27 maj 2013

Hagastaden - tunnelbana eller spårväg?

Debatten om Stockholms framtida kollektivtrafik rasar vidare. För en vecka sedan skrev jag tillsammans med Jan-Eric Jansson, Kristdemokraternas kommunalråd i Nacka, en debattartikel i Svenska Dagbladet med anledning av Moderaternas utspel om att tunnelbana till Barkarby skulle prioriteras. Vårt tydliga besked var att Kristdemokraterna prioriterar tunnelbanan till Nacka. Socialdemokraterna Erika Ullberg och Khashayar Farmanbars tyckte att vi talade osanning när vi upprepade vad de hade sagt om att tunnelbana till Nacka hade prioritet 2 och hävdade nu att den egentligen hade prioritet 1 tillsammans med tunnelbana till Hagastaden. Idag skriver jag tillsammans med trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ett svar och passar samtidigt på att visa på några av de problem med Socialdemokraternas förslag på tunnelbanelösning till Hagastaden.

Socialdemokraternas förslag på en avgrening av gröna linjen från Odenplan till Hagastaden innebär två problem som inte går att bortse ifrån. För det första innebär en avgrening att vart tredje tåg väster om Odenplan dras in. Det skulle  drastiskt öka trängseln i ett expansivt område på Kungsholmen och i Västerort. Färre tåg från stationer som Hässelby, Vällingby, Brommaplan och Alvik? Nej, jag vill inte ens tänka tanken. Vart skulle folk ta vägen? Till bilköerna på Drottningholmsvägen? 

För det andra innebär Socialdemokraternas förslag att det blir enkelspår på sträckan vilket bygger fast oss i en trafik som aldrig kan få tätare avgångar än var sjätte minut. Det är en kraftig försämring jämfört med dagens trafik med stombusslinje 3, som har avgångar var tredje minut i högtrafik. Vi i Alliansen kommer aldrig gå med på att dra in vart tredje tåg på gröna linjen eller dra ner på avgångarna när Stockholm behöver mer kollektivtrafik.
Ett annat alternativ som utreds är en skytteltunnelbana mellan Odenplan och Hagastaden. Då skulle alla bli tvungna att göra ett byte på Odenplans nya station. Eftersom just byten är något som gör att folk väljer andra transportmedel än kollektivtrafiken, tror jag att det vore en mindre lyckad lösning, förutom att den - precis som avgreningen från grön linje - skulle sluka en hel del pengar. Att bygga tunnelbana är nämligen väldigt dyrt.

Det är därför som jag och Kristdemokraterna i första hand vill prioritera tunnelbaneutbyggnaden till Nacka (inklusive konverteringen av en av de gröna linjerna till blå). Genom att skapa en ny resväg över (eller rättare sagt under) Saltsjö-Mälarsnittet, bygga nya stationer i befolknings- och arbetsplatstäta stadsdelar som östra Södermalm, Hammarby sjöstad, Sickla och Nacka och höja kapaciteten från Skarpnäck, Farsta och Hagsätra med 50 procent kan de höga kostnaderna motiveras.

I höstas arrangerade Kristdemokraterna ett seminarium med rubriken "Tunnelbana vs spårväg". Bakgrunden är den trafikutbyggnadsdebatt som rått de senaste åren, där vissa - med Socialdemokraterna i främsta ledet - har argumenterat som om tunnelbana är lösningen på alla problem, medan andra har velat se spårvagnen som universallösning.

Kristdemokraternas linje är att både spårvagn och tunnelbana behövs, liksom bussar och pendel/lokaltåg. De fyller delvis olika behov. Tunnelbanan har högre kapacitet och går fortare, men det tar längre tid att ta sig till tunnelbanetåget från resenärernas startpunkt, vilket gör att det för kortare sträckor kan gå snabbare att åka spårvagn. Och på många sträckor behöver man helt enkelt inte tunnelbanans stora kapacitet, varför det är rimligt att man väljer det betydligt billigare trafikslaget spårväg.

I Dagens Nyheter idag presenteras Stockholms Spårvägars förslag om att bygga spårväg från Hakberget till Hagastaden via 4:ans sträckning längs Valhallavägen och Odengatan. Jag talade mig själv varm för en liknande spårvägslösning i samband med att landstingsalliansens budget för 2014 presenterades. Se till exempel detta blogginlägg: Dags att planera för spårvagnslinje 4.

Fast en smart spårvagnslösning bör nog inte bara gå till Hagastaden utan hela vägen till Solna centrum, där den kan kopplas samman med Tvärbanan. Om samma spårvagn skulle gå från Sundbyberg till Värtan via Solna Centrum, S:t Eriksplan, Odenplan, Tekniska Högskolan/Östra station, Stadion och Karlaplan skulle man med bara ett byte kunna åka till Nya Karolinska Solna från samtliga tunnelbanelinjer, pendeltåget, Lidingöbanan och Roslagsbanan. Man skulle kunna använda redan befintlig eller planerad depåkapacitet och samordna fordonsutnyttjande och service.

Mer tveksam är jag, får jag erkänna, när det gäller Stockholms Spårvägars idé om att de tillsammans med någon partner skulle bygga, äga och driva spårvägen i 30 år. Jag vill inte förkasta idén rakt av, men som jag ser det är en oerhört viktig fördel med spårvagnen jämfört med tunnelbanan flexibiliteten. Flera olika linjer kan gå på samma spår och man kan lägga om linjesträckningen efter behov när det finns ett väl utbyggt spårvägsnät. Jag skulle för allt i världen inte vilja se samma problematik och förhandlingsläge för Stockholms spårvägsnät som vi idag ser för Arlandabanan. Om någon annan än SL skulle äga spåren så måste det vara tydligt reglerat att SL ska kunna använda spåren för olika linjer till ett i förväg överenskommit och ur SL:s perspektiv rimligt pris.

Men bortsett från mina frågetecken kring finansierings- och utförandemodellen så ser jag gärna att en ny spårvägssträckning till Hagastaden och Solna Centrum snabbutreds tillsammans med konverteringen av 4:ans stombusslinje. På sikt kan jag tänka mig att det kommer att bli aktuellt med en tunnelbanelinje via Hagastaden, men då rör det sig om en helt ny linje som kan ge ytterligare en väg över/under Saltsjö-Mälarsnittet. Den ligger dock med all sannolikhet - och helt oavsett politisk ledning - ganska långt in i framtiden. Med begränsade resurser behöver vi prioritera. Stockholm behöver mer spår - både tunnelbana och spårväg!

Läs även: Christer G Wennerholm

1 kommentar:

Thomas Lange sa...

Bäste Karl.

Regelverket skiljer på "spårägare" och "spårinnehavare". Det privata konsortiet kan således bygga och äga anläggningen medan landstinget/SL står som spårinnehavare. Därmed har landstinget/SL full kontroll över vilken trafik som ska bedrivas på spåret.

Utvecklingen för Storstockholms kollektivtrafik skall sjalvfallet inte hindras av vilken investeringsform landstinget väljer från tid till annan.

Det är heller inte givet att en viss operatör ska trafikera spåren. De upphandlingarna lever sitt eget liv oberoende av vem som formellt äger resp innehar spåren.


Hälsar Thomas Lange