Praktiska tunnelbanebyggarerfarenheter

För några månader sedan slöts en överenskommelse mellan regeringen, det alliansstyrda landstinget och fyra alliansstyrda kommuner om en utbyggnad av Stockholms tunnelbana. 25 kilometer nytt spår och nio nya stationer till en kostnad av cirka 25,7 miljarder kronor, uppdelat på staten, landstinget, kommunerna och höjda och utvecklade trängselskatter. Ett jättepaket och en historisk satsning i en region där tunnelbanan inte byggts ut på två decennier, och i den omgången endast med en enda station (Skarpnäck).

Men historiska satsningar finns bara på pappret tills de förverkligats. Nu börjar det verkliga arbetet. De senaste dagarna har jag tillsammans med en grupp landstingsråd och några ansvariga tjänstemän varit på studieresa till Helsingfors och Barcelona för att studera problem och lösningar vid aktuella utbyggnader och uppgraderingar av tunnelbanenäten – en intensiv och oerhört lärorik resa.

Ny station byggs vid Aaltouniversitetet i Esbo.

Helsingfors tunnelbanesystem är väldigt mycket mindre än Stockholms, men det finns ambitiösa planer på att utvidga nätet både till Esbo och Vanda, två relativt stora kommuner på ömse sidor om Helsingfors stad. Längst har arbetet kommit mot Esbo. Där är själva tunneln färdig för den första delen av utvidgningen, som precis som i Stockholm behöver korsa vatten i en lång bergtunnel. Vi fick möjlighet att promenera mellan två stationer under jorden och se hur arbetet pågick för fullt både i tunneln och på själva stationerna. Vi fick också väldigt öppenhjärtlig information om de olika problem som man hade stött på under arbetet, till exempel med signalsystemet som ska göra att tågen i framtiden ska kunna köras med automatisk drift istället för att som nu vara förarstyrda – det är uppenbart att signalsystemen är något av en akilleshäl vid moderna spårutbyggnader, vi i Stockholm har ju haft stora problem med det nya signalsystemet på Tvärbanan. Jag håller tummarna för att allting kommer att gå bra när röd linje och – i samband med tunnelbaneförlängningen – blå. Det gäller att lära av misstagen som såväl SL som andra kollektivtrafikaktörer gjort.



Massor av snabba hissar på Barcelonas djupast liggande
tunnelbanestation, Singuerlín.

I Barcelona finns ett betydligt mer vittomfattande tunnelbanesystem, men det vi var där för att titta på var framför allt de nybyggda L9- och L10-linjerna i stadens norra delar, som dels har automatisk drift, dels ligger väldigt djupt och därför har använt spännande hisslösningar istället för rulltrappor för att få upp passagerarna till ytan på många av stationerna. Barcelona var väldigt nöjda med hur deras förarlösa tunnelbanesystem fungerade (de har också ett stort antal förarstyrda tunnelbanelinjer och kan jämföra för- och nackdelar) och jag och, tror jag, mina resekamrater var mycket imponerade över hur smidigt och snabbt hissystemen fungerade för att få upp resenärerna från perrongerna. Här kan vi helt säkert dra lärdomar inför byggandet av våra nya stationer, som till exempel  stationen i Sofia som ju enligt nuvarande planer kan bli en av de djupast liggande tunnelbanestationerna i världen – eventuellt endast överträffad av tre stationer i Kiev, Pyongyang respektive Sankt Petersburg.

Ramon Malla, chef för Barcelonas automatiserade
tunnelbanelinjer, och jag på en perrong med plattformsdörrar.

Men vi fick också en del värdefulla lärdomar om hur viktigt det är att ha full finansiering redan innan man sätter igång ett projekt. I Barcelona har de nya linjerna inte så många resenärer idag, eftersom de inte har haft råd att öppna de viktigaste, centrala delarna av systemet. Tunnlarna är grävda och stationerna i stort sett klara, men man har inte råd att köra tågen och därför har inte trafiken startat. Också en viktig lärdom: Se till att ha ordning och reda i ekonomin. Det har ju under åren med Alliansstyre varit något av en paradgren, men det finns ju en uppenbar risk att vi efter valet ramlar tillbaka i en rödgrön röra – vilket jag tror vore väldigt olyckligt för stockholmare och svenskar i gemen men också för förverkligandet av konkreta projekt såsom viktiga trafikinvesteringar.

Jag hoppas att förvaltningen för utbyggnaden av tunnelbanan, vars viktigaste chefer var med på resan, kommer att få en flygande start och mycket nytta av det här studiebesöket. Förvaltningschefen berättade att de planerade för fortsatta kontakter med både Helsingfors och Barcelona för att få fördjupad information om fallgropar och goda exempel. Det tror jag behövs. Både tidsplan och budget är utmanande och det gäller att göra rätt saker i rätt tid.