31 januari 2012

Ett läkande parti

Nu har det gått ett par dagar sedan Kristdemokraternas extra riksting slutade. Uppladdningen hade varit enormt lång och kampanjandet för (och framför allt mot) de olika kandidaterna gick emellanåt över gränsen för vad jag kan tycka är acceptabelt - speciellt i ett parti som håller de kristna värderingarna högt. Därför kändes det väldigt skönt att stämningen under rikstinget i Västerås och de kommun- och landstingsdagar som föregick det var god. Det var ett parti som samlades, inte två, som man lätt hade kunnat tro. Även debatten i rikstingets talarstol var tonen god och pläderingarna konsekvent för en kandidat, inte mot en annan.

Att Göran Hägglund vann en tydlig seger över Mats Odell i omröstningen om partiledarskapet behöver jag väl knappast berätta. Vid sin sida får han barn- och äldreminister Maria Larsson och David Lega, oppositionsråd i Göteborg. I partistyrelsen blev Peter Kullgren, kommunalråd i Karlstad, ny ledamot efter ett halvår som ersättare medan Sakarias Winberg, gruppledare i Leksand, Lennart Koskinen, biskop emeritus, och Lars Thunberg, kommunalråd med ansvar för miljöfrågor i Helsingborg, blev nya ersättare i partistyrelsen.

Kloka val överlag, och jag undrar om inte rikstinget faktiskt var lite klokare än valberedningen till och med.

Nu går partiet in i en ny fas, en läkandeprocess. Vi måste få ett slut på uppdelningen i vilka som stödde Hägglund och vilka som stödde Odell. Men vi kan samtidigt inte låta allt förbli vid det gamla. Partiet måste förnya och förtydliga sin profil inom en rad områden. Vi får inte bli fega i ett försök att göra alla i partiet nöjda. Det är bara tillsammans som vi kan bli starka - men det är bara genom att utvecklas som partiet kan bli så starkt på valdagen att vi kan få det inflytande i framtida regeringar som vi borde ha. Som Sverige skulle behöva att vi hade.

I morgon presenterar Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp sina förslag för en förbättrad familjepolitik. I gruppen, som leds av Emma Henriksson, ingår, för den som vill veta, såväl personer som stödde Hägglund som Odell i partiledarvalet. Gemensamt är att de vill höja kvaliteten i barnomsorgen och öka barnfamiljernas valfrihet. Det ska bli spännande att få höra deras förslag - som sedan, i vanlig demokratisk ordning ska processas i partiet innan partiets framtida familjepolitik slutligen fastställs av partifullmäktige.

Ett nytt fokus på sakpolitiken snarare än de personfrågor som präglat de senaste månaderna är en viktig del i läkeprocessen. Jag ser med tillförsikt fram emot morgondagen.

Media: SvD, DN, DN, SMP, Corren, DN, SvD, Expr, Dagen, Dagen, Dagen

Bloggar: Gudrun Brunegård, Conny Brännberg, David Lega, Peter Soilander, Roland Utbult, Sakarias Winberg

22 januari 2012

Välkommen till EU, Kroatien!

Tiderna är tuffa i Europa. Grekland har hankat sig fram från nödlån till nödlån en längre tid. Italien, Spanien och Portugal verkar alla dansa på en slak lina. Även Frankrike, Österrike och en rad andra länder fick nyligen sänkt kreditbetyg av tuffingarna på Standard & Poor's (i Frankrikes och Österrikes fall till samma kreditbetyg som Huddinge kommun har, i merparten av de övriga ländernas fall till betydligt sämre). När välrenommerade Brookings Institution publicerar sin årliga MetroMonitor om läget i världens storstäder finns en rad europeiska städer med på listan över dem där ekonomin ("bruttostadsprodukten") försämrats mest under det gångna året.

I det läget känns det bra att folket i Kroatien med en mycket bred marginal trots allt valde den europeiska vägen i folkomröstningen idag. För även om ekonomin är viktig, är europaidén och Europeiska Unionen mycket viktigare än så. EU är i grunden ett fredsprojekt, skapat för att förhindra nya krig genom ett fördjupat samarbete mellan länderna och inte minst människorna i Europa. Att det kroatiska folket, sexton år efter krigen som följde närmast efter Jugoslaviens sönderfall, väljer europeisk integration och samarbete istället för nationalismens isolation bådar gott.

Med de orden vill jag välkomna Kroatien till EU - även om jag vet att inträdet ska ratificeras av alla nuvarande EU-länder innan det är i hamn.

SvD, DN

21 januari 2012

Juholt, South Carolina och rikstinget

Håkan Juholt avgår som Socialdemokraternas partiledare samma dag som de amerikanska republikanerna håller primärval i South Carolina. Två händelser som inte direkt ger någon smickrande bild av tillståndet i den fria världens moderna demokratier.

Som utomstående betraktare kan man rysa över den smutskastning och det negativa kampanjandet som präglar amerikanska primärvalsprocesser - inte minst i det republikanska partiet och med South Carolina som något av ett varnande exempel även för luttrade amerikaner.

Men vi kan tyvärr inte peka finger och säga att så är det bara på andra sidan Atlanten. Det intrigspel som pågått såväl inom Socialdemokraterna som mitt eget parti Kristdemokraterna påminner på många sätt den amerikanska politikens fulspel.

Missförstå mig inte, naturligtvis orsakade Juholt själv med sina ogenomtänkta ageranden, lögner och halvsanningar sitt fall. Många av oss var förundrade när han utsågs och alla kan väl idag konstatera att de borde ha valt någon annan. Men oavsett vad man tycker om Juholt måste man också konstatera att det funnits motståndare inom hans eget parti som gjort sitt bästa för att motarbeta honom. Situationen vid verkställande utskottets möte häromdagen när någon satt och twittrade till journalister om vad som hände bakom de lyckta dörrarna visar med all önskvärd tydlighet den bristande lojalitet som nu präglar Socialdemokraterna. Den besvikelse som jag känner över situationen i mitt eget parti skrev jag om tidigare i veckan.

Gemensamt för Republikanerna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är också att de står inför dilemmat om de ska försöka tillfredsställa en grupp missnöjda s.k. kärnväljare eller sikta på att bli valbara av en bredare men mer heterogen väljargrupp.

Valet av Håkan Juholt snarare än till exempel Mikael Damberg handlade om att få lågutbildade i mindre städer - Socialdemokraternas kärnväljare - att känna igen sig. Men vill Socialdemokraterna vinna val måste de vinna storstäderna, både mobilisera de fattiga förorternas folk och övertyga lattemammorna om att Socialdemokraterna står för en modern politik - vilket betyder att de faktiskt måste förändra sin politik till något som äldre lågutbildade småstadsbor kanske suckande konstaterar att de inte känner igen som riktig gammaldags socialdemokrati.

I den republikanska kampen verkar alla analytiker vara tämligen överens om att Mitt Romney är den mest valbare kandidaten, den som faktiskt har en möjlighet att utmana Obama. Men i Iowa vann ändå - till sist - Rick Santorum, som kanske går hem bra bland väljare som definierar sig som evangelikaler eller pånyttfödda kristna och i New Hampshire (där "New England" inte fungerar som ett skällsord i den politiska diskussionen) fick grannstatens förre guvernör visserligen en seger men knappast en riktigt övertygande sådan. Vi får se hur det går i natt i South Carolina.

Vore jag socialdemokrat skulle jag förmodligen förespråka Mikael Damberg. Vore jag republikan skulle jag förmodligen lägga min röst på Romney. Vid Kristdemokraternas riksting nästa lördag kommer jag att rösta på Göran Hägglund. Men i samtliga tre partier återstår sedan att formulera en politik som utgör ett trovärdigt alternativ, som såväl gamla som nya väljare känner ger svar på deras frågor och behov. Gemensamt för alla tre partierna är också att det interna fulspelet främst gynnar partiets motståndare, precis som USA-kännaren Marcus Oscarsson skrev i en kommentar om den republikanska primärvalskampen på Svenska Dagbladets Brännpunkt.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Dagen, Dagen.

Bloggar: Simon Rundqvist, Roland Utbult, Fredrik Wallén.

20 januari 2012

Nu ökar vi kapaciteten på röda linjen!

"Nu rustar vi röda linjen för framtidens Stockholm" är rubriken på en debattartikel i Dagens Nyheter idag av Michael Stjernström (KD) och övriga alliansgruppledare i landstingets trafiknämnd. I artikeln berättar de om de kommande satsningarna på nytt signalsystem som gör att tågen kan gå tätare än idag (med 36 istället för 24 tåg i timmen) men också om planerna på att köpa in totalt 88 nya tåg, eventuellt förarlösa sådana.

Förarlösa tunnelbanesystem har på senare år varit det vanliga när man byggt nytt. Vi kan till exempel se det i Köpenhamns nybyggda metro eller i Docklands Light Rail, som är det senaste större nytillskottet i Londons tunnelbanesystem.

Men det finns också exempel på hur man byggt om äldre tunnelbanelinjer för förarlösa system. Jag har själv varit lite frågande till om det verkligen går att hitta bra lösningar som också känns trygga för resenärerna men måste erkänna att efter att ha åkt en del med linje 1 i Paris metro under de senaste veckorna är jag helt såld på idén. I Paris kör man en linje med extremt tät trafik och extremt många resenärer med plattformsdörrar installerade upp till kanske 2,5 meters höjd på de gamla perrongerna. Det fungerar både smidigt och tryggt, och effektiviteten kan höjas väsentligt i ett automatiserat system.

Jag hoppas alltså att en liknande lösning ska kunna komma till stånd i Stockholm när vi nu bygger om på den röda linjen. Alliansgruppledarnas besked att de vill sätta igång en upphandling av de nya vagnarna så snart som möjligt är mycket välkommet.

Bloggar: Christer G Wennerholm, Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting

18 januari 2012

För en tillgänglig pendelbåtstrafik

Under ett antal år har Kristdemokraterna aktivt drivit på för att utveckla kollektivtrafiken på Stockholms inre vattenvägar. Inte minst har vi gång efter annan gripit in för att se till att försöket med pendelbåtar mellan Nybroviken och Frihamnen via Nacka och Lidingö (SjöVägen) först kom igång och sedan stegvis har förlängts. Med 178.000 resenärer första året kan man inte säga annat än att trafiken varit en framgång.

Nu har SL tagit fram en rapport om hur pendelbåtstrafiken ska kunna utvecklas, där man föreslår längre försök med pendelbåtstrafik i SL-systemet på två sträckor, dels nämnda sträckning mellan Nybrokajen och Frihamnen, dels mellan Hammarby sjöstad och Nybrokajen, en trafik som idag drivs delar av året av Ressel Rederi AB. Gemensamt för dessa linjer är att de ger hyggligt stora restidsvinster jämfört med andra kollektivtrafikalternativ samt har ett relativt gott resandeunderlag.

Jag tycker att det är jättebra att SL nu gjort en utredning och att tarfiknämnden förbereder en seriös satsning på pendelbåtstrafiken. Nu behövs en periods försökstrafik med de förutsättningar som SL anger i rapporten (till exempel åretrunttrafik med tidtabell med regelbundna avgångar och åtminstone 30-minuterstrafik i högtrafik och 60-minuterstrafik övrig tid), sedan ser jag framför mig en permanentning.

En permanent satsning på pendelbåtar ger också förutsättningar att göra de stora investeringar som jag ser kommer att behövas för att göra trafiken fullt ut tillgänglig för personer med funktionshinder. Man kan dela in tillgänglighetssatsningarna i tre huvuddelar.

För det första handlar det om båtarna. Ska man satsa seriöst och långsiktigt behövs det nya, smarta pendelbåtar som ganska snabbt kan transportera ganska många människor, med hög tillgänglighet inte bara för personer med funktionshinder utan också bra utrymmen för barnvagnar och cyklar. Men det tar lite tid från beställning till leverans, det får vi räkna med, och investeringen är så stor att den inte kan göras förrän vi vet att pendelbåtarna långsiktigt kommer att vara en del av trafiken.

För det andra handlar det om att utveckla kajer och bryggor så att de blir mer tillgängliga. Ett problem i sammanhanget är det skiftande vattenståndet, både i Mälaren och Saltsjön. I Frihamnen har Stockholms hamnar löst det med en kaj med olika nivåer, där båtarna angör på lite olika platser beroende på vattenståndet. En annan lösning som diskuteras i rapporten är pontoner eller flytbryggor som naturligt följer vattenståndet. Detta kanske är ett problem som vi skulle kunna hitta en ganska snabb lösning på?

För det tredje handlar det om anslutningsvägar till bryggorna och inte minst kopplingen mellan båttrafiken och övrig kollektivtrafik. Vid flera av de undersökta bryggorna är det ganska stora höjdskillnader mellan bryggan och såväl stora delar av bebyggelsen runt den som busshållplatser eller annan kollektivtrafik. Ett exempel är Nacka strand, där det idag finns en bergbana som dessvärre inte har den hastighet och kapacitet som ett fullskaligt utbyggd pendelbåtstrafik skulle behöva. Att bygga moderna hissar och rulltrappor skulle ta lite tid och kosta en hel del pengar. Men när man planerar för en permanentning av pendelbåtstrafiken kommer det att vara en både nödvändig och ekonomiskt försvarbar åtgärd.

Ur tillgänglighetssynpunkt är det därför viktigt att trafiknämnden så snart som möjligt fattar beslut om att permanenta trafiken. Då kan vi, tillsammans med kommunerna som äger bryggorna, börja ta itu med de investeringar som behövs för att pendelbåtstrafiken ska bli riktigt tillgänglig även för personer med funktionshinder.

Bloggar: Kristdemokraterna i landstinget, Kristdemokraterna i landstinget, Kristdemokraterna i landstinget.

14 januari 2012

Ett felsteg kan kosta mycket

Hemkommen från en välbehövlig semester kan jag konstatera att under de veckor som jag varit borta har det varit kaos i mitt parti. Inget samband, hoppas jag.

Samma dag som jag fick höra om "OveTove"-skandalen och att Göran Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg avgått klättrade jag upp till toppen av Gros Piton, den lilla karibiska ön St Lucias näst högsta berg. Bilden på den något lägre granntoppen Petit Piton är tagen från toppen. På vägen ner igen kunde jag konstatera att ett felsteg här så kvittar det att jag satt ner foten på rätt ställe tusen gånger.

Lika obarmhärtig kan politiken vara ibland. Även om det ofta finns utrymme för korrigeringar så finns det situationer där det inte hjälper att man nästan alltid fattat kloka beslut.

Några dagar efter att "OveTove"-historien, med sina anonyma kommentarer om flera grupper och ledande personer i partiet, briserat avslöjas det att Livets Ords VD Jonathan Ekman, son till Uppsala-församlingens grundare Ulf Ekman, som låg bakom bloggen avgahagglund.se, vilket förstås bekräftar den bild som många av oss har av var kärnan i motståndet mot Hägglund under lång tid funnits. Livets Ord är också storägare i tidningen Världen Idag som under många år varit kritisk mot Kristdemokraternas partiledare. Världen Idag har också genom ett dotterbolag satsat stora resurser på valkampanjen för flera av de riksdagsledamöter som vill avsätta Hägglund (dock inte Mats Odell), möjligtvis i strid med partiets interna regler för kampanjfinansiering.

När jag för ungefär tolv år sedan valde att engagera mig i Kristdemokraterna var ett viktigt skäl att jag såg ett parti som verkligen värderade hederlighet och pålitlighet. Missförstå mig inte, jag visste, då som nu, att vi människor är ofullkomliga och att partier, på gott och ont, består av sådana ofullkomliga människor. Men utan en strävan och en längtan efter ett annat sätt att bedriva politik är vi för alltid fast system som jag som ung hade sett när jag hade varit aktiv i ett annat partis ungdomsförbund.

Den 28 januari kommer partiet att välja en ny partistyrelse, inklusive partipresidium. Hur stora förändringarna kommer att bli återstår att se, men oavsett om partiledaren den 29 januari heter Göran Hägglund eller Mats Odell behövs en kulturförändring i hela partiet. Tillbaka till hederligheten och pålitligheten. Baktaleri och falangstrider måste ersättas av öppna samtal och en genuin vilja att gemensamt utveckla politiken och vårt land. Kristdemokraterna behövs som en politisk kraft. Den kraften kan vi aldrig få när fokus är på de interna striderna.