Oppositionen håller på att ompröva sin skolpolitik. Mona Sahlin öppnar för tidigare betyg (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_581293.svd, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=714203) och till och med Vänsterpartiets Lars Ohly är på DN Debatt (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=714069) djupt kritisk mot sitt eget partis skolpolitik, som han anser vara misslyckad och förlegad.
Men oppositionens agerande måste naturligtvis ses i ljuset av att de just är opposition, utan någon avgörande makt i frågorna. Som opposition har man ett strategiskt val. Antingen försöka framställa majoritetens politik som avskyvärd i hopp om att vinna opinionsmässiga framgångar och få makten i nästa val eller försöka förhandla med majoriteten utifrån dess önskan om att reformerna inte ska avskaffas direkt vid en eventuell förlust i nästa val. Nyckelord i sådan argumentation kan vara "blocköverskridande lösning" och "långsiktighet".
Mona Sahlin är nog inte dummare än att hon vet att väldigt många av hennes potentiella väljare gillar den borgerliga skolpolitiken med ledord som ordning och reda, betyg och fokus på kunskaper. Därför är det inte så konstigt att hon väljer att försöka förhandla. Samtidigt kan jag tycka att inställningen "ja till tidigare betyg, nej till skriftliga omdömen" låter högst halvhjärtad. Det är varken hackat eller malet.
Men hon har förstås en intern kritik att ta hänsyn till. Även flumskolan har sina hängivna entusiaster, till exempel SSU och S-studenterna, vilket rapporteras i Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_580711.svd).
Min gissning är därför att vi kan se fram emot en ny socialdemokratisk skolpolitik som inte gör någon glad. De som vill ha fokus på kunskaper och ordning och reda i skolan kommer alltså även fortsättningsvis behöva lägga sin röst på Alliansen. (Vilket jag naturligtvis inte har någonting emot.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar