28 juni 2014

100 år efter skotten i Sarajevo

Jag hör till dem som alltid och i alla lägen tycker att det är viktigt att våra skolelever lär sig vår historia, Sveriges, Europas och världens. Om vi inte kan och förstår vår historia, är vi dömda att återupprepa våra historiska misstag.

Idag är det 100 år sedan skotten i Sarajevo som blev startpunkten på 1:a världskriget - en fruktansvärd historia inte bara i sin blodtörst utan också i sin meningslöshet. Medan Europa under 2:a världskriget stod inför hotet från totalitära ideologier - nationalsocialism, kommunism, fascism - var fienden för 100 år sedan bara nationalistiska ambitioner. Kriget, som i sin förlängning skulle ge spelrum för dessa fruktansvärda ideologier och deras diktaturer, hade när man ser det i backspegeln varit undvikbart.

Jag minns hur jag för ganska precis trettio år sedan vandrade på slagfälten utanför Verdun och såg de enorma krigskyrkogårdarna. Människor som du och jag som kämpade och dog för sina länders ära och makt, vanligt folk, i många fall frivilliga, förblindade av nationalismens raseri och yra, i andra fall utkommenderade värnpliktiga. Kanonmat, skyttegravsoffer, dömda av sina överordnade att dö i främmande land.

Ett par år senare läste jag Erich Maria Remarques fantastiska "På västfronten intet nytt". Den borde vara obligatorisk läsning i våra skolor.

Nu står Europa inför ett läge när de gamla erfarenheterna borde kunna komma till nytta igen. I öster mullrar Putins Ryssland och låter sina arméer, direkt eller indirekt, erövra sina grannländers territorium, ackompanjerade av samma kombination av nationalistisk yra och paranoia som man förr även hörde i Västeuropa. Och tendenserna i de europeiska väljaropinionerna lutar alltmer mot olika former av extremism. Även om kristdemokratin fortfarande är Europas starkaste politiska kraft, måste man oroas över det som händer i till exempel Storbritannien, Frankrike, Ungern, Italien och Grekland. Utan den trygga center som i vått och torrt står upp för demokrati och marknadsekonomi riskeras den trygghet och det välstånd som vi under efterkrigstiden kunnat bygga upp.

Utan kunskap om historien är vi dömda att upprepa dess misstag. Vi måste fostra den unga generationen så att den förstår värdet av det vi har, hur alternativet till fred, demokrati och marknadsekonomi ser ut. Kanske kan inte alla skolbarn besöka krigskyrkogårdarna i Flandern eller norra Frankrike, men alla kan få lära av erfarenheterna.

19 juni 2014

Nej till fuskåkning - spärrarna behövs!

Centerpartiet vill slopa spärrarna i tunnelbanan, berättar tidningen Metro. Ett riktigt dumt förslag. Det finns beprövad erfarenhet från en mängd städer både i Sverige och resten av världen - resultatet är tydligt: fuskåkandet ökar betydligt. Tillfället gör tjuven. Och när folk inte betalar för sina resor, får SL inte in de pengar som behövs för att kunna satsa på att utveckla trafiken. Vill vi ha en utbyggd tunnelbana? Då måste vi också se till att folk betalar biljetter. Även om spärrarna är jobbiga att passera, är de nödvändiga för att vi hederliga, betalande kollektivtrafikanter och skattebetalare ska få den kollektivtrafik vi förtjänar och betalar för.

Istället för att göra det lättare att fuska, bör vi strama upp reglerna. Framför gäller det spårvagnarna och lokalbanorna, där det idag är konduktörer som ska ta betalt. Det händer ofta att konduktören inte hinner komma förbi innan det är dags att stiga av. Det hände mig senast igår när jag tog 7:an från Sergels torg till Nybroplan. I mitt fall gör det inget, jag har haft kort sen tonåren, men sannolikt förlorar SL en hel del pengar på det här sättet. För att komma åt problemet borde kravet vara att man ska ha giltig biljett när man går ombord - tåget eller spårvagnen blir alltså spärrlinje och konduktörerna istället kontrollanter. Naturligtvis förutsätter detta att vi får fler biljettautomater på hållplatserna och fler återförsäljare runt om i länet, men det är ju någonting som vi kristdemokrater vill ändå.

Min ambition är att Stockholm ska ha världens bästa kollektivtrafik. Man ska klara sig bra utan bil, inte bara i innerstan utan runt om i länet. Det kräver satsningar både på kapacitetsstark spårtrafik som pendeltåg och tunnelbana och på ett finmaskigt bussnät och nya, kreativa satsningar. Gemensamt för alla dessa satsningar är att de kostar pengar. Att i det läget lägga förslag som bara ökar fuskåkandet och undergräver betalningsviljan är rent ut sagt idiotiskt. Spärrarna behövs!

17 juni 2014

Klart att äldre ska få välja äldreboende i Huddinge

Vem ska bestämma över människors liv? Det är en av de största och viktigaste stridsfrågorna i svensk politik, som dyker upp i alla möjliga varianter. 

Igår fattade äldreomsorgsnämnden i Huddinge beslut om att införa kundval för dem som behöver ett äldreboende. På få områden känns det väl lika självklart att folk ska få möjlighet att bestämma själva, utan onödiga inskränkningar från politiker eller byråkrater. Tänk dig alternativet, men ersätt vårdbehövande äldre med vanliga bostadssökande. "Du ska flytta till en gammal etta i Rinkeby. Vill du inte flytta hamnar du sist i bostadskön." Ändå är det så verkligheten ser ut på många håll i landet.

I Huddinge har vi i många år gett äldre möjligheten att välja vart de vill flytta, både i kommunens egna äldreboenden och i privata eller kommunala äldreboenden i andra kommuner. Kommunen har ramavtal med en lång rad olika entreprenörer som erbjuder vård och omsorg enligt samma prislista som kommunen. Det nya är att valfriheten nu tydliggörs med rutiner, så att den som behöver ett äldreboende (och personens anhöriga) ska få god, opartisk information om de alternativ som kommunen har ramavtal med. Tidigare har kommunens egna boenden varit huvudalternativet om inte kunden uttryckligen önskat något annat eller det varit ont om plats på kommunens boenden.

Okontroversiellt, kan man tycka, men ändå tillräckligt för att två partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skulle deklarera att de inte vill att äldre ska få välja äldreboenden som drivs av vinstdrivande företag. En stor del av alternativet skulle alltså med ett pennstreck försvinna om Miljöpartiet och Vänsterpartiet fick bestämma.

Debatten känns igen från förra måndagens budgetdebatt i kommunfullmäktige. Där framfördes samma krav från de båda partierna på yttersta vänsterkanten. Och det skulle förstås inte bara påverka den som söker äldreboende utan även de som har hemtjänst. Idag utförs mer än hälften av alla hemtjänsttimmar av privata, vinstdrivande företag - inte för att vi Allianspolitiker har valt det utan för att de äldre som behöver hjälp i hemmet har valt det. Den möjligheten kommer alltså försvinna om två av de tre rödgröna partierna får bestämma. 

Socialdemokraterna är samtidigt väldigt tydliga med att de tre rödgröna partierna som vill regera tillsammans inte kommer att presentera någon gemensam politik på det här området innan valet. Budskapet är alltså att det kan bli si eller det kan bli så efter valet, om de rödgröna vinner valet. Det beror på vad de tre partierna kommer överens om efteråt. Väljarna ska rösta i blindo, utan att veta vad de faktiskt får efter valet.

Från oss kristdemokrater vill jag ge ett oerhört tydligt besked: Vi kommer aldrig ingå i en politisk majoritet i Huddinge som tar ifrån de äldre rätten att välja äldreboende eller hemtjänstutförare - även om entreprenören skulle vara ett vinstdrivande företag. Däremot ska alla utförare leva upp till kommunens högt ställda kvalitetskrav. Trygghet, värdighet och valfrihet ska vara ledorden. En röst på Kristdemokraterna och Alliansen kan du lita på.

05 juni 2014

När visionen blir verklighet

Stockholm är en stad byggd på vatten. Mälaren och Saltsjön är själva grunden för stadens existens. Ändå har vi på senare år varit väldigt dåliga på att använda vattnet som transportväg annat än för resor till destinationer på andra sidan Östersjön. De inre vattenvägarna har nästan enbart använts för nöjesresor, i väldigt liten utsträckning för de viktiga resor som behöver göras för att få ihop livet, till exempel arbetsresor.

Vi kristdemokrater såg detta och insåg att här fanns en nästan outnyttjad resurs, samtidigt som vägar och spår runt om i hela Stockholmsregionen användes till bristningsgränsen och nyinvesteringar och allt fler bostäder och arbetsplatser byggdes i ett sjönära läge. Det behövdes ett politiskt parti som såg möjligheterna och var öppna för förändring.

Det första steget blev Sjövägen, den linje som går mellan Nybroplan och Frihamnen via Nacka och Lidingö. När SL:s biljetter började gälla där blev den en jättesuccé och efter några år har den blivit en naturlig och permanent del i Stockholms kollektivtrafik. Och det kan man förstå - trafiken förkortar ju resvägen till exempel mellan Nacka strand och Larsberg på Lidingö med mer än tre fjärdedelar, från mer än 45 minuter till blott elva, plus att det är trevligare att åka båt än att trängas på överfulla bussar och tunnelbanetåg. Steg för steg håller vi nu på att skapa tätare förbindelser längs linjen, så att linjen ska kunna passa för fler resenärer, och vi sätter också in modernare och mer miljövänliga fartyg.

Nästa steg blir att Djurgårdsfärjan integreras helt i SL:s nät genom att alla SL-biljetter från och med den 16 juni kommer att gälla på båten. Tidigare har det bara varit periodkort som till exempel 30-dagarskort eller 24-timmarskort. Med sina 2,3 miljoner passagerare per år är Djurgårdslinjen ett viktigt inslag i Stockholms kollektivtrafik och naturligtvis ska samma taxa gälla där som ifall man åker till Djurgården med buss eller spårvagn eller med Sjövägen, där ju alla SL-biljetter gällde sedan tidigare.

Men ett ännu viktigare steg blir förstås när det börjar tillkomma helt nya pendelbåtslinjer, och nu även på Mälaren. Trafikförvaltningen har genomfört en pendelbåtsutredning och nu har trafiknämnden fattat beslut om tre nya pendelbåtslinjer, en kortlinje mellan Klara Mälarstrand och Kungsholmstorg via Söder Mälarstrand, en linje mellan Ulvsunda och Södersjukhuset med stopp bland annat i Solna strand, Alvik, Hornsberg, Hornstull och Årstadal samt en direktförbindelse mellan Ekerö och Gamla stan/Klara Mälarstrand.

Tre linjer av lite olika karaktär, som på olika sätt kan bidra till att göra det lättare att få ihop livet för jäktade stockholmare.

Riddarfjärdslinjen för korta resor till och från Söder Mälarstrand blir som en Djurgårdslinje i Mälaren. Relativt tät trafik, korta resor där vägen runt tvärtom är ganska lång. Linjen kommer inte minst att vara attraktiv för cyklister, tror vi.

Linjen från Ulvsunda till Södersjukhuset kommer att ha en lång rad stopp längs vägen, smarta småresor som kommer att göra det lättare att få ihop livspusslet, till exempel när man bor i Minneberg och vill åka och handla på Willys i Lindhagen eller åka till jobbet i Solna strand. Kollektivtrafiknätet blir helt enkelt lite smartare.

Tyvärr ser det just nu inte ut som att trafiken ska kunna gå hela vägen. Det finns än så länge ingen brygga vid Södersjukhuset och bryggan vid Ulvsunda kan vi i dagsläget inte få tillgång till. Men ambitionen ska naturligtvis vara att så snart som möjligt trafikera hela sträckan.

Den tredje förbindelsen är en snabb direktförbindelse till Ekerö. Jag minns hur jag förra sommaren blev intervjuad av SVT ABC om just den här båtlinjen, som då bara var en idé. Nu har vi beslutat att den ska bli verklighet, med ett stopp just vid Gamla stans tunnelbanestation, precis enligt den vision som jag pekade ut, och gett förvaltningen ett tydligt uppdrag att arbeta för höghastighetstonnage som rejält skulle kunna sänka restiderna på en så lång linje och bidra till att den blir ett mer attraktivt alternativ till dagens kombination av buss och tunnelbana. Glädjande är också att en överenskommelse med Trafikverket förhandlats fram som innebär att de står för halva driftskostnaden under försöksperioden då det också kommer att vara stora problem med vägtrafiken eftersom bygget av Förbifart Stockholm pågår och Ekerövägen byggs om.

Vi kristdemokrater hade en vision av ett Stockholm där vattnet inte bara avgränsade stadsdelar utan också band ihop dem med en smart och attraktiv kollektivtrafik. Nu är den visionen på väg att förverkligas och vi ser hur allt fler ofamnar den - både väljare och resenärer och våra politiska vänner och antagonister. Ibland frågar folk om vi som ett litet parti verkligen kan påverka politiken. Jag är glad att vi väldigt tydligt kan peka på hur vi kristdemokrater gör Stockholm till en bättre stad att leva i. Vår vision blir konkret verklighet.