall som inte bara fungerar för badminton, utan också för squash, paddletennis och en del andra sporter.

Och nu är alltså byggena äntligen igång - senare än vi hade önskat, men tidigare än vi hade befarat. Stockholm blir en rikare stad med bättre vägar och bättre idrottsanläggningar som ger vårt föreningsliv möjlighet att blomstra. För oss kristdemokrater känns det förstås väldigt bra, eftersom två vallöften som vi jobbat länge för att infria nu kan bockas av från listan. Vi håller vad vi lovar.

Tvärbanan till Solna station ger smarta bytesmöjligheter

Selfie med Samuel Klippfalk och en ny A35-spårvagn.

Idag invigdes Tvärbanans förlängning till Solna station. Jag och Samuel Klippfalk, Kristdemokraternas kommunalråd i Solna, var på plats och firade denna seger för kollektivtrafiksystemet. För även om sträckan till Solna centrum som invigdes idag inte är speciellt lång så är den viktig. Den tar bara någon minut att åka med spårvagnen, men bidrar till att binda ihop Tvärbanans Solnagren med pendeltågen till Märsta, Arlanda och Uppsala, samt, förstås, allt det som händer runt Solna station, med Friends Arena och Arenastaden i spetsen.

Just funktionen att binda ihop ekrarna i Stockholms välfungerande kollektivtrafik mellan centrala Stockholm och stadens och länets yttre delar, är något av huvudsyftet med tvärbanan. Nu förbinds Solna station med Solna Centrum (t-banans Akallalinje), Sundbyberg (regionaltåg, pendeltåg till Bålsta, tunnelbanans Hjulstalinje), Alvik (t-banans gröna linjer, Nockebybanan), Liljeholmen (t-banans röda linjer), Årstaberg (pendeltåg) och Gullmarsplan (t-banans gröna linjer). Ingen utom en riktig spårvagnsentusiast åker förstås hela sträckan, men längs vägen skapar man massor av smarta bytesmöjligheter som förkortar restiden och gör det lättare för folk att få ihop sina liv.

Mer av sådana lösningar blir det förstås när Tvärbanan förlängs till Sickla (Saltsjöbanan och så småningom också t-banans blå linje) och från Alvik till Helenelund (pendeltåg till Uppsala, Arlanda och Märsta) via bland annat Kista (t-banans Akallalinje). För att maximera nyttan av tvärbaneutbyggnaden tror jag också att det är viktigt att en ny pendeltågsstation byggs vid Solvalla, så att man smidigt ska kunna byta mellan pendeltågens Bålstalinje och Tvärbanans Kista-gren - inte minst handlar det om att få till smarta kommunikationer till Bromma flygplats och det spännande handelsområde som planeras vid Bromma Blocks.

Invigningen idag var ett litet men viktigt steg framåt för en vision om ett Stockholm där kollektivtrafiknätet har många smidiga bytespunkter. En nyckelfråga när det gäller att hjälpa folk att få ihop sina komplicerade livspussel.