"Vore det inte bättre att vårda alkoholisterna, fängsla våldsmännen och uppfostra ungdomarna?" frågar Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson i dagens tidning apropå de konsekvenser som Folkhälsoinstitutet ser som en följd av ett tänkt avskaffande av alkoholförsäljningsmonopolet.
Frågan är förbluffande, eftersom den utgår från att detta inte görs idag - vilket alla som har någon som helst faktiskt insyn i vår socialpolitik, rättsväsende eller skola faktiskt vet inte är sant. Det görs redan idag otroligt stora insatser mot alkoholen, eftersom alkoholen redan idag är orsak till så otroligt stora skador i vårt samhälle.
Skador av socialt slag, som dessvärre ofta fortplantar sig från generation till generation, men också ekonomiska skador. Hur många färre skulle vara förtidspensionerade eller sjukskrivna om alkoholen inte var en faktor? Hur mycket mindre skulle behoven i vården vara? Hur många färre skulle dömas för att de begått större eller mindre brott?
Om vi bibehöll dagens offentliga finansiering samtidigt som alkoholkonsumtionen ökade väsentligt, skulle det leda till enorma kostnader för stat och kommun. Hur vill Per Gudmundson finansiera detta? Med höjda skatter kanske?
Nej, jag trodde nog inte det.
Och det enda rimliga alternativet är att skära ner på de offentliga åtagandena - vilket med största sannolikhet skulle leda till sämre vård av alkoholister, ett sämre fungerande rättssystem och mindre resurser för att "uppfostra ungdomarna", dvs just de åtgärder som Per Gudmundson förespråkar som motvikt mot den ökade alkoholkonsumtionens konsekvenser.
Som jag ser det har vi två möjligheter - antingen satsar vi på en restriktiv alkoholpolitik som syftar till att begränsa alkoholkonsumtionen, eller så överger vi den offentliga finansieringen av vård och behandling. Och då väljer jag utan minsta tvekan en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.
Populism av det slag som Per Gudmundson ägnar sig åt kan fungera bra i tryck - men den skulle inte fungera alls i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar