23 oktober 2013

Låt SLs biljetter gälla på skärgårdsbåtarna!

Vi måste tänka nytt i skärgården. Det duger inte att hela tiden bara titta i backspegeln och se hur man gjort förut utan vi måste se till framtiden och hur vi skulle kunna göra skärgården så attraktiv och tillgänglig som möjligt, både för boende, näringsliv och turism. De senaste åren har debatten dominerats av bakåtsträvande krafter - det har handlat om allt från krav på att man ska fortsätta att trafikera skärgården med ångbåtar (!) till att man vill detaljstyra skärgårdsbåtarnas rutter så att inga förändringar sker.

Jag tycker precis tvärtom. Jag vill ha en levande och stark skärgård, inte en museal version av ett idylliserat förflutet. Jag vill se utveckling, inte att allt förblir som det var för 100 år sedan.

Ett redskap för att skapa den utvecklingen är taxorna på Waxholmsbolagets båtar. Sedan urminnes tider har Waxholmsbolaget haft sin taxa och SL en annan. Nu är det dags att förändra det. Varför ska trafiknämnden (som har ansvar både för SL och Waxholmsbolaget) sätta en taxa när man åker på land och en helt annan när man åker på vatten? Det är inte rimligt. Det är ju kollektivtrafik oavsett om man åker på land eller vatten, och då bör det vara samma taxa.

Ett första steg på den vägen var när vi drev igenom att SLs biljetter skulle börja gälla på Sjövägen, pendelbåtsförbindelsen mellan Nybrokajen och Frihamnen via Nacka och Lidingö. Nu tycker vi att det är rimligt att man går vidare och låter SL-kortet gälla i hela landstingets kollektivtrafiknät, dvs även i skärgårdstrafiken. Samtidigt bör man också låta samma generösa barnregler gälla i Waxholmsbolagets trafik som på SL. I förra veckan skrev jag och min trafiknämnskollega Michael Stjernström en debattartikel om detta i Norrtelje Tidning och den här veckan har en insändare på samma tema publicerats i 15 Mitt i-tidningar.

Idag går vi vidare på samma tema, men med en mer kontroversiell konsekvens: Naturligtvis är det orimligt att de som bor i skärgården ska få fortsätta åka nästan gratis med Ö-kortet, som bara kostar 500 kr per år och berättigar till fritt resande i hela Waxholmsbolagets nät. För den som pendlar från Utö till arbetet i Dalarö kostar det alltså bara 500 kr per år, medan den som bor i Dalarö och jobbar på Utö får betala 9.000 kr för sina resor. Båda bidrar, som jag ser det, till en levande skärgård. Båda betalar samma skatt för samhällsservicen. Varför ska då den ene få en helt annan skattesubvention än den andre? Nej, inga privilegier åt någon speciell grupp, utan bra resor till bra priser, det tror jag är modellen för att skapa en mer levande skärgård i framtiden.

1 kommentar:

Ture Janzon sa...

Minns jag rätt om jag påstår att du (eller möjligen Michael Stjernström) kommenterat införande av SL-kort på skärgårdsbåtarna och efterföljande debatt om eventuell kapacitetsbrist, med att du snarare ser det som något positivt att folk vill ut i skärgården? Kan du i så fall länka till detta inlägg? Eller har jag månne drömt detta? Tack på förhand.