Kuba, demokrati och frihet

Idag rivstartade Huddinge demokratidagar, som kommer att pågå till och med lördag. Sex dagar med väldigt mycket samtal om politik och demokrati. Själv tillbringade jag större delen av dagen på Sågbäcksgymnasiet med att prata demokrati, inflytande och politik med killar och tjejer (mest killar) som gick på skolans praktiska program. Ett viktigt syfte med samtalen var att inspirera dem att engagera sig på olika sätt. Demokratin måste byggas underifrån, av människor som inte bara går och röstar vart fjärde år utan faktiskt väljer att engagera sig för det gemensamma bästa.

På kvällen arrangerade vi kristdemokrater ett seminarium med KDU-ordföranden Aron Modig, där han fick berätta om sina upplevelser från de oerhört dramatiska veckorna som han tillbringade på Kuba i somras. Han berättade om resan, bilolyckan, sjukhusvistelsen, förhören på polisstationen och hur han fördes bort till en hemlig anläggning för att förhöras om sitt samarbete med kubanska dissidenter. Mötet hölls kort efter att nyheten om att hans reskamrat Angel Carromero, ordförande i spanska Partido Populars ungdomsförbund, dömts till fyra års fängelse för dråp. Jag hoppas verkligen att Angel, precis som Aron, snart får komma hem, och att straffet inte ska avskräcka västerlänningar från att hjälpa Kubas demokratiaktivister framöver.

Medan Aron talade kom jag och tänka på en polsk vits som jag läst under min tonårstid: "När vet man att socialismen verkligen förverkligats på Kuba? När landet fungerar så dåligt att de behöver importera socker..."

På den tiden var ju halva Europa underställt samma sorts kommunistiska förtryck som Kuba fortfarande är. Nu har Polen och övriga öststater rest sig upp ur den fattigdom som gick hand i hand med den kommunistiska diktaturen. Men Kuba är fortfarande kvar. Det kubanska folket skulle verkligen behöva befrias från den totalitära diktaturens ok.