31 december 2012

År 2012 - en tillbakablick och ett nyårslöfte

På nyårsafton är det förstås kutym att se tillbaka på det år som gått.

I svensk politik kändes år 2012 väldigt mycket som ett mellanår, ett år av väntan. Vi väntade på avgörandet i det amerikanska valet, vilket mer eller mindre slutade i status quo och gjorde att USA:s budget möjligtvis faller över det s.k. "fiskala stupet" med stora automatiska skattehöjningar och nedskärningar redan i morgon och slår i lånetaket bara någon dag senare. Vi väntade på att utvecklingen i krisens Europa skulle klarna, men Europa haltar på som förut, hela tiden på gränsen till total kris men ändå inte riktigt där - och ännu så länge utan ny långtidsbudget för EU.

Med två år kvar till nästa val fanns det gott om tid för Alliansen att åstadkomma viktiga förändringar i samhället, men jag tyckte ärligt talat att det kändes som om reformtempot var relativt lågt - med Stefan Attefalls "bostadsdepartement" på socialdepartementet som viktigt undantag. Centerns nya partiledare Annie Lööf bjöd i sitt tal i Almedalen in övriga allianspartiledare till sitt hem i Maramö för att ge Alliansen en nystart, och det är inte utan att man kan tycka att det kan behövas efter drygt sex år vid makten.

När Alliansregeringen tillträdde år 2006 var det med ett högt - ibland nästan våldsamt högt - reformtempo. Sverige skulle förändras, med jobbpolitiken och arbetslinjen i fokus. Mycket som var bra genomfördes och vi kan se att Sverige hittills klarat sig bättre än flertalet andra länder under den kris som pågått mer eller mindre oavbrutet sedan Lehman Brothers-kraschen, både vad gäller finansiell stabilitet och arbetslöshet.

Men. De grundläggande problemen har inte lösts. Vi har fortfarande en arbetsmarknad där unga, invandrare och personer med funktionshinder har svårt att komma in och komma till sin rätt. Vi har fortfarande en arbetsmarknad där växande företag har svårt att hitta nyckelpersoner för att kunna fortsätta att utvecklas. Vi har fortfarande alldeles för många människor som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden och vi har inte löst dilemmat med att det i framtiden kommer att vara allt färre som måste försörja allt fler.

Det finns utrymme för visioner. Det finns utrymme för politiska lösningar.

Jag hoppas att vi i Alliansen kommer att kunna presentera dem. Kanske i Maramö, kanske senare. Men jag är ärligt talat lite orolig. Opinionsläget gynnar inte saken. Och då tänker jag inte i första hand på att den rödgrönbruna oppositionen har en tydlig majoritet i alla mätningar, utan på det oroande faktum att obalansen inom Alliansen fortsätter att växa. De väljare som för ett par val sedan såg sig som allmänborgerliga ser sig idag som moderata, medan de tre mindre allianspartierna på olika sätt försöker förhålla sig till den moderata dominansen och inte minst den moderata förflyttningen mot politikens grå mittfåra.

En del försök att hitta nya positioner i politiken får en att oförstående ruska på huvudet. Från Centern kommer en rad minnesvärda utspel, men priset tar förmodligen deras idéprogramgrupps förslag om månggifte (eller "antalsneutral äktenskapslagstiftning" som den politiskt korrekta termen väl lyder), en idé som förmodligen går hem bättre i Swaziland än i Annie Lööfs hemtrakter utanför Värnamo. Folkpartiet verkar tänka att lite interna krig i Alliansen ska gynna deras intressen och har blivit allt mindre villiga att komma överens. Jag minns till exempel spelet kring Spårväg syd i landstinget, där det till slut kom att handla om punkt eller kommatecken i en skrivning som skiljde Folkpartiet från övriga allianspartier. Det var uppenbart att Folkpartiet faktiskt inte ville komma överens. Och i mitt eget parti var frågan om att vara tuffare internt i Alliansen en viktig fråga i den strid om partiledarposten som avgjordes vid det extra rikstinget i Västerås i början av året.

Om det fanns ett tydligt och starkt alternativ till Alliansen skulle det finnas anledning att börja räkna med ett maktskifte efter valet. Men det är, dessvärre eller dessbättre beroende på perspektiv, lika illa ställt inom oppositionen. Det är inte så att övriga partier har hittat någon bättre lösning på de viktiga samhällsproblemen. När de gör någonting gemensamt så brukar det sällan handla om någonting konstruktivt utan bara om att stoppa förändringar. Stefan Löfvens jobbpolitik är inte mer innehållsrik än den som Göran Persson förlorade valet på år 2006. Med skillnaden att Löfven skulle behöva samarbeta med ett miljöparti som inte är speciellt intresserat av att samarbeta och ett vänsterparti som jag inte tror att någon egentligen vill samarbeta med. Och så har vi då Sverigedemokraterna, med sin mirakellösning på alla problem: att stoppa invandringen. Vilket förstås är ungefär lika verkningsfullt som blodiglar är mot cancer - det botar inte sjukdomen, men man blir av med viktig livskraft.

Ansvaret för att hitta - eller ta till sig - lösningar på de viktiga, långsiktiga samhällsproblemen måste alltså vila på Alliansen, om vi vill se problemen lösas. Det är viktigt att vinna valet 2014 - men ännu viktigare blir att hitta fram till en politik som med förnyad kraft tar sig an de stora politiska frågorna istället för att bara förvalta det rådande systemet. Mitt nyårslöfte blir att jag aktivt ska försöka bidra till det.

Med det vill jag önska er alla ett gott nytt år och strax bege mig in till staden för lite nyårsfirande i goda vänners sällskap.

27 december 2012

Förläng blå linje till Skarpnäck!

Jag tillbringade julledigheten i en stuga ute på landet, omgiven av åkrar, skog och en och annan älg, långt borta från stockholmsvardagens trängsel och stress. I en värld där bilen är det enda rimliga alternativet - och helst då en med dubbdäck och fyrhjulsdrift.

Medan jag njöt av den pastorala idyllen publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel som jag skrivit tillsammans med min partikamrat Erik Slottner. I den argumenterar vi för en lösning på problemet med att tunnelbanegrenarna till Hagsätra, Farsta och Skarpnäck idag inte kan gå i treminuterstrafik eftersom alla tågen ska samsas på samma spår norr om Gullmarsplan. Genom att låta en av grenarna - förslagsvis Skarpnäckslinjen - istället ansluta till blå linje när den byggs ut till Nacka, kan kapaciteten till Skarpnäck, Farsta och Hagsätra öka med 50 procent. Avståndet mellan en tänkt station i Hammarby sjöstad och de befintliga stationerna i Gullmarsplan eller Hammarbyhöjden är bara 1-2 km, så även om det är en inte oväsentlig investeringskostnad som skulle bli aktuell är den rimligtvis tämligen marginell jämfört med kostnaden för tunnelbanans utbyggnad till Nacka - och jämfört med den samhällsekonomiska vinsten av att kunna öka kapaciteten med 50 procent i söderort.

Nu hemkommen till Stockholm har jag läst igenom en del kommentarer till artikeln. De flesta är förstås positiva till förslaget. Någon påpekar att vi inte är de första som kommit på det, vilket jag naturligtvis villigt kan erkänna. Politikerns roll är inte i första hand att vara en oppfinnarjocke som kommer på de finurligaste lösningarna utan att vara den som tar till sig idéer och tillgänglig information och utifrån dem kommer med väl avvägda förslag och fattar kloka beslut. 

Andra tycker att det istället skulle vara Hagsätra-grenen som borde bli blå. För min del är det inte någon stor sak om det istället skulle bli Hagsätra eller Farsta strand som blir slutdestination för den blå linjen. Avgörande bör vara de reseströmmar som idag går och i framtiden beräknas gå på de olika linjerna. Målet måste vara att erbjuda så många som möjligt en så enkel, smidig och snabb resväg som möjligt. Min maggropsbedömning/överslagsberäkning säger att en konvertering av Skarpnäckslinjen ger bäst effekt och hittills har jag inte sett några argument som tyder på att den skulle vara fel, men jag är självklart villig att ompröva det ställningstagandet om data visar att vår bedömning inte stämmer. Att satsa på en riktigt bra undersökning av vilken koppling som ger bäst effekt på resandet både hos dem som idag använder kollektivtrafiken och de som idag istället väljer bilen tror jag är väl spenderade pengar.

Det är en lång väg kvar innan vi är framme vid byggstart och det finns ett antal viktiga avgöranden som kommer att påverka även denna idé, inte minst vilken väg den blå linjen ska ta under Saltsjön. Men jag tror att det är viktigt att vi redan nu tydligt säger att vi vill koppla på en av de gröna linjerna till de blå - och jag är stolt över att Kristdemokraterna är det första partiet som tydligt gjort det ställningstagandet.

20 december 2012

Ett steg närmare nytt äldreboende i Segeltorp

För ett par år sedan var det en fråga som ständigt stod högt upp på dagordningen för äldreomsorgsnämnden: bristen på platser på äldreboenden i kommunen. Även om vi erbjöd platser i andra kommuner var det ett ständigt problem med köer.

Sedan dess har det byggts och byggts och byggts. Ombyggnationer, tillbyggnationer och inte mindre än tre helt nya äldreboenden (varav två helt i privat regi). Idag är situationen en annan. Det finns lediga platser både i kommunens äldreboenden och de två nya privatägda och den som får ett biståndsbeslut om äldreboende kan ofta få ett erbjudande bara någon dag senare.

Med det i åtanke kändes det lite annorlunda när vi i äldreomsorgsnämnden idag fattade beslut om att begära en förstudie av ett nytt äldreboende i Segeltorp. Men inte alls fel. Beslut ska ju inte fattas när situationen är desperat utan några år innan så att situationen aldrig behöver bli desperat. Och utifrån nuvarande prognoser kommer det att behövas ett nytt äldreboende om 4-5 år. Nu kan vi gå lugnt och metodiskt till väga när vi förbereder det.

En del av förberedelsen blir att göra en RFI (request for information) för att förbereda en eventuell upphandling eller hur vi nu ska göra för att välja vem som ska driva det nya äldreboendet. Det är naturligtvis viktigt att den frågan kommer upp i ett tidigt stadium så att den framtida utföraren kan vara med i utformningen av det nya äldreboendet. Alla partier utom Vänsterpartiet ställde sig bakom beslutet om en RFI.


14 december 2012

Sänkta skatter i Stockholmsregionen

Dagens Nyheter berättar idag om SCB:s nya siffror. Nej, den här gången handlar det inte om opinionsmätningar eller befolkningsutveckling utan om skattesatserna för nästa år i landets kommuner. Halva befolkningen får högre skatt, rapporterar tidningen. Flera landsting, bland andra Västra Götaland, Östergötland och Sörmland höjer skatten, liksom en lång rad kommuner, bland dem också stora kommuner som Malmö.

I Stockholms län ser dock situationen annorlunda ut, kanske delvis beroende på att det är borgerligt styre i nästan alla av länets kommuner. Här är det bara en kommun som höjer skatten, Järfälla med 35 öre per tjänad hundralapp. Sex kommuner sänker skatten: Österåker mest med 25 öre, Värmdö minst med en femöring, däremellan Norrtälje (20 öre), Sollentuna (10 öre), Stockholm och Sundbyberg (båda 15 öre).

Jag skulle gärna ha sett att Huddinge hade varit med som en av de kommuner som sänker skatten vid årsskiftet. Kommunens ekonomi är god och prognoserna för år 2013 ser bra ut. Nu ökar avståndet till vårt långsiktiga mål om en skattesats på en genomsnittlig nivå i länet, och den stora skattesänkningen i Norrtälje gör att deras skatt blir lägre än vår. Huddinge kommer efter årsskiftet därför att ligga på delad femteplats (tillsammans med Nykvarn) på listan över kommunerna i länet med högst skatt. Leder den gör Botkyrka och Södertälje med 32,23 kr i kommunal- och landstingsskatt per tjänad hundralapp. Mest problematiskt för Huddinges del är kanske att avståndet till Stockholms stad nu växer till hela 2,62 kr - en dramatisk skillnad mellan två kommuner som delar 2,5 mil gräns.

Så varför har då kommunledningen kommit fram till att vi inte ska sänka skatten i år? Ekonomin ser ju som sagt bra ut för nästa år. Orosmomenten är i första hand världsekonomin och vad som händer år 2014. Men minst lika betydelsefull som konjunkturen är frågan om det nya skatteutjämningssystemet, som missgynnar kommuner som arbetar proaktivt för att minska arbetslöshet och försörjningsstödsberoende. För Huddinges del motsvarar redan det första steget i det trappvis ändrade systemet ungefär 15 öre i skattehöjning. Istället för att sänka skatten nu och höja den igen till valåret 2014 valde majoriteten att inte göra någon förändring.

Lite trist, men samtidigt kanske ett rimligt val i en kommun som under de senaste åren prioriterat försiktighet och ordning och reda i ekonomin efter åratal av galopperande budgetunderskott. Men nu borde vi verkligen ta nya tag för att sänka kommunalskatten till en mer rimlig nivå. Det ger mer frihet för medborgarna och ökar kommunens attraktivitet.

12 december 2012

Nya Slussen i blåsväder

Idag kom mark- och miljödomstolens dom om Nya Slussen. Till åtminstone min stora överraskning har man dömt till fördel för en av de många överklagande parterna,  kommanditbolaget T-bodarne som äger Glashuset.

"Glashuset är unikt och har mycket attraktiva lokaler med fri sikt över Saltsjön och staden. Lokalernas attraktionsvärde kommer onekligen att minska när byggnaderna framför glasfasaden är uppförda och detta kommer i sin tur innebära betydande ekonomiska förluster för Kommanditbolaget T-Bodarne." "T-Bodarnes enskilda intresse av att bebyggelse inte uppkommer framför Glashusets fasad mot vattnet väger tyngre än det motstående allmänna intresset av fyra tillkommande byggrätter för bl.a. kontorsutrymmen i den delen av planområdet. Detaljplanen ska därför upphävas," skriver domstolen i utslaget, enligt tidningen Metro.

Man kan naturligtvis fundera på vilka konsekvenser detta domskäl skulle få för andra byggplaner. Om alla överklaganden från fastighetsägare som riskerar att få försämrad utsikt och därmed sänkta fastighetsvärden (dvs ekonomiska förluster) skulle vinna bifall, då skulle det inte bli mycket byggt i Stockholm eller för övrigt andra städer eller tätorter i landet. Bygger man i närheten av andra hus finns det alltid någon som "lider skada". Om inte annat Benny Andersson...

I Svenska Dagbladet beskriver journalisten Johan Hellekant om byggplanerna vid Slussen som höghus och hårdexploatering. Själv kan jag inte hålla med. Det är egentligen fråga om en ganska försiktig utbyggnad som ska ge mer liv i de ogästvänliga bilmiljöer som idag präglar Slussen.

Därmed inte sagt att dagens planer är perfekta.

Förra månaden besökte jag såväl Abu Dhabi som Helsingfors och tittade på aktuella stadsbyggnadsprojekt. En gemensam nämnare för Masdar City i Abu Dhabi och Jätkäsaari i Helsingfors var det genomtänkta sättet att hantera väder och vind. Klimatet kan ju vara tämligen ogästvänligt såväl på Arabiska halvön som här uppe i Norden, även om problemen är olika. I Masdar handlade det väldigt mycket om att skydda från solen och ökenvindar, samtidigt som arkitekturen och bebyggelseplaneringen ska bidra till (och lyckades med) att skapa svalkande vindar inne i området. I Jätkäsaari har man planerat en S-formad park med skyddande bebyggelse runt för att förhindra att de iskalla östersjövindarna ska göra miljön ogästvänlig. När jag ser på de öppna ytorna i Slussen-projektet får jag intrycket att de är anpassade främst till soliga, varma och vindfria försommardagar då Stockholm kanske är som mest njutbart och strosvänligt.

Jag älskar de dagarna, men jag vet samtidigt av erfarenhet att på varje dag med perfekt väder går det ganska många regniga, snöiga, kalla eller vindpinade dagar då man huttrande rusar över öppna ytor på väg mot skydd och värme. Slussen-området måste fungera bra de dagarna också. Hus är bra. Inomhusgallerior utmärkta. En busstation där man väntar inomhus vore ett lyft. Men det är också viktigt att man gör studier av hur de öppna ytorna kommer att upplevas i olika väderlekar, och hur de negativa upplevelserna ska kunna minskas. Det handlar inte bara om att få ekonomi i projektet - även om det onekligen är viktigt! - utan också om att ge nya byggrätter som faktiskt höjer stadens kvalitet.

Ett domslut som omöjliggör byggande när någon annans utsikt skyms är ur den synvinkeln oerhört negativt. Vi behöver bygga mer i Stockholm för att Stockholm ska bli en mer attraktiv stad. Med domslutet om kvarteret Plankan häromveckan i minnet och dagens Slussen-beslut känns det som om Mark- och miljödomstolen driver en helt annan linje.

Och apropå det där med att bygga för väder och vind är jag väldigt nöjd med att vi i trafiknämnden nu fattat beslut om en nysatsning på ordentliga väderskydd vid såväl buss- som pendelbåthållplatser. 1.000 nya väderskydd på två år innebär en rejäl ambitionshöjning. Den här generationen vindskydd lär inte bli lika avancerade som de nya luftkonditionerade vindskydden (eller rättare sagt små väntrummen) på busshållplatserna i Dubai, men så är ju vårt problem inte i första hand hettan utan att vi resenärer ska få lite skydd från regn och rusk...

Bloggar: YIMBY, Erik Slottner

10 december 2012

Pendeltåg till Uppsala, Arlanda, Södertälje centrum och hem till mig...

Igår var en stor dag för SL-trafiken! För första gången kunde man åka SL-pendeltåg ända till Uppsala, med stopp på de för SL-trafiken nya stationerna Arlanda C och Knivsta. Det är något som är värt att fira!

Själv var jag inte med på invigningsturen från Älvsjö till Uppsala, med tal, pompa och ståt i båda ändarna av resan. Men vad jag förstod så gick allting enligt planerna. Kunde själv konstatera när jag var på väg hemåt på eftermiddagen att mitt tåg mot Västerhaninge bara var halvfullt tills det kom till Älvsjö, där en massa folk steg på som förmodligen åkte med tåget från Uppsala en bit på vägen. Den ökade trafiken bidrar alltså till att minska trycket på tågen i det centrala snittet mellan Älvsjö och stadens centrala delar, förutom att det ger nya resmöjligheter norröver.

Det betyder dock inte att allt gick som det skulle i SL-trafiken igår. I Södertälje var det dags för en annan premiär, tågen mellan Södertälje Centrum och Gnesta började gå igen efter avstängningen under dubbelspårsbygget. Första tåget var tänkt att gå vid niotiden på morgonen, men kom inte iväg förrän vid fyrasnåret på eftermiddagen, rapporterade SVT.

Och när jag på söndagmorgonen skulle bege mig mot staden från min hemvist i Skogås kunde jag konstatera att tidtabellerna varken var ändrade på busshållplatsen eller på pendeltågsstationen, trots att alla tider förskjutits med 15 minuter. Och 15 minuter känns bra mycket när det är 15 minusgrader ute, kan jag lova...

Så. Det finns anledning att fira. Men det finns också anledning att jobba på, för det finns fortfarande många skavanker i SL-systemet. Landets bästa kollektivtrafik skulle behöva bli ännu mycket bättre!

04 december 2012

Snart pendeltåg till Arlanda och Uppsala...

På söndag börjar SL:s pendeltåg att gå till Arlanda och Uppsala. Idag klubbade vi i landstingsfullmäktige taxereglerna för resor till Arlanda, Knivsta och Uppsala, där det kommer att bli fråga om olika typer av tillägsavgifter utöver kostnaden för det vanliga SL-kortet. Den nya pendeltågstrafiken är ett viktigt steg framåt för ett mer miljövänligt resande till flygplatsen och en mer integrerad arbetsmarknadsregion. Pendeltåget kommer att stanna vid alla stationer mellan Uppsala och Älvsjö - i högtrafik fortsätter det ända till Tumba. Som Salem-moderaten Lennart Kalderén uttryckte det i fullmäktigetalarstolen idag: "Nu blir det möjligt att åka från Tumba till Gran Canaria med bara ett byte". Fast även om de flesta av oss en kall och snöig dag som denna kanske längtade till Gran Canaria är det förstås för Stockholm som attraktiv affärsstad ännu viktigare att man enkelt kan ta sig till London, Frankfurt och New York med bara ett byte...

I mitt inlägg påpekade jag dock att de nya taxorna innebär ett avsteg från SL:s normala principer. För resor till Knivsta och Uppsala gäller reglerna i länstrafiken i Uppsala - och där ger man ingen pensionärsrabatt. Samma sak gäller i Sörmlands, Västmanlands och Örebro län. För mig och Kristdemokraterna är det viktigt att vi fortsätter att ge pensionärerna attraktiva villkor. Jag betonade därför att jag i den framtida mälardalstrafiken, som vi jobbar för ska komma igång när Citybanan invigs, vill jag att att det är Stockholms principer om rabatt inte bara för barn och unga utan också för pensionärerna som får genomslag.

På söndag är det dags för stort firande, med början i Älvsjö klockan 11.30 och avslutning i Uppsala klockan 14.30. Som tur är kommer resan att gå betydligt fortare för pendlarna...