Debatten om Roslagsbanan fortsätter. Igår fattade i alla fall trafiknämnden beslut om att genomföra etapp 2 av uppgraderingen av Roslagsbanan, inklusive trafiksäkerhetshöjande åtgärder och fortsatt utbyggnad av dubbelspår, depåer och bullerskydd. Det är bra, det behövs. Både för att höja kapaciteten och för att öka säkerheten för både tågresenärer och andra. Samtidigt får vi inte låta kostnaderna skena iväg. Förvaltningen fick därför i uppdrag att sänka investeringsvolymen från 4,65 miljarder kronor till 3,15 miljarder kronor, men med målet att man ändå skulle kunna öka trafiken till tolv tåg i timmen i båda riktningarna i rusningstid.
Föga överraskande sade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nej till förslaget och ville istället återremittera hela ärendet. Framför allt Socialdemokraterna och Erika Ullberg har upprepade gånger ifrågasatt satsningarna på Roslagsbanan och istället talat om tunnelbana. Men, som jag konstaterade i ett blogginlägg igår, tunnelbanan kommer inte att kunna byggas ut ens till Täby centrum förrän tidigast om kanske femton år, än mindre till Arninge. En utbyggnad till Vallentuna eller Åkersberga har jag inte ens hört de mest tunnelbaneförtrollade föreslå, för att inte tala om till Kårsta... Roslagsbanan kommer att behövas både för tiden fram tills en utbyggnad av mer kapacitetsstark spårtrafik är möjlig och för att säkra en attraktiv, spårburen trafik för områdena längre ut i periferin i framtiden.
Mer överraskande får ändå sägas vara att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet även sade nej till en satsning på nya tåg till Roslagsbanan. De tåg som går där idag är egentligen en skam för SL, inte minst för dem av oss som är engagerade i tillgänglighetsfrågor. Nu pågår en ombyggnad av befintliga tåg så att det överhuvudtaget ska bli möjligt att komma ombord med en rullstol vid någon av vagnsdörrarna, men det kan bara ses som en temporär lösning i avvaktan på nya tåg. Vill vi ha tåg som uppfyller de rimliga krav på tillgänglighet som vi ställer i RiTill, riktlinjerna för tillgänglighet i Stockholms kollektivtrafik, då måste vi satsa på nya tåg. Det uttryckte Erika Ullberg stor tveksamhet till med hänvisning till att de nya tågen bara skulle behövas om man satsade på den utökade trafik som blir möjlig med andra etappen av dubbelspårsutbyggnaden. Jag har svårt att tolka det på annat sätt än att när det gäller resande i nordostkommunerna så väljer Socialdemokraterna att prioritera ner tillgängligheten. Vilket jag förstås beklagar.
De nya tågen kommer att behövas, även om trafikeringen på Roslagsbanan inte skulle kunna öka. De gamla tågen lever på lånad tid. Tid som tyvärr är lånad av människor med funktionsnedsättningar och äldre.
Bloggar: Lennart Kalderén
1 kommentar:
Här kommer en kommentar från Johan Svedberg
Med oro läser jag Henrikssons synpunkter kring Roslagsbanan och undrar hur kan den karln sitta och bestämma i dessa frågor. Han inleder med att misstänkliggöra personer som bekymrar sig över hur våra skattepengar de facto används. Personer som får debattartiklar publicerade, startat politiska partier och som har en samhällstyngd. I Henrikssons värld är de lömska typer som agerar i egen sak.
Några kommentarer till vad Henriksson anför på sin blogg;
- Danderydsborna vill ha kvar Roslagsbanan men som ett komplement och lokalbana. Huvudlinjen skall vara en tunnelbana till först Täby och därefter till Arninge där ett kommunikationscentrum anläggs
- Betr. I framtiden så skall 24 tåg i tim. jämfört dagens 9 enligt genomförandebeslutet. Henriksson kan ju själv räkna hur många det ställer sig mot Björklunds propå.
- Röda linjens kapacitet. En nyhet för Henriksson är att man byter signalsystem på röda linjen och kommer kunna öka trafiken.
- Projektplaner - projektplaner och ritningar finns kvar från då man avsåg att förlänga röda linjen till Täby - och dessa är en god start även om justeringar kommer behöva göras. Så fel igen Henriksson.
- Buller –Du påstår att de nya vagnarna kommer att bullra betydligt mindre. Hur vet du det, de är inte beställda och man har bara gjort en RFP, detta är ingen garanti för några nivåer, möjligen en viljeyttring. Genom att SL misslyckats med i stort sett allt avseende bullerdämpning så finns ingen anledning att tro på detta.
- Kostnader. Man talar nu om en totalkostnad om 3149 miljoner. Detta är ju helt felaktigt. Ni har ju inte räknat med några nya vagnar i den kalkylen och ändå påstår du att de nya vagnarna skall bli tystare. Hur får du ihop ekvationen när du inte ens budgeterar för det nya materialet? Sanningen är ju att bara nya vagnar kommer att landa på minst 12 miljarder! Och till detta skall läggas kostnaderna för Etapp 1 och Etapp 2. Vi landar på närmare 18 miljarder. Sen har ni glömt bort att "räkna" på kostnaderna för miljöintrång, kommunrelaterade kostnader, unika reservdelar, lagerhållning, serviceutbildning etc. etc. Kostnader som tekniska chefen vid SL håller med om att de tillkommer.
- Idéstudie - NO kommunerna har skjutit till 20 miljoner av skattepengar för en idéstudie om lösningar för sektorn. Men ni vill inte avvakta och se resultatet utan fortsätter denna absurda spendering. Anmärkningsvärt att inte med Banverkets förstudie som grund efterfråga en fördjupad studie där alternativen ställs mot varandra.
- Vision - Stockholm växer och bra är det, en motor i svensk ekonomi och representerar en mycket stor del av befolkningen och totala skatteunderlaget. Investeringar i sjukvård, skolor, infrastruktur och bostäder blir oerhört viktiga i detta perspektiv.
Utbildningsinstanser måste kunna kopplas ihop för ökad effektivitet etc. och självklart måste KTH - Universitetet - KI - nya KS - Danderyds sjukhus etc. kunna nås på verkligt smidigt sätt. Bostäder måste till och byggbolagen efterfrågar ökade satsning på t-banan. Genom framsynta investeringar skall vi kunna locka kapital och kompetens utifrån Europa och världen. NO sektorn är genom sitt geografiska läge och närhet till nyckelinstitutioner en viktig komponent i framtidens lösningar.
Och vad händer då? Runt smalspårs- och spårvagnens beskyddare Wennerholm flockas några lojala politiker för att fatta ett totalt visionslöst och ekonomiskt bedrövligt beslut att satsa på en smalspårsjärnväg från 1885 som dessutom är den enda i sitt slag - och i tillägg har du mage att säga att du är stolt!
I september nästa år kommer du säkert kunna få pröva dina vingar inom nya områden - lycka till Henriksson..
Johan Svedberg
Skicka en kommentar