Ta ställning för Ukraina, fred, frihet och demokrati!

Varje måndag kl 12 samlas Måndagsrörelsen till ett möte på Norrmalmstorg i Stockholm, en protest mot Rysslands krig mot Ukraina. Jag har varit med ett par av de sju gånger manifestationerna hållits i vår, men har oftast svårt att vara med på grund av arbetsluncher just på måndagar. Idag är det dock annandag påsk och allmän helgdag, så inga jobbmöten pockade på min uppmärksamhet, så jag åkte in för att lyssna på Litauens ambassadör och visa mitt stöd för det ukrainska folket.

Litauens ambassadör Eitvydas Bajarunas talar på
Norrmalmstorg i Stockholm.

Eitvydas Bajarunas talade om vilken betydelse måndagsrörelsen 1991 till stöd för de baltiska ländernas självständighet hade haft för honom och hans land och hur han som nyutnämnd ambassadör hade kommit till detta torg för att minnas det svenska folkets viktiga stöd. Det värmde inte minst oss som stod där och protesterade på den tiden, för 23 år sedan.

Nu handlar det om Ukrainas folk och Ukrainas rätt att forma sin egen framtid. Det handlar om fred, frihet och demokrati. Mot detta står samma imperialism nu som då. Visserligen har namnen på såväl personer som stater bytts ut, men krafterna och hoten är desamma.

Jag hade förstås - som alla andra - hoppats att förra veckans Geneve-avtal skulle förverkligas och ordningen återställas åtminstone i Donbass-regionen. Tyvärr verkar dock inte avtal som Ryssland skriver under vara värda ens pappret de är skrivna på. Hittills finns inga tecken på att Putin ska infria några löften om att utrymma de ockuperade myndighetsbyggnaderna i Donetsk och omgivande städer.

Kanske ska man inte vara överraskad. Vladimir Putin har ju själv erkänt att han blåljög angående den ryska invasionen av Krim när han hävdade att det handlade om lokala medborgare som agerade. Och ljög han då utan att det drabbade honom på något sätt så lär han fortsätta ljuga - och fortsätta invadera och ockupera grannländerna när han finner det lämpligt.

Världssamfundet, Europeiska Unionen och Sverige måste vara oerhört tydliga i sitt fördömande av den ryska aggressionen. Det duger inte att som de socialistiska och vänsterpartistiska partierna i EU-parlamentet sväva på målet eller rikta kritiken någon annanstans. Imperialismen måste stoppas. De fria folken måste stödjas.

Europeiska Unionen måste slå till mot Putin och hans oligarker där det känns värst. I plånboken. Utvecklingen visar hur Ryssland gång på gång använder sina olje- och gastillgångar som ett vapen mot grannländerna. Dessvärre gäller det inte bara de före detta sovjetstaterna utan också Tyskland har gjort sig beroende av den ryska gasen, inte minst tack vare Putins gode vän, den socialdemokratiske tidigare förbundskanslern Gerhard Schröder. Den som är beroende vågar inte vara tydlig, det ser vi nu. Tyskland har svårare än många andra länder att tydligt agera mot den ryska aggressionen.

Även om den ekonomiska politiken är huvudinstrumentet, är det helt uppenbart att det också behövs ett omtag i försvarspolitiken. En aggressiv rysk imperialism ställer allt på ända i en tid då cyberhot och terrorism uppfattats som de stora - kanske enda? - hoten. Vi behöver en försvarsmakt som också kan försvara svenskt territorium och stödja våra grannländer, det är helt uppenbart. Det kräver nya satsningar och kanske också ett svenskt NATO-medlemsskap. 

För i kampen mellan å ena sidan fred, frihet och demokrati och å andra sidan Putins Ryssland finns det inget utrymme för en anständig neutralitet. Vi måste ta ställning. Och jag vet vilken ställning jag tycker att vi måste ta. Visa att du tar ställning, du också. Varje måndag kl 12 på Norrmalmstorg.