Med de dramatiska händelserna i Egypten som bakgrundsbild får konvulsionerna inom den svenska kristdemokratin mer modesta dimensioner, men ur ett svenskt politiskt perspektiv var Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Norrköping och allt det som hände runt omkring dem viktiga.
Jag har tagit några dagar på mig efter hemkomsten till Stockholm innan jag nu slår mig ner vid datorn. Inte för att sammanfatta allt som hände, utan för att ge några reflektioner och kommentarer.
***
En given höjdpunkt under Kommun- och landstingsdagarna är alltid partiledarens inledningstal. Så också denna gång. Göran Hägglund hade värmt upp på fredagsmorgonen med en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Därför behöver vi relationslinjen" och fullföljde nu upp med ett laddat tal som slutade i en smattrande fanfar:
"Jag vill att ni låter de här kommundagarna bli avstampet för vår revansch. Trodde någon att den kristdemokratiska förnyelsen stannat upp, låt de veta annat. Trodde någon att vi inte längre skulle vara politikens gränspoliser, gör dem besvikna. Trodde någon att alliansens sociala röst har tystnad, ge dem svar på tal. Trodde någon att en relationslinje inte har något med riktig politik att göra, låt dem förvånas. Och trodde någon att kristdemokrater ser något annat än uppgång framför sig. Låt oss överraska dem tillsammans!"
Jag kan väl erkänna att jag inte är speciellt förtjust i begreppet "relationslinjen", det låter lite för mycket som "Ring Dr Phil". Men tanken är rätt. Arbetslinjen får inte vara Alliansens enda rättesnöre. Livet är så mycket mer än arbete, och människors sökande efter relationer och mening i sina liv så mycket viktigare än pengar. Den sociala ingenjörskonsten måste få stå tillbaka för en frihet för människor att forma sina egna liv och sin egen vardag utifrån sina egna livsdrömmar.
I den amerikanska självständighetsdeklarationen finns ett underbart begrepp: "pursuit of happiness", jakt på lycka. Jag älskar det. Ett samhälle som lovar lycka, lovar för mycket. Det kan inget samhälle leverera. Men rätten att jaga lycka, den får ingen ta ifrån oss. Tvärtom, det goda samhället uppmuntrar oss inte bara till arbete utan också till vårt eget sökande efter lycka. Och för de allra flesta är våra relationer, i familjen, i vänkretsen, i arbetslivet och i det civila samhället, centrala i denna lycka som vi söker.
***
I torsdags hade civil- och bostadsminister Stefan Attefall bjudit in representanter för alla partidistrikt till ett möte om regionbildning för att lyssna på hur situationen ser ut runt om i landet och samtala om bästa vägen vidare. Som stockholmare är regionfrågan laddad först och främst för att Moderaterna är så intensiva motståndare till varje förändring, men jag kunde också konstatera att det i en del distrikt fanns ett intensivt motstånd mot möjligheten att Stockholmsregionen skulle växa. I Ansvarskommitténs slutbetänkande har jag för mig att det sägs att regionerna ska ha en befolkning på mellan 500.000 och 2 miljoner invånare. Stockholms län har redan passerat den övre gränsen i detta spektrum och kommer om tjugo år att ha en befolkning på cirka 2,6 miljoner invånare om dagens utveckling fortsätter, men trots det finns det debattörer som vill hålla fast vid tvåmiljonersgränsen.
Jag förstår det inte. Man hittar dem i alla partier, människor som gärna vill stoppa Stockholm. Men vem vinner på att Stockholm får sämre förutsättningar att växa? Staden är ju tvärtom en tillväxtmotor för hela landet. Ett starkt Stockholm är bra för Sverige.
Sedan är det kanske inte nödvändigt att rita om kartan radikalt i det här läget. Det bästa är kanske att göra dagens Stockholms län till en region och sedan låta enskilda kommuner ansluta sig om de vill. Håbo, Gnesta och en rad andra mindre kommuner runt länets gränser är redan delar av arbetsmarknadsregionen Stockholm och bör få möjlighet att också bli en del av den administrativa regionen.
***
David Lega, Kristdemokraternas kommunalråd i Göteborg, är en naturlig entertainer. En stand-up comedian i rullstol, men med kloka tankar och djupt allvar bakom skämten. Se hans tal på Kommun- och landstingsdagarna här.
***
Kommun- och landstingsdagarnas självmål stod landstingsrådet i Östergötland, Levi Eckeskog, för. Evenemang av det här slaget ger normalt sett en del publicitet i lokala medier, ett bra tillfälle att presentera partiets politik. Östergötland har ju nästan lika stor befolkning som Södertörnskommunerna så jag kan tänka mig att det är ganska hård konkurrens om sekunderna i SVT:s Östnytt. Levi Eckeskog borde ha tagit sig en funderare kring hur han på bästa sätt kunde presentera partiets politik, kanske med ett spännande sjukvårdsutspel i östgötapolitiken? Istället lyckades hr Eckeskog använda nästan hela Östnyttsinslaget åt att lägga ut texten om varför han och lokalavdelningen i lilla Boxholm vill sparka Göran Hägglund som partiledare. Inte så smart.
***
Norrköping har något som allt för många svenska städer saknar: spårvagnar. Kollektivtrafiknörd som jag är passade jag förstås på att åka en tur. Ett charmigt och praktiskt inslag i stadslivet. Jag noterade dock att en av spårvagnslinjerna var ersatt med bussar på grund av vagnsbrist. Törhända ett resultat av att SL lånat in vagnarna som nu går på Spårväg City från just Norrköping? Jag kunde konstatera att de vagnar som nu går i Stockholm är betydligt modernare och bra mycket mer tillgängliga för personer med funktionshinder än de vagnar som jag prövade på i helgen. Även om dagens Spårväg City-vagnar inte heller fullt ut lever upp till de tillgänglighetskrav som jag och SL ställer.
***
Men höjdpunkten under kommun- och landstingsdagarna är inte bländande tal, spännande seminarier eller ens spårvagnar utan alla möten med nya och gamla bekantskaper från olika delar av landet. Med mer än 1.000 deltagare visar samlingar som denna på den vitalitet som finns i den svenska kristdemokratiska rörelsen, men det är inte mängden utan kvaliteten som imponerar mest. Tack för alla intressanta samtal, vänner! Ni gör mig stolt över att vara kristdemokrat.
Läs även: Désirée Pethrus, David Lega, Caroline Szyber, Anders Andersson, Den hälsosamme ekonomisten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar