30 januari 2009

På väg till Örebro

Om några minuter bär det iväg mot Örebro och Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar. Kul! Kommun- och landstingsdagarna brukar alltid vara en av årets roligaste politiska evenemang och den här gången är programmet späckat av intressanta programpunkter. Men förhoppningsvis ska det också bli lite tid över till att träffa folk som man sällan har tid att träffa annars.

26 januari 2009

Härligt, Jessica!

För ett par veckor sedan bjöd en gammal kompis in mig till Facebook-gruppen "Vi som såg Stenmark på TV under skoltid!". Kanske är det dags att liva upp den gamla traditionen, åtminstone här i Huddinges skolor. För visst var det en härlig känsla att idag se Jessica Lindell-Vikarby vinna sin första seger i alpina världscupen och visa att man kan gå hela vägen från Flottsbro till att bli bäst i världen (åtminstone för en dag). Positiva exempel är otroligt viktiga, inom idrotten som i livet i stort. Nu håller vi tummarna för Jessica i VM!

DN SvD

23 januari 2009

Äldreguiden invigd


I förmiddags invigde jag och Pia Lidwall (kd), ordf i landstingets programberedning Äldre och multisjuka, telefontjänsten Äldreguiden. Det var roligt. Det kom mycket mer folk än jag hade väntat mig och var mycket god stämning. Alla verkade positiva till projektet.

Äldreguiden påminner väldigt mycket om "Äldreomsorgen Direkt", som vi kristdemokrater föreslog i en motion för nästan fyra år sedan - men är faktiskt ännu bättre! Vi enkla kommunpolitiker vågade inte föreslå ett intimt samarbete med landstinget om ett sånt här projekt för, som Pia Lidwall tillstod, samarbetet mellan kommuner och landsting har inte alltid varit det bästa. Förhoppningsvis är det här, förutom att vara en jättebra hjälp för våra äldre, också ett tecken på att samarbetsklimatet håller på att förbättras. Jag kan i alla fall se många exempel på hur vi lyckas arbeta tillsammans på ett bra sätt utifrån vårt gemensamma ansvar för de äldres bästa.

Från och med måndag morgon går det bra att ringa till Äldreguiden för att ställa sina frågor om kommunens och landstingets service och allt mellan himmel och jord. Telefonnumret är 08-711 88 80.

22 januari 2009

Äldreomsorg - igår, idag, imorgon

Igår hade äldreomsorgsnämnden ett extra sammanträde. Två punkter stod på dagordningen - dels byggandet av ett nytt äldreboende i Visättra Ängar, dels förfrågningsunderlaget för det nya kundvalssystemet i hemtjänsten. I båda fallen blev besluten återremiss. Äldreboendet måste kompletteras med ett tillagningskök, samtidigt som det måste jämföras med alternativa lösningar för att tillgodose behovet av platser och kundvalssystemet behöver kompletteras på en del punkter och sakgranskas lite närmare innan vi skulle kunna godkänna det. Men även om inga stora beslut fattades känns det som om vi tog viktiga steg framåt - och den dag vi faktiskt fattar besluten så kommer de att bli bättre än de skulle ha blivit om vi fattade dem igår, vilket förstås är själva grunden för att man gör en återremiss.

Idag har jag varit och lyssnat på Äldreboendedelegationens ordförande Barbro Westerholm på ett möte arrangerat av Liberala Seniorer. Arrangören hade bokat Lilla salen på Folkets Hus i Huddinge, men det kom så mycket folk att man fick flytta mötet till Stora salen. Boendefrågorna är heta och både SPF och PRO slöt upp för att lyssna. Men även Åke Blomqvist (fp) fick applåder, när han berättade att ett nytt trygghetsboende i Stuvsta finns med i den projektplan som vi ska fatta beslut om i kommunstyrelsen på måndag.

Och i morgon är det dags för invigning av Äldreguiden här i kommunalhuset. Äldreguiden är ett samarbetsprojekt mellan landstinget och Huddinge kommun som går ut på att all information om äldreomsorg m.m. ska finnas tillgänglig på ett nummer, oavsett om vården hör till kommunens eller landstingets uppdrag - och de som svarar ska även kunna hänvisa till frivilligorganisationer eller företag inom olika områden. Invigningstalare är Pia Lidwall (kd) från landstinget och yours truly från kommunen, så det kommer att vara en tydligt kristdemokratisk touch på det hela. Ännu ett gammalt vallöfte som kan bockas av. Det känns bra.

Föräldraförsäkringsfunderingar

Den svenska föräldraförsäkringen är fantastisk, men den har också sina brister. För ett par jag känner skulle det löna sig väldigt mycket om förlossningen dröjde någon vecka. Då skulle mamman - välutbildad, välbetald - nämligen komma upp i 240 dagar som anställd och inte längre ligga kvar på det snålt tilltagna minimibeloppet. För en annan familj i bekantskapskretsen skulle det tvärtom vara bra om nytillskottet snabbade på lite, för annars riskerar man att halka utanför det intervall då man kan tillgodoräkna sig SGI:t från innan den lillas storasyskon föddes.

Föräldraförsäkringen styr över när folk skaffar barn, och för dem som, av ett eller annat skäl, inte låtit sig styras fullt ut blir konsekvenserna dyrbara. Det finns därför all anledning att titta över systemet och se om man kan korrigera de problem som uppstår, så att folk kan skaffa barn när det är rätt tid för familjen, inte för föräldraförsäkringssystemsbyråkraterna.

Men tyvärr är det inte hur man ska kunna ge familjer mer frihet och självbestämmande som diskuteras mest, utan hur man ska kunna inskränka den. Idag är det en moderat arbetsgrupp som i Svenska Dagbladet öppnar för att man ska inskränka familjernas frihet genom att kvotera en större del av föräldraledigheten mellan föräldrarna.

Det är symptomatiskt att arbetsgruppens uppgift var att utveckla Moderaternas jämställdhetspolitik, inte deras familjepolitik eller barnpolitik. Perspektivet avgör vad man prioriterar. Är målet familjernas bästa, barnens bästa eller jämställdhetens bästa? Vad är viktigast?

Ibland ersätter man ordet kvotering med "individualisering", men även om det heter föräldraförsäkring får man aldrig glömma bort att den viktigaste individen i sammanhanget är barnet. Barn är olika, och ingen känner barnet lika väl som dess föräldrar. Politikens - och föräldraföräkringens - uppgift borde vara att se till barnets bästa, och det gör vi bäst genom att ge föräldrarna stor frihet att fatta beslut utifrån den egna familjens situation och behov.

Jag minns en tid när det här var självklarheter också för Moderaterna, men just nu känner man sig som kristdemokrat emellanåt ganska ensam när man kämpar för folks rätt att bestämma över sina egna liv. Men jag har inte gett upp hoppet - Moderaterna ska nog så småningom hitta tillbaka till sina ideologiska rötter.

19 januari 2009

Panik i kommunerna?

"Akuta sparkrav på kommunerna", rapporterar Svenska Dagbladet idag och tar ett antal olika exempel från Stockholms-området.

Och det stämmer säkert. Prognoserna för skatteintäkterna har räknats ned i en rasande takt samtidigt som varslen duggat tätt. Men det känns märkligt att artikeln inleds med exemplet Huddinge för, precis som kommunalrådet Daniel Dronjak-Nordqvist (m) säger så innebar kommunplanen en satsning på 30 Mkr ytterligare jämfört med budget, framför allt för att bygga bort platsbristen inom förskolan men också för att kompensera för volymökningar inom äldreomsorg och gymnasieskola.

Personligen tycker jag att en satsning på 30 Mkr står i bjärt kontrast till socialdemokratiska Södertäljes sparpaket på 50 Mkr, men det är förstås min personliga åsikt och inget som journalisten verkar reflektera över.

Huddinge har en god ekonomi och marginaler att ta av även när det inte ser så ljust ut. Vi har varit försiktiga i högkonjunkturen och det ger oss visst spelrum när vinden vänt. Men det räcker naturligtvis bara till en viss gräns. Även om det ser ut som om 2009 ska gå rätt så bra så måste vi börja förbereda oss för år 2010 och 2011, då prognoserna ser ännu mycket tuffare ut.

Men det kommer att bli fråga om genomtänkta, välmotiverade besparingar, inte panikstopp och akutlösningar. Därför tror jag att vi faktiskt ska kunna komma ut ur de tuffa åren med verksamheter som fungerar lika bra eller bättre än de gör idag. Precis som mer pengar bevisligen inte nödvändigtvis leder till bättre resultat, behöver inte ekonomiska besparingar leda till sämre. Istället tror jag att vi kommer att få se nytänkande och nyttiga omprövningar. Det kommer inte att vara lätt, vare sig för politiker eller anställda, men målsättningen måste vara att vi ska bli både starkare och bättre.

16 januari 2009

Sökes: utspel med eftertanke och konsekvens

Jag måste erkänna att vissa politiska utspel gör mig aningen förbryllad. Som när politiker från vänsterblocket tillsammans med Diakonia och Sveriges Muslimska Råd kräver att upphandlingen av ny tunnelbaneoperatör avbryts eller senareläggs, som DN rapporterar idag.

Anledningen uppges vara att ett av de deltagande företagen, Veolia, är engagerat i ett spårvägsprojekt i Jerusalem, som även går in till bosättningar på ockuperat territorium i Jerusalems förorter på Västbanken.

Man kan tycka vad man vill om spårvägsprojektet i Jerusalem. Men det franska bolaget Veolia driver ju Stockholms tunnelbana - och många andra järn- och spårvägar i Sverige - redan idag. Avbryter man upphandlingen innebär det ju det att Veolia får fortsätta driva trafiken tills en ny upphandling kan genomföras.

Vill man visa sin aversion mot den israeliska bosättningspolitiken finns det förmodligen mer fruktbara metoder. Och tycker man att det är just spårvägsprojektet i Jerusalem som är problemet måste man naturligtvis i konsekvensens namn även kräva en bojkott av tågtillverkaren Alstom, som har 800 anställda i Sverige med kontor bland annat i Norrköping, Västerås, Växjö och Stockholm. Alstom levererar till exempel de nya pendeltågen i Stockholm och pågatågen i Skåne.

Kort sagt, lite eftertanke och konsekvens skulle vara att rekommendera när man gör politiska utspel. Och kanske borde journalister lära sig att ställa kritiska följdfrågor även till ogenomtänkta populister.

KRAV-certifiering och rökförbud

Äldreomsorg handlar ju i väldigt stor utsträckning om människors hälsa och miljö, men ändå är det ibland som om diskussionerna vad gäller de äldre präglas av helt andra hälsofrågor än för andra människor. Men det betyder förstås inte att de frågor som viktiga för andra inte också är viktiga för de äldre. Två nyheter från årsskiftet i Huddinge är att samtliga kök inom äldreomsorgsförvaltningen nu är KRAV-certifierade och att rökförbud på arbetstid införts för äldreomsorgens personal.

KRAV-certifieringen innebär att minst tio utvalda livsmedel alltid är KRAV-märkta, bl.a. mellanmjölk, ägg och vetemjöl. Det känns väldigt bra att vi kunnat ta det här steget, som både främjar miljön och de äldres matkvalitet.

Rökförbudet innebär att det till exempel inte längre är tillåtet att röka på balkonger eller utanför entréer och naturligtvis inte heller inomhus. Anledningen är att de boende, anhöriga och medarbetare ska få en trivsammare miljö utan obehaglig röklukt, men beslutet kommer förmodligen även främja de anställdas hälsa. I andra kommuner där man infört liknande rökförbud sägs intresset för rökavvänjning ha ökat, och det är förstås bra - så bra att vi faktiskt uppmuntrar personalen genom att ersätta utlägg för rökavvänjning med upp till 1.000 kr.

05 januari 2009

Splittrare eller enare?

Stormen kring Kristdemokraternas valsedel till EU-parlamentsvalet ser inte ut att blåsa över än på ett tag. Senaste numret av tidningen Kristdemokraten handlar inte om mycket annat och idag rapporterar även SvD om konflikten.

Själv måste jag erkänna att jag blev förvånad när jag i december såg att Lennart Sacrédeus inte fanns med på valsedeln. Kanske hade han inte velat stå med på listan ifall han inte fick vara förstanamn, tänkte jag. Eller så hade han kommit fram till att han faktiskt trivdes rätt bra i sin roll som riksdagsledamot och inte ville tillbaka till Bryssel, hoppades jag.

Beslutet att mot Sacrédeus uttalade önskan inte ta med honom på listan var minst sagt modigt av partiets nomineringskommitté. Men samtidigt finns det goda skäl.

Lennart Sacrédeus är en skicklig politiker. Inte genom vad han lyckats åstadkomma i praktiken - jag kan ärligt talat inte nämna något viktigt bidrag till Europas utveckling som han gjorde under sina fem år som EU-parlamentariker - utan genom sin förmåga att skapa medial uppmärksamhet kring sin person. Den metod han konsekvent valt under sin politiska karriär, och som lyckats göra honom ett namn i vissa kretsar av partiet, är kritik av den egna partiledningen. Sådant skapar publicitet.

Men frågan är om det är publicitet som gynnar partiet. Den gynnar utan tvivel Lennart Sacrédeus, men partiet? Nej, förmodligen inte. För varje ny röst han drar till partiet är det förmodligen två eller fem eller tio som blir tveksamma. Och i ett val som det till EU-parlamentet kan det vara förödande, eftersom våra röster där kanske bara räcker till ett enda mandat, och det mandatet mycket väl kan gå till en personvalsinkryssad Lennart Sacrédeus. Jag tror att det är många, många som skulle tänka en extra gång om de befarade att deras röst skulle vara en röst på Lennart.

Om Lennart Sacrédeus först och främst är en splittrare som frodas där det blir schismer och kontroverser, är Ella Bohlin hans raka motsats. Under sin period som KDU-ordförande lyckades hon få ungdomsförbundets konservativa, liberala och frikyrkliga fraktioner att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Det kanske inte låter så spektakulärt, men både hennes föregångare Erik Slottner och hennes efterträdare Charlie Weimers kan säkert intyga hur svårt det är. Ella växte med uppgiften och visade under valrörelsen sina kvalitéer som debattör och politiskt lokomotiv - kvalitéer som gav avtryck långt utanför ungdomsförbundskretsar. När vissa kretsar vill skapa splittring i partiet kan hon vara ett enande namn. Ella är inte ett lämpligt toppnamn därför att hon är ung och kvinna - utan för att hon har kvalitéer som skulle göra henne till en självklar toppkandidat ifall hon varit medelålders och man.

Jag är inte med i partifullmäktige, så jag kommer inte att vara med i det slutgiltiga fastställandet av valsedeln, men jag hoppas att inte personliga ambitioner och självhävdelsebehov kommer att väga tyngst utan partiets behov av att visa upp en enig och tydlig politik gentemot väljarna. Man ska veta att den som sitter på kristdemokraternas plats i Bryssel i första hand agerar för de kristdemokratiska värderingarna i Europa - inte mot den egna partiledningen i Stockholm.