Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Göran Hägglund och övriga svenska partiledare får ursäkta. Den svenska partiledardebatten i Agenda var långt ifrån det viktigaste som hände idag för Sverige och svensk politik.
I Frankrike har den sittande presidenten Nicholas Sarkozy besegrats av socialistpartiets kandidat Francois Hollande. Jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i Sarkozy eller den traditionella franska högerns gaullism - men det program som Hollande presenterat är definitivt inte lösningen på Frankrikes problem. Eller Europas. När hårt arbete, statlig budgetdisciplin och bättre villkor för företagande borde stå högst på agendan lovar Hollande sänkt pensionsålder (!), stora satsningar på offentlig konsumtion och höjda skatter för företag. Fredrik Reinfeldt säger i en kommentar att det finns en risk att Hollande inte kan infria sina stora löften. Jag säger tvärtom: att risken är att han faktiskt gör det! Eller, som P J Anders Linder skriver i en ledare i Svenska Dagbladet idag: "Kan vi lita på att socialisterna ljuger?" Annars är risken uppenbar att vi snart står inför en fullfjädrad fransk skuldkris.
Och Grekland är definitivt inte bättre. Där är ju den akuta krisen ett faktum, men enligt de prognoser jag sett ser de partier som säger nej till uppgörelsen med landets kreditgivare ut att få en klar majoritet i valet. Jag kan förstå att väljarna inte vill rösta på socialistiska PASOK eller konservativa Ny Demokrati, två partier som under decennier stått för den ansvarslösa politik som lett till att dagens Grekland är i den kris landet är i. Problemet är att de uppenbarligen valt att satsa på ännu mindre ansvarstagande politiker, folk som fortsätter att lova fastän det borde vara uppenbart för var och en att det de lovar är helt orealistiskt.
Ibland är det populärt att skylla på "politikerna", både i Sverige och andra länder. Men i demokratier löper vi alltid risken att få de politiker vi förtjänar. Oansvariga medborgare väljer ansvarslösa politiker. Tyvärr inskränker sig inte effekterna av detta i vår globaliserade värld till det egna landet. Det finns en uppenbar risk att de franska och grekiska väljarnas lättsinne/ursinne drabbar oss alla. För även om väljarna vid valurnorna tycks ha sagt nej till verkligheten lär det vara svårt att hålla den stången i längden. Det brukar vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar