Expressen och civilkuraget

Hade tänkt kommentera Expressens ledarattack mot en eventuell civilkuragelag, men innan jag hunnit börja författa något hann jag läsa Mia Frisks blogginlägg "Värmeslag på Expressens ledarredaktion?" och inser att det finns ingen anledning att mer än instämma i det Mia skriver. För visst är det märkligt att Sverige skulle bli ett fruktansvärt angiverisamhälle med en civilkuragelag när inget av våra grannländer har blivit det trots sådana lagar.

Hade det inte varit så ruskigt varmt hade jag kanske skrivit mer, men det är inte bara på Expressen man har anledning att frukta värmeslag. Till och med i mitt lilla kyffe i Huddinges kommunhus är det för varmt - och det i ett rum där det brukar vara kallt och rått nästan oavsett vad det är för temperatur utomhus eller i resten av byggnaden.

Avskaffa recepttvånget på sprutor!

På DN Debatt idag får Socialdemokraternas tidigare sjukvårdsminister Ylva Johansson med anledning av Pride-festivalen utveckla sina tankar om vad vi bör göra åt spridningen av hiv/aids. Jag vet inte om jag tror att förslagen kommer att revolutionera kampen mot hiv - det är ju inte direkt några nyheter som presenteras, utan det mesta har nog framförts tidigare av såväl kristdemokrater som socialdemokrater. Men såväl informationskampanjer som sommaröppna ungdomsmottagningar verkar åtminstone i mina öron vara kloka åtgärder. (Noteras kan att det finns stora likheter med Maria Larssons debattartikel i Göteborgs-Posten idag.)

Frågan om sprutbytesprogram är inte heller ny. Jag har varit på flera kristdemokratiska riksting där frågan debatterats och jag vet att personer som jag har väldigt stort förtroende för har diametralt olika åsikter i frågan.

Min egen åsikt går dock lite på tvärs mot alla debattörer. Jag kan nämligen inte förstå varför sprutor ska vara receptbelagda. Om jag vill ha en spruta att använda i min matlagning (nej, jag är inte så avancerad, men jag har hört talas om folk som gör det) så får jag gå till en knarklangare. Jo, de säljer dem, medan Apoteket kräver att du har ett recept!

Fria sprutor till narkomaner gör situationen ännu märkligare. Då skulle det alltså bara vara vi som inte knarkar som ska hindras från att få tag på sprutor.

Nej, det enda raka är att avskaffa recepttvånget. Alla som har rätt att köpa en sax eller kniv borde också ha rätt att köpa en spruta.

Är pastorn en säkerhetsrisk?

Jag läser Stefan Swärds tänkvärda debattartikel på SvD Brännpunkt: Varför spanade FRA på Ekman? Jag har tidigare inte kommenterat FRA-lagen. Det känns som om det har varit en hel del överdrivna ord i den och jag har ärligt talat svårt att se att den nya lagen skulle göra så radikalt stor skillnad jämfört med tidigare. Precis som pastor Swärds artikel ger exempel på så har Säpo redan tidigare kunnat ge sig stora friheter att spana på misstänkta svenskar.

Men man kan förstås undra varför de skulle anse att just pastor Ekman var ett så farligt element att hans förehavanden behövde kartläggas. Att KGB och dess olika avläggare runt om i före detta Sovjetunionen fann honom intressant, det kan jag förstå. De hade ju också en lång och rik tradition av förföljelse av kristna att luta sig emot. Att israeliska säkerhetstjänsten Mossad och dess palestinska motsvarighet(er) också hade intresse av honom kan jag också förstå.

Men Säpo? Även om Ulf Ekman inte hörde till den styrande socialdemokratiska regeringens såtaste vänner (för att använda ett understatement) så fanns det ingen anledning att frukta att pastorn skulle ägna sig åt terroristverksamhet. Inte heller finns det anledning att tro att hr Ekman skulle ha haft tillgång till några svenska statshemligheter. Så vitt jag förstår ägnade han sig i första hand åt att predika om Jesus och be för sjuka. Jag kan förstå att en och annan var nyfiken på den kontroversiella kyrka han ledde, men det var knappast en säkerhetspolitisk fråga. Var det kanske på uppdrag från ryssarna man höll koll på den gode Ulf? Tjänster och gentjänster? Jag vet inte, men det är den rimligaste förklaring som jag kan komma på.

Jag vet inte om lagstiftningen behöver ändras, men det här är bara det senaste exemplet på att den svenska säkerhetstjänsten behöver hållas i strama tyglar. Vi kan nog alla dra oss till minnet andra gånger som de gått över gränsen - ofta i nära samarbete med den styrande socialdemokratin. Låt oss se till att det inte blir fler.

Dagen

Öppna ett ABBA-museum - nu!

Hemma igen från min rundresa i Storbritannien kan jag fortfarande inte släppa frågan om ett ABBA-museum. Visst är det så att turismen i Sverige växer väldigt snabbt - bland de snabbaste i Europa, om jag förstått saken rätt - men det är från en jämförelsevis mycket låg nivå. Sverige - och då inte minst Stockholm - har väldigt mycket att erbjuda en turist, men vi måste också bygga vidare på våra starka sidor. En av dem är utan tvivel ABBA.

Inte minst i Storbritannien är det lätt att man möts med en passionerad utläggning om hur mycket den man möter älskar ABBA. I Stirling i Skottland var det kyrkvaktmästaren som var en intensiv beundrare.

Någon dag senare var det dags för premiären på "Mamma Mia!" Jag ska inte försöka mig på någon recension av den av det enkla skälet att jag inte har sett den, men jag har läst recensionerna såväl i SvD och DN som i en del brittiska tidningar. Omdömena om filmen må variera något, men jag har läst tämligen samstämmiga hyllningar till popkompositörerna bakom succémusikalen.

ABBA är stora. Så stora att de är värda ett museum. Så stora att Stockholm skulle vinna otroligt mycket på att skapa ett ABBA-museum. Så stå på er, Ewa Samuelsson (kd) med flera som drivit frågan. Som jag skrev i mitt förra inlägg: Titta på Liverpool!

Titta pa Liverpool

For ett par dagar sedan besokte jag Liverpool, The Beatles hemstad. Jag vet att min partikamrat i Stockholm, Ewa Samuelsson, har arbetat hart for att vi ska fa till ett ABBA-museum i Stockholm. Liverpool ar ett fantastiskt exempel pa hur man kan gora. Visst, Beatles ar storre an ABBA, bade kommersiellt och musikaliskt, och Liverpool har inte lika mycket annat att locka turister med, men det malmedvetna arbetet for att tillgodose behoven hos musikturister i Liverpool imponerar.

(Om ni undrar varfor det saknas prickar och ringar i detta inlagg sa beror det forstas pa att jag fortfarande ar kvar i England. Men jag ar snart hemma igen.)

Pinsamt om vårdnadsbidraget i Huddinge

Lite pinsamt är det att läsa listorna i dagens Svenska Dagbladet och konstatera att Huddinge finns med under rubriken "Oklart (inga beslut fattade)" beträffande vårdnadsbidraget. Med tanke på att vi redan i majoritetsplattformen efter valet 2006 tydligt slog fast att vårdnadsbidraget ska införas och sedan dess tagit ett antal politiska beslut - inklusive avsättandet av pengar - känns det mycket märkligt att det påstås att inga beslut fattats. Det som fortfarande saknas är dock ett konkret datum för införandet. Jag vet inte varför det är så svårt för Huddinges tjänstemän att få fram ett tjänsteutlåtande i ärendet när det gått alldeles utmärkt att få fram det till den 1 juli 2008 i Stockholms stad och flera andra kommuner i länet. Men även det sista, avgörande beslutet kommer, om det behöver ni inte vara oroliga.

Intressant om att välja äldreboende

I dagens SvD finns en intressant artikel om möjligheten att välja äldreboende i Stockholm och Nacka. Under nästa år ska vi utreda hur vi ska kunna införa fritt val av äldreboende även i Huddinge, och då är just Nacka och Stockholm två viktiga förebilder. Det är bara att beklaga att det inte finns någon politisk enighet bakom denna enligt min mening så självklara inriktning. Leif Rönngrens (s) kommentar är typisk: "Vi har inget emot valfrihet, men..." Det finns alltid ett "men" när Socialdemokraterna talar om valfrihet, alltid ett skäl till varför man inte ska införa det på just det ena eller andra området. När man har sett det upprepas ett stort antal gånger är det inte svårt att räkna ut att det de borde säga om de vore ärliga skulle vara "Vi har någonting emot valfrihet." (Socialdemokrater i Huddinge och andra Stockholms-kommuner som läser det här får gärna motbevisa mitt påstående - helst genom att faktiskt inte motsätta sig varje valfrihetsreform som genomförs...)

Vårdvalet och jakten på det perfekta systemet

Igår var jag och äldreomsorgsnämnden på studiebesök på Vårby vårdcentral innan vårt nämndssammanträde, som skulle avslutas med en italiensk buffé på Röda Caféet i Vårby. Vårdcentralschefen, som visade oss runt och svarade på frågor, berättade en del om problemen som Vårdval Stockholm inneburit för hennes vårdcentral. Vårby har en relativt ung befolkning, men en hel del sociala problem som också innebär medicinska problem. Området har också en hög andel invandrare som har svårigheter med det svenska språket, vilket gör att det är svårt att klara tidsramarna vid läkarbesöken. I Vårdval Stockholm ges en högre ersättning för äldre patienter, men inte för övriga patienter med en högre vårdtyngd. Jag nämnde i samtalen att det pågår en översyn av systemet och framhöll att det är svårt att hitta den perfekta avvägningen mellan enkelhet och rättvisa, men från vissa oppositionsrepresentanter fanns det snarast konspirationsteoretiska resonemang om skälen bakom det nuvarande systemet.

Med anledning av gårdagens diskussion känns det bra att i dagens Svenska Dagbladet läsa om de diskussioner om förändringar som pågår. Det visar sig att jag inte var så fel ute (ifall nu någon hade trott det). Det är viktigt att hålla i minnet att det inte finns några perfekta system. Det gamla systemet som ersattes av Vårdval Stockholm var på många sätt orimligt och orättvist. Det fanns en mängd skillnader i ersättning som det inte fanns någon som helst rimlig förklaring till. I årets version av Vårdval Stockholm blev det å andra sidan kanske lite för förenklat. Nu hoppas jag att Pia Lidwall (kd) och mina övriga partikamrater i landstinget får igenom vettiga justeringar som gör att ersättningsmodellen blir mer rättvis - och jag tror att de kommer att lyckas. Men perfekt kommer det som sagt inte att bli, för det perfekta systemet finns inte.