28 mars 2015

SL-priserna borde höjas varje år

De senaste dagarna har jag läst och hört massor av upprörda röster angående SL-priserna och det faktum att de efter några år utan höjningar behöver höjas igen.

Jag ska vara ärlig. Så länge vi förväntar oss att busschaufförer, lokförare, underhållspersonal och andra som vi är beroende av för att trafiken ska fungera varje år ska fortsätta göra sitt jobb och få lön enligt gällande kollektivavtal kommer vi att behöva höja priserna. Eftersom lönerna normalt sett höjs varje år, är det rimligt att även taxan höjs varje år. Annars kommer neddragningar av trafiken som ett brev på posten - något försenat, men så småningom dyker de upp.

Stockholms lokaltrafik har länge levt på gamla investeringar, som varit relativt billiga och dessutom i mycket stor utsträckning gjorts för statliga pengar. När det nu nästan helt och hållet är stockholmarna som direkt måste bekosta investeringarna - till dagens betydligt högre priser - via skatten eller biljettpriserna, blir följden att kostnaderna ökar något snabbare än löneökningstakten. Biljettintäkter och skattefinansiering behöver därför öka med åtminstone mellan 3 och 4 procent per år.

Jag noterade att många partier i valrörelsen inte vågade kännas vid detta. Populistiska löften om bibehållna eller sänkta priser haglade. Och det vann en del partier säkert röster på, men jag vägrar spela med i det spelet. Jag tänker fortsätta säga som det är. Biljettpriserna behöver höjas, det var jag tydlig med i valrörelsen. Därför var det egentligen inte någon nyhet när jag i till exempel SVT:s ABC igår (7:30 in i sändningen) och i Svenska Dagbladet i morse sade samma sak.

Däremot föreslår jag och Kristdemokraterna att vi ska förändra hur taxan höjs. Istället för att höja den en gång per mandatperiod - tillräckligt långt efter valet för att de flesta ska ha glömt vallöftena men tillräckligt långt innan nästa val för att politikerna ska slippa bli förknippade med prishöjningar, har varit inställningen oavsett vem som styrt i landstinget - bör priserna höjas med en mindre summa varje år. Annars får man en situation där det blir stora överskott vissa år och stora underskott året innan nästa höjning görs, med dålig kostnadskontroll och panikåtgärder som följd.

Vi måste komma bort från den kortsiktiga biljettpopulismen och få ett system som är långsiktigt förutsägbart. I Västra Götalandsregionen har jag förstått att man gett Västtrafiks styrelse mandat att höja priserna med upp till 5 procent varje år. Även om vi i Stockholm inte kan delegera besluten på samma sätt som i Västra Götaland, är sättet att arbeta värt att ta efter.

Sedan innebär inte det att vi inte ska utveckla biljettsystemet som helhet. Vi måste ha ett system som upplevs som både enkelt och rättvist, där man snabbt, tryggt och smidigt kan göra rätt för sig som kollektivtrafikant. Därför har landstinget beslutat att tillsätta en parlamentarisk utredning som ska se över hela biljettsystemet, så att SL långsiktigt ska kunna fortsätta utveckla kollektivtrafiken. Det är nödvändigt för att vi som bor i regionen även i framtiden ska kunna få ihop livspusslet.

27 mars 2015

Förenklingar bättre än subventioner

Väldigt länge var vi nog många som undrade vad bostadsministern egentligen sysslade med. Han verkade vara mer engagerad i Turkiet än i Stockholm och förslagen till hur regeringen ville dra sitt strå till stacken för att öka bostadsbyggandet lyste med sin frånvaro.

På sätt och vis får man väl därför vara glad när Mehmet Kaplan till sist kommer med något förslag överhuvudtaget. Ja, om det nu är Kaplan som verkligen kommer med förslaget, för på presskonferensen där förslaget presenterades var inte bostadsministern med utan där var istället utbildningsministern, miljöministern, finansministern och statsministern de som fick presentera förslaget. Märkligt? Ja. Typiskt för den nuvarande regeringen? Absolut.

Tyvärr får man dock konstatera att det förslag som S-MP-regeringen till sist kom med var allt annat än nydanande. Istället tänker jag "Been there, done that, didn't do the job" när jag hör om strategin: subventioner till de som bygger lägenheter enligt regeringens specifikationer.

Subventioner ska endast betalas för hyresrätter. Att Sveriges stora problem har varit att det byggs för lite bostäder totalt sett, jämfört med till exempel våra grannländer och övriga Europa, förbigås med tystnad. Det är bara det bristande byggandet av hyresrätter som ska åtgärdas.

För att göra systemet mer komplicerat än vanligt har det differentierats, dels beroende på lägenhetsstorlek, dels beroende på var i landet bostäderna tillkommer. För ytor upp till och med 35 kvadratmeter per lägenhet är stödbeloppet i Stockholmsregionen 5 300 kronor per kvadratmeter uppvärmd bruksarea ovan mark (BRA) , i Göteborgs- och Malmöregionerna samt i kommunerna som gränsar till Stockholmsregionen (vilka de nu är) 4 200 kronor per kvadratmeter, i övriga landet 3 000 kronor per kvadratmeter. För ytor över 35 kvadratmeter och upp t.o.m. 70 kvadratmeter BRA är stödet hälften så stort, för ytor därutöver utgår inget stöd. Men det måste finnas minst 1 (!) lägenhet i varje projekt som är större än 3 rum och kök, annars får projektet inget stöd.

I praktiken innebär det att det skulle utgå väldigt mycket pengar om man byggde ett nytt Vårby gård. Där finns det nästan bara hyresrätter och nästan bara mindre lägenheter. Den gången visade det sig vara ett bra recept för att skapa ett bostadsområde med en stor koncentration av sociala problem. Kanske lyckas man göra det igen den här gången.

För att försäkra sig om att inte balansen i ett nytt bostadsområde förbättras reglerar regeringen hyresnivåerna i bostäderna och stipulerar att hyrorna inte får höjas kraftigt eller bostäderna omvandlas till bostadsrätter under de första 15 åren.

För att motverka det arbete mot ett förenklat byggande som Stefan Attefall som bostadsminister jobbat för fastställs även att andra och tuffare regler än Boverkets byggregler (BBR) ska gälla för de nybyggda bostäderna. En rimlig åtgärd från regeringen hade annars kanske varit att fortsätta förenklingsarbetet men samtidigt höja BBR-kraven på energieffektivitetssidan, så att alla bostäder på marknaden kan byggas på ett billigt och effektivt sätt utifrån ett tydligt, energieffektivt regelverk. Men, nej, kan man skapa krångliga särregler så bör man göra det, verkar vara Löfven-regeringens motto.

Man hade ju kunnat tänka sig att byggbranschens företrädare hade stått upp och applåderat över detta manna som kommer från regeringens himmel. Det är ju trots allt i byggbranschens fickor som subventionspengarna kommer att hamna, precis som de gjorde senast en (S)-regering satsade på stora subventioner till byggandet av hyresrätter. Men det är faktiskt tvärtom. Branschens aktörer är väldigt skeptiska till de nya pengarna.

Ett skäl är kanske varifrån de tas. För att finansiera att man slänger pengar på byggandet av nya hyresrätter väljer nämligen regeringen att kraftigt försämra ROT-avdraget. Man tar alltså pengar från en reform som gett fler arbeten och fått många tidigare svarta jobb att ersättas med vita, vilket lett till ökade skatteintäkter, och ger dem istället till en reform som - om erfarenheten från tidigare åtgärder ger någon vägledning till effekten av nya - inte kommer att göra att bostadsbyggandet i Sverige ökar nämnvärt.

Istället borde Mehmet Kaplan och den övriga regeringen satsa på att fullfölja det reformarbete som Stefan Attefall inledde som bostadsminister. Ta bort allt krångel som gör att det är mycket dyrare att bygga bostäder i Sverige än i andra europeiska länder. Ge bygg- och fastighetsbranscherna attraktiva, långsiktigt hållbara spelregler istället för bidrag som bara skapar ryckighet i byggandet och bidrar till att bolagen väljer att avvakta med projekt i förhoppningen att nästa utspel ska ge dem ännu mer pengar. Låt bygg- och bostadsmarknaderna fungera mer som en riktig marknad istället för att påverka dem med mer eller mindre välvilliga infall utifrån illusionen att Sverige styrs bäst om det detaljplaneras från Rosenbad.

Och om regeringen tar och tittar på vad som redan är på gång så kan de konstatera att det förenklingsarbete som Stefan Attefall tog initiativ till redan ger resultat. I Huddinge byggs och planeras det till exempel för fler nya studentbostäder just nu än det byggts sedan den dag då kommunens första kobbar stack upp ur vattnet efter att inlandsisen dragit sig tillbaka. Bostadsbyggandet - inte minst av hyresrätter - har ökat kraftigt och snittet för de kommande fem åren ligger på cirka 1.100 lägenheter per år i kommunen. Det som behövs för att öka takten är inte mer subventioner utan ytterligare regelförenklingar, snabbare processer vid överklaganden och, inte minst, ökade skatteintäkter till kommunen så att vi kan bygga ut den kommunala servicen i takt med det snabbare bostadsbyggandet.

Läs gärna vad civilutskottets ordförande Caroline Szyber har att säga om förslaget på sin blogg:
Regeringen paralyserar bostadsmarknaden med subventioner
Regeringen tar pengar från vanligt folk och ger till byggföretag







22 mars 2015

En vecka i ett kommunalråds (arbets)liv

Vad gör egentligen ett kommunalråd? Det kan man verkligen fråga sig. Om man följer vad jag berättar på Facebook, Twitter och Instagram kan man få några små smakprov på vad jag sysslar med, men här på bloggen har jag inte berättat särskilt mycket på sistone, så jag tänkte att det kanske kunde vara intressant för en del att se hur en rätt så vanlig vecka kan se ut - även om varje vecka är unik så det kommer förstås aldrig att komma en vecka som ser ut precis som den som gick.


Måndag
Dagen inleds med ett möte med alla kommunalråd, nämndordföranden och politiska sekreterare i den sexpartikoalition som leder Huddinge kommun. Tillsammans diskuterar vi oss fram till gemensamma ställningstaganden i en rad viktiga frågor. Efter lunch är det dags för ett möte med kommunens utbildningsdirektör och de tjänstemän som ansvarar för förskoleområdet. Från klockan 17 är det sedan dags för kommunfullmäktigesammanträde. Jag har ju suttit i fullmäktige sedan år 2002, men fram tills nu har alltid någon annan varit gruppledare och fått ta de breda debatterna. Nu är det jag som får gå upp och föra Kristdemokraternas talan i debatter om skolan, kollektivtrafiken och den politiska plattformen (den största frågan denna dag). Den som vill kan följa debatten via TV (om man bor i Huddinge och har kabel-TV från Comhem) eller internet.


Tisdag
Jag är ju bara kommunalråd på 75 procent. Övrig tid ägnar jag åt landstingspolitik. I tisdags gick hela dagen åt till landstingsfullmäktigesammanträde. Själv deltog jag i debatten kring ett par motioner som handlade om kollektivtrafik, men därutöver hade jag ett antal viktiga möten parallellt med fullmäktigesammanträdet. Det är ju ett fantastiskt bra tillfälle att nätverka och träffa människor som man sällan har möjlighet att möta annars. Bland annat hade vi ett presidiemöte för trafikplaneberedningen, som jag ju är ordförande i.


Onsdag
Hela förmiddagen gick åt till möte med kommunens samhällsbyggnadsutskott, som bland annat hade projektplanen för detta och de kommande åren som en viktig punkt på dagordningen. Huddinge är ju en kommun som växer väldigt kraftigt och i projektplanen finns det med ungefär 5.500 lägenheter för de kommande fem åren, alltså cirka 1.100 lägenheter per år. Därutöver byggs det förstås en mängd annat, till exempel i Flemingsberg, Kungens kurva och Länna företagsområde. Men projektplanen var bara ett av många ärenden, vi fick också tillfälle att diskutera nya förskolor och skolor, de nya parkerings- och kollektivtrafikplanerna. Själv tog jag bland annat tillfället i akt att ge en del synpunkter på busshållplatsutformningar och - en gammal käpphäst - behovet av att gräva ner kraftledningen som går rakt igenom bostadsbebyggelsen i centrala Skogås. på eftermiddagen var det sedan dags att vara kommunens ombud på Arena Huddinges årsmöte och bolagsstämma. Arena Huddinge är samarbetsorganisationen för Huddinge kommun och det lokala näringslivet, en viktig mötesplats för att utveckla kommunen.


Torsdag
På torsdagförmiddagen är jag - och förmodligen många andra kommunalråd - ute på studiebesök hos ett lokalt företag, arrangerat av kommunens näringslivsavdelning. Mitt besök var hos Rivners, ett Länna-företag som med 70-talet anställda är ett av de största företagen i rivningsbranschen i Mälardalsregionen. Tillsammans med mig var tre tjänstemän från olika delar av kommunens verksamhet. Spännande att lära sig mer om ett företag och en bransch som jag hade väldigt små förkunskaper om, och jag tror att Rivners VD uppskattade att få svar på sina frågor om kommunens verksamhet och planering. På eftermiddagen var det helt andra frågor på agendan: tillsammans med grundskolenämndens ordförande Jelena Drenjanin (M) och utbildningsdirektören var jag inbjuden till ett möte med utbildningsminister Gustav Fridolin (MP). Med var även representanter från övriga kommuner med en befolkning mellan 100.000 och 200.000 invånare. Faktiskt första gången i Rosenbad för min del. På kvällen var det sedan dags för ett telefonmöte angående förslaget till nya stadgar för Kristdemokraterna.


Fredag
Fredagmorgonen användes till ett kommunalrådsmöte om ett par brännande frågor där vi behöver komma fram till en gemensam linje. Sedan in till landstinghuset för ett eftermiddagsmöte om framtidens regional- och pendeltåg tillsammans med andra kristdemokratiska kommunalråd och gruppledare utmed pendeltågsstråken.


Lördag
Från klockan 10 var det distriktsstämma där vi bland annat behandlade motioner till höstens riksting. Kunde som avgående distriktsordförande nöjt konstatera att distriktstyrelsens linje vann tydligt i samtliga omröstningar. För egen del känns det väldigt bra att efter tre intensiva år som distriktsordförande kunna lämna över ordförandeklubban till Maria Fälth. Själv blev jag - med flest röster av alla - vald som ledamot i distriktsstyrelsen för de kommande två åren. Det var med glatt hjärta jag lämnade Landstingssalen vid fyratiden på eftermiddagen.


Och idag är jag just nu på kontoret för att göra ett försök att packa ihop alla pärmar, böcker och prylar som fyller rummet. Imorgon ska nya möbler levereras, eftersom vår politiska sekreterare Emma Svensson ska flytta in här. Tidigare har hon haft ett eget rum bredvid, men i och med omorganisationen när stora delar av miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen ska flyttas över till kommunstyrelsens förvaltning och kommunhuset, får vi alla maka ihop oss. Även vi politiker. Det ska säkert gå bra, men processen dit tar lite tid i anspråk.


Nej, nu ska jag strax ta och åka hem. En ny arbetsvecka börjar i morgon bitti och lite vila kan man behöva innan dess.

10 mars 2015

Säg nej till Saudi - direktörerna får klaga bäst de vill!

Svensk vapenexport har länge varit omdebatterad. Vilka länder ska vi exportera till? Vilka krav ska vi ställa på dem - till exempel avseende fred, demokrati och mänskliga rättigheter. För vapen är inte vilka varor som helst. Vapen ger makt och möjlighet att förtrycka - i rätta eller orätta händer.

Precis som vapen inte är vilken vara som helst, är Saudiarabien inte vilket land som helst. Om man gör en skala av förtryck av de mänskliga rättigheterna och placerar in alla världens diktaturer på den så kan man ganska snabbt konstatera att Saudiarabien inte hör till de relativt sett snälla diktaturerna utan är en av de verkliga värstingarna. Och då tänker jag inte ens på absurditeter som att kvinnor inte får köra bil eller groteska historier om hur illa fattiga, utländska gästarbetare behandlas utan om hur just traditionella medborgerliga rättigheter som åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet kränks och människor utsätts för piskrapp, stympningar och halshuggningar.

Saudiarabien är dessutom inte vilket land som helst utan ett land som väldigt aktivt engagerat sig för att sprida sitt sätt att tänka i resten av världen. Både al-Qaida och IS/Daesh har sprungit ur den saudiska ideologin. Förhoppningsvis har inte vapen tillkomna genom svensk försorg använts för de illdåd som terrororganisationerna genomfört, men det är i så fall nog mer tur än skicklighet. Genom saudiernas finansiella stöd till islamiska organisationer runt om i världen har också deras extrema, salafistiska islamtolkning fått fäste på många håll och väldigt påtagligt bidragit till det terrorhot som vi utsätts för även i väst.

Jag hoppas verkligen att skymfen mot utrikesminister Margot Wallström på Arabförbundets möte får även Socialdemokraterna att inse att det här med vapenexport till Saudiarabien inte är någon bra idé. Någon gång måste Sverige sätta ned foten och säga som det är. Saudiarabien är en brutal, omänsklig diktatur och vi ska inte stödja beväpningen av den. Sen får Wallenberg-direktörerna klaga bäst de vill.

09 mars 2015

Dags för Region Stockholm

Idag skriver jag tillsammans med landstingsrådet Ella Bohlin och riksdagsledamot Caroline Szyber på Dagens Industris debattsida att det är dags att bilda en Region Stockholm. Vi har sett det runt om i landet, hur landsting ersatts av regioner med ett utökat ansvar inom viktiga områden som till exempel regionplanering och trafik. När Region Skåne och Västra Götalandsregionen bildades skedde det genom sammanslagning av olika landsting, men på senare tid har även ett antal små landsting utan några geografiska justeringar omvandlats till regioner, till exempel Halland, Kronoberg och Jönköping.

Stockholm har en väldigt kompetent landshövding i Chris Heister, tidigare finanslandstingsråd. Jag har arbetat tillsammans med henne i den s.k. 16-grupp som under hennes ledning diskuterat infrastruktursatsningar de senaste åren. För henne har jag det största förtroende. Däremot litar jag inte alls på hennes chefer, regeringen. Sedan Stefan Löfven tog över som statsminister har regeringen serverat en rad nya problem för Stockholmsregionen, och inga nya lösningar. Man spenderade våra surt förvärvade (trängselskatte)pengar på ett dyrt och fullständigt idiotiskt stopp för bygget av Förbifart Stockholm. Man försöker fortfarande sätta käppar i hjulen för flygtrafiken genom att en nedläggning av Bromma flygplats, en av landets största. Man har bidragit till ökad osäkerhet kring den nödvändiga ombyggnaden av Slussen, som inte bara är en viktig trafikknutpunkt utan också en viktig vattennivåregulator för Sveriges tredje största sjö. Kort sagt, regeringen Löfven har snabbt visat sig vara en katastrof för trafikplaneringen i Stockholm, ett område som jag som.trafikplaneberedningens ordförande i Stockholms läns landsting är högst involverad i. En rimlig ambition är därför att minska regeringens framtida inflytande över trafik- och infrastrukturplaneringen i Stockholmsregionen.

Slutsatsen för min del blir att vi bör bilda en Region Stockholm och framöver ge våra regioninvånare mer makt över regionens utveckling.

Så fort vi gått ut med länken till artikeln började frågorna komma från städer utanför länet: Får vi gå med? Jag tycker inte att det viktigaste är att rita om gränserna. Region Stockholm står och faller inte med en geografisk utvidgning. Men det är samtidigt naturligt att frågan prövas. Det finns ett antal kommuner i grannlänen som redan gamska tydligt ingår i arbetsmarknadsregionen och där diskussionen av och till förs, till exempel Håbo, Knivsta, Gnesta och Trosa. Som Stockholmspolitiker ser jag inga avgörande hinder för att välkomna dessa kommuner i gemenskapen - om de själva vill det. För det är den vägen måste gå - Region Stockholm ska vara de villigas gemenskap, inte ett uppifrånprojekt.