12 miljarder kronor. Så stort är det årliga svenska biståndet till internationella organisationer som UNDP, UNHCR, Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken och Globala fonden. Nästan en tredjedel av Sveriges sammanlagda bistånd. Mot det har jag inga principiella invändningar. En del åtgärder måste genomföras genom en samlad insats som hela världen bidrar till. Men när Riksrevisionen rapporterar att det är i princip omöjligt att se vart pengarna tar vägen och viktiga beslut fattas av tjänstemän på UD utan att dokumenteras blir jag förstås upprörd. Uppföljning och kontroll blir hart när omöjlig och granskningen beskriver det som att det inte ens går att begripa varför miljarder betalas ut till vissa organisationer. Till det kommer taffligheter i hanteringen som gör att mångmiljonbelopp försvinner i växlingsavgifter till bankerna som hanterar överföringarna.
Riksrevisionen föreslår en rad förändringar, till exempel att beslut om detta stöd ska tas av regeringen - där det redan finns fungerande beslutsrutiner och man klarar av att hantera dokumentationen. Gott så. Men det kan vara på sin plats att samtidigt tänka igenom hur vi vill att framtidens bistånd ska se ut. Hur mycket ska gå som penningöverföringar till olika FN-organ utan öronmärkning? Är det verkligen ett klokt sätt att förvalta svenska skattebetalares resurser?
Själv tror jag att svenskt bistånd ska byggas underifrån. Grunden bör vara ett väl tilltaget skatteavdrag för gåvor till biståndsorganisationer. Av den del av skattemedlen som avsätts för bistånd bör en stor del kanaliseras genom ideella organisationer. Jag har sett det fantastiska arbete som många gör runt om i världen, inte minst kyrkor och olika kristna biståndsorganisationer och jag är övertygad om att i organisationer med tusentals aktiva och engagerade givare och medarbetare som drivs av övertygelser och värderingar är det lättare att motverka de excesser och den dåliga hantering av insamlade medel som man ibland ser i till exempel FN-organen. Naturligtvis ska vi även fortsättningsvis ge resurser till de multilaterala organen som UNDP och Världsbanken - men vi måste bli tydligare med vad de ska användas till och bättre på att följa upp så att resurserna verkligen används på det sättet.
12 miljarder kronor per år utan någon som helst kontroll? Nej, sådant får inte förekomma.
Läs gärna Svenska Dagbladets rapportering om ämnet: SvD, SvD, SvD, SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar