31 januari 2011

Norrköping. Minnen.

Med de dramatiska händelserna i Egypten som bakgrundsbild får konvulsionerna inom den svenska kristdemokratin mer modesta dimensioner, men ur ett svenskt politiskt perspektiv var Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Norrköping och allt det som hände runt omkring dem viktiga.

Jag har tagit några dagar på mig efter hemkomsten till Stockholm innan jag nu slår mig ner vid datorn. Inte för att sammanfatta allt som hände, utan för att ge några reflektioner och kommentarer.

***

En given höjdpunkt under Kommun- och landstingsdagarna är alltid partiledarens inledningstal. Så också denna gång. Göran Hägglund hade värmt upp på fredagsmorgonen med en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Därför behöver vi relationslinjen" och fullföljde nu upp med ett laddat tal som slutade i en smattrande fanfar:

"Jag vill att ni låter de här kommundagarna bli avstampet för vår revansch. Trodde någon att den kristdemokratiska förnyelsen stannat upp, låt de veta annat. Trodde någon att vi inte längre skulle vara politikens gränspoliser, gör dem besvikna. Trodde någon att alliansens sociala röst har tystnad, ge dem svar på tal. Trodde någon att en relationslinje inte har något med riktig politik att göra, låt dem förvånas. Och trodde någon att kristdemokrater ser något annat än uppgång framför sig. Låt oss överraska dem tillsammans!"

Jag kan väl erkänna att jag inte är speciellt förtjust i begreppet "relationslinjen", det låter lite för mycket som "Ring Dr Phil". Men tanken är rätt. Arbetslinjen får inte vara Alliansens enda rättesnöre. Livet är så mycket mer än arbete, och människors sökande efter relationer och mening i sina liv så mycket viktigare än pengar. Den sociala ingenjörskonsten måste få stå tillbaka för en frihet för människor att forma sina egna liv och sin egen vardag utifrån sina egna livsdrömmar.

I den amerikanska självständighetsdeklarationen finns ett underbart begrepp: "pursuit of happiness", jakt på lycka. Jag älskar det. Ett samhälle som lovar lycka, lovar för mycket. Det kan inget samhälle leverera. Men rätten att jaga lycka, den får ingen ta ifrån oss. Tvärtom, det goda samhället uppmuntrar oss inte bara till arbete utan också till vårt eget sökande efter lycka. Och för de allra flesta är våra relationer, i familjen, i vänkretsen, i arbetslivet och i det civila samhället, centrala i denna lycka som vi söker.

***

I torsdags hade civil- och bostadsminister Stefan Attefall bjudit in representanter för alla partidistrikt till ett möte om regionbildning för att lyssna på hur situationen ser ut runt om i landet och samtala om bästa vägen vidare. Som stockholmare är regionfrågan laddad först och främst för att Moderaterna är så intensiva motståndare till varje förändring, men jag kunde också konstatera att det i en del distrikt fanns ett intensivt motstånd mot möjligheten att Stockholmsregionen skulle växa. I Ansvarskommitténs slutbetänkande har jag för mig att det sägs att regionerna ska ha en befolkning på mellan 500.000 och 2 miljoner invånare. Stockholms län har redan passerat den övre gränsen i detta spektrum och kommer om tjugo år att ha en befolkning på cirka 2,6 miljoner invånare om dagens utveckling fortsätter, men trots det finns det debattörer som vill hålla fast vid tvåmiljonersgränsen.

Jag förstår det inte. Man hittar dem i alla partier, människor som gärna vill stoppa Stockholm. Men vem vinner på att Stockholm får sämre förutsättningar att växa? Staden är ju tvärtom en tillväxtmotor för hela landet. Ett starkt Stockholm är bra för Sverige.

Sedan är det kanske inte nödvändigt att rita om kartan radikalt i det här läget. Det bästa är kanske att göra dagens Stockholms län till en region och sedan låta enskilda kommuner ansluta sig om de vill. Håbo, Gnesta och en rad andra mindre kommuner runt länets gränser är redan delar av arbetsmarknadsregionen Stockholm och bör få möjlighet att också bli en del av den administrativa regionen.

***

David Lega, Kristdemokraternas kommunalråd i Göteborg, är en naturlig entertainer. En stand-up comedian i rullstol, men med kloka tankar och djupt allvar bakom skämten. Se hans tal på Kommun- och landstingsdagarna här.

***

Kommun- och landstingsdagarnas självmål stod landstingsrådet i Östergötland, Levi Eckeskog, för. Evenemang av det här slaget ger normalt sett en del publicitet i lokala medier, ett bra tillfälle att presentera partiets politik. Östergötland har ju nästan lika stor befolkning som Södertörnskommunerna så jag kan tänka mig att det är ganska hård konkurrens om sekunderna i SVT:s Östnytt. Levi Eckeskog borde ha tagit sig en funderare kring hur han på bästa sätt kunde presentera partiets politik, kanske med ett spännande sjukvårdsutspel i östgötapolitiken? Istället lyckades hr Eckeskog använda nästan hela Östnyttsinslaget åt att lägga ut texten om varför han och lokalavdelningen i lilla Boxholm vill sparka Göran Hägglund som partiledare. Inte så smart.

***

Norrköping har något som allt för många svenska städer saknar: spårvagnar. Kollektivtrafiknörd som jag är passade jag förstås på att åka en tur. Ett charmigt och praktiskt inslag i stadslivet. Jag noterade dock att en av spårvagnslinjerna var ersatt med bussar på grund av vagnsbrist. Törhända ett resultat av att SL lånat in vagnarna som nu går på Spårväg City från just Norrköping? Jag kunde konstatera att de vagnar som nu går i Stockholm är betydligt modernare och bra mycket mer tillgängliga för personer med funktionshinder än de vagnar som jag prövade på i helgen. Även om dagens Spårväg City-vagnar inte heller fullt ut lever upp till de tillgänglighetskrav som jag och SL ställer.

***

Men höjdpunkten under kommun- och landstingsdagarna är inte bländande tal, spännande seminarier eller ens spårvagnar utan alla möten med nya och gamla bekantskaper från olika delar av landet. Med mer än 1.000 deltagare visar samlingar som denna på den vitalitet som finns i den svenska kristdemokratiska rörelsen, men det är inte mängden utan kvaliteten som imponerar mest. Tack för alla intressanta samtal, vänner! Ni gör mig stolt över att vara kristdemokrat.

Läs även: Désirée Pethrus, David Lega, Caroline Szyber, Anders Andersson, Den hälsosamme ekonomisten

22 januari 2011

Samtal om simhall i Flemingsberg

Idag har jag besökt en workshop som Södertörns Simsällskap arrangerade i Haninge kulturhus. Klubben är aktiv både i Haninge och Huddinge och driver bland annat simhallen i Vårby. Jag hann med att lyssna på två intressanta föredrag, dels av Klaus Lindqvist, som arbetar som mental rådgivare, inte minst inom idrottsvärlden, dels av Carl Jenner, som är tränare åt klubbens stora stjärna, Sarah Sjöström. Väldigt spännande och lärorikt. Men jag lärde mig även mycket när jag samtalade med såväl de som arbetar med simskolan som elitsatsningen i klubben.

I simskolan har klubben 1.000 barn per termin - och många hundra på väntelista. Den trånga sektorn är halltider i Haninge och centrala Huddinge. I Vårby finns det däremot plats för fler.

Av elitsimmarna i klubben är det bara Sarah Sjöström som dagligdags har möjlighet att träna i en 50-metersbassäng, i Eriksdalsbadet. Anledningen är att landslaget har en träningstid som hon får tillgång till. Övriga får hålla till godo med 25-metersbassänger (av vilka Torvalla i Haninge idag är den enda som är godkänd för tävlingar).

Det finns för övrigt bara två 50-metersbassänger i hela Stockholms-området, Eriksdalsbadets och en hall i Täby. På Södertörn, med en befolkning större än Östergötlands, finns inte en enda. Väldigt märkligt med tanke på att det faktiskt är i 50-metersbassäng alla stora tävlingar avgörs, till exempel OS.

Det är också skälet till att vi i Kristdemokraterna i Huddinge driver frågan om en simhall med 50-metersbassäng i Flemingsberg. Det är inte någon enkel fråga. Simhallar är dyra både att bygga och att driva. Men det finns exempel från till exempel Borås, där den nya simhallen "bara" kostade 60 miljoner kronor att bygga, och med modern teknik kan man göra mycket mer energieffektiva lösningar än man har i de gamla simhallarna från tiden innan oljekrisen. Min förhoppning är att vi i Huddinge ska hitta samarbeten både med grannkommunerna, skolor, högskolor, näringslivet och, förstås, inte minst simklubbarna i regionen för att hitta en modell som gör det ekonomiskt genomförbart att bygga en ny, attraktiv simhall. De samtal jag haft idag stärker mig både i övertygelsen om behovet och att det är möjligt.

19 januari 2011

Mer valfrihet i färdtjänsten

Det var med stort intresse som jag läste tidigare färdtjänstnämndsordföranden Anna Starbrinks (FP) debattartikel om valfrihet i färdtjänsten, som publicerats på DN Debatt på webben. Jag och Kristdemokraterna delar i allt väsentligt hennes bedömningar.

Valfrihet har gått som en röd tråd genom hela mitt politiska engagemang. I Huddinge kommun har jag drivit (och fått igenom) fritt val inom så vitt skilda områden som SFI-undervisning och familjerådgivning, och som ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge var jag en av de första som fattade beslut om ett valfrihetssystem inom hemtjänsten enligt den nya Lagen om Valfrihetssystem (LOV). I Stockholms läns landsting har jag varit engagerad i projektet Fritt Val av hjälpmedel och ivrat för att vårdval ska införas inom fler områden. För mig är det självklart att en viktig prioritering i arbetet med färdtjänsten är ökad valfrihet – både rätten att välja vilket taxiföretag man vill anlita och möjligheten till ett friare resande för den som är beroende av färdtjänst.

Men land ska på lag byggas. Det är viktigt att Stockholms läns landsting följer de lagar och regler som gäller och idag kan LOV endast användas vid upphandlingar inom sjukvård och social omsorg. Jag ska därför ta initiativ till en uppvaktning av civilminster Stefan Attefall för att få till stånd en utvidgning av användningsområdet för LOV till att omfatta även bland annat färdtjänst, sjukresor och turbundna resor.

18 januari 2011

Miljöpartiet - ett vänsterparti

Idag skriver Miljöpartiets blivande språkrör Gustav Fridolin på DN Debatt under rubriken "De Gröna ska inta mitten i den svenska politiken".

Jag är inte rätt person att bedöma om det är en klok ambition. Det har mången gång sagts mig att det är trångt i mittens rike. Men efter två dagars fullmäktigeförhandlingar - igår i Huddinge kommun, idag i Stockholms läns landsting - kan jag konstatera att Miljöpartiet har en lång väg att gå för att nå mitten. Jag har för mig att det var Carl Bildt som för många år sedan liknade Miljöpartiet vid en vattenmelon, gröna på utsidan men röda inuti, och efter de senaste dagarna känner jag att den beskrivningen är klockren.

En gång i tiden fick jag intrycket av att Miljöpartiet var öppna för privata initiativ och valfrihet, men nu låter de mest som en tredje stämma i den socialistiska kören. Angreppen på till exempel RUT-tjänster och privatdrivna akutsjukhus och sjukvårdsförsäkringar under de senaste dagarna gör att allt tal om Miljöpartiet som ett mittenparti ekar ihåligt. Dagens miljöparti är ett vänsterparti.

Vald till ordförande i färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen

Idag utsågs jag till ordförande i landstingets nyinrättade Färdtjänst- och tillgänglighetsberedning. Beredningen ska stödja Trafiknämnden i beredningen av ärenden gällande färdtjänst- och tillgänglighetsfrågor och bland annat ansvara för kontakterna med handikapp- och pensionärsorganisationer.

Den nya beredningen visar hur viktiga vi i Alliansen tycker att tillgänglighetsfrågorna är. Det behövs ett tydligt helhetsansvar för frågor kring färdtjänst, närtrafik och tillgänglighet i kollektivtrafik både på land och vatten. Jag tycker att det ska bli otroligt spännande att få arbeta med de här frågorna, som känns nästan som skapad utifrån mina intressen och erfarenheter. Jag har ju de senaste fyra åren varit ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge och dessutom jobbat en del med funktionshinderfrågorna inom sjukvården, till exempel i projektet Fritt val av hjälpmedel, men jag har också mer än tio års erfarenhet av arbete inom kollektivtrafiken och jag tror inte att någon som följt den här bloggen kunnat undgå att notera mitt intresse för de frågorna. Här kombineras dessa intresseområden.

Jag ska inte ge någon djupare avsiktsförklaring idag. Det finns en mängd förbättringsområden. Samtidigt finns det en tydlig vilja till förbättring, både i förvaltning och politik, och jag kan berätta att just idag fick SL priset "Årets uppmuntran 2010", utdelad i landstingsfullmäktige av landstingsrådet Stig Nyman (KD). Motiveringen var följande: "Årets uppmuntran ges till AB SL för dess systematiska arbete med tillgänglighetsfrågor samt för att i avtal och riktlinjer säkra och följa upp det viktiga bemötande- och tillgänglighetsarbetet för människor med funktionsnedsättningar. Att AB SL lyft in tillgänglighetsfrågorna som en del av hållbarhetsarbetet är särskilt positivt."

4.500 nya bostäder planeras i Huddinge

Cirka 4.500 nya bostäder, varav cirka 3.000 de närmaste fem åren. Det finns i den projektplan som Huddinge kommunfullmäktige klubbade vid gårdagens sammanträde, ännu ett maratonmöte.

Det behövs nya bostäder i Stockholmsområdet och Huddinge kommun tar definitivt sitt ansvar. Under tidigare snabba expansioner har det dessvärre skett utan att den kommunala servicen byggts ut i motsvarande takt. Nu gör man inte det misstaget utan i projektplanen finns också en rad förskolor och skolor som kommer att motsvara de framtida behoven. Ja, äldreboenden också, för den delen. Ansvarsfullt bostadsbyggande och ansvarsfull samhällsplanering.

13 januari 2011

Framtidens encyklopedi

Wikipedia fyller 10 år. För mig, som för några månader sedan fyllde 40, känns det märkligt. Tänk att någonting som känns så självklart bara har funnits en så liten del av ens liv. Hur klarade man sig innan? Jag slänger en blick på Nationalencyklopedins tjugo tjocka band i min bokhylla, men minns också att man ofta fick finna sig i att man inte hittade svar på sina frågor. Inte direkt, i alla fall.

Och så är det förstås fortfarande ibland. Ikväll var jag på Strand, där Wikipedia ordnat en födelsedagsfest med en intressant paneldiskussion. Hur ser framtiden ut för Wikipedia? var temat för samtalet, där bland andra statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, författaren Unni Drougge och moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid deltog. En fråga som berördes var till exempel frågor om rätt att använda bilder, musik, videoklipp, en citaträtt för andra texter än de skrivna om man så vill. Ett annat område var ekonomin bakom Wikipedia. Hur viktigt är det till exempel att webbsajten är reklamfri? En viktig diskussion handlade också om Wikipedias förhållande till forskarsamhället. Någon - jag har för mig att det var Newsmills PM Nilsson - höll ett engagerat inlägg om hur viktig den vetenskapliga prövningens debatt är för ny kunskap, och att en koncensusbaserad encyklopedi som Wikipedia aldrig kan ersätta den.

Men även om Wikipedia inte är kunskapens moder, så är den en fantastisk spridare av den. Jag ska inte sia om hur det kommer att vara om tio eller fyrtio år. Om historien lär oss något bör det vara att vi inte kan förutsäga framtiden. Men från mitt perspektiv ser det onekligen ut som att Wikipedia är framtidens encyklopedi. Om sajten upphörde, skulle någonting nytt komma att ta dess plats, för vi visar varje dag att den fyller ett viktigt behov. Ja, flera. För vi söker ju inte bara information, vi väljer dessutom att dela med oss av de kunskaper vi har. (Själv har jag till exempel bidragit i mindre skala genom att utvidga en del artiklar om cykelsport.)

Artiklar om Wikipedias tioårsjubileum: DN, DN
Andra bloggar: Maria Abrahamsson

Vernissage på Björnkulla

Idag var det vernissage för en utställning med fotokonst på Björnkulla äldreboende i Flemingsberg. Fotografen Jouko Arvonen har ställt samman en utställning som han kallar "Liv och lust", med en speciell tanke kring ålderdomen och bra konst för en äldreboendemiljö. Att fotografen har sina rötter i Finland men sedan många år bor i Stockholm ger en naturlig förbindelse till många av de boende på det finsksvenska äldreboendet i Björnkulla, men de fantastiska höstbilderna krävde varken att man var äldre eller finsk för att njuta av. Starka färger, motiv som kan väcka minnen, men också suggestiv skönhet som står för sig själv - titta till exempel på hans "Brygga med bojar på" eller "Stuga i höstmiljö" eller "Stadshuset".

Konst är viktigt. Inte minst för äldre som bor på ett vård- och omsorgsboende är det viktigt att deras miljö inte blir för torftig. Det är också roligt med en konstnär som väldigt tydligt tänker på hur konsten kan användas av dess primära publik, de boende, hur konsten kan bidra till ökad livskvalitet och förbättrad hälsa. Utställningar som den på Björnkulla berikar verkligen vardagen och jag är glad över att vi som kommun satsar just på kulturaktiviteter på våra äldreboenden.

12 januari 2011

S:t Göran förbereder sig för nya strider

S:t Görans sjukhus hamnar i den politiska hetluften. Idag skriver Svenska Dagbladet om upphandlingen av S:t Göran, som ska upp till beslut i landstingsfullmäktige på tisdag.

Att det blir strid om S:t Göran är inte alldeles oväntat. Sjukhuset har visserligen drivits i privat regi sedan år 1999 och avtalet med Capio har förlängts även av de rödgröna, när de satt vid makten under den förrförra mandatperioden. Men offentlig vård i privat regi sticker fortfarande i ögonen på många i det socialistiska blocket, trots de framgångar som gjorts på S:t Göran under det senaste decenniet.

När S:t Göran blev privatdrivet skedde ingen upphandling. Landstinget sålde helt enkelt aktierna i bolaget som drev sjukhuset och så var det klart med det. Nu gick det inte att förlänga det avtalet längre utan från och med den 1 januari 2013 behövs ett nytt avtal med den som ska driva vården. Den här gången ska man följa Lagen om Offentlig Upphandling (LOU), vilket gör processen lite mer komplicerad än sist.

Ernst & Young har undersökt om det finns några andra exempel på liknande upphandlingar någonstans i världen, men har inte hittat någon. Stockholms läns landsting måste därför återigen ikläda sig rollen som pionjärer. Det som gör upphandlingen av ett akutsjukhus till en komplex process är de många motstridiga behov som ställs mot varandra. Å ena sidan behöver landstinget kunna styra vården så att den uppfyller de högt ställda kvalitetskrav som landstinget och vi medborgare ställer, å andra sidan får man inte detaljstyra för mycket för då hämmar man verksamhetsutvecklingen och får inte del av de effektiviseringar och det nytänkande som en privat aktör kan bidra med. Å ena sidan behöver ett avtal vara ganska långt för att inte all energi ska behöva läggas på ständiga verksamhetsöverföringar, å andra sidan måste avtalet rymma ett stort mått av flexibilitet eftersom den medicinska utvecklingen fortskrider i närmast lavinartad takt och frågan om vilken vård som kommer att behövas på S:t Göran om tio år dessutom påverkas av till exempel befolkningstillväxten och byggandet av nya sjukhus, inte minst Nya Karolinska Solna (NKS).

Jag håller inte med de socialistiska partierna i deras kritik mot förslaget till beslut i landstingsfullmäktige, nämligen att akutsjukvården vid S:t Görans sjukhus ska upphandlas. Däremot kan jag hålla med dem i en sak, nämligen att ärendet har haft en mycket kort handläggningstid rent politiskt. Enligt tidsplanen ska Hälso- och sjukvårdsnämnden fatta beslut om förfrågningsunderlaget redan på sitt marssammanträde. Det är dock inte något skäl till en återremiss, som ytterligare skulle senarelägga hela processen, utan snarare ett skäl till att med en suck konstatera att det beslut som ska fattas nu på tisdag snarare borde ha fattats för ett halvår sedan.

10 januari 2011

Valfrihetens motståndare tar ny sats

Dagens Nyheter gör en stor nyhet av en två månader gammal SCB-rapport om att bara ungefär två procent av alla småbarnsföräldrar använder vårdnadsbidraget. "Fiasko" kallar man det i en allt annat än saklig och korrekt rubrik.

Jag kan ärligt talat förstå att ganska få använder vårdnadsbidraget. Det är tillgängligt i långt ifrån alla kommuner, det är omgärdat av en lång rad snåriga begränsningsregler som gör det svårt för personer att ta del av det även i kommuner där det erbjuds och det rör sig inte om så speciellt mycket pengar - bara en bråkdel av den kommunala subventionen av en förskoleplats. Om den politiska viljan fanns skulle vårdnadsbidraget kunna utvecklas till något attraktivt för fler föräldrar, men tyvärr står inte valfrihet högst på agendan för flertalet riksdagspartier, med Kristdemokraterna som lysande undantag.

Nu tar valfrihetens motståndare ny sats och vill avskaffa även den lilla lucka i likriktningen i svensk familjepolitik. Det var olyckligt, anser jag. Även om vårdnadsbidraget inte är huvudalternativet för flertalet barnfamiljer, är det ett viktigt redskap för en del. Eftersom familjer är olika är det viktigt att samhället erbjuder en palett av olika lösningar, där vårdnadsbidraget är en av dem.

För övrigt tycker jag att alla bör läsa Sanna Raymans inlägg om "fiaskot" på Svenska Dagbladets ledarblogg.

09 januari 2011

Vi delar kopternas sorg

Idag besökte jag den koptisk-ortodoxa kyrkan i Midsommarkransen för att visa mitt och Kristdemokraternas deltagande i kopternas sorg efter det fruktansvärda terrordådet mot en kyrka i Alexandria på nyårsnatten. 23 döda och mer än hundra skadade blev det direkta resultatet av tragedin, men förhoppningsvis blev händelsen också en ögonöppnare för såväl västerländska observatörer och makthavare som de egyptiska myndigheterna. Dagens situation, med diskriminering, förtryck och våld mot Egyptens kristna minoritet, kan inte få fortsätta.

Tyvärr är inte situationen i Egypten unik. Vi ser tydliga likheter med Irak och vi följer med bävan utvecklingen i Sudan. Vad händer om folket i södra Sudan inte röstar som makthavarna i Khartoum vill? Från Indien kommer ständigt nya rapporter om attacker mot de kristna.

Stödet till religionsfrihet och etniska och religiösa minoriteters rättigheter måste vara ett bärande element i svensk och europeisk utrikes- och biståndspolitik, nu och i framtiden. Bara genom att tydligt visa våra prioriteringar av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna kan vi påverka länder som på olika sätt diskriminerar och förföljer olika minoriteter eller, som kanske främst är fallet i Egypten, som genom sin undfallenhet låter andra göra det utan att bestraffas för sina dåd.

Tidigare inlägg: Ett gott nytt år - även i Alexandria? Stöd Egyptens kristna

Läs även: Désirée Pethrus Engström (som för övrigt kommer att delta i en demonstration utanför riksdagshuset på lördag kl 12 till stöd för religionsfrihet och mänskliga rättigheter i Egypten och hela Mellanöstern).

07 januari 2011

Skyskrapor i Stockholm?


Det kan tyckas aningen verklighetsfrämmande, men just nu pågår en debatt för eller emot skyskrapor i Stockholm. De som dragit igång debatten just nu är det nyskapade nätverket "Stockholm Skyline", som fått en debattartikel publicerad på Svenska Dagbladets Brännpunkt, men naturligtvis har också Centerpartiets Per Ankersjö, som främste skyskrapeentusiast i stadshusledningen, också fått in en replik.

Först ska det kanske sägas att ingen på allvar talar om att bygga skyskrapor i Stockholm eller Sverige. Turning Torso i Malmö är väl det främsta exemplet på moderna höga hus i Sverige - men med sina 190 meter är det förstås en lilliput jämfört med Empire State Building i New York (449 meter), som den 1 maj fyller 80 år. Och jämför man med världens idag högsta byggnad, Burj Khalifa i Dubai (här fotograferad av yours truly under byggtiden), med sina 828 meter, blir perspektivet ännu tydligare.

Men vad Stockholm Skyline och andra nejsägare motsätter sig är förstås inte byggnader som rätteligen kan kallas skyskrapor utan höga hus överlag. Vissa argument är goda. Ekonomin i att bygga högt är ofta tveksam genom att man blir tvungna att använda mer komplicerade tekniska lösningar, och det förefaller faktiskt gå att få ut ungefär lika många användbara kvadratmetrar även med lägre byggnadshöjder.

Men när nätverkets representanter talar om "den unika stadskaraktär som bit för bit är på väg att utplånas" himlar åtminstone jag med ögonen. Stockholms karaktär är nämligen inte fullt så enkel att utplåna. Det har gjorts försök förut, under modernismens epok, med Hötorgscity och Slussen som några kvarvarande exempel, och nog finns det en del förfulande inslag i stadsbilden - men Stockholm finns fortfarande kvar som en pärla i Mälarens mynning.

Men ibland undrar jag om debattörerna sett samma stad som jag. Läs det här, till exempel:

Planerad bebyggelse norr om Centralstationen skulle till exempel om den kom till utförande helt ta bort sikten genom Klara sjös dalgång.

Jag promenerar gärna längs Klara sjö (under årstider då vädret är mer inbjudande än nu) men jag måste erkänna att utsikten från Kungsholmen mot city idag lämnar en hel del att önska. När jag åker på Klarastrandsleden gläds jag förstås över att jag kan ta mig genom staden på ett smidigt sätt (och med vacker utsikt dessutom!) men som flanör kan jag inte se att ny, attraktiv bebyggelse i Västra City på något sätt skulle hota skönhetsupplevelsen - tvärtom, Stockholm har allt att vinna på att bebygga spårområdet vid Stockholms Central, och det skadar definitivt inte om stadsbebyggelsen blir både tät och relativt hög.

Och när man vänder sig emot bostadsbebyggelse i Värtan för att man inte vill "avhända sig möjligheten till etablering av handel och industri med möjlighet till direktförsörjning med sjötransport" vänder man sig direkt emot byggandet av en framtida attraktiv stad med tydlig skärgårdsanknytning. Plötsligt verkar nätverket snarare vara ett nätverk mot ny bebyggelse i centrala Stockholm än ett skyddsvärn för Stockholms skyline. Och när man kritiserar "jättehus" vid Slussen undrar jag förstås vad man talar om. Det är väl ingen mer än Peter Soilander som pratat om skyskrapor vid Slussen? (Och även han med glimten i ögat, får förmodas.) Nej, istället får man intrycket av att Stockholm Skyline är ett anti-YIMBY, ett Not In My Back Yard i organiserad form. Vilket kanske inte precis är vad Stockholm behöver mest av allt idag.

Men har inte Stockholm Skyline några egna förslag då? Jo, att man ska bygga i förorterna:
segregation och utanförskap gör att det är i förorten som satsningarna måste ske. Det är nya attraktiva stadskärnor med stadsvärden som drar de trendsättande människorna till sig och där det är billigare att bygga, som kan bidra till att bilåkandet minskar.
Och så här i förbigående kan vi väl konstatera att det inte är någon som motsätter sig en framtid med attraktiva stadskärnor med stadsvärden i Stockholms ytterstad. Tvärtom, arbetet med att skapa regionala stadskärnor i områden som Kista-Sollentuna, Flemingsberg och Kungens Kurva-Skärholmen har pågått åtminstone sedan den förra regionala utvecklingsplanen antogs för tio år sedan och har fått förnyat stöd i den nya. Alla är överens om att det är en bra idé - men ingen, utom möjligtvis Stockholm Skyline, ser det som ett antingen-eller. Stockholm behöver fortsätta växa såväl i innerstaden, genom stadsutveckling i närförorter och genom att vissa förorter i ytterstaden utvecklas till regionala stadskärnor. Tillsammans kan det leda till att Stockholm fortsätter att utvecklas som en attraktiv stad att bo, arbeta och turista i, en stad som har plats för alla dem som vill bo här. Nejsägande löser inte problemen, utan det som behövs är kreativa lösningar som gör nya stadsdelar som Västra City och Norra Djurgårdsstaden till attraktiva och effektiva komplement som bygger vidare på dagens Stockholm - världens vackraste huvudstad.

(För övrigt är jag också lite tveksam till nätverket Stockholm Skylines försvar för Turning Torso - vadå "i kraft av sin placering i det storskaliga landskapet med sikt ut mot världshaven". Det är väl trots allt utsikt mot Öresund och Köpenhamn det handlar om???)

03 januari 2011

Följ Kristdemokraterna i Huddinge på Twitter!

Nu finns Kristdemokraterna i Huddinge på Twitter. Adressen är http://twitter.com/kdhuddinge. Ett första steg i en ny och mer modern kommunikationsstrategi, vilket kan behövas i en kommun som i allt väsentligt förbisetts av traditonella media.

Och för den händelse ni inte noterat det finns även jag på Twitter: http://twitter.com/karlhenriksson.

01 januari 2011

Ett gott nytt år - även i Alexandria?

När jag slog mig ner vid datorn var min tanke att önska er alla ett gott nytt år och berätta om mina nya arbetsuppgifter som Kristdemokraternas politiske sekreterare i Huddinge.

Men så nås jag av nyheterna från Alexandria - 21 kristna mördade i ett bombdåd mot en nyårsmässa. En fruktansvärd händelse i sig och mina tankar går till de mördades familj, släkt och vänner. Men dessvärre också en liten pusselbit i en större bild som beskriver den utsatthet som kristna och andra religiösa minoriteter lever med i stora delar av Mellanöstern.

Så sent som igår rapporterades om en serie bombattacker i Bagdad-området riktade mot kristna. Det blev ingen stor nyhet i Sverige (vad är väl 14 bomber i Bagdad?), men CNN har gett lite utförligare rapporter. Enligt en av dessa drabbades även en muslimsk familj. Varför? För att de hade en julgran i hemmet, så mördarna trodde att de var kristna... Det krävs alltså inte speciellt mycket för att man ska bli offer för islamistisk terror i Irak.

De senaste veckornas händelser i Sverige och Danmark, där svenska medborgare utfört eller planerat att utföra terrorattentat, är förstås fruktansvärda. Obegripliga, ondskefulla. Men jämfört med det hot som många kristna lever under i Mellanöstern är vi ändå väldigt lyckligt lottade, och det är något som vi behöver påminna oss om.

Ett gott nytt år kan inte bara handla om situationen i Huddinge eller Sverige. Ett gott nytt år måste inbegripa även resten av världen. Fred och frihet måste gälla även dem som tillhör olika religiösa minoriteter. Därför är det bra att regeringen nu har gett Migrationsverket ett utökat uppdrag att se till religiösa minoriteters situation, men vi ska förstås inte bara agera på hemmaplan när människor blir tvungna att fly för sina liv på grund av sin religiösa tro. Religionsfrihetsfrågorna måste vara i fokus tillsammans med övriga mänskliga rättigheter i hela vår utrikespolitik.

Med det vill jag, trots allt, uttrycka min förhoppning om att det här faktiskt kommer att bli ett gott nytt år - vilket jag förstås önskar er alla.