29 december 2005

De skramlande tunnornas tidning

Idag gav Svenska Dagbladet stor plats åt inte mindre än tre av regeringens ministrar. Det märkliga är att inte en enda av dessa tre ministrar hade någonting att säga om den socialdemokratiska politiken. Det enda de gjorde var att kritisera Allians för Sverige. Det märks var idéerna finns i dagens politiska debatt...

Arbetslivsminister Hans Karlsson kritiserade det borgerliga paketet för att minska sjukskrivningarna i samhället. Den här debatten är inte ny, så det vore kanske bättre om han gjorde någonting åt problemen istället för att bara kritisera de förslag som ges. Men tyvärr, regeringens förslag har först och främst inriktat sig på att skuld- och kostnadsbelägga företagen - vilket bara riskerar att leda till att de som bedöms vara i riskzonen för sjukskrivning överhuvudtaget inte anställs.

Och skolminister Ibrahim Baylan kritiserar förslagen som ska göra att fler gymnasieelever faktiskt lämnar skolan med en yrkesutbildning och fullständiga betyg istället för att bara lämna den. Men han står tomhänt när det gäller att lösa problemen - både med att eleverna som går ut skolan faktiskt har sämre kunskaper än tidigare i viktiga pluggämnen som matematik, fysik och kemi, och att elever lämnar både grundskola och gymnasium utan fullständiga betyg. Sorgligt, men sant.

Men värst av alla är kanske näringsminister Thomas Östros, som går till attack mot privatisering av statliga företag. Han anklagar de borgerliga politikerna för att vilseleda väljarna. "Det är oanständigt. De måste ut med försäljningslistan", säger hr Östros. Men i verkligheten har ju alliansen väldigt klart aviserat vilka företag som man funderar på att sälja under den närmaste fyraårsperioden. Det är aktier i börsnoterade bolag som TeliaSonera, Nordea och OMX och ett antal företag som verkar på konkurrensutsatta marknader och inte hanterar landets naturtillgångar, t.ex. Vasakronan, Vin & Sprit och SBAB. Aktierna i de börsnoterade bolagen är idag värda cirka 130 miljarder kronor. De tre övriga företagen är, utifrån dagens vinstnivåer och p/e-tal på tämligen konservativa 14, rimligtvis värda ungefär 60 miljarder kronor. Summan är alltså, utifrån dagens vinstnivåer och börskurser, cirka 190 miljarder kronor. Alliansen har sagt att man planerar att sälja företag för cirka 200 miljarder kronor under fyra år. För att få ut det värdet med de redan namngivna bolagen skulle det alltså behövas en börsuppgång på cirka 5 procent under fyra års tid. Är det orimligt? Nej, knappast. Bara i år har börsindex väl stigit med cirka 30 procent.

Är det någon som agerar oanständigt här så är det alltså Thomas Östros. Han, eller åtminstone hans experter, vet alltså att alliansen inte alls mörklägger, men ändå hävdar han det i ett försök att sprida oro bland väljarna. Skillnaden mot hur sossarna själva har agerat är markant. När regeringen häromåret försökte kränga det krisande godstågsföretaget Green Cargo till tyska Deutsche Bahn var det under ett sådant hysch-hyschande att inte ens riksdagsledamöterna fick veta riktigt vad det var de röstade igenom. Där kan man snacka om mörkläggning...

Och apropå dubbelmoral så kan man ju dra sig till minnes hur Financial Times med ett enkelt grepp kunde såga den restriktiva svenska alkoholpolitiken jämns med fotknölarna. Å ena sidan hade man ministrar som åkte till Bryssel och krävde undantag för att hålla nere alkoholkonsumtionen i Sverige, å andra sidan har man ett statligt företag som satsar intensivt på marknadsföring för att sälja sprit över hela världen, till exempel genom serietidningar i Polen. Att sälja Vin & Sprit är inte bara ett sätt att få in pengar att betala av statsskulden med - det är också ett sätt att få tillbaka sin trovärdighet i viktigare frågor, som den svenska folkhälsan.

(Jag ska lägga in en brasklapp. Om det finns någon bokföringsskandal eller liknande som blåst upp resultaten i de statliga bolagen, och hr Östros känner till detta men inte vi andra, kan det vara så att han har rätt. Men i så fall borde han snarare fokusera på problemen i bolagen än eventuella förestående försäljningar.)

23 december 2005

"Var och en till sin stad..."

När jag i morse satt och sålde biljetter på Trångsunds station kunde jag inte undgå att notera att strömmen av människor på väg till jobbet var betydligt mindre strid än vanligt och att antalet resenärer som kånkade eller rullade på stora väskor var väsentligt större än det brukar.

En rad ur julevangeliet kom då till mig: "Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn." (Luk 2:3-4)

"Var och en till sin stad" - precis så kändes det. Idag var alla som kunde på väg hem, och i en stad som Stockholm där väldigt få har sina rötter sedan många generationer tillbaka innebär det att väldigt många ger sig av härifrån.

Själv ska jag jobba och får därför stanna kvar i Skogås. Annars skulle jag gärna åka ner till Ödestugu i Småland och fira jul med familjen. På något märkligt sätt är Ödestugu "min stad" när det lider mot jul, fastän jag aldrig bott där och mormor och morfar, som kom därifrån, flyttade redan innan Andra världskriget, långt innan mamma föddes. Men rötterna sitter djupt. Ungefär som för den gode Josef, får man förmoda.

Samtidigt har nog alla som pratat lokalpolitik med mig insett att även Skogås/Trångsund i allra högsta grad är "hemma" för mig. Jag, precis som så många andra, har dubbla pass, en dubbel hemmahörighet. I år firar jag julen hemma istället för att åka hem.

Så önskar jag er alla en god och fridfull jul. Wherever you are.

Och ur högtalarna strömmar Run DMC:s "Christmas in Hollis".

21 december 2005

Visst behövs en vinkbuss

Hans Pettersson, trafikutvecklare vid färdtjänsten, konstaterar i veckans Mitt i Huddinge att en vinkbusslinje i Trångsund ligger långt ner på prioriteringslistan. Trångsund har helt enkelt för få pensionärer inom ett för litet område för att det ska vara aktuellt, och jämför med till exempel Lidingö och Danderyd.

Fast, handen på hjärtat, är inte den jämförelsen lite orättvis? Precis samma problem som i Trångsund finns ju i Farsta strand och Farsta. Tillsammans har de tre områdena förmodligen lika många pensionärer som någon av de båda nordostförorterna, och en ruskig massa branta och svårtillgängliga backar. Gör en kombinationslinje, som hanterar såväl Tornslingan och Spelvägen i Trångsund som Filipstadsbacken i Farsta strand och Molkomsbacken i Farsta, för att nämna några av de värsta kullarna i området.

Att inrätta en närtrafiklinje uppges kosta 1,1 milj kronor, men gör man den rätt så kan nog färdtjänsten spara in de pengarna och mer ändå.

Om världens rikedom

På sidan 11 i Svenska Dagbladet Näringsliv idag får man i detaljerna en bild av hur ojämlikt världens rikedom är fördelad mellan länderna.

Å ena sidan har Kinas statistiska centralbyrå meddelat att man tidigare kraftigt underskattat landets BNP. Nyhetens vinkel är att Kina efter uppräkningen passerar Italien och förmodligen även Frankrike och Storbritannien i kampen om att vara världens fjärde största ekonomi. Men hur uppseendeväckande borde det egentligen vara att Kinas ekonomi är större än Italiens, när man tänker efter? Landet har ju en 20 gånger så stor befolkning.

Å andra sidan rapporteras från kollektivtrafikstrejkens New York. Där erbjuder transportmyndigheten ca 3,5 procents löneförhöjning per år, men facket kräver 8 procent. I förbigående nämns hur mycket en spärrvakt tjänar i New York, cirka 50.000 dollar per år. Jag har de senaste åren känt att lönerna för oss som jobbar i kollektivtrafiken i Stockholm har varit riktigt hyggliga, men kan snabbt konstatera att i New York är de mer än 50 procent högre.

Jag vet inte vad dessa små räkneexempel säger om framtiden. Kanske ingenting alls. Men i globaliseringens tidevarv måste vi emellanåt höja blicken och se hur saker står till i vår omvärld, för vare sig vi vill det eller inte kommer det att påverka oss så småningom, och kanske på sätt vi aldrig hade kunnat föreställa oss.

19 december 2005

Lång väg för Vidja

Ikväll hade jag mitt sista sammanträde för året. Eftersom det var kommunstyrelsen hyste jag gott hopp om att det skulle bli ett kort möte. Dels brukar kommunstyrelsesammanträdena i allmänhet vara ganska korta, eftersom den mer uttömmande debatten i flertalet ärenden istället sker ett par veckor senare i kommunfullmäktige, dels brukar sista sammanträdet innan jul och sommarledigheterna vara rätt så avslagna då de flesta redan mentalt är på semester.

Den här kvällen var dock ett undantag från den regeln. Flera ärenden bidrog till det, bland annat ett par ärenden om om- och tillbyggnader av skolor till smått hisnande kostnader. Allra mest diskussioner blev det dock om ett planuppdrag för Vidja.

Vidja är, för er som inte känner till det, ett fritidshusområde söder om Ågesta. Man tar av från stora vägen i Mellansjö, kör förbi Ågesta gård med sitt stora ridskolekomplex, fortsätter förbi Rymdbolagets anläggning och det gamla kärnkraftverket som numera används till något av brandförsvaret, och därefter dyker Vidja upp.

Så länge Vidja verkligen var ett fritidshusområde var allt frid och fröjd, men idag är ungefär hälften av de små fritidshusen permanentbebodda. Utsläppen från alla hushållen har nått en sådan nivå att kommunen till och med fått ett föreläggande att lösa vatten- och avloppsfrågan. Första försöket att lösa frågan, genom s.k. områdesbestämmelser, överklagades och kommunen blev därför tvungen att ta fram en detaljplan, med allt vad det innebär.

Ett av de många problemen i sammanhanget är vägarna i området, som idag sköts av en vägförening. I handlingarna till dagens sammanträde fastslogs att kommunens inriktning skulle vara att vägarna skulle kvarstå i enskild regi. Något kortfattat kan man säga att vidjaborna då började fundera på varför de även fortsättningsvis skulle betala både den vanliga kommunalskatten och till sin vägförening.

Vi kristdemokrater lyssnade, liksom moderater och drevvikenpartister, till vad vägföreningen sade och lyckades i sammanträdet få med oss majoriteten i att mjuka upp beslutet så att det framgick att fortsatta diskussioner om huvudmannaskapet skulle föras med fastighetsägarna. En seger för oss, men framför allt för Curt Carleteg och Vidja vägförening, som lyckats med ett bra lobbyarbete.

Nu önskar man förstås att det där vore den enda svåra frågan i arbetet i Vidja, men så är tyvärr inte fallet. I förstudien öppnas för att man i delar av området ska tillåta tätare bebyggelse än dagens rätt så stora tomter, kanske till och med radhus eller kedjehus. Det tror jag skulle vara väldigt olyckligt, och jag vet att väldigt många boende i området känner likadant. Vi kristdemokrater lämnade därför en protokollsanteckning om detta.

Nu ska jag väl lämna Vidja för idag, men jag känner mig trygg i förvissningen att ämnet kommer att komma upp på dagordningen många fler gånger innan den här detaljplanen och VA-utbyggnaden är i hamn. Precis som det har dykt upp många gånger tidigare ända sedan jag blev politiskt aktiv 1999.

14 december 2005

Frän diskussion om situationen i Länna

Ikväll hade vi möte i Skogås demokratiforum. I Skogås ingår i det här sammanhanget även Länna och det här var kanske första gången som det märktes riktigt tydligt. En stor grupp föräldrar från Länna hade slutit upp och tog över mötet, som annars nog var tänkt som ett socialdemokratiskt propagandamöte med två inbjudna sossar på podiet, Erling Karlsson och Anneli Sjöberg, ordförande och vice ordförande i förskole- och grundskolenämnden.

Temat för dagen var skolan, även om man inledde med ett avsnitt om förskolan. Där erkände Erling att det finns stora problem med att ordna platser åt alla barn i kommunen, men ansåg situationen i Skogås/Trångsund var under kontroll. Lännaföräldrarna höll inte med. Pysslingens förskola i Länna har tydligen 140 barn i kö - vilket är fler än antalet barn i förskolan! Föräldrarna visste inte vad de skulle göra - vänta på en plats, söka sig till någon annan förskola, rentav till en annan kommun? Så påståendet att situationen var under kontroll vann inte allmänt gehör i lokalen, om man säger så.

Beträffande skolan berättade Erling att det finns ett kapacitetsöverskott på 318 platser i Skogås/Trångsund. Återigen väckte beskedet protester. Om man hade så stort kapacitetsöverskott - hur kunde då skolklasserna vara så stora? (Min brorsdotter som går i förskoleklass har 27 klasskamrater, och även Erling höll med om att det lät väldigt mycket.) Och varför kunde inte de olika skolorna i området nu, cirka två månader innan valet av skola skulle ske, berätta om barnen, ifall de antogs till den skolan, skulle få gå kvar där fram till sjätte klass eller inte, eller hur många klasser man tänkte ha? Och säkerheten på Sjötorpsskolan är för låg, för att inte tala om att vägen dit är lång, och dessutom svårframkomlig med bil. Varför byggs det inte en skola i Länna?

Nej, det som nog var tänkt som ett kampanjmöte blev närmast en halshuggning. Tonen var bitvis rätt frän (jämfört med den vi är vana vid i politiska sammanhang i kommunen) och summan av kardemumman blev att nästa års två första demokratiforummöten ska handla om skolan respektive förskolan - och att då även en representant för förvaltningen samt en från oppositionen i nämnden skulle bjudas in.

Och själv fick jag en rad intressanta samtal med olika mötesbesökare från Skogås medan jag promenerade hem. Det är på sätt och vis det roligaste med de här mötena.

Äntligen - ny Söderstadion ska byggas!

Det finns somliga gamla byggnader som bör bevaras, och somliga som bör ersättas så snart som möjligt. Söderstadion hör till den senare kategorin. Jag vet att det finns massor av bajenfans som har ett väldigt romantiskt, nostalgiskt förhållningssätt till denna fula betongkloss, men för alla oss andra är det välkommet att Hammarby får en attraktiv arena som tar ca 25.000 åskådare och har alla de bekvämligheter som gör ett besök på arenan trevligt. Jag är därför väldigt glad över det inriktningsbeslut som fattats i kommunstyrelsen i Stockholm idag, som stödjer den idrott som faktiskt finns och har en publik - och jag är väldigt glad att mitt parti till slut också gick på den linjen.

"En kränkning av demokratin"

Jag fick ett brev från Jonas Hellberg (s) i morse.

"Karl,
Av en slump fick jag i morse läsa en text som du skrivit för en tid sedan på din blog om mig. Jag måste säga att jag är förvånad över ditt sätt att använda orden. Du skriver att jag är en "utpräglat smutsig demagog". Orden är starkt förolämpande, vilket säkerligen var meningen. Att smutsig är synonymt med "oren/grisaktig" och demagog med "folkuppviglare" känner du säkert till.

För mig är det ingen skillnad om du fäller sådana förklenande omdömmen i en blog eller i vid ett sammanträde. Offentligheten är densamma. Jag har därför uppmärksammat presidiet om din text.

Jag tycker att det är ovärdigt dig som ledamot av fullmäktige att kalla en annan ledamot av kommunens folkvalda församling för dylikt. Det är i förlängningen en kränkning av demokratin.

En ursäkt vore på sin plats.
Jonas Hellberg"


Jag måste säga att jag är förvånad. Jag har tidigare framfört kritik mot Jonas Hellbergs debatteknik både privat till honom och offentligt i kommunfullmäktige. Jag tror att den som talar offentligt också måste finna sig i att bli kritiserad offentligt. Det är inte alltid roligt att bli recenserad, speciellt inte när man befunnits inte hålla måttet, men det är en del av det offentliga samtalet. Att försöka inskränka den möjligheten är, om något, en kränkning av demokratin.

Men jag ska samtidigt passa på att be Jonas om ursäkt. Vid ett tillfälle sade jag i fullmäktige att hans argumentation borde förpassas till sophögen där den hörde hemma. Även om mitt påstående var sakligt korrekt (Jonas hade kommit med otroligt extrema påståenden om vilket skräckregim på arbetsmarknaden som de borgerliga partierna ville införa) bör man naturligtvis inte uttrycka sig på det sättet i fullmäktige.

12 december 2005

Värdighetsgaranti kontra balanserade styrkort

Vår partimotion om värdighetsgaranti inom äldreomsorgen behandlades i fullmäktige ikväll. Beslutet blev avslag, vilket kändes lite märkligt eftersom bedömningen från förvaltningen i princip verkade vara att motionens intentioner låg i linje med nuvarande inriktning.

Men ännu märkligare var kanske den argumentation som äldreomsorgsnämndens ordförande Marie Fors (s) bjöd på. Istället för värdighetsgarantin talade hon om "balanserade styrkort" som förvaltningens arbetsmetod.

Man baxnar!

En värdighetsgaranti handlar ju til syvende och sidst om att kommunicera kommunens åtagande om att alla äldre i behov av vård och stöd ska få ett värdigt bemötande och den vård och det stöd som de behöver.

Vad kommunicerar "balanserade styrkort"? Oavsett vad dessa "styrkort" egentligen är förmedlar begreppet att kommunen är en opersonlig byråkratisk apparat. Kommer det att göra att folk känner sig tryggare? Knappast. Det är medmänsklighet, värme och ett värdigt bemötande som äldreomsorgen måste utstråla, inte byråkrati. Därför tror jag att det vore bra om Marie Fors ersattes av någon som kan förmedla just detta - och helst då en kristdemokrat!

Tal och tystnad om trängselskatten

Jag valde medvetet att ha en tyst dag i fullmäktige idag. Efter att ha börjat jobba klockan fem på morgonen och knappt ha sovit något är man lite lagom mosig fram på kvällskröken, så jag får vara glad att jag höll mig vaken.

En annan som visserligen inte var tyst men efter ett tag i alla fall slutade svara på frågor var kommunstyrelsens ordförande Ann-Marie Högberg (s) i den avslutande interpellationsdebatten om trängselskatten. Visst, man kan tycka att allt borde vara sagt vid det här laget (någon borde göra en sammanställning av hur många timmar som ägnats åt att debattera trängselskatten i fullmäktige sedan valet 2002!), men att inte svara på direkta frågor påminner väl snarast om förre kommunstyrelseordföranden Jan Hjertssons tämligen arroganta uppträdande.

Samtidigt kan man konstatera att det finns frågor som Ann-Marie Högberg borde ha besvarat. Hon borde ha berättat hur hon tänker agera i KSL (Kommunförbundet Stockholms län) när frågan om folkomröstning om trängselskatten kommer upp igen där rätt snart. Kommer hon att agera för att även huddingeborna ska få göra sina röster hörda eller anser hon att den rätten ska vara förbehållen övriga länsinvånare?

Genom att vara otydlig och inte agera skadar hon våra (dvs kommuninvånarnas) intressen.

Björn Eriksson, AFA och jag

Några timmar efter att jag skrivit mitt förra inlägg om AFA kom jag till jobbet och slog upp tidningen Metro. Där kunde jag konstatera att förre rikspolischefen Björn Eriksson sade i stort sett samma sak om AFA som jag sagt. Trevligt, det är ju alltid roligt att få medhåll från auktoritativa personer, även om jag förmodar att han inte hade läst min blogg.

11 december 2005

AFA - rasisternas bästa vänner

Som vanligt har högerextremistiska demonstrationer lett till upplopp och bråk från extremister på vänsterkanten. Åtta personer greps misstänkta för brott. Närmare 90 personer bussades ut från city.

Jag har ingenting till övers för rasism och främlingsfientlighet. Jag avskyr de högerextrema partierna och deras lögnaktiga propaganda.

Men om Anti-fascistisk Aktion (AFA) verkligen ville motarbeta dem skulle de gå till väga på ett annat sätt. För hur många ser ett skyltfönster sönderslaget av en vänsterextremist och tänker "Bra jobbat! Ner med rasismen!"? Ingen, skulle jag tro.

Istället kommer en del att se på antirasisternas illdåd och tänka: "Högerextremisterna skötte sig faktiskt. Kanske är det de som är normala och motståndarna som är konstiga?"

På så sätt spelar AFA och andra liknande nätverk rasisterna i händerna. Det är viktigt att man tar ifrån AFA stämpeln av "antirasister" och ser dem för vad de är - en aktionsgrupp för politiskt våld som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

06 december 2005

Tillbaka till Handen

Haninge kommun betalar 1,4 miljoner kronor för att SL ska byta namn på Haninge Centrums pendeltågsstation. Nytt namn blir Handen - dvs samma namn som stationen hade innan Haninge kommun kämpade igenom bytet till Haninge centrum. Det är visserligen bra att stationen får tillbaka sitt historiska (och hela tiden ofta använda) namn - men vilket slöseri med skattebetalarnas pengar det där namnbytet har varit!

03 december 2005

Katastrofkatastrofen

Katastrofkommissionens kritik mot regeringens agerande i samband med tsunamin är inte nådig. Och Göran Persson kommer inte att kunna slippa undan den.

I dagens (dvs fredagens) Svenska Dagbladet finns det några citat värda att lägga på minnet:

Göran Persson: "Ska något huvud rulla så är det mitt. Kritiken skadar mig och den skadar regeringen. Det vore dumt att påstå någonting annat. Det är upp till riksdagen att bestämma hur man ser på förtroendefrågan."

Helt riktigt. Och om inte riksdagen gör sitt jobb och avsätter regeringen så får väl folket ta sitt ansvar den 17 september. Idag har vi en statsminister som pekar med hela handen när det handlar om att tillsätta utredningar, men är fullständigt handlingsförlamad när det verkligen gäller. Så kan det inte få fortsätta.

Och det är nästan så det känns som om Lars Stjernkvist, socialdemokraternas tidigare partisekreterare håller med, när han säger att sossarna "knappast längre (kan) säga att våra ledaregenskaper är partiets starkaste gren och det kommer att påverka oss negativt under valrörelsen."

Sverige behöver en ny regering, en regering med en långsiktig idé om hur man vill att Sverige ska utvecklas, men också med kraft att ta itu med situationer som man aldrig hade kunnat förutse men ändå drabbas av. Som en tsunamikatastrof i Indiska oceanen, till exempel.

Till stöd för Libanon...

Under fredagkvällen var jag på ett seminarium med anledning av den libanesiska självständighetsdagen. Även om jag är väldigt intresserad av de små, konkreta kommunpolitiska besluten så är det roligt att för ett ögonblick höja blicken något, och i och med att jag rest en del i Mellanöstern de senaste åren och känner många med ursprung i regionen blir ett sånt här möte extra intressant.

Även om de syriska trupperna har dragit sig tillbaka är det långt kvar innan Libanon är en fungerande demokrati med ett adekvat valsystem och respekt för mänskliga rättigheter och utan grannstaternas (främst då Syriens) inblandning. Vi i Sverige måste bidra med vår del för att stödja cederrevolutionen och det nya Libanon. Ett viktigt steg vore att öppna Sveriges ambassad i Beirut igen.

Deltog i seminariet gjorde representanter från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och, som ni förstår, Kristdemokraterna. Däremot lyste sossarna och deras allierade med sin frånvaro. Tyvärr. Det vore bra om de tydligt visade - i ord och i handling - att de vill stödja de demokratiska krafterna i Libanon.

02 december 2005

Möten med drevvikenpartister

Onsdag och torsdag kväll hade vi i Allians för Huddinge (dvs Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna) möten i Trångsund (Stortorps bygdegård) och Skogås (Sjötorpsskolan). Även om vi hade tagit upp några olika frågor i den folder vi delat ut, var huvudsyftet med mötena att lyssna på folk, svara på frågor och samtala om det som är viktigt för oss som bor i östra delen av kommunen.

Med den typen av möten följer naturligtvis ett stort mått av oberäknelighet. Man vet aldrig vilka som kommer (om några kommer!) eller vilka frågor som tas upp, och det var väldigt stora skillnader mellan de båda mötena.

Men en sak hade de gemensamt - att det kom en grupp drevvikenpartister till dem. Jag har inget emot att det kommer folk från andra partier till öppna möten man arrangerar. Det hör till att politikskt aktiva är intresserade av hur andra politiker agerar.

Men sedan är det ju frågan hur man agerar när man är på dessa möten. Försöker man ta över dem? Börjar man prata vitt och brett om sitt eget parti? Och jag måste tillstå att jag blev ganska trött på att höra alla meningar som började med ett "Vi i drevvikenpartiet tycker..."

Det ska sägas att det var långt ifrån alla drevvikenpartister som agerade på det sättet, men det räcker med en eller två per möte för att det ska ändra karaktär från samtal till debatt.

Beträffande kommundelning redogjorde alliansens representanter för hur långt vi i alliansen kommit i samtalen just nu. Vi är överens om att det behövs en ny folkomröstning i Skogås, Trångsund och Länna, med ett högre valdeltagande än i den förra, för att visa att det faktiskt finns ett starkt stöd för kommundelning. Vi har ännu inte kommit in riktigt på hur stort valdeltagande som krävs eller hur stor andel av rösterna, men det ska naturligtvis vara fastställt i förväg så att folkomröstningsresultatet får en tydlig tolkning.

Tyvärr slog en del drevvikenpartister bakut vid tanken på en ny folkomröstning. Allan Albiin, partiets grand old man, hävdade bestämt att partiet under inga omständigheter kunde gå med på någonting sådant. Att det tidigare folkomröstningsresultatet år 2007 är hela åtta år gammalt, åtta år då kommundelen har fått väldigt många nya röstberättigade invånare, det tyckte han inte var något problem.

Jag hoppas att partiets nuvarande ledning har en öppnare hållning. Annars är det ju faktiskt så att de motverkar snarare än medverkar till den kommundelning som både de och jag vill se.