Samma dag som jag fick höra om "OveTove"-skandalen och att Göran Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg avgått klättrade jag upp till toppen av Gros Piton, den lilla karibiska ön St Lucias näst högsta berg. Bilden på den något lägre granntoppen Petit Piton är tagen från toppen. På vägen ner igen kunde jag konstatera att ett felsteg här så kvittar det att jag satt ner foten på rätt ställe tusen gånger.
Lika obarmhärtig kan politiken vara ibland. Även om det ofta finns utrymme för korrigeringar så finns det situationer där det inte hjälper att man nästan alltid fattat kloka beslut.
Några dagar efter att "OveTove"-historien, med sina anonyma kommentarer om flera grupper och ledande personer i partiet, briserat avslöjas det att Livets Ords VD Jonathan Ekman, son till Uppsala-församlingens grundare Ulf Ekman, som låg bakom bloggen avgahagglund.se, vilket förstås bekräftar den bild som många av oss har av var kärnan i motståndet mot Hägglund under lång tid funnits. Livets Ord är också storägare i tidningen Världen Idag som under många år varit kritisk mot Kristdemokraternas partiledare. Världen Idag har också genom ett dotterbolag satsat stora resurser på valkampanjen för flera av de riksdagsledamöter som vill avsätta Hägglund (dock inte Mats Odell), möjligtvis i strid med partiets interna regler för kampanjfinansiering.
När jag för ungefär tolv år sedan valde att engagera mig i Kristdemokraterna var ett viktigt skäl att jag såg ett parti som verkligen värderade hederlighet och pålitlighet. Missförstå mig inte, jag visste, då som nu, att vi människor är ofullkomliga och att partier, på gott och ont, består av sådana ofullkomliga människor. Men utan en strävan och en längtan efter ett annat sätt att bedriva politik är vi för alltid fast system som jag som ung hade sett när jag hade varit aktiv i ett annat partis ungdomsförbund.
Den 28 januari kommer partiet att välja en ny partistyrelse, inklusive partipresidium. Hur stora förändringarna kommer att bli återstår att se, men oavsett om partiledaren den 29 januari heter Göran Hägglund eller Mats Odell behövs en kulturförändring i hela partiet. Tillbaka till hederligheten och pålitligheten. Baktaleri och falangstrider måste ersättas av öppna samtal och en genuin vilja att gemensamt utveckla politiken och vårt land. Kristdemokraterna behövs som en politisk kraft. Den kraften kan vi aldrig få när fokus är på de interna striderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar