10 februari 2009

Demokratin och pratmakarna

Har inte riktigt hämtat mig från gårdagens kommunfullmäktigemöte än. Mötet höll på länge, länge, men ändå fick bortåt hälften av alla ärenden bordläggas av tidsbrist. Anledningen var, som så många gånger förr, att ett ärende (i detta fall projektplanen) gav en möjlighet för hugade herrar att inleda en bostadspolitisk debatt med fokus på hyresrätter.

Frågan om olika typer av talartidsbegränsningar i fullmäktige kommer med jämna mellanrum upp på dagordningen - gärna strax efter en bostadspolitisk debatt. De som är emot brukar avfärda förslagen med hänvisning till att det är "odemokratiskt" eller åtminstone skulle "inskränka demokratin". Men frågan är om demokrati verkligen är att ett gäng medelålders herrar får prata hur mycket de vill (och säga saker som de sagt tusen gånger förut) medan småbarnsföräldrar och de som ska iväg till jobbet tidigt nästa morgon stressat skruvar på sig i sina stolar och de av oss fullmäktigeledamöter som inte orkar med ännu ett da capo går ut och fikar i foajén.

I landstinget har man en finurlig form av talartidsbegränsning. Där är inte bara den personliga talartiden begränsad utan även partiernas tid så om till exempel Rolf Carlsson (s) pratar för länge så skulle det vara Tomas Henriksson (s) och Ann-Marie Högberg (s) som får stryka på foten (eller åtminstone i sina anföranden).

Jag förutsätter att frågan om fullmäktiges arbetsformer på nytt kommer att tas upp i demokratiberedningen och hoppas att vi den här gången ska kunna komma vidare. Demokratin är definitivt inte betjänt av att pratmakare förhindrar det kommunala beslutsfattandet på det sätt som skedde igår.

(Fast det viktigaste beslutet fattades i alla fall - nu är om- och tillbyggnaden av Tallgårdens Äldrecentrum slutgiltigt godkänd. Byggstart i april.)

Inga kommentarer: