26 juni 2013

Ett steg närmare tunnelbaneutbyggnad

Idag publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av regeringens tunnelbaneförhandlingspersoner H G Wessberg och Catharina Håkansson Boman, där de drar upp huvuddragen av vad de har tänkt föreslå när det gäller tunnelbaneutbyggnad i Stockholm. Det handlar om tre förslag: en förlängning av tunnelbanans blå linje till Nacka med en avgrening till Gullmarsplan och konvertering av Hagsätralinjen till blå tunnelbana, en förlängning av tunnelbanans blå linje från Akalla till Barkarby och en linje mellan Odenplan och Hagastaden (Nya Karolinska Solna).

Om finansieringen säger de inte så mycket mer än att de räknar med att Stockholmspaketet ska kosta cirka 17 miljarder kronor och att en förutsättning är att staten, kommunerna, landstinget och privata aktörer är med och betalar. Ökade intäkter från trängselskatterna sägs vara en avgörande del i det hela. Därför ska det bli väldigt intressant att lyssna på ett seminarium på KTH i eftermiddag om just hur systemet med trängselskatter bör utvecklas. Oavsett hur man vänder och vrider på det hela kommer det i alla fall att bli stockholmarna som kommer att få betala för kalaset. Inte bara kommunal-, landstings- och trängselskatt bekostas ju av stockholmarna, utan även en mycket stor del av det statliga skatteintaget.

Är prioriteringarna rätt då? Ja, i huvudsak tycker jag nog det, även om det finns en del saker att jobba på.

För oss kristdemokrater har tunnelbaneutbyggnaden till Nacka och konverteringen av en av de gröna linjerna till blå absolut högsta prioritet. Genom att bygga ut tunnelbanan till östra Södermalm, Hammarby sjöstad, Sickla och Nacka skapar vi helt nya resmönster och resvägar i ett mycket tättbefolkat område, där det i framtiden kommer att byggas ännu mycket mer. När en av de gröna linjerna blir blå kan kapaciteten till stan från Skarpnäck, Farsta och Hagsätra öka med 50 procent, vilket möjliggör mer bostadsbyggande och gör kollektivtrafiken till ett mer konkurrenskraftigt alternativ till bilen.

En förlängning till Barkarby känns fullt genomförbar. Jag tycker kanske inte att man i de utredningar som jag sett riktigt gått igenom alla de möjliga alternativen på sträckan än för att man ska se hur den mest optimala lösningen ska se ut. Hur ska man till exempel se till att Barkarby handelsområde får en bra kollektivtrafik? Idag är området helt uppbyggt med bilen som grund men det är inte framtidens melodi - eller bör i alla fall inte vara det! Man behöver också redan idag se på hur en framtida spårutbyggnad till Viksjö ska kunna lösas på ett smart sätt.

Mest tveksamhet känner jag kanske när det gäller förslaget att bygga ut tunnelbana till Hagastaden genom ett tredje spår från Odenplan. Jag tolkar det som att man förordar förslaget om en skyttel mellan Odenplan och Hagastaden som ska gå på ett enkelspår vid Odenplan utan möjlighet till förlängning söderut. Det känns som en ganska begränsad lösning. Frågan är om inte de miljarderna skulle kunna användas smartare. Jag är mycket positiv till tunnelbana till Hagastaden, men jag ser två huvudproblem med det här förslaget.

För det första skulle en skyttel mellan Odenplan och Hagastaden innebära att alla som inte har sin utgångspunkt vid någon av dessa två stationer behöver göra ett byte. Kommer man inte från pendeltåget (som ju från år 2017 kommer att ha en station vid Odenplan) eller tunnelbanans gröna linje behöver man göra två byten. Varje byte tar tid och minskar kollektivtrafikens attraktivitet. Det finns andra lösningar som skulle minska antalet byten för flertalet resenärer.

För det andra skulle linjen ha för låg kapacitet och inbyggda begränsningar som gör att den inte kan byggas ut. Söderut skulle det vara tekniskt omöjligt att bygga vidare på linjen eftersom den ligger i samma plan som den befintliga gröna linjen. Man kan alltså inte använda den för den nya förbindelse över Saltsjö-Mälarsnittet väster om Gamla stan som förr eller senare kommer att behövas. För det andra skulle linjen som mest kunna köras i femminuterstrafik, eftersom tågen vid Odenplan är tänkta att gå i enkelspårstrafik. Det är inte optimalt - speciellt inte om man tänker sig att bygga vidare trafiken norrut, till Solna centrum, Arenastaden och vidare mot Täby och Arninge, som jag vet att man skisserat på.

Om man ändå planerar för en ny tunnelbanelinje känns det väldigt dumt att skapa den typen av begränsningar. Som jämförelse kan man nämna några exempel från andra moderna, automatiska tunnelbanesystem: i Toulouse kan tunnelbanan gå var 65:e sekund, i Rennes var 90:e och i Köpenhamn varannan minut. En modern tunnelbanelinje som bara kan gå var 5:e minut känns som en anakronism redan när den planeras.

Förhandlingspersonernas debattartikel är ett steg på vägen mot en framtida tunnelbaneutbyggnad. Än så länge återstår dock mycket. Jag hoppas att man under den processen också ska kunna komma till rätta med en del skönhetsbrister i det nu presenterade förslaget - och förstås att vi tillsammans ska kunna hitta finansieringslösningar som är rimliga och ger förutsättningar för en snabb utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholm.

Bloggar: Christer G Wennerholm, Sten Nordin, Birgitta Rydberg, YIMBY

11 juni 2013

Budgetdebatt med schweizerosthål

Igår var det budgetfullmäktige i Huddinge, en maratonföreställning där vi till sist klubbade budgeten vid niotiden på kvällen, elva timmar efter att sammanträdet inleddes. De flesta andra ärenden fick skjutas upp till fortsättningssammanträdet ikväll.

Under den långa debatten blev det väldigt tydligt att alla de fem oppositionspartiernas budgetförslag var lika fulla av hål som en schweizerost. Själv debatterade jag med Sverigedemokraternas Arnold Boström om de åtta miljoner som de utan några som helst besparingsförslag drog bort från Socialnämndens redan ansträngda budget. Vad ska man spara på? Nästan hela verksamheten är ju lagstyrd, kommunen kan inte säga nej till att ge hjälp till personer med funktionsnedsättning eller ge försörjningsstöd till den som enligt lagen ska få det. Vad blir det kvar att spara på? Förebyggande arbete för att stödja familjer? Fältassistenter? Svaret var att de inte tänkte spara alls utan låta Socialnämnden gå med underskott utöver budget. En direkt oansvarig inställning.

När det gällde de rödgröna partiernas budgetförslag så var de radikalt olika och det är svårt att se hur de skulle kunna samarbeta vid en eventuell valseger. Jag undrar om sossarna ens själva önskar samarbeta med vänsterpartister som säger nej till nödvändiga it-satsningar eller miljöpartister som föreslår besparingar som skulle göra att man var tvungna att sparka en massa folk på planavdelningen.

På barnomsorgens område var de i alla fall överens om att de skulle utvidga rätten till förskola till 30 timmar och avskaffa vårdnadsbidraget. Hur de skulle finansiera det hela kunde de däremot inte redogöra för. Om man utökar tiden i förskolan tycker vi att man också borde öka personalstyrkan. För detta ändamål avsatte de rödgröna partierna på sin höjd någon miljon, vilket inte alls räcker om man vill bibehålla kvalitén. Tycker man att barngrupperna redan idag är i största laget skulle den finansieringen göra läget ännu betydligt sämre. Här visade förskolenämndens ordförande Jelena Drenjanin med väldigt stor tydlighet hur orealistiska de rödgröna budgetarna var.

Och som lök på laxen tänkte de alla ta bort vårdnadsbidraget över en natt. Idag är det ungefär 80 familjer som använder det i kommunen, till en kostnad om 2,9 miljoner kronor. Skälet till att man vill avskaffa vårdnadsbidraget säger man är att alla barn behöver förskolans pedagogiska verksamhet. Rimligen borde man då också avsätta pengar för förskola åt dessa 80 barn. Men det gör man inte. Socialdemokraterna avsatte 1 miljon kronor till fler platser i förskolan, men förskola för 80 barn skulle kosta mellan 5 och 8 miljoner kronor, plus lokalkostnader. Vänsterpartiet var ännu sämre. Kristdemokraternas kommunalråd Tomas Hansson drev på ett väldigt pedagogiskt sätt hem poängen. De rödgröna budgetförslagen var helt orealistiska.

Som tur är stannade de dock som budgetförslag, eftersom majoriteten förstås vann alla omröstningar. Vårt budgetförslag var kanske inte världens mest kreativa och nyskapande, det var inte de stora visionernas budget (även om jag är stolt över den satsning på investeringar i parker och lekplatser som ska genomföras med början nästa år och många av de andra satsningarna). Men med ett tufft budgetläge på grund av de stora kostnadsökningarna på grund av befolkningsökningen, relativt svag skatteutveckling och ett omlagt skatteutjämningssystem som drabbar Huddinge hårt fanns helt enkelt inte utrymme för så mycket nyheter, framför allt inte kostnadskrävande sådana. Istället lade vi en realistisk, ansvarsfull men något tråkig budget. För det var det bästa möjliga för Huddingeborna.