30 mars 2010

Berlin: Wittenberg

Tio mil sydväst om Berlin - 40 minuter med tåg - ligger den lilla staden Wittenberg. Idag en lugn idyll, men en gång i tiden centrum för en rörelse som skulle skaka världen: reformationen.

Allt i den gamla staden påminner om Martin Luther: där bodde han, där predikade han, där spikade han upp sina 95 teser, där brände han påvens bannbulla, där blev han begravd. Där förändrade han historien.

Den svenska skolan ska förstås berätta om historiens felsteg, om de brutala diktaturer som jag nämnt i de tidigare delarna av den här berlintriptyken. Men den ska också berätta om de framsteg som gjorts. Till exempel om en man som inte kunde acceptera korruptionen i sin tids kyrka och var beredd att ta konsekvenserna, och vars arv kommit att prägla stora delar av världen - inte minst Sverige, där inte bara religionen kommit att präglas av Luthers protestantism, utan hela samhället och kulturen. Jag vet att det finns folk som inte gillar det, men sådan är verkligheten - och det måste reflekteras i den svenska skolundervisningen.

29 mars 2010

Berlin: Stasimuseet

Idag har jag bland annat besökt Stasimuseet i Berlin, som är inhyst i en liten del av det enorma komplex som den beryktade östtyska säkerhetspolisen huserade i när det begav sig för blott tjugo år sedan. 5-6 våningar som skildrar själva kärnan i det socialistiska Tyskland.

Där finns exempel på de märkliga manicker Stasi använde för att övervaka sina medborgare och andra - kameror i bensindunkar, fiffiga avlyssningsanordningar och jag vet inte allt. "Rena James Bond", som en av mina medbesökare uttryckte det.

Där finns också exempel på resultaten av organisationens spionage. I Stasi-högkvarteret samlades också all den information om DDR-medborgarna som man samlade in från frivilliga eller ofrivilliga angivare - släktingar, vänner, grannar, arbetskamrater - och förstås från alla sina agenter.

Men Stasimuseet beskriver också hur Berlin blev en stad delad av en mur - och hur muren till sist föll, och med den Stasi och hela den östtyska staten. Murens fall är utan tvekan den viktigaste historiska händelsen under min livstid. Jag minns hur det var att resa till den fria ön Väst-Berlin i det östtyska havet av repression och förtryck. Jag minns hur det var att gå från den levande storstaden i väst till dess socialistiska spegelbild - och jag kan lova att det inte var en skrattspegel man såg, snarare en gråtspegel.

Nu är muren borta. Potzdamer Platz och de gamla centrala stadsdelarna, som närmast låg i träda under sovjettiden, har förvandlats till en modern stadsmiljö. Även om det fortfarande finns tydliga skillnader mellan öst och väst, växer staden alltmer ihop.

Varje gång jag tänker på murens och kommunistdiktaturens fall, som på Stasimuseet, tåras det i ögonen. Men även om muren genom Berlin säkerligen aldrig kommer tillbaka, kan vi världsmedborgare inte slå oss till ro utan måste stå upp för ett öppet, demokratiskt och kapitalistiskt samhälle varhelst de grundläggande mänskliga rättigheterna hotas. Minnena från Östeuropas år under kommunistiskt förtryck måste bevaras och, precis som minnet av nazismen, förmedlas till dagens och framtidens unga som inte själva kan minnas hur det var. Det är vår plikt som ett civiliserat samhälle.

28 mars 2010

Berlin: Sachsenhausen

Det finns minnen som präglar en, saker som man aldrig glömmer. För mig är besöket i kocentrationslägret Auschwitz i Polen för många herrans år sedan ett sådant.

Idag besökte jag ett annat nazistiskt koncentrationsläger, Sachsenhausen utanför Berlin. Att besöka sådana platser och låta sig påminnas om de outsägliga grymheter som nazisterna begick är nyttigt. Som kristdemokrat kämpar jag för principen om alla människors okränkbara värde. I nationalsocialismen ser man kanske den mest renodlade konsekvensen av hur människovärdet kränks. Vi får aldrig glömma, vi får aldrig sluta kämpa.

Och vi måste förmedla den kunskapen och den inställningen till kommande generationer. För att citera en f.d. fånge i Sachsenhausen, polacken Andrzej Szczypiorski: "The Europé of the future cannot exist without commemorating all those, regardless of nationality, who were killed at that time with complete contempt and hate, who were tortured to death, starved, gassed, incinerated and hanged..."

Från den småländska skola där min mamma jobbar brukar man ta med eleverna på studieresor till just Sachsenhausen. När jag besökte koncentrationslägret träffade jag en konfirmandgrupp från Vetlanda. Men om detta må ju inte bara småländska ungdomar få veta, utan jag skulle väldigt gärna se att även huddingeungdomar får möjlighet att se något av koncentrationslägren.

Fast kanske ännu hellre Auschwitz än Sachsenhausen. Från Stockholm går det ju trots allt ungefär lika lätt och billigt att ta sig till Krakow som Berlin.

27 mars 2010

Skattepopulism står Sverige dyrt

"Skattepopulism står Sverige dyrt" är rubriken på en debattartikel av Thomas Östros (s) i Svenska Dagbladet idag. Rubriken kan jag helt och hållet ställa mig bakom - men i övrigt är artikeln en erbarmlig läsning. Låt mig ta några exempel.

För det första lyckas Thomas Östros beskriva regeringens ekonomiska politik under den här mandatperioden utan att med ett ord antyda att det har funnits någon finanskris eller lågkonjunktur. Alla - inklusive Thomas Östros - vet att den svenska statens ekonomi är väldigt konjunkturkänslig. Kommer det en djup lågkonjunktur - och den vi nu genomlever sägs vara den värsta på mer än ett halvsekel - så kommer överskott i statsbudgeten förvandlas till underskott såvida inte paniknedskärningar eller panikskattehöjningar genomförs, åtgärder som ytterligare skulle fördjupa lågkonjunkturen. När Thomas Östros beskriver verkligheten vet alltså såväl han själv som alla hans hyggligt välinformerade läsare att han förvrider och försöker dölja grundläggande fakta för att måla upp en bild som helt enkelt inte är sann.

För det andra väljer Thomas Östros att räkna ihop alla idéer och förslag om skattesänkningar som företrädare för de olika allianspartierna presenterat - och kritiserar sedan effekten av dem. Men såväl Thomas Östros som Alliansens företrädare och alla normalbegåvade väljare inser förstås att ett förslag inte är Alliansens politik förrän alla fyra allianspartierna har ställt sig bakom det. Om Thomas Östros hade bett Riksdagens utredningstjänst beräkna effekten av de förslag som regeringspartierna gemensamt ställt sig bakom skulle resultatet bli helt annorlunda. Men att Alliansens skattepolitik är ansvarsfull och gör Sverige till ett bättre land att bo, jobba och driva företag i skulle kanske inte passa som relief för en socialdemokratisk debattartikel?

Skattepopulism står Sverige dyrt, var rubriken i den artikel han publicerade, och det är bara att instämma. Sedan Sverige under socialdemokratisk ledning svängde in på vägen att försöka toppa världens skatteliga har landet fallit från en tidigare topposition i välståndsligan. Vi har sett företag flytta och jobb försvinna på grund av skattetrycket. I någon mån har vi väl lärt oss läxan att vårt lilla exportberoende land inte kan strunta i konkurrensen från omvärlden, inte ens på skatteområdet, men när Thomas Östros - för femtioelfte gången - gör ett utfall mot avskaffandet av förmögenhetsskatten inser man att somliga har lärt sig läxan sämre än andra. En skatt som inte ger speciellt mycket inkomster till staten men leder till att investeringskapital försvinner ur landet är direkt destruktiv och bör avskaffas - allt annat är skattepopulism. Speciellt som det populistiska namnet "förmögenhetsskatt" egentligen mest var en dimridå för att dölja att det i första hand var en extraskatt för vanliga, enkla egnahemsägare...

Thomas Östros har helt rätt i att valet i höst blir ett vägval. Ska vi återgå till en negativ spiral av höjda skatter för att finansiera höjda bidrag eller ska vi prioritera en politik för riktiga jobb i riktiga företag som ger alla i samhället ett växande välstånd. Jag föredrar det senare, Thomas Östros det förra.

24 mars 2010

Ett steg mot friare universitet

Ibland läser man ett politiskt förslag till förändringar och blir chockad - inte för att förslaget är uppseendeväckande utan för att det är uppseendeväckande att det inte redan är som förslaget föreslår. Så är det med de förslag till förändringar av styrningen av våra universitet och högskolor som den ansvarige ministern Tobias Krantz (fp) presenterar i en debattartikel i Dagens Nyheter idag. Blotta tanken att universiteten - som borde vara utposter för ett fritt och oberoende tänkande - inte ens skulle ha rätt att bestämma sin interna organisation eller vilka kategorier av lärare de vill anställa är fullkomligt absurd.

Nej, om något kan man väl tycka att högskole- och forskningsministern inte går tillräckligt långt i sin ambition att ge universiteten mer frihet. Decennier av socialdemokratisk detaljstyrning kommer inte att försvinna i ett svep. Vi får därför hoppas på att den här reformen följs av fler. Sverige skulle må bättre med friare universitet och högskolor.

22 mars 2010

Samtal om äldreomsorg i Segeltorp

Ikväll har jag besökt Segeltorps demokratiforum för att prata om äldreomsorg och äldres situation i Segeltorp. Det är alltid roligt att komma ut och tala, och det är inte fel när talet kan övergå i ett samtal, som det ofta är just på demokratiforummötena. Jag har förstås fått svara på en hel del frågor om äldreomsorgen, men jag hann också med att ställa några - till exempel om var mötesbesökarna tyckte att det nya äldreboendet som ska byggas om några år i Segeltorp skulle uppföras. Och som vanligt kommer jag hem med en del nya spännande idéer som jag ska jobba vidare med. Precis som det ska vara.

21 mars 2010

SM-guld! SM-guld! SM-guld!

Så har det då äntligen hänt: Bajen vann SM-guld i bandy. Efter sex förlorade finaler (och ingen vunnen) de senaste tio åren kan man väl säga att historian talade emot klubben, men bajenspelarna visade att historien inte upprepar sig om vi inte tillåter den - och att trägen vinner. Det är ungefär som majoriteten i Huddinges kommunfullmäktige. Sittande majoritet har förlorat makten i varje val sedan 1980-talet - men kan Bajen vinna SM-finalen i bandy så kan Alliansen vinna valet i höst, eller hur?

DN SvD

17 mars 2010

Invigning av Huddinges största miljösatsning

Just nu pågår invigningen av den största miljösatsningen någonsin i Huddinges, Botkyrkas och Södertäljes historia - det nya kraftvärmeverket i Igelsta. Kungen är på plats och här i kommunhuset i Huddinge är kommunalrådskorridoren tömd på folk. Själv skulle jag förstås också gärna vara med på invigningen nere i Södertälje, men jag har ett landstingssammanträde om en stund, så jag får blogga på håll istället för på plats...

Igelsta kraftvärmeverk är Sveriges, och ett av världens, största bioeldade kraftvärmeverk. Det ska producera ca 200 MW fjärrvärme och 85 MW miljövänlig el. Elproduktionen motsvarar årsförbrukningen av hushållsel för cirka 100 000 villor. Enligt uppgift kommer det nya kraftvärmeverket medföra att koldioxidutsläppen minskar med ca 75 000 ton koldioxid/år, vilket motsvarar utsläppen från 25 000 bensindrivna personbilar som körs 1500 mil per år. Anläggningen ägs av Söderenergi AB, som genom bolag ägs av Huddinge, Botkyrka och Södertälje kommuner.

Kraftvärmeverk är naturligtvis inte lösningen på världens klimat- och miljöproblem, men genom att bli bättre på att ta tillvara all den energi som produceras, använda klimatneutrala biobränslen och klimatsmarta transportlösningar kan vi bidra till att minska vår miljöpåverkan. Kombinerar man det med en helhjärtad satsning på energieffektivisering på det sätt som vi gjort i Huddinge kan man med fog säga att man tar sitt miljöansvar. Men det finns förstås ingen anledning att nöjt luta sig tillbaka. Invigningen idag är ett viktigt steg på vägen mot att bli en klimatneutral kommun, men vi är inte framme än.

16 mars 2010

Välkommen Attendo!

Idag godkände vi Attendo Care som ny hemtjänstutförare i Huddinge, den åttonde i ordningen. Jag vet att det finns en och annan som inte gillar Attendo. Fördelen med ett valfrihetssystem som det vi har i hemtjänsten i Huddinge är förstås att de kan välja någon annan utförare. Själv förutsätter jag att Attendo som ett stort och professionellt hemtjänstföretag går in i Huddinge med inställningen att de vill ge våra äldre en riktigt bra och kvalitativ omsorg. Det är nämligen enda sättet att vinna kunder. Att företaget väljer att etablera sig i kommunen är också ett kvitto på att de villkor vi ger för hemtjänsten är attraktiva - ett av landets bästa team av upphandlingsproffs har gjort bedömningen att här borde deras företag vara med. Jag vet att de kommer att följas av ännu fler och bidra till en valfrihet som är bra för Huddinges äldre.

Spårväg Syd behövs!

Idag skriver Huddinges kommunstyrelseordförande Daniel Dronjak-Nordqvist (m) tillsammans med Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (m) och ett antal andra kommunalråd på DN Debatt om hur viktig Spårväg Syd är för Södertörn, Stockholm och därmed Sverige. Det är bara att instämma i deras resonemang. Förbindelserna mellan Kungens Kurva/Skärholmen och Flemingsberg respektive Älvsjö är centrala för södra Stockholms växtkraft. Vi kristdemokrater - Alliansens verkliga spårvagnsentusiaster - arbetar naturligtvis vidare för att spårvägen ska komma till stånd så snart som möjligt.

12 mars 2010

Studiebesök i Citybanans tunnlar

Jag hade tagit till hyggligt med reservtid. Tjugo minuters extramarginal för en tjugominutersresa. Tyvärr räckte det inte, för i Årsta blev tåget stående. Därför blev jag fyrtio minuter försenad (en timme senare än beräknat) till studiebesöket vid Sveriges viktigaste byggarbetsplats: Citybanan.

Stockholm är en sårbar stad. När det - som igår - är strömlöst på "getingmidjan" mellan Stockholms central och Stockholms södra lamslås inte bara pendeltrafiken (åtta tåg i vardera riktningen i lågtrafik) utan också alla regional- och fjärrtåg. Citybanans pendeltågstunnel kommer att ge en kraftig kapacitetsökning, men också bidra till att sårbarheten minskar.

Jag missade som sagt delar av studiebesöket, men jag fick den viktigaste informationen: Byggarbetena pågår och även om det är ett väldigt komplext projekt så ser det ut som om både tidsplanen som budgeten ska kunna hållas. Glädjande besked, alltså. Och arbetstunnlarna (här den tunnel som går ner från Torsgatan) ser ju fina ut...

11 mars 2010

Ett folkmord ska kallas ett folkmord

"Ett folkmord ska kallas ett folkmord", kunde Carl Bildt ha sagt - om han inte hade varit av motsatt åsikt. Nu är det i alla fall klart att riksdagen beslutat sig för att erkänna folkmordet på armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och pontinska greker som just ett sådant, och jag hör i alla fall till dem som är glada över det beslutet.

Man kan tycka att folkmordet 1915 ligger långt tillbaka i tiden. Första världskriget pågick, det osmanska riket hade ännu inte ersatts av Atatürks Turkiet. Oändligt mycket har hänt sedan dess. Alla borde egentligen ha gått vidare för länge sedan. Endast ett problem gör att frågan fortfarande är levande inte bara bland efterlevande till dem som dog i massakrerna utan också i parlament runt om i världen: Turkiets envisa vägran att erkänna de fruktansvärda brott som begicks. Tystnadens och förnekandets kultur och politik håller liv i konflikten.

Utrikesminister Carl Bildt ojar sig över att riksdagens beslut kommer att försämra Sveriges relation till Turkiet. Men man bör nog snarare se det åt andra hållet. Turkiets envisa vägran att göra upp med sitt förflutna försämrar landets relationer till Sverige och det övriga Europa.

DN DN DN SvD SvD Dagen Dagen

09 mars 2010

Låg kostnad + hög kvalitet = sant

Under förmiddagen idag lyssnade jag på en prominent samling talare som på Skattebetalarnas Förenings kontor redovisade fakta och tankar kring kommunal ekonomi och beskattning. Där var Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, Mats Kinnwall, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting, Vivianne Eriksson från Svensk KommunRating, Dan Ericsson (kd), statssekreterare hos Mats Odell på finansdepartementet, liksom Robert Gidehag, vd på Skattebetalarnas Förening, och Thomas Idergard, som numera är programansvarig för välfärdsfrågor på den borgerliga tankesmedjan Timbro.

Det fanns områden där de olika talarnas faktabild skiljde sig åt och frågor där de hade olika åsikter. Dan Ericsson försvarade till exempel förtjänstfullt kommunernas självbestämmande mot dem som ville reglera så att statsbidraget bara skulle kunna användas till sådant som debattören tyckte var viktigt.

Men det fanns också områden där det fanns en väldigt stor samstämmighet. Ett sådant, som överraskade åtminstone mig, gällde det demografiska trycket. Vi känner alla till befolkningsutvecklingens dilemma, det som förre finansministern Pär Nuder (s) så målande kallade "detta köttberg av 40-talister" - men enligt såväl Mats Kinnwall som andra ger inte demografin någon dramatisk effekt på kommunalskatten under de närmaste 25 åren. Det är kanske inte förrän vi 70-talister kom upp i pensionsåldern som problemen uppstår?

Ett annat faktum som det rådde stor samstämmighet om var att det inte finns något generellt samband mellan kommunernas kostnad och verksamhetens kvalitet - oavsett vilket kvalitetsmått man använder! I vissa fall verkar det snarast finnas ett negativt samband mellan de ekonomiska satsningarnas storlek och resultaten...

Det betyder naturligtvis inte att man kan spara hur som helst utan att det påverkar kvaliteten, men att väl avvägda besparingar inte behöver ses som det hot mot kommuninvånarnas välfärd. Tyvärr dök inte Vänsterpartiets kommunalråd Dag Olausson upp till seminariet (han var anmäld), för det här var fakta som jag tror att vår vänsteropposition skulle behöva ta till sig.

Jag kunde också konstatera att mycket av det arbete som vi i den nuvarande majoriteten genomför, inte minst inom mitt ansvarsområde, ligger väl i linje med de tankar som talarna hade om hur man skulle kunna förena god kvalitet med låga kostnader. Det är inte bara min fromma förhoppning utan också min tydliga ambition att vi under nästa mandatperiod ska kunna se resultaten av det. Även i plånboken.

07 mars 2010

Alliansövertag i Stockholms-regionen

Jag brukar inte kommentera opinionsmätningar, men ska göra ett undantag med anledning av TT:s nyhet om resultaten av partiernas hemliga opinionsmätningar som visar på ett starkt övertag för Alliansen i storstadsregionerna och framför allt Stockholm, och en fortsatt kräftgång för Socialdemokraterna. Om resultaten håller även över valdagen så kommer det att betyda otroligt mycket för regionen. Landstinget har bytt majoritet i varje val sedan det bildades för cirka 40 år sedan. Även Stockholms stad och Huddinge kommun har bytt majoritet i ett antal val i rad. Men politik tar tid och 3-4 år är inte mycket om man verkligen vill genomföra förändringar. En mandatperiod till med stabil borgerlig majoritet skulle äntligen ge oss möjlighet att verkligen visa hur bra Stockholm skulle kunna bli.

Sedan hoppas jag ju förstås att det också ska bli fortsatt Allians-styre i riket. Där ser opinionssiffrorna inte lika lovande ut, men det är inte så många procentenheter som skiljer i de flesta mätningarna så med en stark valrörelse (inte minst i storstäderna) ser det absolut inte omöjligt ut.

DN SvD Dagen

04 mars 2010

Köksbordsbesöksdebut

Ikväll följde jag med vår riksdagsledamot Emma Henriksson på ett spännande köksbordsbesök hos en egyptisk familj i Skogås. Jättespännande! De hade även bjudit in en del släkt och vänner och vi fick tid att samtala om socialförsäkringar, äldreomsorg, skola och utrikespolitik. Jag och Emma fick dessutom möjlighet att göra vår debut på Paltalk och diskutera de kristnas situation i Egypten och hur viktigt det är med religionsfrihet och likaberättigande inför lagen oavsett religion, frågor som jag berört här på bloggen även tidigare. Väl hemma har jag några nya saker på min att-göra-lista, precis som det brukar vara efter inspirerande samtal.

03 mars 2010

Hushållsnära tjänster och sökandet efter en modern socialdemokrati

Ibland låtsas Mona Sahlin som om hon skulle företräda en ny, modern socialdemokrati som vill verka för småföretagens bästa och förstår sig på hur vanliga människor har det. Vissa, som Lotta Gröning, väljer att tro på den bilden.

Det finns anledning att tro att de är besvikna idag. Den rödgröna oppositionens gemensamma löfte om att de ska avskaffa avdragsrätten för hushållsnära tjänster är ett väldigt tydligt och välriktat slag mot såväl småföretagen inom servicesektorn som mot alla de äldre, barnfamiljer och andra som köper tjänsterna.

Det är otvivelaktigt så att reformen med skatteavdrag för hushållsnära tjänster har lett till att fler människor fått jobb och att svartjobb har ersatts av vita. Idag uppges drygt 11.000 människor vara anställda inom hemservicebranschen och år 2008 var det 93.000 personer som gjorde skatteavdrag. Men det här är siffror från en bransch som bara är i sin linda. Om RUT-avdraget får finnas kvar skulle jag tro att såväl antalet anställda som antalet som utnyttjar avdraget kommer att öka väsentligt under åren som kommer.

En rödgrön valseger kommer att slå sönder allt detta. Det kommer att leda till ökad arbetslöshet och att en del återgår till otrygga svartjobb. Och det enda skälet är egentligen att Sahlin och hennes vänner har en ideologisk övertygelse som kräver det - och kanske också ett förakt för traditionellt "kvinnligt" arbete. Fast det är uppenbart att den ideologiska övertygelsen inte sitter djupare än att de själva kan utnyttja avdragsrätten... Det är uppenbart att de som längtar efter en modern socialdemokrati gör det förgäves.

Personligen tycker jag istället att avdraget skulle utvidgas och förenklas. Då skulle ännu fler ta del av möjligheten att köpa hushållsnära tjänster och ännu fler arbeten skapas. Det vinner alla på.

Läs även: Desiree Pethrus-Engström, Anders Sellström, Erik Sjöstedt, Amanda Agestav, Conny Brännberg.

AB AB AB DN DN DN Exp SvD SvD SvD SvD

02 mars 2010

Vi ska vara valfrihetspionjärer för hjälpmedel

David Lega, Kristdemokraternas toppkandidat till riksdagen i Göteborg skriver på sin blogg om sin nya rullstol. Rubriken är "Valfrihet för hjälpmedel ett måste", och det kan jag bara hålla med om. Ett av mina roligaste landstingsuppdrag de senaste åren har varit att vara med i den politiska referensgruppen för projektet "Fritt val av hjälpmedel", som nu håller på att bli en del av landstingets ordinarie verksamhet. Vi tänjer på gränserna och ger mer makt över sina egna liv åt personer med funktionshinder - och det känns bra! Om jag får bestämma kommer den utvecklingen att få fortsätta under nästa mandatperiod. Stockholms läns landsting ska vara valfrihetspionjärer på funktionshinderområdet - men Göteborg får förstås gärna följa efter...

Landstingets pressmeddelande. Mer information om Fritt val av hjälpmedel: Hjälpmedelsguiden