Myller, tal, värderingar - Almedalen del 1

Almedalen. Jag anlände till Visby med morgonfärjan i onsdags och tog eftermiddagsfärjan hem nu idag. Lite drygt fyra mycket intensiva dygn i vad som måste vara en av världens största och mest kaotiska tummelplatser för politik och opinionsbildning, allt mot en fond av den underbart vackra lilla medeltidsstaden Visby. I den ringa begynnelsen var det Olof Palme som valde att hålla sitt årliga sommartal i Almedalsparken i Visby. Göran Hägglund berättade när han intervjuades av Niklas Svensson i Expressens monter att när Göran var där för första gången för att hålla tal som partiledare 2004 hölls det drygt 100 seminarier under veckan. I år var det cirka 1800 officiella arrangemang, plus alla informella och formella tillställningar bara för inbjudna.

Själva partiledartalen har nästan kommit i skymundan. Själv var jag bara nere i parken och lyssnade på Annie Lööf och Göran Hägglund, men jag besökte desto fler seminarier om de mest skiftande ämnen. Mycket av det handlade förstås om saker jag sysslar med till vardags, som trafikfrågor, bostadspolitik och äldreomsorg, men det skadar inte att få lite andra perspektiv också. Jag var till exempel på ett seminarium om kvinnors situation i Mellanöstern, arrangerat av Svenska institutet. Det var verkligen rörande när en kvinna från Saudi-Arabien berättade om kampen för kvinnors rätt att få köra bil, men också kvinnor från den arabiska vårens Tunisien, Egypten och Libyen som berättade om situationen och kampen i sina hemländer.

Partiledarnas almedalstal brukar vara en bra plattform för olika typer av utspel. I år tyckte jag dock att det var lite glest med den saken. Åsa Romsons utspel om att sänka momsen på cykelreparationer och skrädderitjänster kan kanske vara klokt om man - till skillnad från mig - tycker att det här med differentierade momssatser är en bra idé, men inte ens den mest entusiastiske kan väl tro att det kommer att påverka vare sig statsbudgeten eller människors beteende mer än högst försumbart? Stefan Löfvens utspel om olika typer av statsstöd till vissa företag ska naturligtvis, precis som Göran Hägglund påpekade i sitt tal idag, ställas i relation till att Socialdemokraternas föreslagna skattehöjningar för företagen handlar om 80 (!) gånger så mycket pengar. Annie Lööfs utspel om att en "Alliansen 2.0" ska skapas hemma hos henne i Maramö utanför Värnamo var säkert välmenande, men helt oförankrat bland hennes mer erfarna partiledarkollegor så vi får väl se vad det blir av med det.

Göran Hägglunds egna utspel om delat barnbidrag och delade pensionsavsättningar mellan föräldrar (som dock ska kunna överlåtas mellan dem efter överenskommelse) är mer principiellt viktiga, eftersom de bottnar i övertygelsen att båda föräldrarna är viktiga för barnen och ska behandlas lika om de har delad vårdnad om barnet. En annan viktig fråga som Hägglund berörde i samma sammanhang gällde hur man genom frivilliga överenskommelser kan förändra underhållsstödet mellan föräldrar och på så sätt dramatiskt minska barnfattigdomen.

Det allra viktigaste avsnittet i Hägglunds tal handlade dock inte om sakpolitiska utspel utan om ett ideologiskt avståndstagande från den statsindividualism som i så stor utsträckning präglar det svenska politiska tänkandet inom såväl socialdemokratin som de nya moderaterna. Människor ska göras oberoende av andra gemenskaper än staten. Men ett samhälle där människor sluppit ur vänskap, grannskap, syskonskap, medlemskap och medborgarskap leder raka vägen till utanförskap. Diskussionen utvecklas i en lysande debattartikel på SvD Brännpunkt idag. Läs den!

För trots att Almedalen i mångt och mycket handlar om den stora mängden små samhällsproblem som vi i pragmatisk anda behöver hitta fungerande lösningar på, måste politiken bottna i en ideologisk grundsyn: Vad är det goda samhället? De stora partierna pratar framför allt om jobben, och arbete är förstås viktigt - men arbete är inte allt. Vi lever inte för att arbeta utan arbetar för att leva, som Hägglund sade i sitt tal. Och livet, det är i mångt och mycket det som händer i våra viktiga relationer. Gemenskaperna bygger samhället. Almedalen är ett bra exempel på det sammelsurium av olika gemenskaper som finns i det svenska samhället - men det myllret är inte bara viktigt en sommarvecka i Visby utan måste få prägla hela vårt samhälle. Inte minst då den mest grundläggande samhällsgemenskapen av dem alla, familjen. En politik som inte är bra för familjerna är inte bra för samhället.


Bloggar: Ulf Bjereld, The Campaign Dossier, Vänstra Stranden, Simon Rundqvist