Dagens Nyheter berättar idag om kommuner som struntar i balanskravet, dvs kommunallagens krav om att kommunerna ska lägga en budget som är i balans.
Det ska sägas att det inte är lätt att lägga en kommunal budget i dessa tider. De viktigaste intäktsposterna, kommunalskatten och kostnads- och inkomstutjämningssystemet, är svårbedömda. De faktiska intäkterna får vi först i efterhand och prognoserna har varierat väldigt mycket. Dessvärre har de tämligen konsekvent varierat i fel riktning: nedåt. För Huddinges del handlar det om prognoser som försämrats med 300 miljoner kronor på ett år, om jag minns rätt.
Det är mycket pengar. Och det är sannerligen inte lätt att hitta kostnadsminskningar som motsvarar intäktsminskningarna. Men det finns ingen annan väg.
Vi skulle möjligen kunna höja skatten en aning, men Huddinge är redan idag en högskattekommun och vill vi förbättra kommunens attraktivitet gentemot kommunerna i grannskapet (läs: Stockholm) borde skatten snarast sänkas. Och även om vi höjde skatten så att vi låg högst i Stockholms län, som vi gjorde när Socialdemokraterna hade makten under förra mandatperioden, så skulle det inte täcka mer än en liten del av inkomstbortfallet.
Vi skulle förstås också kunna göra som somliga kommuner gör, enligt DN, nämligen avsiktligt gå med förlust - något som deras kommunala revisorer borde protestera högljutt mot. För även om det kanske vore skönt nu, så kommer det att bli jobbigt sedan. Huddinge kommun hade under många år den dåliga vanan att göra underskott och lasta över bördan till framtida invånare (och framtida kommunpolitiker). Hade det rört sig om ett enstaka år så kanske det hade gått an, men nu visar prognoserna på att vi har ett antal mycket tuffa år framför oss. Måste vi göra besparingar kan vi lika gärna ta tjuren vid hornen och göra dem nu, tycker jag.
För besparingar och effektiviseringar är det som krävs. Inom äldreomsorgen och socialtjänsten arbetar vi stenhårt med att hitta besparingar på central nivå i den nya, gemensamma förvaltningen, så att vi i möjligaste mån kan undvika besparingar inom själva vården och omsorgen. Men det är inte enkelt, och det blir ännu mer komplicerat av att vi inte vet - och inte i nämnvärd utsträckning kan påverka - löneökningarna i de nya kollektivavtal som ska börja gälla nästa år. Höga löneökningar för Kommunal kommer i dagens konjunktur med nödvändighet att medföra hårda rationaliseringskrav, medan vi med löneökningar i nivå med inflationen sannolikt kommer att kunna undvika dem. Måttliga löneökningar borde som jag ser det därför just nu ligga i Kommunals medlemmars intresse.
Men det enda man som kommunalpolitiker idag med säkerhet kan säga är att vi inte vet hur framtiden ser ut. Prognoserna är för osäkra, för många variabler okända. Vi får hoppas på det bästa, men måste förbereda oss för det värsta - och ta ansvar även när det är jobbigt.
DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar