29 oktober 2010

"Alliansen fortsätter styra Stockholms läns landsting"

Fick just ett pressmeddelande i mejlboxen:

"Alliansen fortsätter styra Stockholms läns landsting

Strax efter klockan 15 idag skrev Alliansens huvudförhandlare i Stockholms läns landsting under en överenskommelse som innebär att Moderata Samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillsammans avser att fortsätta styra Stockholms läns landsting under den kommande mandatperioden 2011-2014.

- Vi är stolta och glada över att ha nåt fram till denna överenskommelse som innebär att vi nu fortsätter det mycket framgångsrika arbetet med att ge invånarna i Stockholms län en sjukvård av god kvalitet och hög tillgänglighet, en tillförlitlig kollektivtrafik samtidigt som vi har god ordning på landstingets ekonomi.

- Alliansen står starkt enat med 85 mandat av 149 i landstingsfullmäktige. Det ger kraft och trygghet för Alliansen att veta att väljarna står bakom den politik som förts och som kommer att fortsätta de kommande åren.

Erik Langby (m)
Birgitta Rydberg (fp)
Stig Nyman (kd)
Gustaf Andersson (c)"

Gott så. Jag ser fram emot den nya mandatperioden i landstinget och hoppas förstås att det i det pussel som nu kommer att läggas inom partiet också finns en plats för mig.

27 oktober 2010

Vems ärenden går Svenska Dagbladet?

Det är lätt att få intryck av att det är någon på Svenska Dagbladet som inte gillar spårvagnar i innerstan i allmänhet och Spårväg City i synnerhet. Med viss regelbundenhet ger man utrymme för artiklar om hur dåligt allt är med den nya spårvägen. Idag är det resandemängden på Kungsholmen, som tydligen är för dålig. Med lite erfarenhet vet man ju att resandemängden för spårvagnar brukar öka väsentligt när spåren väl kommit på plats, så jag tror att det är lite för tidigt med de braskande rubrikerna - särskilt som det inte ens finns beslut om vilken väg spårvagnen ska gå! Nej, det som det framför allt finns anledning att fundera över efter dagens artikel är väl vems ärenden det är som Svenska Dagbladet går: är man megafon för Stockholms Handelskammare, Socialdemokraterna eller spårvägsmotståndare internt inom SL?

Själv tror jag även fortsatt att det behövs en ordentlig utbyggnad av spårvägsnätet i innerstaden. Sedan är det utifrån mitt perspektiv inte alldeles nödvändigt att förlängningen på Kungsholmen går just till Hornsberg. Om en förbindelse över Lilla Essingen med sammankoppling till Tvärbanan på Stora Essingen skulle ge ökad trafikantnytta är det kanske den utbyggnaden som bör vara första steget. Det viktigaste är dock att utbyggnaden av en attraktiv, spårburen kollektivtrafik fortsätter. Spårvagnen behövs även i innerstan.

23 oktober 2010

Vårdnadsbidraget och förnyelsen av Kristdemokraterna

Om en liten stund börjar ett medlemsmöte hos Kristdemokraterna i Huddinge. Emma Henriksson ska prata om rikspolitik, Tomas om den kommunala. Själv ska jag säga några ord om landstingspolitiken. Under det senaste halvåret har vi fått många nya medlemmar och en hel del av dem har anmält sig till mötet. Kul!

Men förnyelsen av partiet handlar förstås inte bara eller ens i första hand om nya, engagerade medlemmar. Igår var jag på några möten där Kristdemokraternas framtid diskuterades - först ett frukostmöte arrangerat av Civitas, sedan partifullmäktige, där Göran Hägglund höll ett intressant och uppriktigt tal, tv-kamerorna till trots.

Det är naturligtvis bra att media är intresserade av den process av utvärdering och förändring som Kristdemokraterna genomgår just nu. Samtidigt kunde man kanske önska att de lyssnade lite bättre på vad som faktiskt sägs. På DN Debatt fick Göran Hägglund naturligtvis säga vad han ville ha sagt, men den stora nyheten när media sammanfattar hans tal verkar vara att Kristdemokraterna skulle vara beredda att släppa kravet på vårdnadsbidrag.

Och det kanske vi är. Men definitivt inte för att bli mer lika de andra partierna. Tvärtom. Det stora problemet med vårdnadsbidraget i sin nuvarande tappning och alla de andra bidragen, subventionerna, bonusarna och försäkringarna som man som förälder kan ta del av är att det är för komplicerat, byråkratiskt och godtyckligt. Den kristdemokratiska visionen är inte ett samhälle där alla använder vårdnadsbidraget, utan ett där alla föräldrar har möjlighet att själva bestämma över sin och sin familjs vardag. Vi måste hålla fokus på att göra det möjligt för människor att leva livet som de själva vill, snarare än att stöpa alla i en viss form. Där skiljer síg Kristdemokraterna radikalt från Anders Borgs moderater, Nyamko Sabunis folkpartister och Mona Sahlins socialdemokrater, som alla av ett eller annat skäl vill ägna sig åt social ingenjörskonst med familjerna som brickor. Och så länge de inte lägger om sin politik så måste den politik som vi presenterar också skilja sig från de andra partiernas. Vårdnadsbidraget som det är idag är sönderkompromissat. Vi måste därför gå tillbaka till visionen om självbestämmande för familjerna och förutsättningslöst titta på vilka lösningar som ger dem störst makt över sina liv.

Politiker ska inte lägga folks livspussel. Vår uppgift är att ge folk möjligheten att bestämma själva. Det är det som Kristdemokraterna 2.0 måste handla om.

Bloggar: Charlie Weimers, Christian Carlsson, KSF-bloggen, Sara Skyttedal

17 oktober 2010

Grunda frågor om ideologisk grund

Väljarna saknar politisk identitet, påstår Anders Lindholm, VD på Demoskop, på DN Debatt idag. Till intäkt för sitt påstående tar han en undersökning som hans företag låtit göra:
I början av oktober ställde Demoskop följande fråga till 1.000 röstberättigade svenskar: ”En del människor har en politisk identitet. Är det något av följande du anser stämmer in på dig?” Svaren fördelade sig enligt följande:
• Liberal 27 procent
• Socialdemokrat 23 procent
• Socialist 8 procent
• Konservativ 6 procent
• Nationalist 2 procent
• Inget av dem/vet ej 34 procent
Att en tredjedel av väljarna saknar ideologisk grund indikerar hur stor del av väljarkåren som inte heller har en tydlig partipolitisk hemvist.
Och jag inser förstås att jag själv hör till dem som enligt hr Lindholm skulle sakna "ideologisk grund". Bara för att jag inte är liberal eller konservativ utan kristdemokrat. På samma sätt resonerar utan tvivel en hel del övertygade miljöpartister. Om "ideologisk grund" kräver att etiketten var uppfunnen och användes i England på 1800-talet så passar vi inte in. Trots att våra partier och grundideologier finns runt om i Europa och världen, trots att vi har genomtänkta överväganden som gör våra ställningstaganden väl så förutsägbara och tydliga som Socialdemokraternas eller Moderaternas, räknas våra ideologier inte.

Ett bra råd när det gäller tolkning av opinionsundersökningar är att vara noga med vilken fråga som ställts, hur svarsalternativen ser ut och vilka som tillfrågats. Opinionsmätningar kan användas för att bevisa nästan vad som helst. Vissa mätningar blir genom sin konstruktion nästan meningslösa. Som den här Demoskop-mätningen.

Därmed inte sagt att påståendet att väljarna saknar en tydlig politisk grundsyn skulle vara felaktig. På valdagen såg jag chockerande många exempel på väljare som verkade ha nollkoll på politik, inklusive vilka partier som finns och vad de står för. Men vill man mäta det bör man ställa frågorna på ett bättre sätt.

16 oktober 2010

Förnyelse behövs - men namnfrågan ett stickspår

Kristdemokraterna. Hmm. Jag smakar på ordet. Är det namnet som är problemet?

Med jämna mellanrum dyker den här debatten upp. Att den skulle komma efter det bedrövliga valresultatet är absolut inte någon överraskning. Nyheten är kanske snarare att en stor dagstidning som Svenska Dagbladet väljer att skriva om saken, och att andra medier och bloggosfären hakar på. Just nu är det 47 bloggar som länkar till SvD-artikeln - mycket få av dem skrivna av kristdemokratiska sympatisörer.

Det finns ett antal exempel på svenska partiers namnbyten. Vänsterpartiet har gjort några stycken, senast strax efter kommunistdiktaturernas fall i Östeuropa 1989, då man valde att ta bort "kommunisterna" ur namnet. Jag förstår det kloka i det, man ville inte längre bli förknippade med de diktaturer som under decennier stött partiet. Vi är dock många som fortfarande kommer ihåg partiets kommunistiska arv.

Ett annat namnbyte att minnas är Bondeförbundets förvandling till Centerpartiet. Namnbytet skedde redan 1957, långt före min tid, och var säkert klokt med tanke på att andelen jordbrukare stadigt minskat i Sverige och numera väl ligger strax under riksdagsspärren. Men trots att det gått mer än 50 år tror jag att många människor, inte minst här i Stockholm, fortfarande associerar partiet med bönder.

Kristdemokraterna är inte ett konfessionellt parti. Man kan tillhöra vilken religion som helst - eller ingen alls - och ändå vara engagerad i partiet, om man delar de grundläggande värderingar som partiet utgår ifrån. Kristdemokraternas namn anknyter till partiets ideologiska och värdemässiga grund och dess förankring i den internationella kristdemokratiska rörelsen.

Visst skulle man kunna byta namn. Vårt parti på europanivå har det mindre religiöst klingande namnet European People's Party, något som väl i anglosaxiska öron snarast låter kommunistiskt, i Syd- och Centraleuropa konservativt och i Sverige... folkpartistiskt? Allt efter vilken ideologi som lyckats göra begreppet "folk" till sitt. Men jag tror ärligt talat inte att de radikalt olika namnen nämnvärt påverkar bilderna av den "kristligt-demokratiska unionen" CDU i Tyskland eller det österrikiska "folkpartiet" ÖVP. Folk vet vad partierna står för och röstar på dem, även många som inte själva är trogna kyrkobesökare.

Som jag ser det är namnfrågan ett stickspår. Kristdemokraternas problem är inte partibeteckningen. Vi lyckades 1998 få mer än 10 procent av rösterna med just den partibeteckningen, och det är inte så att det har skett någon dramatisk avkristning de senaste tio åren. Nej, det är det politiska innehållet vi måste arbeta med.

Vi måste analysera hur det kommer sig att vår röstandel bland LO-medlemmar på tre val minskat radikalt till en nästan försumbar nivå. Vi måste analysera varför vi har förlorat en mängd kristna väljare. Vi måste analysera vad som gjort att tidigare allmänborgerliga väljare numera definierar sig som moderater och "stödröstar" på andra allianspartier, inklusive Kristdemokraterna. Vi måste dra lärdomar av sjukförsäkringsdebatten och seyfo-frågan, där jag uppfattar att Moderaterna kammat hem vinsterna bland dem som gillar regeringens sätt att hantera frågorna, medan vi fått betala priset bland dem som är missnöjda.

Vi måste uppdatera vår politik. Vi måste uppdatera den på områden där vi varit svaga. Vi kan till exempel inte abdikera och överlåta skolfrågorna åt Moderaterna och Folkpartiet på det sätt som vi gjort. Kunskaper i skolan måste bli en kristdemokratisk paradgren. Men vi måste också uppdatera politiken inom de områden där vi redan nu tveklöst har den bästa politiken, som familjepolitiken och vård- och omsorgsfrågorna. Vårdnadsbidraget i all ära, men vi måste förskjuta politikens gränser längre, vilket nog en hel del som kämpat med vårdnadsbidragets byråkratiska snårskog kan intyga.

Jag ser verkligen fram emot resultatet av det arbete som partiets framtidsgrupp nu påbörjat. Värderingarna står fasta, men profilen, den praktiska politiken, marknadsföringen och kommunikationen behöver förnyas - och kanske personuppsättningen också. Där tycker jag att den nya riksdagsgruppen, med många nya namn, bådar gott.

11 oktober 2010

Hemtjänstens matlådor - tankar och förbättringsområden

För en dryg månad sedan utmanade Expressens medicinreporter Anna Bäsén mig att äta hemtjänstens matlådor i en månad. Nu har jag gjort det, vilket ni som läser den här bloggen också har kunnat följa, och jag måste säga att jag inte har särskilt mycket att klaga på.

Den kommunala hemtjänsten i Huddinge har två olika matlådesystem. I Skogås och Trångsund (ungefär en fjärdedel av kommunen) levererar man matlådor från storköket på Stortorps äldrecentrum, i övriga kommunen kommer matlådorna från Matfabriken i Sala. Hos andra hemtjänstutförare i kommunen finns andra matleverantörer, även om det finns någon mer som också distribuerar maten från Sala. Jag har testat matlådorna från den kommunala hemtjänsten, först från Stortorp och sedan från Matfabriken i Sala - vars lådor för övrigt också säljs också på till exempel 7-Eleven under varumärket Varsågod!, så vem som helst som vill prova att äta hemtjänstmat kan göra det ganska enkelt på egen hand.

De båda matproducenterna skiljer sig åt väldigt mycket. Stortorpsmaten är allt som oftast klassisk husmanskost. Kokt potatis nästan varje dag. Sala-maten är på många sätt mer varierad, och det finns också en större valfrihet för kunderna. Potatisen är rostad, ugnsstekt, gratinerad eller mosad, eller kanske rentav utbytt mot ris eller pasta. Men utifrån de kundundersökningar som äldreomsorgen gör hos hemtjänstkunder och boende på vård- och omsorgsboenden är maten med kokt potatis som bas mycket populär bland de äldre – och det är ju deras smak och preferenser som ska avgöra, inte mina, eller hur?

I jämförelse med den överflödande rikligheten i lådorna från Stortorp ter sig lådorna från Sala tämligen modesta, men det har visat sig att de allt som oftast räcker gott och väl för att mätta en förvärvsarbetande, medelålders man. Rimligtvis ska inte någon kund behöva känna sig hungrig efter intagen måltid.

Däremot finns det en svårhanterad torftighet i att varje dag äta mat som värmts i mikron i en liten svart (Sala) eller vit (Stortorp) låda. Äldreborgarrådet Ewa Samuelsson (KD) har hävdat att det inte kostar mer om hemtjänsten istället lagar en enklare måltid på plats hemma hos den äldre och också infört ett system där de äldre kan välja den lösningen istället. Det verkar av allt att döma fungera bra. Jag kan tycka att vi borde kunna testa samma idé – låt folk välja om de vill ha maten lagad hemma eller levererad i en låda!

Vi måste också öka valfriheten för dem som bor på våra kommunala äldreboenden eller får matlådor levererade från Stortorp. Idag erbjuds de en rätt, men det finns också ett vegetariskt alternativ och om någon inte gillar en viss maträtt kan man förstås ordna ett alternativ. Men visst vore det att föredra om de fick välja mellan åtminstone två olika kött/fisk-alternativ? Det kräver förändringar i utrustning och arbetssätt i äldreboendenas tillagningskök har jag förstått, men man lyckas ju ordna det på andra håll så jag kan inte se att det skulle vara omöjligt.

För att summera det hela: Maten som erbjuds via hemtjänstens matlådor är på det hela taget alldeles utmärkt, men två konkreta förbättringsområden är möjligheten att välja att få beslutet om matlåda genomfört i form av matlagning i hemmet, samt att ge fler rätter att välja på varje dag för dem som bor på de kommunala äldreboendena eller får matlåda levererad från Stortorp.

10 oktober 2010

Klart att kristendomen ska ha en särställning

En av dagens stora nyheter har varit att regeringen ändrar i Skolverkets förslag till kursplan för religionskunskap. Presskonferens om de nya kursplanerna för grundskolan hålls inte förrän i morgon, men redan nu har Svenska Dagbladet läst det nya förslaget och Jan Björklund, Lars Ohly och en hel massa andra människor uttalat sig om det nya förslaget.

Enligt uppgift har Skolverket i sitt förslag strukit alla referenser till kristendomens betydelse och särställning i det svenska samhället och velat ge de fem "världsreligionerna" en helt likvärdig behandling, medan regeringen och utbildningsminister Jan Björklund valt att betona att undervisningen om kristendomen också ska förmedla dess betydelse för traditioner och värderingar i vårt land.

Mot detta stormar Lars Ohly och en våg av vänsterbloggare. Jag kan ärligt talat inte förstå varför. Att påstå att kristendomen inte har haft en avgörande betydelse för framväxten av dagens västerländska samhälle, med den kultur, de traditioner och de värderingar som vi har, vore att ljuga. Om skolan inte skulle berätta om detta, skulle den beröva unga människor förståelsen av det samhälle de lever i. I den storm av inlägg som kommit från vänstersinnade och antikristna bloggare kan man tydligt se hur skolan tidigare misslyckats med sitt bildningsuppdrag. Inte så att alla kommer att älska kristendomen bara för att de har kunskap om den, men  mycket av kristendomskritiken baseras på fördomar och selektiv information. Skolan har en uppgift att ge saklig och korrekt kunskap om såväl kristendomen som andra religioner, men eftersom kristendomen inte bara historiskt utan också idag är den i särklass största religionen såväl i Sverige som i världen är det naturligt att kristendomen får en större tyngd än andra religioner i skolans undervisning. Ja, jag vågar till och med säga att allt annat vore orimligt.

Andra bloggare: Anders Andersson, Andreas Brovig, Mats Gerdau, Oskar Öholm, Peter Soilander.

08 oktober 2010

Hemtjänstens matlådor - dag 21

Idag var den sista dagen med hemtjänstens matlådor för min del. I den lilla svarta lådan fanns en saffranskryddad fisk- och skaldjurssoppa och kladdkaka med saftsoppa. Smakrikt och gott och en utmärkt avslutning på det här experimentet och den här arbetsveckan. Jag ska berätta mer om mina tankar och slutsatser i morgon, men just nu har jag tänkt ta helg för en kväll - mätt och belåten.

07 oktober 2010

Förändring och förnyelse i Kristdemokraterna

Det har varit en dramatisk dag för Kristdemokraterna. Partisekreteraren har meddelat sin avgång. En ny gruppledare har utsetts efter Stefan Attefall som utnämnts till statsråd. Och så har partiets utskottsplatser i riksdagen fördelats.

Att Lennart Sjögren avgår som partisekreterare är kanske inte någon sensation. Jag vet inte själv vad jag kommer att göra efter nyår, men jag vet att även ifall partiet skulle tycka att jag vore lämplig för jobbet som partisekreterare skulle jag tacka nej. Det är ett pressande och stressande jobb och jag förstår Lennart som efter fyra år väljer att sluta.

Nu gäller det att hitta den person som kan ta steget fram och tillsammans med partiledningen leda den nödvändiga förnyelsen av vår organisation och politik. Någon som är tydligt förankrad i de kristdemokratiska värderingarna och förmår hitta rätt ton i tilltalet både inåt partiet och ut mot väljarna. Någon som har en naturlig auktoritet och en strategisk förståelse för var partiet befinner sig, vart det borde komma och vägen däremellan. Som är extremt stresstålig, kan agera snabbt och tydligt när det behövs men samtidigt ha en tydlig, långsiktig inriktning i förnyelsearbetet... En inte alldeles enkel kravprofil, det ska tillstås. Någon som har några förslag?

Samtidigt som rekryteringen av en viktig post nu får börjar, har en annan tillsatts: den som ny gruppledare i riksdagen. Den var lite enklare, för där fanns det bara nitton potentiella kandidater, varav inte så få faller bort direkt av olika skäl. Nu föll valet på Mats Odell. Om man väljer utifrån vem som är kunnigast och mest erfaren är valet förstås självklart, men även om jag signalerade möjligheten i ett blogginlägg häromdagen så är jag förvånad. Jag tycker att Mats har mer att ge än att "bara" vara gruppledare i riksdagen. Jag skulle till exempel tycka att han vore väldigt lämplig som ordförande i den parlamentariska utredning om den framtida finansieringen av sjukvårdssystemet som jag länge tyckt att regeringen Reinfeldt borde tillsätta. Men går den typen av tunga uppdrag att kombinera med gruppledarskapet? Tveksamt, tänker jag.

Nu har Mats i och för sig fått två vice gruppledare till sin hjälp, Emma Henriksson och Mikael Oscarsson. Jag tror att Emma skulle vara utmärkt som gruppledare ifall Mats får nya uppdrag som gör att han inte längre kan ge fullt fokus på att leda riksdagsgruppens arbete. Det skulle också vara ett tydligt steg av förnyelse och föryngring.

Emma blir dessutom ledamot i socialförsäkringsutskottet, vilket jag tycker är jättebra. Socialförsäkringsfrågorna är riktigt viktiga och vi behöver en representant där som verkligen brinner för att göra Sverige mänskligare, ge familjerna mer makt och ställa tydliga krav på myndigheterna så att inte den lilla människan kommer i kläm.

En annan utskottsplacering som jag noterat (jag har inte sett hela listan) är att Desirée Pethrus Engström tar plats i utrikesutskottet, vilket jag också tycker är väldigt bra. Hennes engagemang i internationella frågor, till exempel när det gäller förtrycket av kristna minoriteter i Mellanöstern, är beundransvärt. Hon kan göra skillnad i utrikespolitiken.

Hemtjänstens matlådor - dag 20

Igår lyckades jag inte äta någon matlåda, jag var på kommun- och landstingsledningskonferens inne i stan hela dagen och åt en utmärkt lunch på Stadsmuséet istället, och på kvällen var jag hemma hos en god vän och det hade nog synts som märkligt ifall jag hade tagit med egen mat... Men idag blev det hemtjänstens matlåda igen. Stekt kycklingfilé med timjansrostad potatis, citron- och vitlökssås och kokta grönsaker. Det låter riktigt gott, eller hur? Tyvärr var såsen lite blaskig och inte så kryddig som jag kanske hade hoppats - å andra sidan finns det säkert en och annan av de äldre kunderna som skulle ha tyckt att det hade varit alldeles för eldigt i smaken om jag hade bestämt kryddningen, kan jag tänka. Det är svårt att hitta en kryddning som passar alla.

05 oktober 2010

Nya ministrar - och nya frågor

Vi fick vänta länge, länge medan Fredrik Reinfeldt läste upp sin regeringsförklaring innan vi till sist fick veta vilka som blir ministrar i hans nya regering.

Det blev oväntat många nya namn, kan jag tycka. För kristdemokratisk del innebar det att kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell avgick och civil- och bostadsminister Stefan Attefall tillträdde. Jag minns att man förr åtminstone brukade tala om "ministrar utan portfölj", men Mats har tvärtom varit en minister med många portföljer. Stefan tar över många av dem, bland annat bostadsfrågorna, Länsstyrelsernas arbete, statlig förvaltning och frågor som rör offentlig upphandling. Från kultur- och idrottsministern tar han över frågor som rör statens stöd till trossamfund, som jag förstått av tidningsskriverier att samfunden inte tycker att hon varit så engagerad i.

Stefan Attefall kommer att göra ett jättebra jobb som minister, det är jag övertygad om. Och kanske inte bara inom sin portföljs område. Stefan är ju en av den svenska kristdemokratins mer ideologiskt genomtänkta personer och kan ge ett större perspektiv på de dagspolitiska spörsmålen.

Frågan nu är väl vad Mats Odell tänker göra framöver. Han har gjort ett jättebra jobb som minister och är ju bara 63 och pigg och vital så det är väl många år kvar till pensionen, men vill han gå tillbaka till att vara riksdagsledamot? Och vem blir gruppledare i riksdagen efter Stefan - om nu inte den posten är vikt för Mats, förstås. Ja, det är några av frågorna som poppar upp.

Som landstingspolitiker noterar jag också, med stor förvåning, att finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (m) kommer att lämna sin post innan hon ens hunnit bli ledamot i landstingsfullmäktige. Hon lämnade ju riksdagen och blev nytt finanslandstingsråd när Chris Heister blev landshövding för ett par år sedan, så det var först i valet den 19 september hon valdes in i fullmäktige.

Vem tar över när hon slutar? Kanske biträdande finanslandstingsrådet Stig Nyman...? Nej, man kunde ju hoppas, men så blir det inte. Och det är frågan om det finns någon bland de nuvarande moderata landstingspolitikerna som förmår ena gruppen. De senaste två finanslandstingsråden har plockats utifrån och det blir kanske så den här gången också. Den som lever får se. Vem det än blir så hoppas jag att den personen inser att Moderaterna aldrig är starkare än den allians de leder. Det PJ Anders Linder skriver om Jätten Gluff-Gluff i Svenska Dagbladet idag har minst lika mycket relevans i landstingspolitiken som i regeringen.

Hemtjänstens matlådor - dag 19

På väg till ett sammanträde i stan igår kväll tittade jag in på 7-Eleven. Jag upptäckte då att de sålde matlådor till synes identiska med dem som jag får från hemtjänsten. På etiketten står det "Varsågod!" och på prislappen, om jag minns rätt, 59 kronor. Var och en kan alltså genomföra mitt hemtjänstmatlådeexperiment själv, om man är nyfiken på hur hemtjänstmaten smakar.

I butiken på Klarabergsviadukten sålde man dock inga lådor med rimmad oxbringa, rotmos, ärtor och pepparrotssås, det som fanns i min lunchlåda idag. Klassisk svensk husmanskost av en sort som jag sällan äter och därför kanske inte är rätt person att bedöma kvalitén på. Inga klagomål från min sida dock, det ska jag poängtera.

Talmansröran...

"Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande - aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande."

Så sade Mona Sahlin på Socialdemokraternas partikongress i oktober förra året.

Jag räknade inte - är det någon som vet hur många minuter det tog från riksdagens öppnande innan hon och hennes partikamrater försökte få Kent Härstedt (s) vald som ny talman med stöd från Sverigedemokraterna?

För det var ju faktiskt vad som skedde. Man hänvisade till "principen" att största partiet ska få talmansposten, men var och en kan konstatera att under de senaste 28 åren har talmannen alltid kommit från det största regeringspartiet, dvs största partiet, Socialdemokraterna, har bara haft talmansposten när man också haft parlamentariskt stöd för sina minoritetsregeringar. Så ser den princip som i praktiken väglett valet av talman ut i Sverige.

Och den fortsätter att gälla. Per Westerberg blev vald, även om det blev onödigt dramatiskt. Nu visade det sig att Sverigedemokraterna trots allt valde att aktivt stödja honom, men när alla röster var räknade visade det sig att han skulle ha blivit vald ändå. Thomas Bodström (s) skolkade (han har tydligen redan stuckit till USA), Christina Larsen (v) var på toa eller möjligen ute och fikade (tidningarnas uppgifter går isär) och en anonym rödgrön röst lades på sittande talman. Tillsammans ledde det till att Alliansens kandidat fick majoritet i kammaren.

Slutet gott, allting gott idag alltså. Den rödgrönbruna röran undveks. Men de senaste dagarnas manövrerande från de rödgrönas sida spelar naturligtvis Sverigedemokraterna i händerna. Jag inser att Mona Sahlin får svårt att vika från viktiga socialdemokratiska principer som mer bidrag till den som inte arbetar, men hanteringen av talmansfrågan visar på en socialdemokrati som är beredd att ta hjälp av Sverigedemokraterna för att få igenom sin vilja i nästan vilka frågor som helst. Det är dags för Mona Sahlin att börja leva efter sina stolta löften. Även de som gavs redan på förra partikongressen.

04 oktober 2010

Hemtjänstens matlådor - dag 18

Pannbiff med löksås, potatismos och kokta ärtor och morötter i den lilla svarta lådan idag. Jag hör till dem som gärna äter potatismos, men det finns ett problem med mos: det är nästan omöjligt att på ett snyggt sätt föra över från lådan till en tallrik. Så idag blev det till att äta direkt från lådan medan jag följde riksdagens utdragna val av talman. Ska erkänna att jag inte tänkte så mycket på smaken, engagerad i annat som jag var. Men jag blev i alla fall hyggligt mätt.

01 oktober 2010

Hemtjänstens matlådor - dag 17

Igår skrev jag att jag idag skulle äta matlådor som jag själv beställt. Tji fick jag. Så snabbt går det inte. Den beställningssedel jag skickade in handlar om leveransen om en vecka (och då har jag för mig att det här försöket redan är fullbordat, så det blir nog ingenting med det). Så idag blev det återigen som någon annan bestämt.

Nu behöver inte det bli så fel i alla fall. Den som bestämde hade valt att skippa kycklinglevern, som fanns som ett hot på matsedeln. Istället blev det idag kåldolmar med gräddsås, kokt potatis och lingonsylt. Jättegott. En av mina korridorkollegor lät riktigt avundsjuk. Jag har förstått att kokt potatis är lite svår att få bra när maten lagas långt i förväg - matlådan var tillagad den 27 september och skulle stå sig till den 10 oktober - men smaken på kåldolmar och gräddsås kompenserade mer än väl den inte riktigt perfekta konsistensen på potatisen.

Centern in i kommunledningen

För första gången sedan 1980-talet har sittande styre fått fortsatt majoritet i Huddinge. Trots det väljer vi att ta in ett nytt parti i majoriteten inför nästa mandatperiod. Centerpartiet har inte funnits med i fullmäktige de senaste mandatperioderna, men i valet den 19 september kom de in med två mandat. Allianssamarbetet är viktigt. Därför släpper vi nu in dem i kommunledningen, fastän vi inte skulle behöva det rent matematiskt. Det betyder att den nya kommunledningen består av Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och lokalpartiet Drevvikenpartiet. Tillsammans förfogar de fem partierna över 33 av fullmäktiges 61 mandat. Den rödgröna oppositionen har 23 platser i fullmäktige, så vi har nu en trygg alliansövervikt.

I media: Radio Stockholm, Newsdesk. Bloggar: Malin Danielsson, Drevvikenpartiets blogg