Med de dramatiska händelserna i Egypten som bakgrundsbild får konvulsionerna inom den svenska kristdemokratin mer modesta dimensioner, men ur ett svenskt politiskt perspektiv var Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Norrköping och allt det som hände runt omkring dem viktiga.
Jag har tagit några dagar på mig efter hemkomsten till Stockholm innan jag nu slår mig ner vid datorn. Inte för att sammanfatta allt som hände, utan för att ge några reflektioner och kommentarer.
***
En given höjdpunkt under Kommun- och landstingsdagarna är alltid partiledarens inledningstal. Så också denna gång. Göran Hägglund hade värmt upp på fredagsmorgonen med en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Därför behöver vi relationslinjen" och fullföljde nu upp med ett laddat tal som slutade i en smattrande fanfar:
"Jag vill att ni låter de här kommundagarna bli avstampet för vår revansch. Trodde någon att den kristdemokratiska förnyelsen stannat upp, låt de veta annat. Trodde någon att vi inte längre skulle vara politikens gränspoliser, gör dem besvikna. Trodde någon att alliansens sociala röst har tystnad, ge dem svar på tal. Trodde någon att en relationslinje inte har något med riktig politik att göra, låt dem förvånas. Och trodde någon att kristdemokrater ser något annat än uppgång framför sig. Låt oss överraska dem tillsammans!"
Jag kan väl erkänna att jag inte är speciellt förtjust i begreppet "relationslinjen", det låter lite för mycket som "Ring Dr Phil". Men tanken är rätt. Arbetslinjen får inte vara Alliansens enda rättesnöre. Livet är så mycket mer än arbete, och människors sökande efter relationer och mening i sina liv så mycket viktigare än pengar. Den sociala ingenjörskonsten måste få stå tillbaka för en frihet för människor att forma sina egna liv och sin egen vardag utifrån sina egna livsdrömmar.
I den amerikanska självständighetsdeklarationen finns ett underbart begrepp: "pursuit of happiness", jakt på lycka. Jag älskar det. Ett samhälle som lovar lycka, lovar för mycket. Det kan inget samhälle leverera. Men rätten att jaga lycka, den får ingen ta ifrån oss. Tvärtom, det goda samhället uppmuntrar oss inte bara till arbete utan också till vårt eget sökande efter lycka. Och för de allra flesta är våra relationer, i familjen, i vänkretsen, i arbetslivet och i det civila samhället, centrala i denna lycka som vi söker.
***
I torsdags hade civil- och bostadsminister Stefan Attefall bjudit in representanter för alla partidistrikt till ett möte om regionbildning för att lyssna på hur situationen ser ut runt om i landet och samtala om bästa vägen vidare. Som stockholmare är regionfrågan laddad först och främst för att Moderaterna är så intensiva motståndare till varje förändring, men jag kunde också konstatera att det i en del distrikt fanns ett intensivt motstånd mot möjligheten att Stockholmsregionen skulle växa. I Ansvarskommitténs slutbetänkande har jag för mig att det sägs att regionerna ska ha en befolkning på mellan 500.000 och 2 miljoner invånare. Stockholms län har redan passerat den övre gränsen i detta spektrum och kommer om tjugo år att ha en befolkning på cirka 2,6 miljoner invånare om dagens utveckling fortsätter, men trots det finns det debattörer som vill hålla fast vid tvåmiljonersgränsen.
Jag förstår det inte. Man hittar dem i alla partier, människor som gärna vill stoppa Stockholm. Men vem vinner på att Stockholm får sämre förutsättningar att växa? Staden är ju tvärtom en tillväxtmotor för hela landet. Ett starkt Stockholm är bra för Sverige.
Sedan är det kanske inte nödvändigt att rita om kartan radikalt i det här läget. Det bästa är kanske att göra dagens Stockholms län till en region och sedan låta enskilda kommuner ansluta sig om de vill. Håbo, Gnesta och en rad andra mindre kommuner runt länets gränser är redan delar av arbetsmarknadsregionen Stockholm och bör få möjlighet att också bli en del av den administrativa regionen.
***
David Lega, Kristdemokraternas kommunalråd i Göteborg, är en naturlig entertainer. En stand-up comedian i rullstol, men med kloka tankar och djupt allvar bakom skämten. Se hans tal på Kommun- och landstingsdagarna här.
***
Kommun- och landstingsdagarnas självmål stod landstingsrådet i Östergötland, Levi Eckeskog, för. Evenemang av det här slaget ger normalt sett en del publicitet i lokala medier, ett bra tillfälle att presentera partiets politik. Östergötland har ju nästan lika stor befolkning som Södertörnskommunerna så jag kan tänka mig att det är ganska hård konkurrens om sekunderna i SVT:s Östnytt. Levi Eckeskog borde ha tagit sig en funderare kring hur han på bästa sätt kunde presentera partiets politik, kanske med ett spännande sjukvårdsutspel i östgötapolitiken? Istället lyckades hr Eckeskog använda nästan hela Östnyttsinslaget åt att lägga ut texten om varför han och lokalavdelningen i lilla Boxholm vill sparka Göran Hägglund som partiledare. Inte så smart.
***
Norrköping har något som allt för många svenska städer saknar: spårvagnar. Kollektivtrafiknörd som jag är passade jag förstås på att åka en tur. Ett charmigt och praktiskt inslag i stadslivet. Jag noterade dock att en av spårvagnslinjerna var ersatt med bussar på grund av vagnsbrist. Törhända ett resultat av att SL lånat in vagnarna som nu går på Spårväg City från just Norrköping? Jag kunde konstatera att de vagnar som nu går i Stockholm är betydligt modernare och bra mycket mer tillgängliga för personer med funktionshinder än de vagnar som jag prövade på i helgen. Även om dagens Spårväg City-vagnar inte heller fullt ut lever upp till de tillgänglighetskrav som jag och SL ställer.
***
Men höjdpunkten under kommun- och landstingsdagarna är inte bländande tal, spännande seminarier eller ens spårvagnar utan alla möten med nya och gamla bekantskaper från olika delar av landet. Med mer än 1.000 deltagare visar samlingar som denna på den vitalitet som finns i den svenska kristdemokratiska rörelsen, men det är inte mängden utan kvaliteten som imponerar mest. Tack för alla intressanta samtal, vänner! Ni gör mig stolt över att vara kristdemokrat.
Läs även: Désirée Pethrus, David Lega, Caroline Szyber, Anders Andersson, Den hälsosamme ekonomisten
31 januari 2011
22 januari 2011
Samtal om simhall i Flemingsberg
Idag har jag besökt en workshop som Södertörns Simsällskap arrangerade i Haninge kulturhus. Klubben är aktiv både i Haninge och Huddinge och driver bland annat simhallen i Vårby. Jag hann med att lyssna på två intressanta föredrag, dels av Klaus Lindqvist, som arbetar som mental rådgivare, inte minst inom idrottsvärlden, dels av Carl Jenner, som är tränare åt klubbens stora stjärna, Sarah Sjöström. Väldigt spännande och lärorikt. Men jag lärde mig även mycket när jag samtalade med såväl de som arbetar med simskolan som elitsatsningen i klubben.
I simskolan har klubben 1.000 barn per termin - och många hundra på väntelista. Den trånga sektorn är halltider i Haninge och centrala Huddinge. I Vårby finns det däremot plats för fler.
Av elitsimmarna i klubben är det bara Sarah Sjöström som dagligdags har möjlighet att träna i en 50-metersbassäng, i Eriksdalsbadet. Anledningen är att landslaget har en träningstid som hon får tillgång till. Övriga får hålla till godo med 25-metersbassänger (av vilka Torvalla i Haninge idag är den enda som är godkänd för tävlingar).
Det finns för övrigt bara två 50-metersbassänger i hela Stockholms-området, Eriksdalsbadets och en hall i Täby. På Södertörn, med en befolkning större än Östergötlands, finns inte en enda. Väldigt märkligt med tanke på att det faktiskt är i 50-metersbassäng alla stora tävlingar avgörs, till exempel OS.
Det är också skälet till att vi i Kristdemokraterna i Huddinge driver frågan om en simhall med 50-metersbassäng i Flemingsberg. Det är inte någon enkel fråga. Simhallar är dyra både att bygga och att driva. Men det finns exempel från till exempel Borås, där den nya simhallen "bara" kostade 60 miljoner kronor att bygga, och med modern teknik kan man göra mycket mer energieffektiva lösningar än man har i de gamla simhallarna från tiden innan oljekrisen. Min förhoppning är att vi i Huddinge ska hitta samarbeten både med grannkommunerna, skolor, högskolor, näringslivet och, förstås, inte minst simklubbarna i regionen för att hitta en modell som gör det ekonomiskt genomförbart att bygga en ny, attraktiv simhall. De samtal jag haft idag stärker mig både i övertygelsen om behovet och att det är möjligt.
I simskolan har klubben 1.000 barn per termin - och många hundra på väntelista. Den trånga sektorn är halltider i Haninge och centrala Huddinge. I Vårby finns det däremot plats för fler.
Av elitsimmarna i klubben är det bara Sarah Sjöström som dagligdags har möjlighet att träna i en 50-metersbassäng, i Eriksdalsbadet. Anledningen är att landslaget har en träningstid som hon får tillgång till. Övriga får hålla till godo med 25-metersbassänger (av vilka Torvalla i Haninge idag är den enda som är godkänd för tävlingar).
Det finns för övrigt bara två 50-metersbassänger i hela Stockholms-området, Eriksdalsbadets och en hall i Täby. På Södertörn, med en befolkning större än Östergötlands, finns inte en enda. Väldigt märkligt med tanke på att det faktiskt är i 50-metersbassäng alla stora tävlingar avgörs, till exempel OS.
Det är också skälet till att vi i Kristdemokraterna i Huddinge driver frågan om en simhall med 50-metersbassäng i Flemingsberg. Det är inte någon enkel fråga. Simhallar är dyra både att bygga och att driva. Men det finns exempel från till exempel Borås, där den nya simhallen "bara" kostade 60 miljoner kronor att bygga, och med modern teknik kan man göra mycket mer energieffektiva lösningar än man har i de gamla simhallarna från tiden innan oljekrisen. Min förhoppning är att vi i Huddinge ska hitta samarbeten både med grannkommunerna, skolor, högskolor, näringslivet och, förstås, inte minst simklubbarna i regionen för att hitta en modell som gör det ekonomiskt genomförbart att bygga en ny, attraktiv simhall. De samtal jag haft idag stärker mig både i övertygelsen om behovet och att det är möjligt.
19 januari 2011
Mer valfrihet i färdtjänsten
Det var med stort intresse som jag läste tidigare färdtjänstnämndsordföranden Anna Starbrinks (FP) debattartikel om valfrihet i färdtjänsten, som publicerats på DN Debatt på webben. Jag och Kristdemokraterna delar i allt väsentligt hennes bedömningar.
Valfrihet har gått som en röd tråd genom hela mitt politiska engagemang. I Huddinge kommun har jag drivit (och fått igenom) fritt val inom så vitt skilda områden som SFI-undervisning och familjerådgivning, och som ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge var jag en av de första som fattade beslut om ett valfrihetssystem inom hemtjänsten enligt den nya Lagen om Valfrihetssystem (LOV). I Stockholms läns landsting har jag varit engagerad i projektet Fritt Val av hjälpmedel och ivrat för att vårdval ska införas inom fler områden. För mig är det självklart att en viktig prioritering i arbetet med färdtjänsten är ökad valfrihet – både rätten att välja vilket taxiföretag man vill anlita och möjligheten till ett friare resande för den som är beroende av färdtjänst.
Men land ska på lag byggas. Det är viktigt att Stockholms läns landsting följer de lagar och regler som gäller och idag kan LOV endast användas vid upphandlingar inom sjukvård och social omsorg. Jag ska därför ta initiativ till en uppvaktning av civilminster Stefan Attefall för att få till stånd en utvidgning av användningsområdet för LOV till att omfatta även bland annat färdtjänst, sjukresor och turbundna resor.
Valfrihet har gått som en röd tråd genom hela mitt politiska engagemang. I Huddinge kommun har jag drivit (och fått igenom) fritt val inom så vitt skilda områden som SFI-undervisning och familjerådgivning, och som ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge var jag en av de första som fattade beslut om ett valfrihetssystem inom hemtjänsten enligt den nya Lagen om Valfrihetssystem (LOV). I Stockholms läns landsting har jag varit engagerad i projektet Fritt Val av hjälpmedel och ivrat för att vårdval ska införas inom fler områden. För mig är det självklart att en viktig prioritering i arbetet med färdtjänsten är ökad valfrihet – både rätten att välja vilket taxiföretag man vill anlita och möjligheten till ett friare resande för den som är beroende av färdtjänst.
Men land ska på lag byggas. Det är viktigt att Stockholms läns landsting följer de lagar och regler som gäller och idag kan LOV endast användas vid upphandlingar inom sjukvård och social omsorg. Jag ska därför ta initiativ till en uppvaktning av civilminster Stefan Attefall för att få till stånd en utvidgning av användningsområdet för LOV till att omfatta även bland annat färdtjänst, sjukresor och turbundna resor.
18 januari 2011
Miljöpartiet - ett vänsterparti
Idag skriver Miljöpartiets blivande språkrör Gustav Fridolin på DN Debatt under rubriken "De Gröna ska inta mitten i den svenska politiken".
Jag är inte rätt person att bedöma om det är en klok ambition. Det har mången gång sagts mig att det är trångt i mittens rike. Men efter två dagars fullmäktigeförhandlingar - igår i Huddinge kommun, idag i Stockholms läns landsting - kan jag konstatera att Miljöpartiet har en lång väg att gå för att nå mitten. Jag har för mig att det var Carl Bildt som för många år sedan liknade Miljöpartiet vid en vattenmelon, gröna på utsidan men röda inuti, och efter de senaste dagarna känner jag att den beskrivningen är klockren.
En gång i tiden fick jag intrycket av att Miljöpartiet var öppna för privata initiativ och valfrihet, men nu låter de mest som en tredje stämma i den socialistiska kören. Angreppen på till exempel RUT-tjänster och privatdrivna akutsjukhus och sjukvårdsförsäkringar under de senaste dagarna gör att allt tal om Miljöpartiet som ett mittenparti ekar ihåligt. Dagens miljöparti är ett vänsterparti.
Jag är inte rätt person att bedöma om det är en klok ambition. Det har mången gång sagts mig att det är trångt i mittens rike. Men efter två dagars fullmäktigeförhandlingar - igår i Huddinge kommun, idag i Stockholms läns landsting - kan jag konstatera att Miljöpartiet har en lång väg att gå för att nå mitten. Jag har för mig att det var Carl Bildt som för många år sedan liknade Miljöpartiet vid en vattenmelon, gröna på utsidan men röda inuti, och efter de senaste dagarna känner jag att den beskrivningen är klockren.
En gång i tiden fick jag intrycket av att Miljöpartiet var öppna för privata initiativ och valfrihet, men nu låter de mest som en tredje stämma i den socialistiska kören. Angreppen på till exempel RUT-tjänster och privatdrivna akutsjukhus och sjukvårdsförsäkringar under de senaste dagarna gör att allt tal om Miljöpartiet som ett mittenparti ekar ihåligt. Dagens miljöparti är ett vänsterparti.
Vald till ordförande i färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen
Idag utsågs jag till ordförande i landstingets nyinrättade Färdtjänst- och tillgänglighetsberedning. Beredningen ska stödja Trafiknämnden i beredningen av ärenden gällande färdtjänst- och tillgänglighetsfrågor och bland annat ansvara för kontakterna med handikapp- och pensionärsorganisationer.
Den nya beredningen visar hur viktiga vi i Alliansen tycker att tillgänglighetsfrågorna är. Det behövs ett tydligt helhetsansvar för frågor kring färdtjänst, närtrafik och tillgänglighet i kollektivtrafik både på land och vatten. Jag tycker att det ska bli otroligt spännande att få arbeta med de här frågorna, som känns nästan som skapad utifrån mina intressen och erfarenheter. Jag har ju de senaste fyra åren varit ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge och dessutom jobbat en del med funktionshinderfrågorna inom sjukvården, till exempel i projektet Fritt val av hjälpmedel, men jag har också mer än tio års erfarenhet av arbete inom kollektivtrafiken och jag tror inte att någon som följt den här bloggen kunnat undgå att notera mitt intresse för de frågorna. Här kombineras dessa intresseområden.
Jag ska inte ge någon djupare avsiktsförklaring idag. Det finns en mängd förbättringsområden. Samtidigt finns det en tydlig vilja till förbättring, både i förvaltning och politik, och jag kan berätta att just idag fick SL priset "Årets uppmuntran 2010", utdelad i landstingsfullmäktige av landstingsrådet Stig Nyman (KD). Motiveringen var följande: "Årets uppmuntran ges till AB SL för dess systematiska arbete med tillgänglighetsfrågor samt för att i avtal och riktlinjer säkra och följa upp det viktiga bemötande- och tillgänglighetsarbetet för människor med funktionsnedsättningar. Att AB SL lyft in tillgänglighetsfrågorna som en del av hållbarhetsarbetet är särskilt positivt."
Den nya beredningen visar hur viktiga vi i Alliansen tycker att tillgänglighetsfrågorna är. Det behövs ett tydligt helhetsansvar för frågor kring färdtjänst, närtrafik och tillgänglighet i kollektivtrafik både på land och vatten. Jag tycker att det ska bli otroligt spännande att få arbeta med de här frågorna, som känns nästan som skapad utifrån mina intressen och erfarenheter. Jag har ju de senaste fyra åren varit ordförande i äldreomsorgsnämnden i Huddinge och dessutom jobbat en del med funktionshinderfrågorna inom sjukvården, till exempel i projektet Fritt val av hjälpmedel, men jag har också mer än tio års erfarenhet av arbete inom kollektivtrafiken och jag tror inte att någon som följt den här bloggen kunnat undgå att notera mitt intresse för de frågorna. Här kombineras dessa intresseområden.
Jag ska inte ge någon djupare avsiktsförklaring idag. Det finns en mängd förbättringsområden. Samtidigt finns det en tydlig vilja till förbättring, både i förvaltning och politik, och jag kan berätta att just idag fick SL priset "Årets uppmuntran 2010", utdelad i landstingsfullmäktige av landstingsrådet Stig Nyman (KD). Motiveringen var följande: "Årets uppmuntran ges till AB SL för dess systematiska arbete med tillgänglighetsfrågor samt för att i avtal och riktlinjer säkra och följa upp det viktiga bemötande- och tillgänglighetsarbetet för människor med funktionsnedsättningar. Att AB SL lyft in tillgänglighetsfrågorna som en del av hållbarhetsarbetet är särskilt positivt."
Etiketter:
färdtjänst,
kollektivtrafik,
tillgänglighet
4.500 nya bostäder planeras i Huddinge
Cirka 4.500 nya bostäder, varav cirka 3.000 de närmaste fem åren. Det finns i den projektplan som Huddinge kommunfullmäktige klubbade vid gårdagens sammanträde, ännu ett maratonmöte.
Det behövs nya bostäder i Stockholmsområdet och Huddinge kommun tar definitivt sitt ansvar. Under tidigare snabba expansioner har det dessvärre skett utan att den kommunala servicen byggts ut i motsvarande takt. Nu gör man inte det misstaget utan i projektplanen finns också en rad förskolor och skolor som kommer att motsvara de framtida behoven. Ja, äldreboenden också, för den delen. Ansvarsfullt bostadsbyggande och ansvarsfull samhällsplanering.
Det behövs nya bostäder i Stockholmsområdet och Huddinge kommun tar definitivt sitt ansvar. Under tidigare snabba expansioner har det dessvärre skett utan att den kommunala servicen byggts ut i motsvarande takt. Nu gör man inte det misstaget utan i projektplanen finns också en rad förskolor och skolor som kommer att motsvara de framtida behoven. Ja, äldreboenden också, för den delen. Ansvarsfullt bostadsbyggande och ansvarsfull samhällsplanering.
13 januari 2011
Framtidens encyklopedi
Wikipedia fyller 10 år. För mig, som för några månader sedan fyllde 40, känns det märkligt. Tänk att någonting som känns så självklart bara har funnits en så liten del av ens liv. Hur klarade man sig innan? Jag slänger en blick på Nationalencyklopedins tjugo tjocka band i min bokhylla, men minns också att man ofta fick finna sig i att man inte hittade svar på sina frågor. Inte direkt, i alla fall.
Och så är det förstås fortfarande ibland. Ikväll var jag på Strand, där Wikipedia ordnat en födelsedagsfest med en intressant paneldiskussion. Hur ser framtiden ut för Wikipedia? var temat för samtalet, där bland andra statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, författaren Unni Drougge och moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid deltog. En fråga som berördes var till exempel frågor om rätt att använda bilder, musik, videoklipp, en citaträtt för andra texter än de skrivna om man så vill. Ett annat område var ekonomin bakom Wikipedia. Hur viktigt är det till exempel att webbsajten är reklamfri? En viktig diskussion handlade också om Wikipedias förhållande till forskarsamhället. Någon - jag har för mig att det var Newsmills PM Nilsson - höll ett engagerat inlägg om hur viktig den vetenskapliga prövningens debatt är för ny kunskap, och att en koncensusbaserad encyklopedi som Wikipedia aldrig kan ersätta den.
Men även om Wikipedia inte är kunskapens moder, så är den en fantastisk spridare av den. Jag ska inte sia om hur det kommer att vara om tio eller fyrtio år. Om historien lär oss något bör det vara att vi inte kan förutsäga framtiden. Men från mitt perspektiv ser det onekligen ut som att Wikipedia är framtidens encyklopedi. Om sajten upphörde, skulle någonting nytt komma att ta dess plats, för vi visar varje dag att den fyller ett viktigt behov. Ja, flera. För vi söker ju inte bara information, vi väljer dessutom att dela med oss av de kunskaper vi har. (Själv har jag till exempel bidragit i mindre skala genom att utvidga en del artiklar om cykelsport.)
Artiklar om Wikipedias tioårsjubileum: DN, DN
Andra bloggar: Maria Abrahamsson
Och så är det förstås fortfarande ibland. Ikväll var jag på Strand, där Wikipedia ordnat en födelsedagsfest med en intressant paneldiskussion. Hur ser framtiden ut för Wikipedia? var temat för samtalet, där bland andra statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, författaren Unni Drougge och moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid deltog. En fråga som berördes var till exempel frågor om rätt att använda bilder, musik, videoklipp, en citaträtt för andra texter än de skrivna om man så vill. Ett annat område var ekonomin bakom Wikipedia. Hur viktigt är det till exempel att webbsajten är reklamfri? En viktig diskussion handlade också om Wikipedias förhållande till forskarsamhället. Någon - jag har för mig att det var Newsmills PM Nilsson - höll ett engagerat inlägg om hur viktig den vetenskapliga prövningens debatt är för ny kunskap, och att en koncensusbaserad encyklopedi som Wikipedia aldrig kan ersätta den.
Men även om Wikipedia inte är kunskapens moder, så är den en fantastisk spridare av den. Jag ska inte sia om hur det kommer att vara om tio eller fyrtio år. Om historien lär oss något bör det vara att vi inte kan förutsäga framtiden. Men från mitt perspektiv ser det onekligen ut som att Wikipedia är framtidens encyklopedi. Om sajten upphörde, skulle någonting nytt komma att ta dess plats, för vi visar varje dag att den fyller ett viktigt behov. Ja, flera. För vi söker ju inte bara information, vi väljer dessutom att dela med oss av de kunskaper vi har. (Själv har jag till exempel bidragit i mindre skala genom att utvidga en del artiklar om cykelsport.)
Artiklar om Wikipedias tioårsjubileum: DN, DN
Andra bloggar: Maria Abrahamsson
Vernissage på Björnkulla
Idag var det vernissage för en utställning med fotokonst på Björnkulla äldreboende i Flemingsberg. Fotografen Jouko Arvonen har ställt samman en utställning som han kallar "Liv och lust", med en speciell tanke kring ålderdomen och bra konst för en äldreboendemiljö. Att fotografen har sina rötter i Finland men sedan många år bor i Stockholm ger en naturlig förbindelse till många av de boende på det finsksvenska äldreboendet i Björnkulla, men de fantastiska höstbilderna krävde varken att man var äldre eller finsk för att njuta av. Starka färger, motiv som kan väcka minnen, men också suggestiv skönhet som står för sig själv - titta till exempel på hans "Brygga med bojar på" eller "Stuga i höstmiljö" eller "Stadshuset".
Konst är viktigt. Inte minst för äldre som bor på ett vård- och omsorgsboende är det viktigt att deras miljö inte blir för torftig. Det är också roligt med en konstnär som väldigt tydligt tänker på hur konsten kan användas av dess primära publik, de boende, hur konsten kan bidra till ökad livskvalitet och förbättrad hälsa. Utställningar som den på Björnkulla berikar verkligen vardagen och jag är glad över att vi som kommun satsar just på kulturaktiviteter på våra äldreboenden.
Konst är viktigt. Inte minst för äldre som bor på ett vård- och omsorgsboende är det viktigt att deras miljö inte blir för torftig. Det är också roligt med en konstnär som väldigt tydligt tänker på hur konsten kan användas av dess primära publik, de boende, hur konsten kan bidra till ökad livskvalitet och förbättrad hälsa. Utställningar som den på Björnkulla berikar verkligen vardagen och jag är glad över att vi som kommun satsar just på kulturaktiviteter på våra äldreboenden.
Etiketter:
Flemingsberg,
kulturpolitik,
äldreomsorg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)