Just nu pågår nomineringsstämman för Kristdemokraterna i Stockholms län, då listorna för riksdags- och landstingsvalen ska fastställas. Jobbet gjorde att jag inte kunde vara på plats, men jag har fått en snabb rapport per telefon. Det verkar av allt att döma bli stora förändringar i listan jämfört med nomineringskommitténs förslag, sedan får man väl se var det hela landar.
Den typen av tillställningar har en benägenhet att locka fram det sämsta hos människor. Där finns förstås den fullt legitima önskan som många har att ge partiet bra förutsättningar genom en attraktiv och genomtänkt valsedel, och det lika legitima målet att föra fram kandidater som står för samma åsikter som man själv. Men där finns även vår djupt mänskliga, men inte speciellt attraktiva, drift att sträva mot maktens och ärans positioner bara för sakens skull, och vår sårade stolthet när andra inte delar vår bild av oss själva.
Jag är övertygad om att stämman kommer att fatta kloka beslut när det väl är dags att börja rösta. Men jag hoppas också att alla de som när dagen är över inte har fått de platser de åtrått - och det kommer ju ofrånkomligen att vara ett antal - ska ta det på rätt sätt. Vi verkar ju ytterst sett alla för att de kristdemokratiska idéerna ska genomföras - och de idéerna måste vara viktigare än våra personliga ambitioner, annars är någonting fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar