07 juli 2015

Ett nådens år för Grekland?

Krisen i Grekland kan inte riktigt lämna mina tankar. Vägen hit har varit lång och jag förstår att grekerna är trötta, men den fortsatta vandringen går genom väglöst land. Vart är Grekland på väg?

I tider av oro och osäkerhet är det inte ovanligt att man går tillbaka till bekanta mönster. Inte minst kan vi se hur Europa inte så sällan delas upp utifrån de många sekel gamla religiösa skiljelinjerna, trots sekulära politiska ideologier och att bara en mindre del av Europas befolkning regelbundet går i kyrkan. Allra tydligast var det kanske under krigen på Balkan när det blev väldigt tydligt hur ortodoxa länder som Ryssland och Grekland slöt upp bakom Serbien medan de katolskt dominerade länderna i väst visade sin sympati för kroaterna och även de muslimska bosniakerna. Men samma linjer har kunnat skönjas i förhållandet till Ryssland när Putin invaderat Ukraina och hotat Europa. Vi har också kunnat se klyftor mellan det protestantiska Nordeuropa och katolska Sydeuropa.

En uppdelning med rötter långt längre tillbaka i tiden än den stora schismen år 1054 går naturligtvis inte att överbrygga i en handvändning. Det stora europeiska projektet som började som ett sätt att skapa en gemensam framtid för ärkefienderna Tyskland och Frankrike som stått på olika sidor i två världskrig, har här kanske en ännu djupare utmaning.

Jag ska inte utge mig för att vara någon expert på kyrkohistoria eller teologi, men jag tror att det vore klokt att lyssna på experter på området för att förstå de djupare strömningar som finns bakom det sagda i olika länder. Kanske kan det leda till en del öppningar.

För alla som läst Max Webers korta men oerhört innehållsrika skrift "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" är det uppenbart hur mycket vi såväl i Norden som i den anglosaxiska världen är präglade av protestantismen i synen på arbete och företagande, men jag menar att vi nog präglas av dessa tankegångar även på andra områden.

Även om man i Grekland idag förmodligen mest uppfattat det strängt förmanande i de nordeuropeiska ländernas inställning, finns häri också ett hopp. En av de mest grundläggande trossatserna hos Martin Luther var ju som bekant att vi aldrig kunde förtjäna Guds nåd utan fick den av nåd, som en gåva, inte på grund av gärningar såsom köp av avlatsbrev. Det enda kravet var, enligt detta synsätt, tron på Jesus och omvändelse. Goda gärningar och ett bättre leverne var synliga resultat på denna omvändelse, inte krav för att få del av nåden.

Man får förmoda att nåden inte är något okänt begrepp för en politiker som Angela Merkel, dotter till en protestantisk präst som hon är. Och det är ingen tvekan om att Grekland behöver nåd. Landet har levt över sina tillgångar under många år och har till mycket stor del själva förorsakat det predikament man nu är i genom skattefusk, korruption och uppsvälld byråkrati. Grekland skulle behöva en nystart.

Men nystarten - nåden - kräver omvändelse. Skuldavskrivning kräver djupgående förändringar i landet. Man måste komma till rätta med de grundläggande problem som lett till dagens situationen. Byråkratin måste bantas. Korruptionen måste ersättas med fungerande institutioner. Skattelagstiftning och myndigheter måste förändras så att det blir lätt att göra rätt - och kännbart att göra fel. Företagande, hårt arbete och sparande måste premieras. Grekland måste uppvisa probleminsikt och vad Löfven skulle kalla "utvecklingsmoral".

Och det skulle inte skada att även visa lite tacksamhet mot dem som ger en hjälpande hand när det egna skeppet sjunker. Att kalla dem nazister, terrorister eller andra förolämpningar är tydliga exempel på att den rätta probleminsikten - omvändelsen - saknas.

Jag hoppas verkligen att det på ömse sidor finns en vilja att se lite längre och försöka förstå den andres perspektiv, och att klassiska ord ur den kristna vokabulären som nåd, tacksamhet och försoning kan få prägla det kommande halvåret. Kanske är det dags för en skuldavskrivning - som ju är en så central kristen tanke att den till och med nämns i Herrens bön: "Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss."