23 juli 2010

Födslovåndor i Stockholm

Svenska Dagbladet rapporterar idag om bristen på BB-platser i Stockholm, som gör att var tionde kvinna som valt Danderyds sjukhus istället får föda på någon annan förlossningsklinik.

Journalisten försöker vända detta mot vårdvalet inom förlossningsvården, som infördes förra året, men huvudorsaken är förstås att det i juni månad i år föddes 8 procent fler barn än motsvarande period förra året. Prognosen är ännu högre för juli månad.

Bristen på BB-platser har varit ett problem under hela mandatperioden. Om jag inte missminner mig alldeles grundlades problemen när den rödgröna majoriteten under förra mandatperioden i en missriktad spariver valde att lägga ner en förlossningsklinik. Jag förstår inte hur de tänkte. Stockholm växer hela tiden, och man kan inte ha en förlossningsvård anpassad efter genomsnittsbehovet eftersom antalet födslar varierar ganska mycket över året.

Alliansen har arbetat för att utöka kapaciteten, men sådant tar tid. I Svenska Dagbladet nämns de planer som finns för nya framtida kliniker, Sophiahemmets som ska börja byggas i år och en på S:t Göran som ännu är på planeringsstadiet. Lokaler och utrustning är dock inte den enda trånga sektorn, minst lika viktigt är förstås att se till att tillgången till kvalificerad personal kan säkerställas.

Det är ökad kapacitet som är lösningen, och inte minst att fler kliniker erbjuder lika attraktiva lösningar som Danderyds sjukhus - eller ännu bättre! Att gå tillbaka till det gamla orättvisa systemet, som barnmorskan Vibeke Tham beskriver, där vissa fick bättre vård för att de bodde i bättre områden är definitivt inte lösningen. Danderyds sjukhus med sitt fina BB-hotell ska inte bara vara valbart för dem som bor i de rika nordostkommunerna.

De nya klinikerna på Sophiahemmet och S:t Göran blir viktiga delar i arbetet för att få förlossningsvården att bli bättre på att klara pucklarna i barnafödandet med bibehållen valfrihet för familjerna. Men det får inte ta slut där, för Stockholm kommer att fortsätta att växa. Vad blir nästa steg? Förlossningsklinik i Nacka? Handen? På Löwenströmska? Jag vet inte. Men jag vet att det kommer att tas nya steg för att fortsätta öka kapaciteten i förlossningsvården om Alliansen och vi kristdemokrater får fortsätta vid makten i landstinget. Med ökad valfrihet för patienterna och etableringsfrihet för vårdgivarna kommer vi att få en vård som är bättre anpassad för patienternas behov och önskemål.

12 juli 2010

Kollektivtrafik i luften

Stockholms kollektivtrafik måste fortsätta byggas ut. De senaste årens satsning på spårvägar, som vi kristdemokrater vill bygga ut till ett sammanhängande spårvägsnät både runt och mitt inne i stan, visar att det till och med finns utrymme för nya transportslag i en stad som i flera decennier bara satsat på pendeltåg, tunnelbana och buss.

En utredning om hur man kan använda gondol- eller linbanor på ett effektivt sätt, som Dagens Nyheter skriver om idag, är förstås intressant i det perspektivet. För ett par år sedan diskuterades en helt privatfinansierad linbanelösning som skulle förbinda Heron City och IKEA i Kungens Kurva med tunnelbanan i Skärholmen, men tankarna lades på is. Men Kungens Kurva är förstås inte det enda stället där det behövs en mer effektiv kollektivtrafik och luften skulle kunna vara det bästa stället att åka på. Ofta används gondoler eller linbanor där det finns stora höjdskillnader som måste överbryggas, till exempel berg eller raviner, och sådana finns det ju ett överflöd av i stockholmsområdet.

11 juli 2010

Ett femårigt förbud mot nya köpcentra?

Ett femårigt förbud mot alla nya externhandelsetableringar. Det är Miljöpartiets nya "löfte" till svenskarna.

Jag önskar att jag kunde säga att det var det dummaste jag hört, men det kan jag inte, för jag har hört väldigt mycket dumt. Men dumt är det i alla fall.

Det finns en anledning till att plan- och bygglagen ger kommunerna planmonopol. Förutsättningar och omständigheter skiljer sig nämligen åt från situation till situation och det krävs en lokal närvaro och lokal förståelse för att kunna fatta kloka beslut i viktiga samhällsplaneringsfrågor.

Det kan finnas platser och situationer där det inte är lämpligt att bygga ett köpcentrum eller en stormarknad. Handel bör till exempel ha goda kommunikationer, inte bara för dem som har egen bil, för att både kunder och personal ska kunna resa dit. Men det finns också många exempel på när externhandel fungerat som en motor för utvecklingen och lett till nya jobb och, inte minst, en bättre fungerande handel.

Allt sådant bör lokala politiker och tjänstemän ta ställning till i den ofta omfattande planprocessen från översiktsplan till bygglov. Vi får i frågor om handel lita på deras kompetens, precis som när det gäller bostäder eller industrifastigheter.

Alla dessa överväganden av kloka män och kvinnor runt om i vårt land vill Maria Wetterstrand och Peter Eriksson slänga över bord. De tror att de vet bättre vad som behövs i Karlstad, Ljungby eller Huddinge än vad de som faktiskt bor och arbetar i kommunen gör.

Jag håller inte med. Jag tror att beslut i sådana här viktiga frågor måste fattas lokalt, och jag tycker att det är fruktansvärt förmätet av de båda språkrören att tro något annat. Det är beklagligt att de tankar om decentralisat beslutsfattande som en gång präglade den gröna rörelsen har ersatts av visionen om ett planekonomiskt förbudssamhälle. Lars Ohly idéer har smittat av sig.

Jag hoppas att väljarna säger tydligt nej till Miljöpartiets förslag, för om det går igenom kommer det att allvarligt skada den tillväxt som Sverige behöver efter de tuffa finanskrisåren. Företagen behöver mer frihet att utvecklas, inte nya förbud och begränsningar som hämmar dem.

DN DN SvD

10 juli 2010

Nysatsning på äldrevården

Almedalsveckan är nästan över. Igår var det Göran Hägglunds och Kristdemokraternas tur att ta över Visby, och i jämförelse med tidigare dagar fick man ha scenen ganska mycket för sig själva. Fokus låg i stor utsträckning på den viktiga frågan om politikens gränser och Kristdemokraterna som politikens gränspoliser, men Göran hann även med att komma med ett nytt inspel om framtidens äldrevård. Och till skillnad från Jan Björklunds insparkande av öppna dörrar tidigare i veckan rörde det sig den här gången faktiskt om sådant som regeringen ännu inte hunnit ta itu med. Det är tveklöst så att Kristdemokraterna är det parti som ligger längst fram i äldrepolitiken.

Förslagen sammanfattas i fem punkter: 1. Allt under ett tak. 2. VIP-status och en kontaktperson för äldre i vården. 3. Fyra timmars lagreglerad akutgaranti. 4. Bättre kontroll av läkemedelsanvändningen. 5. Värdig vård i livets slutskede. Mer information finns på Kristdemokraternas hemsida.

Läs även vad Göran Hägglund skriver på Newsmill.

DN DN SvD SvD SvD

09 juli 2010

Alliansen och Mona Sahlin i Almedalen

Idag var det Mona Sahlins tur att hålla tal i Almedalen, men tidigare på dagen höll de fyra allianspartiledarna ett gemensamt torgmöte uppe i Östercentrum, dagens Visbys kommersiella centrum. Jag lyssnade båda gångerna.

Föga överraskande tyckte jag att regeringspartiernas partiledare hade mer klokt att säga, men jag får samtidigt erkänna att jag på många sätt tyckte att Monas tal var skickligt. Den vision av framtidens Sverige som hon målade upp, tror jag att de flesta svenskar i mycket stor utsträckning ställer upp på, inklusive jag själv och Fredrik Reinfeldt. Ändå fick hon det att låta som om Alliansen vore hängivna motståndare till allt i det svenska samhället. Däremot hade hon väldigt lite konkret politik att erbjuda väljarna annat än sådant som vi redan prövat och insett inte fungerade ens under en högkonjunktur. Traditionalism, inte förnyelse, är helt tydligt Mona Sahlins ledstjärna. Möjligtvis ett tecken på en partiledare och rörelse med ganska dåligt självförtroende. Mona passade även på att göra en del ganska fula sparkar mot Carl Bildt och antyda att regeringen Reinfeldt stödde folkrättsbrott, ett skickligt genomfört exempel på dirty campaigning.

Allianspartiledarnas framträdande i Visby var inte bara fritt från den typen av fulspel. Det var också kryddat av verkliga satsningar, i första hand på skolans område men också genom en ökning av statsbidragen som används för att täcka kommunernas stora välfärdsåtaganden överhuvudtaget. Pengarna är naturligtvis välkomna, även om jag inte håller med om alla delar i hur man vill styra resurserna. Framför allt är jag inte speciellt förtjust i att regeringen vill reglera att matematikundervisningen ska ökas med tre läsårsveckotimmar. Jag är nämligen, precis som mitt parti, skeptisk till systemet med timplaner och vill se mer av målstyrning och mindre av detaljstyrning av skolan.

DN DN SvD SvD SvD

08 juli 2010

Vårdens framtida finansiering

Almedalen är en ständig ström av seminarier, tal och möten. Jag kom nyss tillbaka till min inkvartering i Visbys utkanter efter ett mingel med barbecue arrangerat av tjänsteföretagens organisation Almega, trevligt och gott men knappast något som kommer att förvandla det politiska eller ekonomiska landskapet i Sverige.

Men vissa saker som händer här har däremot stor betydelse. Igår var jag på två seminarier om vårdens framtida finansiering. Vid det första representerades Alliansen av den kristdemokratiske riksdagsledamoten Anders Andersson, som också lett gruppen som just tagit fram en rapport om nästa steg i Alliansens sjukvårdspolitik. I Almedalen var Anders Andersson tydlig med att han vill se en parlamentarisk utredning om vårdens framtida finansiering, precis vad jag efterlyste häromdagen i ett blogginlägg med anledning av alliansrapporten. Jag ska inte ta åt mig äran för den nya tydligheten, men jag finner den väldigt glädjande.

Men nästa seminarium var kanske ännu mer betydelsefullt. Där presenterades den så kallade Borg-kommissionens rapport, som initierats av den näringslivsanknutna think-tanken Timbro och dess socialistiska kontrahent Arena Idé och letts av den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg. Borg-kommissionens tydlighet kring den skillnad som vi kan förvänta oss kommer att uppstå mellan dagens finansiering av vård och äldreomsorg och morgondagens behov och förväntningar och varför vi inte kan förvänta oss att faktiskt klara det på samma sätt som vi gjort de senaste tjugo åren var utmanande.

Men man visade upp en rad dellösningar som skulle kunna medverka till att vi faktiskt kan lösa problemen. Vissa gick hem i alla läger. Minskade sjukvårdskostnader genom färre vårdrelaterade infektioner eller misslyckade ingrepp är det ju ingen som vänder sig emot direkt. Andra gick bättre hem i vissa läger än andra. När man talar skattehöjningar så nästan ser man hur en del trogna socialdemokrater myser igenkännande, men när man nämner att egen finansiering av vissa tjänster kan bli nödvändig eller att tillval till de statligt eller kommunalt finansierade tjänsterna rent av kan vara önskvärt, då var det tydligt att ledande socialdemokrater gick i taket. När Maria Larsson (kd) och Ylva Johansson (s) fick kommentera rapportens förslag och ge sin egen syn på vårdens framtida finansiering blev det väldigt tydligt att det är Ylva Johansson och hennes blockkamrater som kommer att bromsa försöken att faktiskt lösa de problem som vi står inför. Det var så uppenbart att förre SSU-ordföranden Niklas Nordström, som ingått i kommissionen, valde att gå upp och kritisera hennes ståndpunkter - och samtidigt såga den rödgröna kärnkraftspolitiken jämsmed fotknölarna. Välgörande med sådant fritänkeri.

Borg-kommissionens förslag till väg framåt påminner väldigt mycket om den som jag förordat: en parlamentarisk utredning och vårdens framtida finansiering (trots Ylva Johanssons bakåtsträvande väg in i framtiden). Tyvärr var Maria Larsson inte alldeles glasklar i sitt stöd för det förslaget, men jag hoppas att Anders Andersson ska få med henne på noterna...

Hela rapporten kan du läsa här: Timbro

06 juli 2010

Överbudspolitik men bra musik

Vänsterpartiets dag i Almedalen blev, föga överraskande, en uppvisning i dyrbara, ofinansierade reformer. Mer av allt till alla utom de rika var det välkända temat. Lanseringen av V som Välfärdspartiet handlar dock inte bara om extrem överbudspolitik utan också om att de inte alls förstått den distinktion som jag nämnde i gårdagens blogginlägg. Föga överraskande, det heller. Vet inte om det finns så mycket mer att säga om deras framträdande.

Jo, jag vill ge dem en eloge för god musiksmak. Cookies'n'Beans underhöll med en samling countrylåtar framförda med kärlek. Flera Dolly Parton- och Dixie Chicks-covers, och en hel del andra välkända Nashville-artister bidrog också till repertoaren. Fast egentligen borde det kanske snarare vara Kristdemokraterna som bjöd på det amerikanska bibelbältets favoritmusik, eller hur? För hur många i Texas, Louisiana eller Tennessee skulle kunna tänka sig att rösta på kommunisternas parti?

I övrigt har det varit en trevlig första Almedalsdag för mig. Jag har varit med på seminarier om trygghetsboende och spårvägsutbyggnad, det senare överraskande nog nästan det enda av Almedalsveckans 1.400 seminarier som handlar om lokaltrafiken. Dagen avslutades med grillning och kubb med politiker och tjänstemän från Huddinge, mycket trevligt. Nu några timmars sömn, det blir en intensiv dag i morgon också.

04 juli 2010

Skatterna och välfärdens kärna

Tänk er att det är valrörelse i ett land med ett av världens högsta skattetryck. Statsministern i det lilla välskötta landet ska hålla ett viktigt linjetal. Vad väljer han att presentera som den stora nyheten? Jo, att man inte tänker sänka skatten nästa år.

Och hur reagerar oppositionen? Jo, de säger att man inte kan lita på statsministern. Han kommer nog att sänka skatten ändå, trots sitt nekande.

Visst är det en absurd historia? Och ändå var det precis det som hände när Fredrik Reinfeldt talade på Moderaternas dag i Almedalen.

Hur kan budskapet om bibehållna höga skatter göra folk trygga? Jag tror att grundproblemet är sammanblandningen av "välfärd" och "staten" i folks medvetande. I ett av Kristdemokraternas 13 steg till ett mänskligare Sverige, som presenterades igår, sägs att eget sparande också är välfärd. Mindre pengar betyder mindre trygghet därför att man blir mer beroende av någon annan.

Tyvärr faller även allianspartiernas företrädare alltför ofta i den fällan. Man väljer att prata om "välfärdens kärna" utan att räkna in människors egna liv och egna beslut som kärnans absoluta centrum. I den amerikanska självständighetsförklaringen finns en formulering som jag älskar: "life, liberty and the pursuit of happiness" (liv, frihet och strävan efter lycka). Som jag ser det borde dessa "unalienable rights" finnas med i varje diskussion om välfärd - och då skulle kanske svenska politiker, likt politiker i andra länder, tävla om att lova sänkta skatter snarare än bibehållna...

Med det sagt så tror jag att Reinfeldt gör en korrekt bedömning. Utrymmet för skattesänkningar år 2011 är ganska litet. Det viktigaste är att vi sänker skatten för pensionärerna, och där är Alliansen överens.

DN DN SvD SvD

Frihetens och trygghetens väktare har haft riksting

Så är man då hemma igen efter Kristdemokraternas riksting, tre intensiva dagar i Örebro. Det som kanske får mest uppmärksamhet från rikstingen brukar vara partiledarens tal, men själva syftet med sammankomsten var att ta ställning till tre rapporter, eller "propositioner", från partistyrelsen, en om politikens gränser, en om trygghet och tillväxt och en om välfärdspolitik.

Alla tre rapporterna innehåller en hel del goda tankar och är inte minst genom det ideologiska anslaget befriande i en tid när politik oftast i första hand handlar om matematik, social ingenjörskonst och mer eller mindre populistiska utspel tänkta att maximera mediegenomslaget.

Många förslag som diskuterats känns klockrena. Att myndigheter som inte ger den service som man som medborgare har rätt att förvänta sig ska kompensera den enskilda, som Göran Hägglund skrev om i Svenska Dagbladet i torsdags, är ett sådant. Det borde vara en självklarhet, men är skrämmande långt ifrån dagens verklighet.

Tyvärr kan man konstatera att medierna hellre fokuserar på röstmaximering som syfte än ideologiska övertygelser som man försöker dra de rimliga konsekvenserna av. När den otroligt viktiga diskussionen om politikens gränser refereras, väljer man på nyhetsplats en rubrik som antyder att ämnet mest är en chimär för att vinna över moderatväljare. Missförstå mig inte, jag har absolut inte någonting emot om en del moderatväljare skulle inse att Kristdemokraterna är ett bättre alternativ, men jag kan försäkra er om att när jag pläderar för gränser för den politiska sfären och en tuffare gränspolis är inte huvudsyftet att vinna röster utan att skapa förutsättningar för ett bättre samhälle!

Och när partiets näringslivs- och skattepolitik diskuteras, händer precis samma sak: Rubriken handlar om att partiet vill locka till sig företagarnas röster, inte om de konkreta och realistiska förslag man faktiskt kommer med och som skulle leda till ett bättre näringslivsklimat och fler jobb. Fast nog kan man tycka att de värmande orden från Svenskt Näringslivs Stefan Fölster och företagaren Signhild Arnegård Hansen borde bidra till att många företagare faktiskt väljer att rösta kristdemokratiskt.

Jag vet inte om alla partier behandlas på det sättet. Kanske är det så. Men jag tror faktiskt att de flesta väljare, precis som jag, skulle föredra om medierapporteringen handlade mer om vad politikerna faktiskt gör eller vill göra och mindre om det politiska spelet. Några av de väldigt konkreta frågor som diskuterades på detta riksting var vårdnadsbidraget, som vi vill fördubbla och göra det möjligt för alla småbarnsfamiljer att ta del av, vassare vårdgaranti, en eventuell folkomröstning om euron, slopad timplan i skolan och - vilket jag är förbluffad över att media inte valt att berätta om - fri arbetskraftsinvandring, där den som befinner sig i Sverige och får ett jobb ska ha möjlighet att stanna i landet även om man bara har kommit hit som turist eller om ens asylskäl inte räcker för att slippa igenom Migrationsverkets nålsöga.

Kristdemokraterna lämnar rikstinget som ett stärkt parti. Även om jag inte är nöjd med alla beslut som fattades, så kan vi verkligen göra anspråk på att vara både frihetens och trygghetens väktare i den svenska politiken efter de här dagarna. Jag tror att det kommer att bli ännu tydligare i Almedalen under veckan som kommer.

02 juli 2010

Håll fast vid nej till värnplikt

I Svenska Dagbladet idag presenteras en ny kristdemokratisk rapport om försvarspolitiken. I artikeln öppnar riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren för att värnplikten skulle kunna återinföras.

Jag håller inte med. Värnplikten förtjänar att förpassas till historiens soptipp. Utifrån ett modernt sätt att se på individen och individens självbestämmande, men också utifrån försvarets behov. Kanonmatskrigföringen från förra århundradets början har ersatts av hot som kräver en avancerad, teknologisk respons, vilket i sin tur kräver välutbildade, kompetenta soldater, men ännu viktigare är att tvångsrekryteringen av unga svenska män är en allvarlig frihetsinskränkning.

Men om försvarsmakten får svårt att rekrytera rätt personal då? Då får man väl se till att bli en mer attraktiv arbetsgivare! Samma dilemma finns ju i såväl skola och förskola som vård och äldreomsorg, men jag har inget minne av att jag någonsin hört någon föreslå att man skulle tvångsrekrytera outbildade ungdomar för att lösa det!