Läser en debattartikel av Ung Vänsters vice ordförande Clara Lindblom i dagens City. Rubriken är "Stockholmarna har rätt till billig kollektivtrafik" och redan där kan man ju börja fundera. För på vilken grund kan man egentligen hävda att någon skulle ha rätt till billig kollektivtrafik? Naturrättslig? Nej, naturligtvis finns det inte någon sådan rättighet - däremot finns det möjlighet att göra en överenskommelse i frågan.
Nåväl, unga Claras resonemang utgår ifrån ett praktiskt exempel - en tur-och-returresa mellan Tensta och Kungsängen som enligt hennes förmenande kostade över 100 kr förut, och ställer den i relation med dagens situation där en enkelresa från ena änden av stan till den andra bara kostar 20 kr.
Synar man argumentationen kan man konstatera att hon försöker skruva till det genom att inte jämföra samma saker. Dagens tur-och-returresa mellan Tensta och Kungsängen kostar naturligtvis 40 kr, inte någonting annat.
Och det gamla systemets resa kostade bara "över 100 kr" om man var väldigt dum. För att komma upp i över 100 kr på sträckan var man nämligen tvungen att först åka åt helt fel håll - in mot stan - för att sedan vända åter mot norr. Två enkelresor med kontantkuponger kostade 90 kr - men det var ju ingen som åkte på det sättet, eftersom ett rabatthäfte (10 kuponger) kostade 80 kr och räckte till mer än tre resor på sträckan.
Faktum är att resan med ett vanligt 20-kupongshäfte endast kostade 21,75 kr, att jämföra med dagens 20 kr med enkelbiljett eller 18 kr med förköpt enkelbiljett.
Visst kan man argumentera för enhetstaxan - men man bör nog helst göra det med argument hämtade ur verkligheten snarare än den egna fantasin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar