Så har då Oprah Winfreys omtalade intervju i två delar med tidigare Tour de France-vinnaren Lance Armstrong till sist sänts. Intervjun där Lance erkänner att han dopat sig med EPO, testosteron, kortison och blodtransfusioner.
Jag ska också göra ett erkännande. Jag har alltid hört till dem som hållt på vem som helst utom Lance. Som varje gång Jan Ullrich, Joseba Beloki, Alberto Contador eller vem det nu än vara månde lyckades hänga av Lance i bergen stod framför TV:n med knuten näve och ropade "yes!"
Det hände gubevars inte så ofta.
Anledningen till min ovilja var inte bara misstanken om att Lance dopade sig, även om jag förstås misstänkt det hela tiden och inte riktigt förstår de som inte misstänkt det. De flesta av hans tuffaste konkurrenter har med tiden också stängts av som dopare eller avslöjats i efterhand inklusive de tre jag nämnde. Rötan fanns i sporten, och den fanns där både före och efter Lance. Men Lance Armstrong tog det hela till nya nivåer med sitt sätt att agera, både mot konkurrenter och medtävlare i cykelklungan och gentemot kritiker utanför. Hoten mot cyklister och deras familjer, stämningarna mot medier som anklagade honom för det vi nu alla vet var sant. Lance var inte bara en fuskare utan också en mobbare. Möjligtvis också en mutare, även om det inte kom något erkännande på den punkten under Oprah-intervjun.
Förhoppningsvis kan vi nu gå vidare på vägen mot en ren cykelsport. Det är inte någon alldeles lätt väg. Landsvägscykling måste vara världens mest extrema uthållighetssport. Det är en sak att cykla tjugo mil i ett platt landskap. Det är en helt annan sak att cykla samma sträcka med milslånga stigningar över höga berg och livsfarliga utförslöpor ner från bergen - och sedan göra samma sak dag efter dag... I årets Vuelta a Espana (Spanien runt) kommer hela elva av tjugoen etapper att ha målgång uppför, och de ännu mer prestigefyllda treveckorstävlingarna Tour de France och Giro d'Italia kommer också att vara fyllda av tuffa bergsetapper. Inte så få av de som lockas av att delta i dessa tävlingar kommer alltid att ha så låg självbevarelsedrift i förhållande till sin längtan efter att vinna att de kan lockas att dopa sig, om de tror att vinsterna är tillräckligt höga och risken att åka fast tillräckligt låg. Det finns alltså all anledning att fortsätta att utveckla dopningskontrollerna för att bli bättre på att fånga fuskarna. Blodpass och dopningstester även utanför tävlingarna är viktiga redskap i den kampen, men precis som dopningsmetoderna hela tiden blir mer avancerade måste kontrollerna bli det.
Förhoppningsvis kommer även övriga sporter ta efter cykelsportens metoder i kampen mot dopning, inklusive stora lagsporter som fotboll och ishockey.
Själv kommer jag dock även i fortsättningen mest att följa cyklingen. I veckan drar 2013 års säsong i gång på allvar med Tour Down Under i Australien (med svenske Jonas Ahlstrand på startlistan) och Tour de San Luis i Argentina (med Alexander Wetterhall bland de startande). Jag hoppas och tror att det kommer att bli det renaste året sedan jag började följa sporten 1995.
Bloggar: David Lega
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar