27 november 2013

Trafiksatsningar för life science-utveckling

Det finns ofta ett tydligt samband mellan satsningar på transportinfrastruktur och ekonomisk tillväxt. Sällan är det så tydligt som när det gäller de investeringar som görs i Stockholm. Tillsammans med andra alliansföreträdare skriver jag den här veckan i Dagens Samhälle om hur satsningen på en ny tunnelbanelinje till Hagastaden och Arenastaden påverkar regionens ambitioner att bli ett världsledande centrum inom life science, medicinsk utveckling.

Att Karolinska Institutet är ett av världens främsta universitet på det medicinska området är ingen nyhet. Institutet har varit framstående i många år, inte bara som utbildningsinstitution utan även inom forskningen, mycket tack vare det nära samarbetet med Karolinska Universitetssjukhuset, som precis som institutet har två huvudanläggningar, en i Solna och en i Flemingsberg.

Till Flemingsberg med sina tre högskolor och cirka 16.000 studenter har det sedan drygt 30 år tillbaka gått snabba pendeltåg från centrala Stockholm. För att ta sig till Solnaanläggningen har man däremot varit tvungen att förlita sig till bussar. När gamla Karolinska Sjukhuset i Solna (GKS?) nu ersätts av det Nya, är tanken att det runt omkring sjukhuset och forskningsanläggningarna ska växa upp en hel stadsdel med mängder av forskningsinriktade spjutspetsföretag. För att det ska bli verklighet är det förstås viktigt att transporterna fungerar på ett smidigt och attraktivt sätt. Tunnelbanan mellan Odenplan och Arenastaden ska bli första etappen på en helt ny tunnelbanelinje som så småningom förhoppningsvis ska förlängas både till Täby/Arninge och under Saltsjö-Mälarsnittet till södra Stockholm. Då kommer Hagastaden att ligga väldigt bra till.

Med den gigantiska satsning som görs på Nya Karolinska Solna och Hagastaden och de stora investeringar som också görs runt Karolinska Universitetssjukhuset och campusområdet i Flemingsberg kommer Stockholm att stärka sin position som ett internationellt centrum inom life science. Det är självklart att vi som arbetar med trafikpolitik ska göra vad vi kan för att se till att den visionen förverkligas.

Satsningen på tunnelbanan till Hagastaden är en del i detta, men också arbetet för att utveckla tågtrafiken till Flemingsberg, förbättra vägtrafiken genom en ny trafikplats Högskolan på Huddingevägen och komma vidare med planeringen av Spårväg Syd.

Infrastruktursatsningar i anslutning till våra forskningskluster och universitetsområden ger förutsättningar för framtida företagsetableringar i regionen och därmed ökad tillväxt för hela landet.

14 november 2013

Nu sänker vi skatten!

När vi kristdemokrater efter valet 2006 fick makten i Huddinge, tillsammans med övriga allianspartier i fullmäktige samt Drevvikenpartiet, hade kommunen en av länets allra högsta kommunalskatter. Tyvärr stod den inte alls i paritet med kvaliteten på viktiga kommunala ansvarsområden såsom skola, äldreomsorg och gatuunderhåll.

Sedan dess har vi jobbat intensivt på flera fronter. Vi har satsat mer pengar på välfärden men också höjt effektiviteten genom att förbättra uppföljningen i verksamheterna, till exempel med äldreomsorgsinspektörer. Och vi har sänkt skatten när vi har sett att det funnits utrymme utan att man behöver ge avkall på satsningarna på kommunens kärnverksamheter.

Och nu gör vi det igen. För tredje gången sedan Alliansen tog över makten i kommunen sänker vi skatten, från 19:95 kr per intjänad hundralapp till 19:85 kr.

Man kan tycka att 10 öre inte är så mycket, men riktningen är viktig. Jag får ofta frågor om varför kommunalskatten i Huddinge är så hög - och jag har inget riktigt bra svar. Vi måste fortsätta att effektivisera verksamheterna. Varje skattekrona ska användas på rätt sätt. Då kan vi både fortsätta höja kvaliteten i de tjänster vi erbjuder och sänka skatten – men det måste ske etappvis.

Genom den här sänkningen kommer vi ner under genomsnittet bland kommunerna på Södertörn, men ambitionen får inte ta slut där. Gapet ner till vår norra grannkommun Stockholm är på tok för stort. Även om vi inte inom överskådlig framtid kommer att komma ner i de nivåerna, bland de lägsta i landet, bör vi åtminstone ta sikte att komma ner på en genomsnittsnivå bland kommunerna i länet. Det är viktigt för att Huddinge ska vara en attraktiv kommun att bo i även för personer med goda inkomster.

12 november 2013

En sårbar stad

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Dagen efter den stora tunnelbaneöverenskommelsen hade jag tänkt att trafikpolitikens fokus skulle riktas mot trafiknämndens sammanträde, där vi bland annat skulle fatta beslut angående en förstudie om upprustning av de silverfärgade C20-tunnelbanetågen, en satsning som inte bara kommer att leda till att tågen får en betydligt längre livslängd samt förses med alkolås, utan också kan ta många fler passagerare och därigenom gör att kapaciteten kan öka på tunnelbanans gröna och blå linjer.

Men klockan halv sju i morse satte ett urspårande godståg vid Stockholms södra stopp för det. Istället har allt fokus riktats mot tågtrafiken. För en urspårning på helt fel ställe kan verkligen skapa kaos i trafiken - och inte bara i Stockholm utan i hela landet. Godståget - lastat med rötslam - lyckades blockera all trafik på Getingmidjan genom centrala Stockholm under ett halvt dygn. Nu har tydligen ett spår öppnats och förhoppningsvis ska ett spår till kunna användas från och med i morgon bitti, men full kapacitet kommer man inte kunna köra med ens då, enligt medias rapporter.

Den här händelsen visar med all önskvärd - och en hel del oönskvärd - tydlighet hur sårbar vår stad är. Själva grunden för Stockholms existens är att staden ligger där Mälaren möter Saltsjön. Det är stadens identitet, det som gör den till världens vackraste huvudstad.

Men i vår tid av snabba transporter är det också stadens akilleshäl, för idag finns det sammanlagt bara sju landförbindelser (tre spår/järnvägar och fyra vägar) mellan Sörmland och Uppland - varav fyra ligger alldeles intill varandra vid Gamla stan och samtliga går genom Stockholms innerstad. Händer det, som idag, en olycka på någon av dem så får det dramatiska konsekvenser.

Det här är en svaghet som jag och många andra Stockholmspolitiker arbetar hårt för att komma till rätta med. Just nu pågår bygget av Citybanan för fullt - en järnvägstunnel från Södra station till Tomteboda via Stockholm City och Odenplan som ska öka kapaciteten för järnvägstrafiken, inte minst pendeltågen, väldigt mycket. Invigning är planerad till år 2017. I förra veckan gav Trafikverket ett välkommet besked att bygget av vägförbindelsen Förbifart Stockholm under Ekerö beräknas komma igång till sommaren. Och igår kunde vi i Alliansen alltså presentera ett historiskt tunnelbanepaket vars enskilt viktigaste beståndsdel är en förlängning av blå linje från Kungsträdgården till Nacka respektive Gullmarsplan via östra Södermalm, en ny tunnelbaneförbindelse mellan norra och södra Stockholm.

Tre viktiga delar i arbetet med att komma till rätta med den sårbarhet och risk för tudelning som de dåliga förbindelserna över Saltsjö-Mälarsnittet medför för Stockholm och i förlängningen svensk konkurrenskraft och tillväxt. Men jag tror inte att vi kan stanna där. Historien tar inte slut utan vi måste förbereda fler förbindelser - vägar, järnvägar, spårvägar och tunnelbanor. Den tremiljonersstad som Stockholm enligt prognoserna kommer att bli år 2045 kommer att kräva mer kapacitet för att fungera bra.

Intill dess måste man fundera noga på hur man använder de förbindelser som finns på bästa sätt. Att köra godståg på Getingmidjan i morgonrusningen känns rent spontant inte som en optimal lösning - inte ens när tågen inte spårar ur. Det är förstås viktigt att även godset får möjlighet att passera Saltsjö-Mälarsnittet och jag ser hellre att det sker med tåg än med lastbil, men godstransporter på tåg är sällan så tidspressade att de måste ske just när tågkapaciteten behövs som allra mest för persontåg. Inte ens när de fraktar rötslam.

11 november 2013

En historisk satsning på Stockholms tunnelbana

Stockholm växer så det knakar. Det märks inte minst i kollektivtrafiken, där trängseln ökat markant - inte minst eftersom resandet med SL procentuellt sett ökar snabbare än befolkningsökningen. De nya stockholmarna gillar kollektivtrafik. Och det är förstås bra, för ville de istället ta bilen över allt så skulle det knaka ännu värre i trafiken... Hur som helst, mitt och Kristdemokraternas och för den delen hela Alliansmajoritetens fokus de senaste åren har varit att öka kapaciteten i kollektivtrafiken, och inte minst då tunnelbanan. Vi har börjat renovera längs grön linje och vi ska snart få ett nytt signalsystem och helt nya tåg på röd linje, så att vi kan köra tågen tätare och få in fler personer per tåg. I morgon kommer vi dessutom fatta beslut om en renovering av de befintliga (silverfärgade) tågen, som bland annat kommer att göra att de kan ta in fler resenärer och har mer plats för rullstolar och barnvagnar (de nya stockholmarna är ju i stor utsträckning också nya världsmedborgare).
 

Talar på presskonferensen. Foto: Simon Olsson
Men det här räcker inte. Vi måste också bygga ut tunnelbanenätet. Och idag presenterade först Göran Hägglund och övriga allianspartiledare i en debattartikel i Dagens Nyheter och sedan tunnelbanans förhandlingspersoner tillsammans med en rad alliansföreträdare för kommuner och landsting i Stockholmsregionen på en välbesökt presskonferens nere vid perrongen i Kungsträdgårdens tunnelbanestation en överenskommelse om en utbyggnad av Stockholms tunnelbana.

Överenskommelsen är en demonstration av politisk handlingskraft från Alliansens sida. Det handlar om nio nya stationer i fyra olika riktningar till en beräknad sammanlagd kostnad om 25,7 miljarder kronor. Blå linjen förlängs från Kungsträdgården under Saltsjö-Mälarsnittet via östra Södermalm dels till Nacka, dels till Gullmarsplan och vidare till Hagsätra, något som kommer att öka kapaciteten med 50 procent såväl på Farsta- och Skarpnäckslinjerna som Hagsätralinjen - en fråga som vi kristdemokrater drivit länge. I andra änden förlängs den blå linjen från Akalla till Barkarby. Dessutom tar en ny linje sin början med en dragning från Odenplan till Arenastaden via Hagastaden (Nya Karolinska Solna).
 
En mycket stor del av finansieringen sker via höjda trängselskatter och införandet av trängselskatter även på Essingeleden, men också, förstås, med finansiering från landstinget och berörda kommuner. Statens direkta insats beräknas till cirka 4,6 miljarder kronor, dvs cirka 18 procent av den totala investeringen. Nu är jag säker på att det finns en och annan ute i landet som tycker att det är förskräckligt mycket för staten att satsa på Stockholmsregionen, men jag kan då lugna med att staten med största sannolikhet kommer att få igen pengarna med råge. Värdet på kommersiella fastigheter utmed sträckningarna kommer ju att stiga kraftigt, vilket ger högre fastighetsskatteintäkter för staten, och stockholmarna betalar ju redan idag en mycket stor del av de statliga inkomstskatterna - med fortsatt tillväxt och fler som jobbar i en internationellt konkurrenskraftig Stockholmsregion kommer dessa skatteintäkter också stiga ordentligt för staten.
 
Om detta pratade jag inte alls i mitt korta anförande under presskonferensen, däremot framhöll jag att med nya tunnelbanesträckningar och ökad kapacitet kommer restiderna kortas och fler bostäder kunna byggas (78.000 nya bostäder nämns i överenskommelsen). Det här tunnelbanepaketet gör det lättare att få ihop livet för 100.000-tals stressade barnfamiljer. Samtidigt var jag tydlig med att det här inte är lösningen på Stockholms trafikproblem - men det är en viktig del av lösningen! Det här är en historisk satsning, den största tunnelbaneutbyggnaden sedan blå linje byggdes på 70-talet, men historien tar inte slut här. Vi kommer att behöva bygga mer järnväg, mer spårväg och mer tunnelbana för att klara framtidens behov i Stockholmstrafiken. Alliansen har idag visat att vi är beredda att anta den utmaningen.


DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, Expr, AB

09 november 2013

Nu får Stockholms tunnelbana alkolås

Stockholm blir först i världen med att införa alkolås i tunnelbanan, och det är Kristdemokraterna som sett till att det blir verklighet. Redan år 2005 motionerade min partikamrat Åke Holmström om att alla fordon som kör för landstinget skulle utrustas med alkolås. Sedan vi i Alliansen fick makten 2006 har ett intensivt arbete pågått vilket gjort att alla bussar numera har alkolås och nu går vi alltså vidare även till tunnelbanan. De första nyrenoverade tågen med alkolås beräknas vara färdiga år 2015 och år 2020 ska samtliga tunnelbanetåg i drift vara försedda med denna säkerhetsutrustning.

Jag vill vara tydlig med att jag inte tror att det är speciellt vanligt att tunnelbaneförare kör alkoholpåverkade. De vet att de har en säkerhetstjänst där de är ansvariga för människors liv och hälsa och de tar förstås sitt ansvar. Men samtidigt vet vi att alkoholmissbruk är en mörk hemlighet som väldigt många människor bär på i vårt samhälle - förmodligen även en del tunnelbaneförare. Det händer att folk fattar dumma beslut. Ifall omdömet sviktar ska tekniken sätta stopp. Det är en säkerhetsfråga, vi vill att tunnelbanan ska vara så trygg som någonsin möjligt.

Jag igår berätta om alkolåsen i Radio Stockholm (både i nyheterna och en längre intervju 43 minuter in i direktsändning här), SVT:s ABC och Dagens Nyheter, och jag har förstått att även till exempel AccentDrugnews och Dagens Juridik snappat upp nyheten. Till och med en tysk nyhetsbyrå har kontaktat oss, så vi bidrar kanske till att sätta Stockholms kollektivtrafik på kartan även internationellt. Vore ju i så fall trevligt.

06 november 2013

Tackar för förtroendet!

Nu har nomineringskommittéerna i Stockholms stad och län presenterat förslaget på toppkandidater till Kristdemokraternas valsedlar i landstingsvalet nästa år. I förslaget kommer jag att stå på tredje plats på valsedlarna i samtliga tolv valkretsar i Stockholms län, efter Ella Bohlin, Stockholm, och Eva Lannerö, Danderyd.

Jag har under hela nomineringsprocessen var oerhört tydlig med att det är trafikfrågorna som jag vill fokusera på under nästa mandatperiod. Samtidigt är det min övertygelse att sjukvårdsfrågorna alltid bör ha högsta prioritet för Kristdemokraterna i landstingspolitiken. Det är där värderingsfrågorna blir som tydligast - alltså är det också där som vårt ledande landstingsråd bör ha huvuddelen av sin portfölj. Därför har mitt besked till nomineringskommittéerna varit att jag gärna ser någon annan som vårt toppnamn i det stundande valet. Som tur är har vi ett stort antal duktig vårdpolitiker i vårt parti.

Att de kristdemokratiska grundvärderingarna blir tydligare på vårdområdet betyder naturligtvis inte att de inte är viktiga även inom kollektivtrafiken. Vårt starka sociala engagemang hoppas jag blir tydligt i förslag som till exempel att sponsra SL-biljetter till hemlösa eller att införa ett bemötandepris för busschaufförer. Barns och ungas möjligheter att resa med kollektivtrafiken är i fokus när vi kommer med förslag på hur framtidens biljettsystem ska se ut i Waxholmsbolaget och när vi drev igenom studentrabatter på SL. Jag tror att det kommer att bli ännu tydligare i framtiden.

Jag tackar för förtroendet från nomineringskommittéerna och hoppas att jag får samma förtroende från distriktens höststämmor, som fastslår valsedlarna. Jag ser fram emot en valrörelse där jag kommer att lägga oerhört mycket engagemang i att lyfta fram en tydlig kristdemokratisk profil på trafikfrågorna och den övergripande regionala planeringen - och hoppas förstås på att vi under nästa mandatperiod ska kunna sätta ett ännu tydligare avtryck i landstinget både när det gäller vård och trafik.

01 november 2013

Hjältar i SL-uniform!


Jag minns hur vi när jag var barn brukade sjunga sången "En busschaufför, en busschaufför, det e en man med glatt humör. En busschaufför, en busschaufför, e en man med glatt humör. Och har han inget glatt humör, så är han ingen busschaufför. En busschaufför, en busschaufför, det e en man med glatt humör."

Vi barn var inte så normfritt genusöverskridande, men naturligtvis var det redan på den tiden så att busschaufförerna ofta var kvinnor, som i denna SL-rekryteringsfilm från 80-talet med SL-anställda som sjunger och dansar till tonerna av Village Peoples YMCA. Är den verkligen på riktigt? Jag vet inte, men underbart rolig är den.

Mindre roliga är alla de rapporter om dåligt bemötande från bussförare som vi har stött på de senaste månaderna. Jag vet förstås att busschaufförens yrke inte är enkelt. Det är ofta stressigt och alla kunder är inte så roliga att ha med att göra. Men det ursäktar inte ett dåligt bemötande eller trafikfarligt agerande. Att en busschaufför sitter och pratar i mobiltelefon eller till och med SMS:ar istället för att fokusera på sitt uppdrag och tryggheten för sina passagerare och andra trafikanter är förstås inte acceptabelt. Inte heller är det okej att inte ge äldre resenärer eller personer med funktionsnedsättning den hjälp och det stöd som de behöver. Efter flera rapporter om att rullstolsburna blivit avvisade från bussar gav jag mig för ett par veckor sedan ut i rullstol och prövade själv - inte alldeles utan problem.

http://www.tv4play.se/program/nyheterna-stockholm?video_id=2470019&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se&starttime=39

Ni kan se reportaget som TV4 gjorde här, och läsa mina bloggkommentarer här.

Men jag vill inte fokusera på det negativa. Det finns massor av busschaufförer som varje dag gör ett fantastiskt jobb - skickliga förare som agerar professionellt och bemöter kunderna jättebra. Dem ska vi lyfta fram, som positiva exempel och förebilder. Därför vill vi kristdemokrater införa ett bemötandepris för busschaufförer. Läs mer om detta förslag här. För mig är de allra flesta av dem namnlösa hjältar, men jag kan ju ändå nämna en, nämligen Mark, som med liv och lust går in för att göra närtrafikbussen i Danderyd och Djursholm till en fantastisk upplevelse för resenärerna. Kör man 4:ans buss inne i stan får man inte samma möjlighet att dela med sig av matlagningstips till resenärerna, men man får å andra sidan betydligt fler tillfällen att ge människor ett vänligt leende!

Vem vill du lyfta fram som en hjälte i busschaufförsuniform?