25 september 2012

Rädda Tintin och bibliotekens öppenhet!

Rädda Tintin! En storm har hastigt blåst upp mot det beslut om att rensa ut Tintin som Kulturhusets konstnärliga ledare Behrang Miri fattat och stolt proklamerat i en artikel i Dagens Nyheter idag. Några timmar efter att artikeln publicerats tvingades Behrang Miri att tillsammans med Kulturhusets chef att göra en pudel. Tintin blir kvar. "Beslutet har gått för snabbt", säger de nu.

Jag minns min egen upprördhet när jag som gymnasist upptäckte att biblioteket i Farsta (och möjligtvis hela Stockholms stad) av politiska skäl inte tog in böcker skrivna av den rysk-amerikanska författarinnan Ayn Rand. Bibliotekarierna gillade inte den nyliberala ideologi som hon företrädde.



Problemet är förstås inte att beslutet på Kulturhuset har gått för snabbt utan att de värderingar som präglar beslutet går stick i stäv med de värderingar som vi vill ska vara rådande på våra bibliotek. Själva idén med folkbiblioteket är öppenhet och att göra litteratur tillgänglig för folket. Biblioteket blir tryckfrihetens förlängda arm.

Behrang Miri antydde i DN-artikeln att även andra verk som företrädde otidsenliga värderingar i framtiden skulle möta samma öde. Men är det verkligen fler åsiktspoliser vi behöver? Och vilka skildringar är det i så fall som ska försvinna? Medan Ayn Rands böcker må ha begränsat litterärt värde, torde också många av världslitteraturens klassiker falla för Miris bila. Vem kan till exempel försvara Shakespeares "Köpmannen i Venedig" med sin uppenbart antisemitiska skildring av juden Shylock?

Och när man ändå är inne på det här med otidsenliga värderingar - ska man inte då också rensa ut litteratur som förordar kommunism i dess olika former? Efter snart hundra år av kommunistiskt förtryck runt om i världen har väl alla svenskar insett hur förskräckliga dessa värderingar är? Kanske blir alltså Bamse nästa serie att försvinna ur Kulturhusets samlingar???

Nej, låt kulturen, och då inte minst litteraturen, klara sig utan åsiktspoliser som stänger ute det som inte är politiskt korrekt i dagens samhälle. Om de inte är bastioner för öppenhet och tolerans finns det ingen anledning att ha bibliotek överhuvudtaget.

Läs även: Martin Jönsson, Mattias Grängzell, Peter Högberg, Fredrik Antonsson

20 september 2012

Sverige på rätt väg

Alliansens partiledare talar i Landstingssalen i Stockholm.
Så kom då till sist den dag som vi så länge väntat på. Idag lade finansministern fram budgetpropositionen för riksdagen. Och vilken propp det var!

Själv hade jag inte möjlighet att följa debatten i riksdagen, fullt upptagen med andra möten som jag var, men jag lyssnade däremot till Alliansens fyra partiledare när de besökte ett alliansgruppmöte i Landstingssalen i Stockholm under eftermiddagen - och jag måste erkänna att jag med glädje applåderade dem alla. Regeringen har gjort ett väldigt bra arbete med budgeten.

Som kristdemokrat känner jag mig förstås väldigt stolt över alla de viktiga reformer som vi fått igenom i budgeten. Vi vill värna ekonomiskt svaga grupper i samhället, till exempel pensionärer med låg pension och föräldrar med minimal föräldrapenning. I årets budget har vi fått igenom en skattesänkning för pensionärer - den fjärde i ordningen sedan Alliansen tillträdde. Jag har hört pensionärer som fnyser åt skattesänkningen och tycker att den är för låg - men skattesänkningarna gör att skatten för en pensionär nu är mellan 6.800 och 10.200 kr lägre per år. För den med låg pension motsvarar skattesänkningen en hel månadsinkomst! Fnys gärna åt det, ni, men jag tror personligen att en extra månadsinkomst är väldigt välkommen för den som har mycket litet att leva på. Fundera också på när Socialdemokraterna senast sänkte skatten för pensionärer... Att vi samtidigt höjer bostadstillägget för ensamstående pensionärer med 170 kr per månad gör inte det hela sämre. Kristdemokraterna gör skillnad för dem som verkligen behöver det!

Lika viktigt som att förbättra för pensionärerna är att förbättra situationen för unga föräldrar som inte hunnit komma in på arbetsmarknaden. Idag får de bara 180 kr per dag i ersättning, men nästa år ska det höjas till 225 kr. Precis som när det gäller skatten för pensionärer är det bara ett parti som verkligen drivit frågan, Kristdemokraterna, så vi har all anledning att vara väldigt nöjda.

Men Kristdemokraternas politik handlar förstås inte bara om mer pengar till utsatta människor utan vi ser, liksom övriga allianspartier, förstås att arbete och företagande är en förutsättning för framtidens välfärd. Vill vi att Sverige ska utvecklas som ett välfärdsland måste vi ge bra förutsättningar för dem som driver företag och anställer folk. Därför är det förstås bra att vi sänker bolagsskatten så att Sverige står konkurrenskraftigt när det gäller att attrahera internationellt företagande och kapital. Men det är också bra att vi storsatsar på infrastruktur och forskning. Medan övriga Europa hankar sig fram farligt nära avgrundens rand och USA och många andra stora ekonomier har problem med stora budgetunderskott har Sverige - tack vare Alliansregeringen - resurser att satsa. När vi använder dem på ett strategiskt klokt sätt kommer vi att ha en betydligt bättre position när världsekonomin vänder uppåt igen.

För Stockholms del är det förstås väldigt positivt med de strategiska satsningarna på forskning. Utbildningsminister Björklund framhöll idag speciellt satsningarna på life science, passande när han träffade landstingspolitiker från ett Stockholm som satsar hårt på att bli världsledande på detta område. Och att behovet av ny infrastruktur är oerhört stort i en av Europas snabbast växande storstäder behöver väl knappast sägas. Jag välkomnar verkligen gårdagens besked från partiledarna att de vill utreda förutsättningarna för att vi inte bara ska kunna få tunnelbana till Nacka utan även en östlig vägförbindelse. Det är den linje som Kristdemokraterna i Stockholm drivit sedan tidigare. Det betyder inte att vare sig regeringen eller vi landstingspolitiker är färdiga med vilken dragning det ska bli för tunnelbanan - utan att vi måste få mer kunskap så att vi ska kunna fatta ett riktigt bra beslut. Det är bra att ha regeringen med som en tydlig och engagerad partner i det arbetet.

En statsbudget löser inte alla problem. Men en budget med rätt inriktning och rätt satsningar kan ge en bra skjuts på vägen. Det tycker jag att Alliansregeringen har gjort med den proposition som lades idag. Det är tydligt att Sverige och Stockholm är på rätt väg!

04 september 2012

Höjt bostadstillägg för pensionärer

Det torde vid det här laget vara få som betvivlar att Kristdemokraterna är pensionärernas bästa vän inom Alliansen. Göran Hägglund betonar gång på gång att för Kristdemokraterna är sänkt skatt för pensionärerna en av de viktigaste prioriteringarna i förhandlingarna inför statsbudgeten.

Samtidigt kan vi konstatera att de allra flesta pensionärerna har det väldigt bra i vårt land. Min pappa konstaterade när han i samband med att han blev folkpensionär fick ett provnummer av PRO:s tidning Pensionären att recepten handlade om hur man på bästa sätt skulle tillaga sin oxfilé. Många pensionärer ägnar sig åt långväga resor för att hinna se allt de inte riktigt hade tid med när de förvärvsarbetade. Visst skulle de gärna få en skattesänkning, men det är inte så att deras ekonomi står och faller med detta. Speciellt inte nästa år när pensionerna kommer att räknas upp ordentligt.

Skillnaderna mellan olika grupper av pensionärer är dock stora. De som har den svagaste ekonomin - ofta äldre änkor som ägnat en stor del av sitt liv åt att ta hand om sin familj - har en helt annan situation. Det här är en grupp människor som vi kristdemokrater alldeles särskilt vill värna.

För den gruppen är bostadstillägget för pensionärer en väldigt viktig inkomstkälla för att få ekonomin att gå ihop. Jag är därför glad över att regeringen nu aviserar att bostadstillägget ska höjas med 170 kr per månad för ensamstående, utöver de 170 kr som bostadstillägget höjdes med vid årsskiftet. Det här är en åtgärd som med stor precision hjälper de äldre som har det allra svårast. 430 miljoner kronor som spenderas klokt.

Bloggar: Sakarias Winberg

03 september 2012

Puh! Vi klarade oss!

Puh! Vi klarade oss!

När Storstadssatsningens pengar skulle fördelas efter riksdagsbeslutet 1998 var tre av de 24 stödområdena stadsdelar i Huddinge kommun, bland dem västra Skogås där jag bor. Lekplatsen utanför mitt hus finansierades delvis med storstadssatsningspengar. Då var Huddinges ledande politiker och tjänstemän mycket nöjda med att Huddinge hade kommit med och skulle få sin del av kakan.

När Erik Ullenhag i tidningarna idag presenterar budgetsatsningen på 200 miljoner kronor till "utsatta" områden är känslan åter igen nöjdhet. Men den här gången fick vi inte en krona.

Med stora pengar följer också stor stigmatisering. Vi vill inte vara utsatta. Vi vill inte vara sociala problem. Vi vill vara starka, växande och framgångsrika. Satsningar på "utsatta" områden riskerar att flytta fokus till det som är fel och inte fungerar när vi kanske tvärtom borde inrikta oss på våra styrkor och det som ger framtidstro. Ett salutogent förhållningssätt, om ni vill.

Därmed inte sagt att man ska strunta i problemen, självklart inte. Får inte barnen i en stadsdel de kunskaper de behöver för att skolorna är för dåliga måste vi naturligtvis se till att skolorna blir bättre. Men vi måste göra det på ett positivt och lösningsorienterat sätt.

När Ullenhagmiljonerna ska fördelas är det väldigt få stockholmsförorter som finns med, bara Tensta och Rinkeby plus södertäljestadsdelarna Ronna och Hovsjö. Istället finns stadsdelar i Kristianstad, Växjö och Borås med. Det som förut mest betraktades som ett storstadsproblem har kanske lika mycket visat sig vara ett småstadsproblem?

Och då är den rimliga slutsatsen kanske att lösningen inte är nya pengar till "utsatta" områden utan satsningar som skapar ett bättre näringslivsklimat, minskad diskriminering, fler jobb och bättre skolor i hela landet. Den typ av stödpolitik som nu föreslås har testats förut av olika socialdemokratiska ministärer och inte gett så mycket positivt resultat. Låt Ylva Johansson behålla idén.