29 januari 2015

Tack Göran!

Jag hade planerat att dagens stora händelse skulle vara trafiknämndens besök på tågtillverkaren Bombardiers anläggning för att titta på en fullstor mock-up-version av den nya tunnelbanevagnen C30 - en oerhört spännande upplevelse för en kollektivtrafikentusiast som jag. Men under resan till Västerås nåddes vi av beskedet att Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vid en presskonferens meddelat att han planerar att avgå. När jag framöver minns mock-upen i Västerås kommer det alltid att vara kopplat till att de var då Göran meddelade sin avgång.

På sätt och vis är det inte överraskande att Göran Hägglund väljer att avgå. Jag har vid något tillfälle efter valet tänkt högt och undrat om ett sådant besked inte kommer snart. Det beror inte på att jag önskat att Göran ska avgå, inte alls, utan på att jag inser vilken stress och press uppdraget som partiledare för ett riksdagsparti innebär. Att Göran Hägglund orkat med som partiledare i mer än tio år visar på en oerhört stark motivation, en arbetskapacitet och plikttrohet utöver det vanliga.

I förra veckan lyssnade jag på Göran på interna partimöten vid två tillfällen, både i onsdags och i fredags. Den Göran jag mötte upplevde jag som en vital och karismatisk ledare för mitt parti, full av driv och med en tydlig agenda för fortsatt utveckling av partiet och Sverige. Men som partiledare ska man förstås vara inriktad på nästa val, som, om decemberöverenskommelsen håller, inte blir förrän i september 2018. Det är en lång tid och jag förstår om Göran inte känner att han vill överlåta sig åt uppgiften att leda partiet i ytterligare fyra år. Och om man känner så, är det en bra tid att annonsera sin avgång nu.

Jag vill tacka Göran för de här åren. Att följa Alf Svensson som partiledare var aldrig något lätt uppdrag, men Göran har gjort det med den äran. Med Göran vid rodret har vi varit med om att leda landet under åtta mycket framgångsrika år i regeringsställning, då vi bidragit till att utveckla välfärden och samtidigt göra svenskarna friare än de någonsin varit förut. Med klokhet och humor har han fortsatt utvecklingen av partiet till ett modernt, kristdemokratiskt parti som på ett klokt sätt kombinerar värderingar med pragmatisk lösningsorientering.

Nästa steg för partiet är förstås att vaska fram en ny partiledare. Det är en viktig process och jag tycker att det är bra om den får ta lite tid. Det finns en mängd duktiga personer som skulle kunna bli aktuella - bland riksdagsledamöterna kan till exempel vår ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed, civilutskottets ordförande Caroline Szyber och gruppledaren, tillika ordförande i socialutskottet, Emma Henriksson nämnas. Men det finns också andra duktiga personer som nämns i diskussionerna, till exempel vår partisekreterare Acko Ankarberg-Johansson, vår Europaparlamentariker Lars Adaktusson och vårt kommunalråd i Uppsala, Ebba Busch Thor. Sex namn och jag vill inte på något sätt dra streck där. Kristdemokraterna är ett parti med många duktiga politiker. Det finns ingen självklar tronföljare utan vi måste ta tid att diskutera framtiden. Det viktiga är att vi hittar en person som kan leda partiet framåt och samla partifolket från hela landet till ett gemensamt projekt. Inte för min skull eller för partiets skull, utan för att Sverige behöver en stark och tydlig kristdemokrati även i fortsättningen.

28 januari 2015

Glitter och glamour i skolvärlden

Prisutdelning till Årets pedagog i förskolan.
Igår var det stor gala i Huddingegymnasiets aula: röd matta, (alkoholfritt) bubbel, konfettiregn och prisutdelning till Årets pedagog, Årets chef och Arena Huddinges pris för entreprenörskap. Galan och priserna är ett bra exempel på hur man kan jobba för att uppmuntra de goda exemplen inom skolans värld och lyfta fram personer som verkligen gjort någonting bra. Lite glitter och glamour som inramning är bara bra. Och det finns sannerligen ingen brist på lämpliga kandidater!

Själv var jag med som prisutdelare i klassen Årets pedagog i förskolan - ett hedersuppdrag som följer av att vara ordförande i förskolenämnden. Årets vinnare blev Jeanette Roll och Johanna Aifidis på Glömsta förskola, men alla de fem nominerade personerna eller teamen är värda att lyftas fram som goda exempel för alla som jobbar i Huddinges förskolor. Hur har de gjort? Vad kan vi lära av dem när vi försöker utveckla vår förskola? Här hittar du alla finalisterna i förskolan.

Carina Hafrén, Anders Enström och jag.
Men det var förstås inte bara förskolan som hade värdiga pristagare. För mig kändes det extra roligt att två (!!!) gamla klasskamrater som jag gick i samma klass som hela vägen från ettan till nian fick ta emot pris på galan. Carina Hafrén, som är SO-lärare på högstadiet i Östra grundskolan, fick Arena Huddinges pris för entreprenörskap i skolan och Anders Enström, som är matte/NO-lärare på samma skola, fick pris som Årets pedagog i grundskolan. Verkligen inte illa. Jag är säker på att vi har en och annan gammal lärare som är väldigt stolt idag, och med all rätt. Även om jag inte ser skolåren i Skogås i något rosenrött sken så fick vi både kunskaper och engagemang som vi på olika sätt kan använda för att göra skolan, Skogås och Sverige bättre idag. När man som jag hör en del från skolans värld blir man oerhört stolt över sina gamla klasskanrater som ofta omnämns som inspirationskällor och bra exempel. Stort grattis, Carina och Anders!




20 januari 2015

Kan steriliserad luft i SL-trafiken minska smittspridning?

Frågan är inte om utan när Stockholm drabbas av en svår influensa som kan smitta uppåt en miljon människor och döda tiotusentals, berättade överläkare Björn Olsen i en Mitti-artikel för någon vecka sedan. Och naturligtvis bidrar platser där många människor från olika miljöer möts till en snabb smittspridning.

I Houston i Texas upptäckte man ett samband mellan spridningen av en del rätt så ovanliga sjukdomar, till exempel tuberkulos, och kollektivtrafiken, men samma mönster går med all sannolikhet att finna även när det gäller andra luftburna smittor, till exempel influensor. I Houston drog man slutsatsen att det vore en bra idé att sterilisera luften från bakterier, virus och liknande, för att minska smittspridningen. Tillsammans med en grupp från Rice University skapade man ett system med apparater som med hjälp av ultraviolett ljus som tog bort 99,8 procent av patogenerna i luften som cirkulerade i bussarnas ventilationssystem. Enkelt och rätt så billigt, kostnaden var cirka 500 dollar (4.000 kronor) per buss.

Kanske vore det smart att testa någonting liknande i SL-trafiken? Det tycker i alla fall jag och Kristdemokraterna. Idag har vi berättat i radio, TV och tidningar att vi skulle vilja genomföra ett vetenskapligt försök i Stockholmstrafiken, i samarbete med till exempel Karolinska Institutet och Europeiska Smittskyddsinstitutet (ECDC) i Solna. Kan vi minska spridningen av olika sjukdomar vore det en samhällsekonomisk och humanitär vinst, men naturligtvis ska vi inte förvänta oss att smittorna försvinner: där människor möts sprids de förstås. Men spridningen går långsammare och risken minskar att en pandemi får så oöverblickbara konsekvenser som i Björn Olsens framtidsvision.

Om försöket - som kanske kan komma igång om något år - visar på goda resultat, är det rimligt att i nästa steg implementera de här tankarna i hela kollektivtrafiken. Men först ska det förstås göras en ordentlig vetenskaplig studie. Såväl kollektivtrafik som hälso- och sjukvård bör nämligen baseras på evidens och beprövad erfarenhet.

Läs mer: Kristdemokraterna i StockholmMitti-tidningarnaStockholm DirektBussmagasinet

13 januari 2015

Vi utvecklar kommunens parker

Huddinge är på många sätt en fantastisk naturkommun. Ungefär en tredjedel av kommunens yta utgörs av naturreservat och liknande. Ytterligare en tredjedel består av annan obebyggd mark, som skogar och åkrar (ja, det finns typ tre jordbruk i kommunen). På den sista tredjedelen bor kommunens drygt 100 000 invånare. Där finns också landets största handelsområde, ett av landets största sjukhus- och universitetsområden och massor av företag och en mängd annan bebyggelse.

Vi huddingebor är med rätta stolta över våra orörda naturområden - att man med en ofta rätt så kort promenad från bostaden kan vara ute i vildmarken, samtidigt som man bor bara ett stenkast från pendeltåget eller tunnelbanan. Men, handen på hjärtat, hur ofta är du ute i den där orörda huddingenaturen? I mitt fall är det nog på sin höjd någon gång om året.

Nej, behöver jag lite frisk luft ligger det betydligt närmare till hands att jag går ut i Härbreparken i Skogås, som ligger precis bakom mitt hus, eller till Nytorps mosse i Trångsund, som ligger på andra sidan järnvägen, eller till Rådsparken eller Sjödalsparken som ligger på några minuters promenadavstånd från kommunkontoret där jag numera åter har min arbetsplats.

Tyvärr har inte Huddinge någon tradition av attraktiva, inbjudande parker. Oftast har de snarare tett sig som en liten bit av vildmarken som råkade bli kvar när man smällde upp hus runt omkring. Oplanerade och svåranvända marksnuttar som inte gör någon glad - och som förstås väldigt få besöker.

Ett problem - och ett problem som blir allt viktigare när kommunens befolkning fortsätter att växa genom ytterligare förtätningar i den redan bebyggda tredjedelen av arealen.

Att höja kvalitén på våra parker blev därför en viktig prioritering för oss kristdemokrater när vi fick ansvaret för samhällsbyggnadsfrågorna i kommunen för någon mandatperiod sedan. Vi drev igenom att kommunen skulle ha en strategi och en plan för hur vi ska utveckla kommunens parker.

Nu är vi framme där. Igår klubbade kommunfullmäktige kommunens nya parkprogram - och en del nysatsningar som varit en del av den nya planen har redan hunnit förverkligas, som upprustningen av Skeppsmyreparken i Stuvsta och den nya temalekplatsen i Lötparken i Skogås.

Huddinge ska bli en av länets tre mest attraktiva kommuner att bo och verka i, det är kommunens ambition. Där är parkprogrammet en viktig pusselbit - oaser som hjälper stressade storstadsbor att andas ut, mötas, njuta och leva.

Läs även: KD Huddinge