Europa är en kontinent med en i allra högsta grad levande historia. Att vi idag firar Sveriges nationaldag beror väl först och främst på att det var den 6 juni 1523 som Gustav Vasa valdes till kung av Sverige, men även om befrielsen från Kristian Tyranns välde till förmån för den svenske kungens tämligen tyranniska dito må vara en nog så viktig brytpunkt i svensk historia (och en spännande bakgrund inför kvällens viktiga fotbollslandskamp) väljer resten av världen att denna dag i första hand minnas invasionen i Normandie för 65 år sedan.
D-Day, då allierade trupper landsteg på det ockuperade Frankrikes kust, den 6 juni 1944 är en central dag i formandet av det moderna Europa. Jag är inte militärhistoriker och kan inte avgöra om Nazi-Tyskland skulle ha fallit även utan de amerikanska och brittiska trupper som landsteg i Normandie, men om inte demokratins försvarare hade funnits där kan vi vara ganska säkra på att alternativet till den nazistiska diktaturen inte hade varit demokrati utan kommunistisk diktatur.
Det första, viktiga steget i formandet av dagens demokratiska Europa var alltså D-Day. Men dagens EU består ju inte bara av länder som befriades av västländerna under Andra världskrigets slutskede. Nu är ju nästan hela den gamla Warzsawa-pakten också med i EU, och där firas också ett jubileum i år. Murens fall för 20 år sedan, den 9 november 1989, är ett otroligt viktig datum i det moderna Europas historia, men även den 4 juni 1989 är betydelsefull: då hölls det första fria valet i östblocket och Polens kommunistparti sveptes bort från makten av den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet.
När vi i morgon går till val till Europaparlamentet bör det vara med stolthet, och med respekt för dem som gått före och banat väg för ett fritt och demokratiskt Europa. Roosevelt, Churchill och de Gaulle som ledde västländerna under Andra världskriget. Kristdemokraterna Konrad Adenauer, Robert Schuman och Alcide de Gasperi i formandet av det samarbete som så småningom lett fram till Europeiska Unionen. Lech Walesa och Helmut Kohl i murens fall och Östeuropas inlemmande i det europeiska samarbetet.
Det som präglade samtliga dessa män var att de hade visioner och värderingar som var mer än dagsländor och gick djupare än militär makt, smart diplomati eller beräknande social ingenjörskonst och betydligt vidare än den inskränkta nationalism och främlingsrädsla som då som nu emellanåt sticker upp sitt fula tryne. Europa behöver män och kvinnor som i dessa mäns anda är beredda att forma framtidens Europa. Viktigare än vallöften - hur välformulerade och kloka de än må vara - är därför de värderingar som präglar dem som blir valda till Europaparlamentet. Själv tror jag att de värderingarna bör vara baserade på den kristna etiken och kommer därför att kryssa en kristdemokrat. Gör det, du också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar