Tack Göran!

Jag hade planerat att dagens stora händelse skulle vara trafiknämndens besök på tågtillverkaren Bombardiers anläggning för att titta på en fullstor mock-up-version av den nya tunnelbanevagnen C30 - en oerhört spännande upplevelse för en kollektivtrafikentusiast som jag. Men under resan till Västerås nåddes vi av beskedet att Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vid en presskonferens meddelat att han planerar att avgå. När jag framöver minns mock-upen i Västerås kommer det alltid att vara kopplat till att de var då Göran meddelade sin avgång.

På sätt och vis är det inte överraskande att Göran Hägglund väljer att avgå. Jag har vid något tillfälle efter valet tänkt högt och undrat om ett sådant besked inte kommer snart. Det beror inte på att jag önskat att Göran ska avgå, inte alls, utan på att jag inser vilken stress och press uppdraget som partiledare för ett riksdagsparti innebär. Att Göran Hägglund orkat med som partiledare i mer än tio år visar på en oerhört stark motivation, en arbetskapacitet och plikttrohet utöver det vanliga.

I förra veckan lyssnade jag på Göran på interna partimöten vid två tillfällen, både i onsdags och i fredags. Den Göran jag mötte upplevde jag som en vital och karismatisk ledare för mitt parti, full av driv och med en tydlig agenda för fortsatt utveckling av partiet och Sverige. Men som partiledare ska man förstås vara inriktad på nästa val, som, om decemberöverenskommelsen håller, inte blir förrän i september 2018. Det är en lång tid och jag förstår om Göran inte känner att han vill överlåta sig åt uppgiften att leda partiet i ytterligare fyra år. Och om man känner så, är det en bra tid att annonsera sin avgång nu.

Jag vill tacka Göran för de här åren. Att följa Alf Svensson som partiledare var aldrig något lätt uppdrag, men Göran har gjort det med den äran. Med Göran vid rodret har vi varit med om att leda landet under åtta mycket framgångsrika år i regeringsställning, då vi bidragit till att utveckla välfärden och samtidigt göra svenskarna friare än de någonsin varit förut. Med klokhet och humor har han fortsatt utvecklingen av partiet till ett modernt, kristdemokratiskt parti som på ett klokt sätt kombinerar värderingar med pragmatisk lösningsorientering.

Nästa steg för partiet är förstås att vaska fram en ny partiledare. Det är en viktig process och jag tycker att det är bra om den får ta lite tid. Det finns en mängd duktiga personer som skulle kunna bli aktuella - bland riksdagsledamöterna kan till exempel vår ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed, civilutskottets ordförande Caroline Szyber och gruppledaren, tillika ordförande i socialutskottet, Emma Henriksson nämnas. Men det finns också andra duktiga personer som nämns i diskussionerna, till exempel vår partisekreterare Acko Ankarberg-Johansson, vår Europaparlamentariker Lars Adaktusson och vårt kommunalråd i Uppsala, Ebba Busch Thor. Sex namn och jag vill inte på något sätt dra streck där. Kristdemokraterna är ett parti med många duktiga politiker. Det finns ingen självklar tronföljare utan vi måste ta tid att diskutera framtiden. Det viktiga är att vi hittar en person som kan leda partiet framåt och samla partifolket från hela landet till ett gemensamt projekt. Inte för min skull eller för partiets skull, utan för att Sverige behöver en stark och tydlig kristdemokrati även i fortsättningen.