03 december 2014

Sverige behöver en ny regering

Så kom då den dagen som många talat om ända sedan valresultatet började utkristallisera sig på kvällen den 14 september. Idag röstades regeringen Löfvens första budget ned och riksdagen valde istället att stödja Alliansens budgetförslag. Förvisso ett klokt val, eftersom det var det bästa budgetalternativ som stod till buds, men ändå ett med svenska mått chockerande beslut.

Stefan Löfven valde i det läget att inte avgå, som de flesta bedömare hade tippat, utan att istället sitta kvar och meddela att han tänker utlysa extra val till den 22 mars nästa år.

På sätt och vis kan jag tycka att det är olyckligt att han väljer den vägen. Utifrån de opinionsmätningar som vi sett sedan valet för två och en halv månad sedan så har inte väljarnas sympatier flyttats speciellt dramatiskt. Det finns just nu ingen anledning att tro att ett nyval skulle leda till någon tydligare majoritet. Det kan bli väldigt mycket pengar till väldigt liten nytta.

Nu är det långt ifrån det första misstag som Löfven har gjort under mandatperioden - eller tiden innan den. För bakgrunden till det debacle vi nu ser är förstås att Socialdemokraterna och deras samarbetsparti(er) inte valde att komma överens om politiken innan valet. Faktum är att Löfven berättade väldigt lite om vilka förändringar han faktiskt ville göra - bara om dem som han inte ville göra. Nej, skatterna för vanliga löntagare skulle inte höjas. Nej, Förbifart Stockholm skulle byggas. Nej, Bromma flygplats skulle vara kvar.

Efter valet visade det sig att hans nya samarbetspartner inte alls höll med - och tvärtom tyckte att dessa frågor var jätteviktiga. Löfven valde då att gång på gång lägga fram förslag som var något helt annat än det som han hade lovat innan valet.

Löfven lanserade sin regering som en "samarbetsregering". Tyvärr valde han att inte inkludera riksdagens majoritet i det samarbetet, utan nöjde sig med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Och för att kunna samarbeta med dem valde han att lägga fram förslag efter förslag som upplevdes som rena käftsmällar mot Alliansen. Och i många fall förmodligen även mot en hel del av hans eget partis sympatisörer.

Förbifart Stockholm och Bromma flygplats har jag redan nämnt. Höjda skatter för medelinkomsttagare och avskaffad valfrihet i primärvården uppskattas säkert av den egna vänsterflygeln, men förmodligen inte hos de breda grupper av mittenväljare som alltid varit en förutsättning för Socialdemokraternas maktinnehav - människor som har jobb och tjänar pengar och faktiskt tycker att det är rimligt att de ska kunna välja vilken vårdcentral de går till.

Ett annat exempel på den nya, snart avgångna regeringens omogna och provocerande agerande är erkännandet av den palestinska staten. Frågan man ställer sig är: Ska vi erkänna de länder som finns eller de länder som vi tycker borde finnas? För Palestina uppfyller idag inte de kriterier som vi sedan länge följt för att erkänna stater - till skillnad från till exempel Somaliland, som regeringen har valt att inte erkänna.

För mig som kristdemokrat känns det förstås skönt att varken avskaffandet av vårdnadsbidraget eller avskaffandet av skatteavdraget för gåvor till välgörenhetsorganisationer blir verklighet. Det visade sig att en majoritet i riksdagen faktiskt inte valde att inskränka småbarnsföräldrars valfrihet eller minska incitamentet att ge till organisationer som Stadsmissionen och Röda Korset - en välkommen julklapp till de mest utsatta i samhället.

Det är ingen tvekan om att Sverige behöver en ny regering. Den vi har, har inte bara ett oerhört svagt parlamentariskt stöd utan också en oförmåga att hantera följderna av att inte ha majoritet i riksdagen för sina förslag.

Vad det svenska folket väljer att stödja för alternativ när de går till valurnorna nästa gång vet vi förstås inte. Men jag vet att jag är långt ifrån ensam om att se tillbaka med längtan på åren med en stark och kompetent Allians-regering vid rodret. Då Sverige med framgång lyckades navigera trots att det var full storm i världen istället för att, som med regeringen Löfven, gå på grund i en mild västanfläkt.

Vill du också byta regering? Engagera dig i Kristdemokraterna och hjälp till att förverkliga det!

Inga kommentarer: