Ofinansierade önskelistor löser inte problemen

Ofinansierade önskelistor löser inte problemen i Stockholms-trafiken. Det skriver jag tillsammans med tre allianskamrater (landstingsråd alla) i en replik på en Brännpunktsartikel från fyra socialdemokrater under ledning av deras oppositionsborgarråd Karin Wanngård.

Den "16-grupp" med ledande representanter från samtliga sju partier som finns representerade i landstinget och det stora flertalet kommunerna i länet träffades under ledning av landshövding Chris Heister precis innan sommaruppehållet för ett första sammanträde. Under hösten ska vi arbeta vidare för att försöka hitta en gemensam prioritering och en framkomlig väg för att åtgärda de viktigaste av alla de infrastruktursatsningar som behövs för att framtidssäkra stockholmstrafiken. Resultatet ska förhoppningsvis bli en Stockholmsöverenskommelse 2.0.

Att i det läget komma med en rad ultimatum av den typ som de fyra socialdemokraterna gör i sin debattartikel är djupt olyckligt och, frestas jag säga, oprofessionellt. Först måste vi gå igenom förutsättningarna, och där pågår just nu ett antal utredningar, både inom SL och på andra håll, utredningar som direkt kommer att påverka vilka vägval vi kommer att behöva göra.

Socialdemokraterna visar dessutom gång på gång sin övertro på tunnelbanans magiska egenskaper. Jag gillar tunnelbanan och tycker att vi ska satsa på att utveckla Stockholms tunnelbanenät. Men tunnelbanan löser inte alla problem - och om vi, som Wanngård, Ullberg et al föreslår, försöker lösa alla problem med tunnelbana, kommer vi att spendera en ohygglig massa pengar på detta och tvingas därmed låta bli att genomföra väldigt många andra billigare, smartare och för stockholmstrafikanterna viktigare satsningar.

Alla trafikslagen behövs. Vi behöver satsa på tunnelbanan. Men vi behöver också satsa på att utveckla pendeltågen, lokalbanorna, spårvägarna och bussnätet. Vi måste satsa på att utveckla smarta pendelbåtslösningar på Stockholms inre vattenvägar och snabbpendeltåg som förbinder de regionala kärnorna i länet och de större städerna i de kringliggande länen. Vi behöver utveckla koncept för snabbussystem (BRT) och kombispårvagnar som både kan trafikera järnvägsnätet och nya spårvägar. För att bara nämna några utmaningar.

Hösten kommer att bli en intensiv och viktig period och jag hoppas verkligen att S-artikeln bara var ett olycksfall i arbetet (på samma sätt som Stockholms-socialdemokraternas motstånd mot Slussen-ombyggnaden). Stockholmarna behöver oppositionspolitiker som är lösningsorienterade snarare än låsningsorienterade.