Vad händer efter katastrofen? Det var temat i många av de science fiction-romaner jag läste som ung. Idag har jag med mina egna ögon sett lite av verkligheten.
Haveriet vid kärnkraftverket i Tjernobyl 1986 är utan tvekan en av de mest fruktansvärda katastroferna i mänsklighetens historia. Enligt officiella uppgifter dog drygt 100.000 människor till följd av katastrofen, men enligt den guide som visade mig runt var det nog snarare en halv miljon - människor som utan tillräcklig skyddsutrustning och i många fall också utan information om de faror de utsatte sig för riskerade sina liv för att få stopp på de radioaktiva utsläppen och sanera området.
Jag ska inte dra hela historien om bakgrunden till Tjernobyl-olyckan, men man kan väl konstatera att det rörde sig såväl om misstag i konstruktionen som om missar i säkerhetsarbetet vid anläggningen. Men det främsta skälet till att så många liv gick till spillo är utan tvivel kommunismens skrämmande förakt för människorna.
Det är en kuslig upplevelse att besöka staden Prypyat några kilometer från kärnkraftverket - år 1986 en stad med ca 50.000 invånare, idag en spökstad. Jag har vandrat genom stadshotellets plundrade rum, stått vid bassängkanten i simhallen och vandrat mellan de kvarlämnade attraktionerna på stadens nöjesfält, påminnelser om att det här en gång var en levande stad. Så många människor, så mycket liv.
Dessa människor var ingenting värda i kommunisternas ögon. Därför dröjde det 36 timmar innan de evakuerades från staden. Ja, ni läste rätt: i ett och ett halvt dygn fick de fortsätta sina liv som om ingenting hänt fastän den värsta radioaktivitetskatastrofen i mänsklighetens historia pågick alldeles intill dem. Inte förrän svenska myndigheter slog larm reagerade sovjetmakten på allvar.
Vad bör man då lära sig av Tjernobyl? Först och främst att kärnkraft är farligt. Det betyder inte att vi bör avveckla svensk kärnkraft - jag står helhjärtat bakom Alliansens energiöverenskommelse - men det betyder att vi måste försäkra oss om att säkerhetsarrangemangen inte bara håller en acceptabel nivå, utan går bortom alla krav man rimligen kan ställa. Den typ av misstag som drabbat svensk kärnkraftsindustri de senaste åren är helt oförlåtliga - om man ser till risken att även svensk mark skulle förstöras för 20.000 år framåt, på samma sätt som den ukrainska och vitryska runt Tjernobyl.
Men vi måste också dra lärdomar om kommunismen. Det kan vi förvisso göra varhelst de har haft makten, för spåren är desamma överallt. Sällan blir de dock så tydliga som i Tjernobyl. Den lilla människan betyder ingenting, hon är blott ett redskap för ett annat mål. Hennes liv är spenderbart. Svenska kommunister som Lars Ohly må argumentera för att just de är annorlunda än alla de kommunister som någonsin haft makt att styra sina länder, men Tjernobyl står där som ett monument över vad en kommunistisk människosyn leder till. Inga kommunister i Sveriges regering!
10 kommentarer:
Hej Kalle. Jag tycker det är kanon att du lär dig om saker som detta. Få saker är så informativa som att vara på plats.
Dock vill jag påpeka några saker...
Det hanndlade inte vara om "fel i konstruktionen" utan i själva designen. Reaktorerna av RBMK-typ hade ett grundläggande designfel som gör att när de börjar överhettas så skenar de. Jag hoppas de sade detta till dig. Detta designfel finns inte i någon annan reaktortyp än de gamla RBMK-reaktorerna. Nästan ingen anna reaktor har heller grafit i sig som kan brinna. Detta var vad som verkligen spred nedfallet över Europa.
Så ditt påstående att det som hände i Tjernobyl kan hända i Sveriga... om du tänker efter, tycker du att det stämmer?
Officiella siffrorna är inte 10 000... utan fram till år 2006: 64. Ja, guiderna säger detta, FN och de tre mest drabbade länderna säger något helt annat.
Slutligen... att påstå att detta berodde på kommunism och att vi inte skall ha vänsterpartister i Svenska riskdagen för då liknande saker hända... uhm... lite väl långsökt, tycker du inte? Tjernobyl inträffade på grund av ett totalt systemfel. Inte (bara) på grund av ideologin. Inte för att jag är vänster... långt ifrån det... men den här typen av ologiska resonemang vänder jag mig emot.
Ett fel i designen = ett fel i konstruktionen. Jag har aldrig sagt att exakt samma sak skulle ske i Sverige - bara att vi ska ha mycket, mycket hog sakerhet vid vara karnkraftverk for att se till att inga olyckor sker. Du har arligt talat last det som jag har skrivit otroligt slarvigt, vilket bara ar att beklaga. Sa las igen och kommentera sedan det som jag verkligen har skrivit istallet!
(Jag kan dock inte intyga att de siffror som de officiella, statliga guiderna angav stammer overens vare sig med verkligheten eller med officiella rapporter i Ukraina eller grannlanderna. Bara att det ar de uppgifter som de har gett mig.)
Sa las igen och kommentera sedan det som jag verkligen har skrivit istallet!
Kalle, vad sägs om att du läser vad du egentligen skrev. Låt mig citera:
om man ser till risken att även svensk mark skulle förstöras för 20.000 år framåt, på samma sätt som den ukrainska och vitryska runt Tjernobyl
Så hur skall du ha det: kan en Tjernobyl-olycka inträffa i Sverige eller inte?
Du skriver vidare: mycket hog sakerhet vid vara karnkraftverk for att se till att inga olyckor sker
Detta var kapitalfelet man gjorde i Tjernobyl... man satsade enbart på att försöka förhindra att olyckan skedde. När olyckan sedan var framme så hade man inga skyddslager som stängde in eller begränsade konsekvenserna av olyckan. Tankesättet får inte enbart vara "Vi skall inte ha en olycka" utan även "Vi skall räkna med att en olycka sker, och begränsa skadorna av den".
Detta är vad som skiljer tjernobyl fron Harrisburg. Tjernobyl... ja du har sett själv vad som inträffade. Harrisburg däremot: noll döda, noll skadade, noll cancerfall. Varför? För att i Harrisburg räknade man med att det kan gå fel, och byggde verket därefter. Detta är tankesättet vi har i Sverige och resten av världen också.
Ett fel i designen = ett fel i konstruktionen.
Med "konstruktionsfel" menar jag att själva uppförandet (det vill säga konstruktionen) inte har utförts enligt designen. Själva konstruktionen har blivit fel, medan designen kanske var rätt. Designfel däremot, det är då redan själva designen är undermålig.
Exempel: I ritningarna stod att hissen skulle ges 4 bärlinor. Men när man byggde den satte man bara in 1 lina, vilket inte var tillräckligt för att bära den förväntade lasten. Det är konstruktionsfel.
Men om det i planerna enbart stod att det skulle vara enbart 1 lina, vilket är för lite, då är det designfel. (Att i det läget sätta in 4 linor hade faktiskt varit ett konstruktionsfel, därför att det var inte det som var planerat att göras).
Så där, hemma igen med ett svenskt tangentbord och lite mer tid att läsa och besvara kommentarer.
Vad jag skrev och står för är att vi måste vara medvetna om risken för att en olycka ska kunna hända och förgifta mark i Sverige. Och där verkar vi faktiskt vara överens. Om du noterar vad jag skriver så handlar det om att marken skulle vara förstörd på samma sätt som den runt Tjernobyl, inte att olyckan skulle ske på samma sätt eller få samma gigantiska proportioner.
När det gäller frågan om att förhindra olyckor kontra att hantera dem håller jag naturligtvis helt med dig om att man måste satsa både på att förhindra en olycka och att se till att ha all tänkbar förberedelse för att begränsa skadorna ifall en olycka skulle ske. Jag ser ingen motsättning mellan de båda, utan om vi ska ha kärnkraft i Sverige - vilket jag vill - måste vi ha en helhjärtad satsning på båda dessa delar.
Man kan naturligtvis ta fram Harrisburg-exemplet som ett lyckat exempel på hantering av kärnkraftsolyckor. Men olyckan borde ändå inte ha inträffat och om ni i kärnkraftslobbyn försöker framställa det som acceptabelt att en del olyckor inträffar, så kommer ni snarast att arbeta för en snabb nedläggning av svensk kärnkraft.
Under de senaste veckornas resor har jag träffat en del tyskar. När jag nämnt att jag besökt Tjernobyl har de omedelbart associerat till de senaste årens incidenter i svensk kärnkraftsindustri och, förstås, Vattenfalls katastrofala hantering av incidenterna på kärnkraftverken i Krümmel och Brunsbüttel. Vill vi utveckla svensk kärnkraft måste man bli bättre, mycket bättre, på att förhindra att olyckor sker. Just nu är kärnkraftsindustrin själv tyvärr den starkaste antikärnkraftslobbyn.
Beträffande konstruktionsfel och designfel så förstår jag vad du försöker säga. Problemet är att jag skriver på svenska medan du tänker på engelska. Det engelska "construction" motsvarar snarare svenskans "bygg-" än "konstruktion", medan engelskans "design" i dessa sammanhang bör översättas till svenskans "konstruktion". Eftersom både mitt blogginlägg och alla kommentarer är skrivna på svenska föreslår jag att vi använder svensk terminologi. Och i sakfrågan tror jag faktiskt att vi är överens.
Om du noterar vad jag skriver så handlar det om att marken skulle vara förstörd på samma sätt som den runt Tjernobyl, inte att olyckan skulle ske på samma sätt eller få samma gigantiska proportioner
Kalla, snälla... proportionerna är ju det som gör olyckan så allvarlig. Ärligt talat, om vi tog en kubikmeter jord från Pripyat, körde den till Sverige, lyfte bort en kubikmeter matgjord från en plats nära ett svenska kärnkraftverk och latde dit jorde från Pripyat istället, då vore marken just där vara förgiftad på exakt samma sätt som där. Men skulle du för den sakens skull se detta som en allvarlig kontaminering?
Att lämna en sådan viktig parameter som omfattning och mängd ute ur diskussionen är att föra en felaktig debatt.
Så, för att återgå till min inledande invänding: ditt påstående om att det som hände i Tjernobyl kan hända i Sverige... tycker du fortfarande att det står sig?
Och mitt inledande svar kvarstår: att du inte läst (eller inte förstått) vad jag faktiskt skriver. För jag har aldrig skrivit något sådant påstående.
Jaså har du inte? Jag citerar:
om man ser till risken att även svensk mark skulle förstöras för 20.000 år framåt, på samma sätt som den ukrainska och vitryska runt Tjernobyl.
Ditt konstanta slingrande här där du hela tiden vägrar berätta vad du talar om utan bara tjatar och hävdar att du inte har sagt saker, ger inte mycket grund för dialog.
Tala ur skägget och förklara vad du menade med det jag citera ovan.
Nej, dialogen blir meningslös eftersom du påstår att jag har påstått något som jag aldrig har påstått. Jag har i ett par kommentarer förtydligat mitt ursprungliga påstående så att inga missförstånd ska kvarstå, men du vägrar acceptera mina svar. Och det gör mig ärligt talat rätt så irriterad.
Du har sagt att vi skall ha hög säkerhet, gott nog så. Men jag undrar fortfarande vad du menar med:
om man ser till risken att även svensk mark skulle förstöras för 20.000 år framåt, på samma sätt som den ukrainska och vitryska runt Tjernobyl.
...men då bara slingrar du dig och försöker spela förorättad.
Förklara nu vad du menar med ovanstående som jag har citerat. Jag börjar misstänka att du nog hävde ur dig det där utan att tänka (speciellt som årtal som 20 000 är fel) och nu försöker undvika att behöva förklara att du tog det där rakt ur luften och att du nu är medveten om att en Tjernobylsmäll inte kan inträffa i Sverige och "på samma sätt" förgifta mark.
Okej, vi tar det en gång till. Siffran 20.000 har jag fått från en statlig ukrainsk tjänsteman i Tjernobyl. Det är naturligtvis möjligt att han har fel och du har rätt.
Jag säger inte och har aldrig sagt att jag tror att samma händelseförlopp som utspelade sig i Tjernobyl skulle kunna utspela sig i Sverige. Jag tror inte att historien upprepar sig. Förutsättningar skiljer sig och i Tjernobyl samverkade en rad olika faktorer till att göra att konsekvenserna blev just dem som de blev.
Däremot är det fullt tänkbart att en kärnkraftsolycka sker i Sverige och att den innebär att svensk mark förstörs. Om marken på Gräsö förstörs av en olycka i Forsmark så är det naturligtvis inte en katastrof i samma magnitud som den i Tjernobyl, men mina vänner som tvingas lämna sina sommarhus skulle förlora en viktig del av sina liv. Svensk kulturbygd skulle gå förlorad, på samma sätt som i Ukraina och Vitryssland.
Jag hoppas att du nu förstår vad som faktiskt står i min ursprungliga text. Jag beklagar att du har missförstått begrepp som "fel i konstruktionen" och "på samma sätt" fastän de använts helt och hållet i enlighet med svenska språkregler.
Skicka en kommentar