Dagens Nyheter berättar idag om kommuner som struntar i balanskravet, dvs kommunallagens krav om att kommunerna ska lägga en budget som är i balans.
Det ska sägas att det inte är lätt att lägga en kommunal budget i dessa tider. De viktigaste intäktsposterna, kommunalskatten och kostnads- och inkomstutjämningssystemet, är svårbedömda. De faktiska intäkterna får vi först i efterhand och prognoserna har varierat väldigt mycket. Dessvärre har de tämligen konsekvent varierat i fel riktning: nedåt. För Huddinges del handlar det om prognoser som försämrats med 300 miljoner kronor på ett år, om jag minns rätt.
Det är mycket pengar. Och det är sannerligen inte lätt att hitta kostnadsminskningar som motsvarar intäktsminskningarna. Men det finns ingen annan väg.
Vi skulle möjligen kunna höja skatten en aning, men Huddinge är redan idag en högskattekommun och vill vi förbättra kommunens attraktivitet gentemot kommunerna i grannskapet (läs: Stockholm) borde skatten snarast sänkas. Och även om vi höjde skatten så att vi låg högst i Stockholms län, som vi gjorde när Socialdemokraterna hade makten under förra mandatperioden, så skulle det inte täcka mer än en liten del av inkomstbortfallet.
Vi skulle förstås också kunna göra som somliga kommuner gör, enligt DN, nämligen avsiktligt gå med förlust - något som deras kommunala revisorer borde protestera högljutt mot. För även om det kanske vore skönt nu, så kommer det att bli jobbigt sedan. Huddinge kommun hade under många år den dåliga vanan att göra underskott och lasta över bördan till framtida invånare (och framtida kommunpolitiker). Hade det rört sig om ett enstaka år så kanske det hade gått an, men nu visar prognoserna på att vi har ett antal mycket tuffa år framför oss. Måste vi göra besparingar kan vi lika gärna ta tjuren vid hornen och göra dem nu, tycker jag.
För besparingar och effektiviseringar är det som krävs. Inom äldreomsorgen och socialtjänsten arbetar vi stenhårt med att hitta besparingar på central nivå i den nya, gemensamma förvaltningen, så att vi i möjligaste mån kan undvika besparingar inom själva vården och omsorgen. Men det är inte enkelt, och det blir ännu mer komplicerat av att vi inte vet - och inte i nämnvärd utsträckning kan påverka - löneökningarna i de nya kollektivavtal som ska börja gälla nästa år. Höga löneökningar för Kommunal kommer i dagens konjunktur med nödvändighet att medföra hårda rationaliseringskrav, medan vi med löneökningar i nivå med inflationen sannolikt kommer att kunna undvika dem. Måttliga löneökningar borde som jag ser det därför just nu ligga i Kommunals medlemmars intresse.
Men det enda man som kommunalpolitiker idag med säkerhet kan säga är att vi inte vet hur framtiden ser ut. Prognoserna är för osäkra, för många variabler okända. Vi får hoppas på det bästa, men måste förbereda oss för det värsta - och ta ansvar även när det är jobbigt.
DN
28 juli 2009
08 juli 2009
Live från Tjernobyl
Vad händer efter katastrofen? Det var temat i många av de science fiction-romaner jag läste som ung. Idag har jag med mina egna ögon sett lite av verkligheten.
Haveriet vid kärnkraftverket i Tjernobyl 1986 är utan tvekan en av de mest fruktansvärda katastroferna i mänsklighetens historia. Enligt officiella uppgifter dog drygt 100.000 människor till följd av katastrofen, men enligt den guide som visade mig runt var det nog snarare en halv miljon - människor som utan tillräcklig skyddsutrustning och i många fall också utan information om de faror de utsatte sig för riskerade sina liv för att få stopp på de radioaktiva utsläppen och sanera området.
Jag ska inte dra hela historien om bakgrunden till Tjernobyl-olyckan, men man kan väl konstatera att det rörde sig såväl om misstag i konstruktionen som om missar i säkerhetsarbetet vid anläggningen. Men det främsta skälet till att så många liv gick till spillo är utan tvivel kommunismens skrämmande förakt för människorna.
Det är en kuslig upplevelse att besöka staden Prypyat några kilometer från kärnkraftverket - år 1986 en stad med ca 50.000 invånare, idag en spökstad. Jag har vandrat genom stadshotellets plundrade rum, stått vid bassängkanten i simhallen och vandrat mellan de kvarlämnade attraktionerna på stadens nöjesfält, påminnelser om att det här en gång var en levande stad. Så många människor, så mycket liv.
Dessa människor var ingenting värda i kommunisternas ögon. Därför dröjde det 36 timmar innan de evakuerades från staden. Ja, ni läste rätt: i ett och ett halvt dygn fick de fortsätta sina liv som om ingenting hänt fastän den värsta radioaktivitetskatastrofen i mänsklighetens historia pågick alldeles intill dem. Inte förrän svenska myndigheter slog larm reagerade sovjetmakten på allvar.
Vad bör man då lära sig av Tjernobyl? Först och främst att kärnkraft är farligt. Det betyder inte att vi bör avveckla svensk kärnkraft - jag står helhjärtat bakom Alliansens energiöverenskommelse - men det betyder att vi måste försäkra oss om att säkerhetsarrangemangen inte bara håller en acceptabel nivå, utan går bortom alla krav man rimligen kan ställa. Den typ av misstag som drabbat svensk kärnkraftsindustri de senaste åren är helt oförlåtliga - om man ser till risken att även svensk mark skulle förstöras för 20.000 år framåt, på samma sätt som den ukrainska och vitryska runt Tjernobyl.
Men vi måste också dra lärdomar om kommunismen. Det kan vi förvisso göra varhelst de har haft makten, för spåren är desamma överallt. Sällan blir de dock så tydliga som i Tjernobyl. Den lilla människan betyder ingenting, hon är blott ett redskap för ett annat mål. Hennes liv är spenderbart. Svenska kommunister som Lars Ohly må argumentera för att just de är annorlunda än alla de kommunister som någonsin haft makt att styra sina länder, men Tjernobyl står där som ett monument över vad en kommunistisk människosyn leder till. Inga kommunister i Sveriges regering!
Haveriet vid kärnkraftverket i Tjernobyl 1986 är utan tvekan en av de mest fruktansvärda katastroferna i mänsklighetens historia. Enligt officiella uppgifter dog drygt 100.000 människor till följd av katastrofen, men enligt den guide som visade mig runt var det nog snarare en halv miljon - människor som utan tillräcklig skyddsutrustning och i många fall också utan information om de faror de utsatte sig för riskerade sina liv för att få stopp på de radioaktiva utsläppen och sanera området.
Jag ska inte dra hela historien om bakgrunden till Tjernobyl-olyckan, men man kan väl konstatera att det rörde sig såväl om misstag i konstruktionen som om missar i säkerhetsarbetet vid anläggningen. Men det främsta skälet till att så många liv gick till spillo är utan tvivel kommunismens skrämmande förakt för människorna.
Det är en kuslig upplevelse att besöka staden Prypyat några kilometer från kärnkraftverket - år 1986 en stad med ca 50.000 invånare, idag en spökstad. Jag har vandrat genom stadshotellets plundrade rum, stått vid bassängkanten i simhallen och vandrat mellan de kvarlämnade attraktionerna på stadens nöjesfält, påminnelser om att det här en gång var en levande stad. Så många människor, så mycket liv.
Dessa människor var ingenting värda i kommunisternas ögon. Därför dröjde det 36 timmar innan de evakuerades från staden. Ja, ni läste rätt: i ett och ett halvt dygn fick de fortsätta sina liv som om ingenting hänt fastän den värsta radioaktivitetskatastrofen i mänsklighetens historia pågick alldeles intill dem. Inte förrän svenska myndigheter slog larm reagerade sovjetmakten på allvar.
Vad bör man då lära sig av Tjernobyl? Först och främst att kärnkraft är farligt. Det betyder inte att vi bör avveckla svensk kärnkraft - jag står helhjärtat bakom Alliansens energiöverenskommelse - men det betyder att vi måste försäkra oss om att säkerhetsarrangemangen inte bara håller en acceptabel nivå, utan går bortom alla krav man rimligen kan ställa. Den typ av misstag som drabbat svensk kärnkraftsindustri de senaste åren är helt oförlåtliga - om man ser till risken att även svensk mark skulle förstöras för 20.000 år framåt, på samma sätt som den ukrainska och vitryska runt Tjernobyl.
Men vi måste också dra lärdomar om kommunismen. Det kan vi förvisso göra varhelst de har haft makten, för spåren är desamma överallt. Sällan blir de dock så tydliga som i Tjernobyl. Den lilla människan betyder ingenting, hon är blott ett redskap för ett annat mål. Hennes liv är spenderbart. Svenska kommunister som Lars Ohly må argumentera för att just de är annorlunda än alla de kommunister som någonsin haft makt att styra sina länder, men Tjernobyl står där som ett monument över vad en kommunistisk människosyn leder till. Inga kommunister i Sveriges regering!
28 juni 2009
Grattis, Länna Sport och Linn Tyllman!
Jag ska villigt erkänna att mitt intresse för cykelsport mer handlar om herrarnas proffscykling än svenska damjuniorlopp - men jag vill ändå ge en eloge till företag som Länna Sport, som väljer att sponsra ett elitlag inom svensk damcykling, och gratulera klubben och dess sponsorer till framgången för en av deras unga stjärnor, Linn Tyllman, som i stor stil blev svensk mästare i damernas juniorklass vid SM i Götene i helgen. Det är värt att uppmärksammas! Om några år kanske en ny stjärna i stil med Susanne Ljungskog, Emma Johansson eller Monica Holler?
25 juni 2009
Avskaffa TV-licensen!
Kristdemokraterna vill avskaffa TV-licensen! Det blev resultatet av en votering på rikstinget. Underbart! Jag motionerade om just det till rikstinget för två år sedan. Den motionen blev besvarad med hänvisning till en pågående utredning, men nu var tiden mogen. För, hand på hjärtat, vem kan egentligen argumentera för att TV-licensen är en vettig lösning för det här århundradet? Kristdemokraterna går i bräschen för en nödvändig förändring.
Får Stockholm växa?
Jag sitter på Kristdemokraternas riksting occh funderar på vilken inställning man har i Stockholm i resten av landet. Vid behandlingen av en motion om att Kristdemokraterna ska ställa sig bakom Ansvarsutredningens förslag om nya regioner i landet. Vi i Stockholm protesterade mot gränsen på 2 miljoner invånare som fanns i förslaget - eftersom Stockholms län redan nästa år kommer att passera den gränsen och arbetsmarknadsregionen, med Bålsta, Gnesta, Mariefred, Knivsta och större städer som Uppsala och Nyköping och rentav Västerås där vi befinner oss idag, ju är mycket, mycket större. Men då gick folk från resten av landet fram och talade specifikt om hur viktigt det var med gränsen på 2 miljoner personer. Man häpnar! Och tyvärr gick rikstinget på den linjen. Vad ska vi göra nu? Ska vi använda Robinson-metoden? Varje år rösta ut en kommun eller två för att komma ner i rätt storlek? Är det verkligen så viktigt för folk ute i landet att Stockholm inte fungerar bra som region?
19 juni 2009
Bra förslag för fler sjuksköterskor
Stockholm behöver fler sjuksköterskor. Högskoleverkets beslut att återkalla Karolinska Institutets examinationsrätt, som jag tidigare kommenterat här på bloggen ("Huvuden måste rulla"), riskerar att spä på den redan påtagliga bristen på sjuksköterskor. Stig Nyman (KD) och tre andra landstingspolitiker ger i en debattartikel i veckans Dagens Medicin ett tydligt och bra förslag till hur nye forsknings- och högskoleministern Tobias Krantz (FP) ska kunna åtgärda problemet utan att ge avkall på de höga krav man måste ställa på utbildningen av vårdpersonal. Och om den gode Tobias inte tar tag i problemen å det snaraste hoppas jag att socialminister Hägglund talar honom till rätta. De är ju trots allt nästan grannar hemma i Bankeryd.
11 juni 2009
SAAB + Koenigsegg = Spännande!
Svenska sportbilstillverkaren Koenigsegg blir ny ägare till SAAB, rapporterar Rapport. Bravo, tänker jag. En svensk lösning - eller möjligtvis svensk-norsk - känns inte fel efter åren i amerikansk ägo, men framför allt känns det som om Koenigsegg med sin profil kanske kan bidra till att göra SAAB till en mer spännande och profilerad bil efter åren med Opel. Kanske ska man köpa svenskt nästa gång? Om man har råd.
SVT DN SvD
SVT DN SvD
09 juni 2009
Highlights från Huddinges budgetfullmäktige
Så är då årets längsta fullmäktigesammanträde äntligen till ända, efter cirka 16 timmar (tolv igår och fyra idag). Man får trösta sig med att vi i alla fall har hunnit fatta en del viktiga beslut, inte minst mål och budget för nästa år. I all hast tänkte jag kommentera några viktiga frågor:
1. Skatten. Samtliga partier ställde sig bakom förslaget om bibehållen skattesats, 19:95 kr. Det är definitivt inte lågt, men Huddinges skattesats kommer på grund av höjningar i en del andra kommuner för första gången på länge faktiskt att vara en bit under genomsnittet på Södertörn nästa år.
Att alla partier är överens om skattesatsen innebär naturligtvis att det blir fullständigt orimligt när vänsterblockets politruker börjar klaga på de skattesänkningar som vi har genomfört under mandatperioden. Om de tycker att skatten är för låg har de nämligen haft ypperliga tillfällen att föreslå en höjning av den.
2. Besparingarna. I och med att skatteintäktsprognoserna pekar mot 300 miljoner kronor i lägre skatteintäkter nästa år jämfört med de prognoser vi hade för ett år sedan, är det ofrånkomligt med vissa besparingar i budgeten. Vi har låtit skolnämnderna, socialnämnden och äldreomsorgsnämnden få full volymuppräkning för befolkningsförändringarna, och samtliga nämnder har också fått en generell uppräkning motsvarande den prognosticerade inflation på 1,5 procent. Sedan har vi lagt ett effektiviseringskrav på nämnderna om 2 procent.
Med ett understatement kan man säga att det inte kommer att bli alldeles enkelt att fixa det här. Men vi ser samtidigt hur situationen ser ut i en del av våra grannkommuner, där man talar om 5 eller 6 procents nedskärningar. Vi har det tufft, men vi har det långt ifrån tuffast.
För äldreomsorgen och funktionshinderområdet har det dessutom getts extra volymförstärkningar utöver befolkningsprognosen, 2 miljoner kronor till äldreomsorgen och 3 miljoner kronor till socialnämnden. Sammantaget innebär det att äldreomsorgens budget ökar med cirka 20 miljoner kronor.
För att klara ekonomin kommer äldreomsorgsnämnden - och alla andra nämnder - att behöva vidta åtgärder. Beslut om dessa åtgärder kommer att fattas under hösten. Det kommer att bli en del svåra prioriteringar, men någonstans måste besparingar göras. Vänsterblocket har föreslagit en extra satsning på 1,2 miljoner kronor, men det motsvarar bara en liten del av de verkliga besparingsbehoven - förutom att finansieringen av "satsningen" är mycket tveksam.
3. Resultatet. I och med att Socialdemokraterna och deras stödpartier valt att varken höja skatten eller göra några större omprioriteringar i kostnaderna jämfört med majoriteten, hade de egentligen bara resultatet på sista raden att spela med när de lade sitt budgetförslag. I de här tuffa tiderna kunde vi tyvärr inte lägga en budget med särskilt stort överskott, utan fick nöja oss med knappt 12 miljoner kronor exklusive exploateringsintäkter. Av det spenderade Socialdemokraterna allt utom 300.000 kronor. I en budget på 4.374.981.000 kronor. Det motsvarar alltså 0,007 procent i överskott! Som jag tidigare nämnde har budgetprognoserna svajat eller rättare sagt kraschat med 300 miljoner kronor, dvs med 1.000 gånger sossarnas planerade resultat. Tala om att satsa på en svajig budget.
Fast i ärlighetens namn ska man förstås erkänna att vi inte heller har så stora marginaler. Men vi har nästan 40 gånger så stora marginaler som oppositionen i alla fall.
4. Uppdragen. Kommunfullmäktige ger av tradition nämnderna ett antal generella eller riktade uppdrag för budgetåret, sådant som fullmäktige tycker att det är extra viktigt att nämnderna prioriterar. I år har majoriteten valt att hålla nere uppdragen till ett minimum, eftersom nämnderna måste fokusera på kärnverksamheterna och att klara den tuffa ekonomin. Någon liknande eftertänksamhet fanns inte hos oppositionen, utan de gick dels med på huvuddelen av majoritetens olika uppdrag och lade därutöver till cirka 120 ytterligare. Ja, ni läste rätt: etthundratjugo nya uppdrag! I många fall handlade det visserligen om saker som nämnderna eller förvaltningarna redan sysslar med, men inte sällan handlade det om uppdrag som helt säkert skulle kräva en hel del administration, vilket utan tvivel skulle kräva att resurser togs ifrån den redan hårt ansatta ordinarie verksamheten.
5. Plusjobben. Ett av de mer kostnadskrävande förslagen i vänsteroppositionens illa finansierade budget var förslaget att inrätta kommunala "plusjobb". Jag förstod poängen med de gamla, statliga plusjobben. Det var kanske inte världens mest effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärd, men det var i alla fall ett försök att få bort folk från ett passivt bidragsberoende. Men det nya förslaget om kommunala plusjobb är något helt annat, eftersom tanken är att kommunen ska anställa dessa plusjobbar för pengar som annars hade kunnat gå till att behålla den personalstyrka som kommunen redan har. För naturligtvis är det så att det effektiviseringskrav på 2 procent som både majoriteten och oppositionen ställt sig bakom kommer att innebära personalminskningar, till exempel genom vakanshållning av tjänster eller att man inte tillsätter vikarier, eller kanske rent av genom att man blir tvungen att säga upp personal. Vad skulle Kommunal säga om man först säger upp anställda och sedan anställer plusjobbar för att arbeta på samma avdelningar? Om jag vore facklig ombudsman skulle jag i alla fall protestera ganska mycket mot ett sådant förslag. Jag skulle kanske till och med ge dem ett nytt namn: minusjobben.
6. 20-timmarsförskola. Idag har barn med föräldralediga eller arbetslösa föräldrar rätt till 15 timmars förskola per vecka i Huddinge. Vänsteroppositionen vill utvidga det till 20 timmar, vilket säkerligen underlättar livet något för barnens föräldrar. För detta ändamål har man avsatt 1 miljon kronor extra i budgeten. Barn- och utbildningsförvaltningen har räknat på förslaget och konstaterar att den verkliga kostnaden torde bli cirka 6 miljoner kronor (utifrån dagens ännu mycket låga nivåer av arbetslöshet, ska sägas). Differensen är alltså minst 5 miljoner kronor, pengar som måste tas någonstans - och i förskolans budget finns det inte så många andra ställen att ta pengarna än i pengen (dvs bemanningen) för övriga förskolebarn. I valet mellan att låta barn vara med sina hemmavarande föräldrar och att ytterligare sänka personaltätheten i förskolan väljer jag det förstnämnda. Hvergang!
7. Effektivisering inom äldreomsorg och socialtjänst. Ett beslut som inte låg i själva budgetärendet, men ändå i högsta grad påverkar ekonomin var beslutet att slå samman äldreomsorgs- och socialförvaltningarna till en förvaltning (men med fortsatt två nämnder med var sin separat ekonomi). Det här är naturligtvis delvis ett steg för att klara de kommande årens tuffa ekonomiska situation, men också ett sätt att minska sårbarheten genom att man nu får fler anställda med likartad kompetens, samtidigt som man kan få en korsbefruktning genom att bättre utnyttja den spetskompetens som finns på de båda förvaltningarna.
Ekonomiskt innebär samgåendet att vi sparar cirka 4,6 miljoner kronor redan på kort sikt, genom att vi bara behöver en förvaltningschef, en ekonomichef, en personalchef och så vidare. Men redan nästa år hoppas jag att vi ska kunna få väsentligt större besparingar på den centrala administrationen genom att man kan rationalisera arbetet i en större förvaltning. Därigenom hoppas jag och socialnämndens ordförande Gunilla Helmerson (M) att vi ska kunna hämta hem en relativt stor del av de besparingar som behöver göras nästa år.
Den nya social- och äldreomsorgsförvaltningen kommer att finnas på plats den 1 augusti i år. Debatten kan ses här: http://tinyurl.com/lkgc2r.
8. Samarbete med frivilligorganisationer. Förvaltningssammanslagningen blir inte det enda samarbetsprojektet för tiden som ligger framför. Tvärtom. Samarbete är ett nytt nyckelord för vår verksamhet. Samtliga tre riktade uppdrag till äldreomsorgen handlar just om samarbete, dels med andra kommuner och privata entreprenörer för att tillgodose behovet av profilerade äldreboenden på en regional basis, dels med kultur- och fritidsnämnden och frivilligorganisationer för att utveckla såväl de kulturella och sociala aktiviteterna på våra äldreboenden som den öppna dagverksamheten för äldre, som idag bedrivs på våra seniorcentrum.
Att få med frivilligorganisationerna i olika former av samarbete tycker jag är otroligt viktigt. Dels är de nära, naturliga gemenskaperna grunden för vårt samhälle, dels är människors alldeles frivilliga och oavlönade medmänsklighet och värme helt ovärderlig och oersättlig. Dessutom vet jag av erfarenhet att många frivilligorganisationer, och då inte minst pensionärsorganisationerna, är fantastiska på att samla och aktivera kommunens äldre - långt mycket mer framgångsrika än något av våra seniorcentrum. När vi lyckas som bäst, som på Eklunden i Trångsund, är samarbetet med PRO och SPF en väldigt viktig del av det. Det finns en mängd andra exempel på föreningar som redan idag gör viktiga insatser inom äldreomsorgens område, till exempel Huddinge finska förening på Björnkulla äldreboende och Stortorps vänner på Stortorps äldreboende samt, förstås, Väntjänsten i Huddinge, som drivs av SPF Orlången, Röda Korset och Svenska kyrkan och som nyligen fick motta Vitsippspriset ur äldreminister Maria Larssons hand.
Jag ser verkligen fram emot att börja arbeta med de här samarbetena, som inte bara är av nöden tvungna i dessa ekonomiskt tuffa tider utan också är något som vi verkligen behöver satsa på. Att fortsätta i gamla hjulspår fungerar inte!
1. Skatten. Samtliga partier ställde sig bakom förslaget om bibehållen skattesats, 19:95 kr. Det är definitivt inte lågt, men Huddinges skattesats kommer på grund av höjningar i en del andra kommuner för första gången på länge faktiskt att vara en bit under genomsnittet på Södertörn nästa år.
Att alla partier är överens om skattesatsen innebär naturligtvis att det blir fullständigt orimligt när vänsterblockets politruker börjar klaga på de skattesänkningar som vi har genomfört under mandatperioden. Om de tycker att skatten är för låg har de nämligen haft ypperliga tillfällen att föreslå en höjning av den.
2. Besparingarna. I och med att skatteintäktsprognoserna pekar mot 300 miljoner kronor i lägre skatteintäkter nästa år jämfört med de prognoser vi hade för ett år sedan, är det ofrånkomligt med vissa besparingar i budgeten. Vi har låtit skolnämnderna, socialnämnden och äldreomsorgsnämnden få full volymuppräkning för befolkningsförändringarna, och samtliga nämnder har också fått en generell uppräkning motsvarande den prognosticerade inflation på 1,5 procent. Sedan har vi lagt ett effektiviseringskrav på nämnderna om 2 procent.
Med ett understatement kan man säga att det inte kommer att bli alldeles enkelt att fixa det här. Men vi ser samtidigt hur situationen ser ut i en del av våra grannkommuner, där man talar om 5 eller 6 procents nedskärningar. Vi har det tufft, men vi har det långt ifrån tuffast.
För äldreomsorgen och funktionshinderområdet har det dessutom getts extra volymförstärkningar utöver befolkningsprognosen, 2 miljoner kronor till äldreomsorgen och 3 miljoner kronor till socialnämnden. Sammantaget innebär det att äldreomsorgens budget ökar med cirka 20 miljoner kronor.
För att klara ekonomin kommer äldreomsorgsnämnden - och alla andra nämnder - att behöva vidta åtgärder. Beslut om dessa åtgärder kommer att fattas under hösten. Det kommer att bli en del svåra prioriteringar, men någonstans måste besparingar göras. Vänsterblocket har föreslagit en extra satsning på 1,2 miljoner kronor, men det motsvarar bara en liten del av de verkliga besparingsbehoven - förutom att finansieringen av "satsningen" är mycket tveksam.
3. Resultatet. I och med att Socialdemokraterna och deras stödpartier valt att varken höja skatten eller göra några större omprioriteringar i kostnaderna jämfört med majoriteten, hade de egentligen bara resultatet på sista raden att spela med när de lade sitt budgetförslag. I de här tuffa tiderna kunde vi tyvärr inte lägga en budget med särskilt stort överskott, utan fick nöja oss med knappt 12 miljoner kronor exklusive exploateringsintäkter. Av det spenderade Socialdemokraterna allt utom 300.000 kronor. I en budget på 4.374.981.000 kronor. Det motsvarar alltså 0,007 procent i överskott! Som jag tidigare nämnde har budgetprognoserna svajat eller rättare sagt kraschat med 300 miljoner kronor, dvs med 1.000 gånger sossarnas planerade resultat. Tala om att satsa på en svajig budget.
Fast i ärlighetens namn ska man förstås erkänna att vi inte heller har så stora marginaler. Men vi har nästan 40 gånger så stora marginaler som oppositionen i alla fall.
4. Uppdragen. Kommunfullmäktige ger av tradition nämnderna ett antal generella eller riktade uppdrag för budgetåret, sådant som fullmäktige tycker att det är extra viktigt att nämnderna prioriterar. I år har majoriteten valt att hålla nere uppdragen till ett minimum, eftersom nämnderna måste fokusera på kärnverksamheterna och att klara den tuffa ekonomin. Någon liknande eftertänksamhet fanns inte hos oppositionen, utan de gick dels med på huvuddelen av majoritetens olika uppdrag och lade därutöver till cirka 120 ytterligare. Ja, ni läste rätt: etthundratjugo nya uppdrag! I många fall handlade det visserligen om saker som nämnderna eller förvaltningarna redan sysslar med, men inte sällan handlade det om uppdrag som helt säkert skulle kräva en hel del administration, vilket utan tvivel skulle kräva att resurser togs ifrån den redan hårt ansatta ordinarie verksamheten.
5. Plusjobben. Ett av de mer kostnadskrävande förslagen i vänsteroppositionens illa finansierade budget var förslaget att inrätta kommunala "plusjobb". Jag förstod poängen med de gamla, statliga plusjobben. Det var kanske inte världens mest effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärd, men det var i alla fall ett försök att få bort folk från ett passivt bidragsberoende. Men det nya förslaget om kommunala plusjobb är något helt annat, eftersom tanken är att kommunen ska anställa dessa plusjobbar för pengar som annars hade kunnat gå till att behålla den personalstyrka som kommunen redan har. För naturligtvis är det så att det effektiviseringskrav på 2 procent som både majoriteten och oppositionen ställt sig bakom kommer att innebära personalminskningar, till exempel genom vakanshållning av tjänster eller att man inte tillsätter vikarier, eller kanske rent av genom att man blir tvungen att säga upp personal. Vad skulle Kommunal säga om man först säger upp anställda och sedan anställer plusjobbar för att arbeta på samma avdelningar? Om jag vore facklig ombudsman skulle jag i alla fall protestera ganska mycket mot ett sådant förslag. Jag skulle kanske till och med ge dem ett nytt namn: minusjobben.
6. 20-timmarsförskola. Idag har barn med föräldralediga eller arbetslösa föräldrar rätt till 15 timmars förskola per vecka i Huddinge. Vänsteroppositionen vill utvidga det till 20 timmar, vilket säkerligen underlättar livet något för barnens föräldrar. För detta ändamål har man avsatt 1 miljon kronor extra i budgeten. Barn- och utbildningsförvaltningen har räknat på förslaget och konstaterar att den verkliga kostnaden torde bli cirka 6 miljoner kronor (utifrån dagens ännu mycket låga nivåer av arbetslöshet, ska sägas). Differensen är alltså minst 5 miljoner kronor, pengar som måste tas någonstans - och i förskolans budget finns det inte så många andra ställen att ta pengarna än i pengen (dvs bemanningen) för övriga förskolebarn. I valet mellan att låta barn vara med sina hemmavarande föräldrar och att ytterligare sänka personaltätheten i förskolan väljer jag det förstnämnda. Hvergang!
7. Effektivisering inom äldreomsorg och socialtjänst. Ett beslut som inte låg i själva budgetärendet, men ändå i högsta grad påverkar ekonomin var beslutet att slå samman äldreomsorgs- och socialförvaltningarna till en förvaltning (men med fortsatt två nämnder med var sin separat ekonomi). Det här är naturligtvis delvis ett steg för att klara de kommande årens tuffa ekonomiska situation, men också ett sätt att minska sårbarheten genom att man nu får fler anställda med likartad kompetens, samtidigt som man kan få en korsbefruktning genom att bättre utnyttja den spetskompetens som finns på de båda förvaltningarna.
Ekonomiskt innebär samgåendet att vi sparar cirka 4,6 miljoner kronor redan på kort sikt, genom att vi bara behöver en förvaltningschef, en ekonomichef, en personalchef och så vidare. Men redan nästa år hoppas jag att vi ska kunna få väsentligt större besparingar på den centrala administrationen genom att man kan rationalisera arbetet i en större förvaltning. Därigenom hoppas jag och socialnämndens ordförande Gunilla Helmerson (M) att vi ska kunna hämta hem en relativt stor del av de besparingar som behöver göras nästa år.
Den nya social- och äldreomsorgsförvaltningen kommer att finnas på plats den 1 augusti i år. Debatten kan ses här: http://tinyurl.com/lkgc2r.
8. Samarbete med frivilligorganisationer. Förvaltningssammanslagningen blir inte det enda samarbetsprojektet för tiden som ligger framför. Tvärtom. Samarbete är ett nytt nyckelord för vår verksamhet. Samtliga tre riktade uppdrag till äldreomsorgen handlar just om samarbete, dels med andra kommuner och privata entreprenörer för att tillgodose behovet av profilerade äldreboenden på en regional basis, dels med kultur- och fritidsnämnden och frivilligorganisationer för att utveckla såväl de kulturella och sociala aktiviteterna på våra äldreboenden som den öppna dagverksamheten för äldre, som idag bedrivs på våra seniorcentrum.
Att få med frivilligorganisationerna i olika former av samarbete tycker jag är otroligt viktigt. Dels är de nära, naturliga gemenskaperna grunden för vårt samhälle, dels är människors alldeles frivilliga och oavlönade medmänsklighet och värme helt ovärderlig och oersättlig. Dessutom vet jag av erfarenhet att många frivilligorganisationer, och då inte minst pensionärsorganisationerna, är fantastiska på att samla och aktivera kommunens äldre - långt mycket mer framgångsrika än något av våra seniorcentrum. När vi lyckas som bäst, som på Eklunden i Trångsund, är samarbetet med PRO och SPF en väldigt viktig del av det. Det finns en mängd andra exempel på föreningar som redan idag gör viktiga insatser inom äldreomsorgens område, till exempel Huddinge finska förening på Björnkulla äldreboende och Stortorps vänner på Stortorps äldreboende samt, förstås, Väntjänsten i Huddinge, som drivs av SPF Orlången, Röda Korset och Svenska kyrkan och som nyligen fick motta Vitsippspriset ur äldreminister Maria Larssons hand.
Jag ser verkligen fram emot att börja arbeta med de här samarbetena, som inte bara är av nöden tvungna i dessa ekonomiskt tuffa tider utan också är något som vi verkligen behöver satsa på. Att fortsätta i gamla hjulspår fungerar inte!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)